SKK och djurskydd (utbruten från Avel på dåliga höfter)

[Dentaku]

Fast inte om bedömmarna inte heller ser det

Mentalbeskrivare har en rätt gedigen utbildning att avgöra om en hund visar någon form av osäkerhet, vilket den absoluta merparten av hundägare inte har.

 

[inverterad]

Agree on disagree, jag tycker inte testerna fångar upp detta tillräckligt bra av olika skäl. De tre viktigaste, man vet inte vad man mäter, rädda hundar testas inte, mängden hundar är oftast för liten för att väga upp situations faktorer.

Men ja, jag tycker inte att de är dåliga längre.

Man vet inte vad man mäter: falskt, i tråden finns beskrivet forskning som visar just det, att det som mäts är arvbara mentala egenskaper, och det har vidimerats genom korrelation med beskrivningar av vardagsbeteenden och så vidare.

Rädda hundar testas inte: falskt. De allra räddaste testas antagligen inte, det har du rätt i, men tillräckligt många rädda hundar testas för att vi exempelvis ska veta att collien som ras har stora problem med rädslor, liksom sheltie och andra raser.

Mängden hundar är för liten: det är ju ett väldigt konstigt resonemang att inte testa därför att för få hundar testas... inom väldigt många raser, även sällskapsraser, finns så många testade att det går att få en väldigt bra bild av rasens styrkor och svagheter.

 

[Sleepy]

Det är rärr intressant att se var jag fastnar. Det kan jag använda på andra ställen.

Intressant. Kan du utveckla?

 

[escodobe]

har rätt mycket gått fel. Jag har faktiskt en hund av Ovcharkatyp (kastrerad). Det har gått utmärkt än så länge.

Jag har fått rätt många rädda hundar att må bättre genom sådana metoder som blyga hundar. Jag går ju lite längre genom att prata om KBT, men metoderna är samma (jag använder m

Man vet inte vad man mäter: falskt, i tråden finns beskrivet forskning som visar just det, att det som mäts är arvbara mentala egenskaper, och det har vidimerats genom korrelation med beskrivningar av vardagsbeteenden och så vidare.

Rädda hundar testas inte: falskt. De allra räddaste testas antagligen inte, det har du rätt i, men tillräckligt många rädda hundar testas för att vi exempelvis ska veta att collien som ras har stora problem med rädslor, liksom sheltie och andra raser.

Mängden hundar är för liten: det är ju ett väldigt konstigt resonemang att inte testa därför att för få hundar testas... inom väldigt många raser, även sällskapsraser, finns så många testade att det går att få en väldigt bra bild av rasens styrkor och svagheter.

Jag har träffat en rädd och faktiskt farlig hund på ett MH, han kunde verkligen inte avreagera och gick argt runt och blängde på publiken typ "det här är nog ert fel" och vi fick alla order om att stå helt still tills de tagit fast honom. De fick bryta till slut. Ägarna hade inte fattat att hunden var så ostabil som den var innan den faktiskt blev belastad i ett standardiserat test att sanningen kom fram när ägarna inte (omedvetet eller ej) kunde anpassa sig efter honom. De hade alltså inte upptäckt problemet innan. Men jag misstänker att man nog hade kommit att göra det på ett mycket otrevligt sätt förr eller senare...

 

[Dentaku]

Mängden hundar är för liten: det är ju ett väldigt konstigt resonemang att inte testa därför att för få hundar testas... inom väldigt många raser, även sällskapsraser, finns så många testade att det går att få en väldigt bra bild av rasens styrkor och svagheter.

Pudel är väl just en av de raser där tillräckligt många är testade för att man ska ha fått en BPH 200-analys.
Såvitt jag förstått ökar intresset mer och mer, och rasklubbarna för många rena sällskapsraser uppmuntrar inte bara till att gå BPH utan anordnar även själva.

 

[Fruentimber]

Agree on disagree, jag tycker inte testerna fångar upp detta tillräckligt bra av olika skäl. De tre viktigaste, man vet inte vad man mäter, rädda hundar testas inte, mängden hundar är oftast för liten för att väga upp situations faktorer.

Men ja, jag tycker inte att de är dåliga längre.

Men du är ju fullständigt ute och cyklar? Det finns inte belägg för något av det du påstår ovan.

Mvh äger en rädd hund som MH-testats trots det, och även brutit testet.

 

[Sesca]

Jag har träffat en rädd och faktiskt farlig hund på ett MH, han kunde verkligen inte avreagera och gick argt runt och blängde på publiken typ "det här är nog ert fel" och vi fick alla order om att stå helt still tills de tagit fast honom. De fick bryta till slut. Ägarna hade inte fattat att hunden var så ostabil som den var innan den faktiskt blev belastad i ett standardiserat test att sanningen kom fram när ägarna inte (omedvetet eller ej) kunde anpassa sig efter honom. De hade alltså inte upptäckt problemet innan. Men jag misstänker att man nog hade kommit att göra det på ett mycket otrevligt sätt förr eller senare...

Det låter ju som det var ett otrevligt sätt att upptäcka det på, men bra att det fanns stöd.
Aggressivt beteende känner folk ju igen.

Intressant. Kan du utveckla?

Det är intressant att se vad som kan missförstås, då behöver jag ju inte uttrycka mig så irl.

 

[Sleepy]

Det är intressant att se vad som kan missförstås, då behöver jag ju inte uttrycka mig så irl.

Istället för att försöka lära dig att "uttrycka dig rätt" så kan du utbilda dig; så att det du uttrycker är baserat på fakta och vetenskap. Att enbart lära sig använda vissa uttryck är en fasad - som rasar så fort du möter någon som har kunskap.

 

[Dentaku]

När det gäller hur stor andel av hundarna i en ras som utvärderas är det som jag sagt gång på gång ett stort ansvar som ligger på uppfödaren, även om förstås rasklubben också behöver driva ett aktivt arbete(många klubbar ger t ex bidrag till hundägare som går BPH).
Det är inte slumpen som avgör vilka valpköpare som utvärderar sina hundar. Här är ett exempel på en ras(inte bruksras) som idag allra mest används som sällskapshund enligt både rasklubb och SKK. Rasklubben är engagerad för att få så många hundar som möjligt utvärderade mentalt men det märks att detta engagemang skiljer sig rätt rejält mellan olika uppfödare.

Det finns statistik fr o m 2016 fram tills för ett par månader sedan om hur stor andel hundar av de hundar som fötts hos varje uppfödare som hunnit uppnå ett års ålder under denna period som utvärderats mentalt. Det är väldigt intressant att jämföra de kennlar som haft flest valpar.

Hos en uppfödare som fött upp 22 valpar är siffran 100%. Alla 22 valparna har kommit ut på BPH.

En annan uppfödare har under samma period haft 21 valpar. Där ligger andelen hundar som utvärderats mentalt på 5%. Samma siffra har en uppfödare som fött upp 44 hundar som hade kunnat gå BPH sedan 2016.

Om man går in och tittar på kullarna som alla dessa hundar kommer från kan man se en annan intressant skillnad. I kullarna där alla hundar gått BPH har också alla hundar röntgats. I kullarna där bara enstaka hundar utvärderats mentalt är också andelen som utvärderats hälsomässigt mycket lägre. Totalt drygt en fjärdedel för den uppfödare med flest röntgade, mindre en än femtedel för den andra. Detta alltså att jämföra med 100% på både röntgen och BPH.

Samma mönster ser man gång på gång, i ras efter ras. Inte minst min egen, men jag valde att titta på en ras som använder BPH.

 

[Sesca]

Istället för att försöka lära dig att "uttrycka dig rätt" så kan du utbilda dig; så att det du uttrycker är baserat på fakta och vetenskap. Att enbart lära sig använda vissa uttryck är en fasad - som rasar så fort du möter någon som har kunskap.

Det är ju det som är intressant, att jag verkar okunnig. Jag tror faktiskt inte att jag är det. Akademiskt är jag mer påläst än gemene man, men naturligtvis okunnigare än disputerade agronom.

Forskning är ju alltid intressant att diskutera. Antingen är det förnekande eller så är forsknings

Istället för att försöka lära dig att "uttrycka dig rätt" så kan du utbilda dig; så att det du uttrycker är baserat på fakta och vetenskap. Att enbart lära sig använda vissa uttryck är en fasad - som rasar så fort du möter någon som har kunskap.

Det hjälper tydligen inte det heller eftersom har rätt mkt utbildning på området. Lius hundkurser tex

 

[LaMagia]

Jag tycker att SKK inte agerar särskilt kraftfullt idag, men påstår att de gör det och att de är en garant för att hundar mår bra.

Sedan tycker jag inte att SKK borde kontrollera mer än det de har ansvar för dvs rasfrågor. Men framförallt ska de sluta låtsas att SKK-hundar alltid har det bättre än inte SKK (Hundstallet gillar de tydligen också). SKK har bra jurister, men jag har aldrig märkt att de förstår sig på vad djurskydd egentligen innebär. DVS att det finns samband mellan rasavel och defekter. Aldeles för lite ingripande mot rasstandarder som skadar djuren. Jag vet att de inte beslutar rasstandarden, men de KAN säga att en rasstandard är olaglig.

SKK borde dessutom lobba för ett bättre djurskydd för alla hundar eftersom de ofta uttrycker sig som hundarnas röst.

Djurskydd på LS och utställningar hos SKK

Känner du till SRD? Vet du vad det innebär, hur det tillämpas och vad det går ut på?

 

[Sesca]

Känner du till SRD? Vet du vad det innebär, hur det tillämpas och vad det går ut på?

Känner absolut till det. Det är ett alldeles för reaktiva system som kommer upp först när det är ett allmänt känt problem som sticker ut. Sedan verkar resultatet vara väldigt långsamt, en del problem som varit på listan länge är fortfarande stora problem.

Däremot kan en enskild rasklubb vara bra, men SRD är långt från tillräckligt.

Tydliga förtydliganden ang rasstandard för djurskyddet, obligatoriska undersökningar för tex kondition och andning, filmade oassisterade parningen, avelsförbud direkt för vissa utseenden, det finnsycket man kan göra.

 

[Fruentimber]

Det hjälper tydligen inte det heller eftersom har rätt mkt utbildning på området. Lius hundkurser tex

De har även jag läst, allihop. Gissar att det finns flertalet här som läst de kurserna.

 

[Sesca]

De har även jag läst, allihop. Gissar att det finns flertalet här som läst de kurserna.

Betvivlar inte det, men jag blev ju tydligare inte klokare

 

[LaMagia]

Känner absolut till det. Det är ett alldeles för reaktiva system som kommer upp först när det är ett allmänt känt problem som sticker ut. Sedan verkar resultatet vara väldigt långsamt, en del problem som varit på listan länge är fortfarande stora problem.

Däremot kan en enskild rasklubb vara bra, men SRD är långt från tillräckligt.

Tydliga förtydliganden ang rasstandard för djurskyddet, obligatoriska undersökningar för tex kondition och andning, filmade oassisterade parningen, avelsförbud direkt för vissa utseenden, det finnsycket man kan göra.

Uppenbarligen har du ingen större insyn i hur SRD fungerar. Jag är ringsekreterare sedan slutet av 80-talet och jobbar vanligen ett flertal helger per år (utom de två sista då eftersom inga utställningar kan anordnas nu). Jag ser alltså på nära håll hur domarna hanterar detta med SRD när det dyker upp hundar som uppvisar osunda överdrifter. Något som är väldigt tydligt är att de hundar som ställs ut ofta är sunda. De osunda hundarna kostar man inte på pengar att ställa ut eftersom det inte är någon idé. Det innebär att de uppfödare som är intresserade av hundutställningar ser till att ha sunda hundar. De som däremot gillar övedrifterna (jodå, det finns tyvärr både köpare och uppfödare som tycker att det är gulligt med hundar som knappt kan gå eller andas) går aldrig på en hundutställning. Att det enligt gällande djurskyddslag inte är tillåtet att avla på en hund som uppvisar kliniska symptom på att t ex inte kunna andas är ju tyvärr bara en paragraf, då det inte finns en möjlighet i världen att kontrollera alla hundar som går i avel.
Nu kommer det andningstest som utvecklats vid universitetet i Cambridge och som används i flera länder, t ex Norge att även användas i Sverige, något som vi i MopsOrden har jobbat hårt för. Så snart smittläget är sådant att det går att skicka över veterinärer på utbildning till Cambridge så kommer vi sedan att kunna köra igång även i Sverige och detta kommer även att registreras på Hunddata. Som det ser ut idag så gäller detta andningstest bara fyra raser (mops, engelsk och fransk bulldogg samt bostonterrier), men det kan säker förändras med tiden om behovet finns.

 

[Nota]

När blev det en tävling att kunna mest på forumet?
Märklig tråd det här.

 

[Sesca]

Uppenbarligen har du ingen större insyn i hur SRD fungerar. Jag är ringsekreterare sedan slutet av 80-talet och jobbar vanligen ett flertal helger per år (utom de två sista då eftersom inga utställningar kan anordnas nu). Jag ser alltså på nära håll hur domarna hanterar detta med SRD när det dyker upp hundar som uppvisar osunda överdrifter. Något som är väldigt tydligt är att de hundar som ställs ut ofta är sunda. De osunda hundarna kostar man inte på pengar att ställa ut eftersom det inte är någon idé. Det innebär att de uppfödare som är intresserade av hundutställningar ser till att ha sunda hundar. De som däremot gillar övedrifterna (jodå, det finns tyvärr både köpare och uppfödare som tycker att det är gulligt med hundar som knappt kan gå eller andas) går aldrig på en hundutställning. Att det enligt gällande djurskyddslag inte är tillåtet att avla på en hund som uppvisar kliniska symptom på att t ex inte kunna andas är ju tyvärr bara en paragraf, då det inte finns en möjlighet i världen att kontrollera alla hundar som går i avel.
Nu kommer det andningstest som utvecklats vid universitetet i Cambridge och som används i flera länder, t ex Norge att även användas i Sverige, något som vi i MopsOrden har jobbat hårt för. Så snart smittläget är sådant att det går att skicka över veterinärer på utbildning till Cambridge så kommer vi sedan att kunna köra igång även i Sverige och detta kommer även att registreras på Hunddata. Som det ser ut idag så gäller detta andningstest bara fyra raser (mops, engelsk och fransk bulldogg samt bostonterrier), men det kan säker förändras med tiden om behovet finns.

Det är fortfarande ett reaktiv och inte proaktivt sätt att arbeta.
De flesta defekter som är på SRD är så allvarliga att det borde vara andra åtgärder som obl vetbesiktning.
Varför skulle det inte gå att kontrollera alla hundar? Det gör man ju via vet på HD, Patella mm. Problem på g som mer extrema utseenden kommer inte med.
Alltså, SRD är är bra, men inte på långa vägar tillräckligt.
Lite tycker jag det används som ett alibi. Jag vill se mycket mer.