Skönlitterärt skrivande

[Pilot]

*Puttputt*
Har skrivit en fanfic, första gången på år och dar.
Jäklar vilken kick man får när den läses och gillas.

Hade behövt lite input dock..

 

[nickan1]

Den här tråden har jag missat, jag har påbörjat ett skönlitterärt projekt i höstas. Har kommit en bit. Det roligaste var att jag deltog i en tävling och vann 3 gånger med skrivcoach på bokmässan i september, jag har haft två gånger och ska ha en gång till som jag har valt att lägga lite längre fram så ska coachen läsa en del av det jag har skrivit och ge feedback på. Har varit otroligt nyttigt och en sporre i skrivandet. Förövrigt har jag skrivit större delen av mitt liv men känns nu som att jag har tid och möjlighet att verkligen genomföra ett större projekt.

Jag tycker det mest utmanande med mitt projekt är att det utspelar sig för ungefär 80 år sen, då får man fundera mycket på språket och hur man ska förhålla sig till det. Har krävt en del research som jag tycker är roligt men också tidskrävande. Någon annan här som skrivit en bok som inte utspelar sig i samtiden? Hur har du isåfall förhållit er till språk, hur det var i samhället på den tiden o.s.v?

 

[nickan1]

Scrivener är ett väldigt bra program att skriva i. Där kan man ha all research och alla personer, storylines och annat på samma plats.

Det programmet ska jag kolla på, nu har jag research, synopsis och själva boken i olika dokument. Det verkar ju toppen! Bra tips.

 

[nickan1]

Vad kul med en skrivtråd! Jag brukar låtsas att skriveriet är mitt andra jobb, gör deadlines åt mig själv (som jag aldrig lyckas hålla ) och har krav att jag "måste" sitta och skriva vissa timmar under dagen, det är enda sättet för mig att komma någonvart.
Har skickat in till lite novelltävlingar och liknande, har aldrig ens blivit nominerad så antagligen saknar jag talang, men kan ändå inte riktigt ge upp. Så många historier inne i hjärnan som kliar och vill ut...

Största problemet är väl att när jag väl sätter mig ner för att börja känns det alltid supersvårt och helt omöjligt och jag kan inte, etc, trots att jag sitter där varje dag och 9 gånger av 10 får jag bra flyt när jag väl börjat. Ändå är det exakt lika svårt att komma igång varenda eviga dag. Varför? Någon som har tips på hur man lättast tar sig över den där prokrastinations-prestationsångest-muren som genom någon ond magi byggs upp igen och igen hur många gånger jag än raserar den?

Jag brukar om jag har svårt att komma igång bara skriva fritt en stund först. Jag sätter alarmet på något och låter tankarna flöda fritt en minut eller två. Då brukar det släppa för mig. Om det är lättare kan man utgå från t.ex. ett ord eller bild och skriva utifrån det. Jag skriver gärna för hand den stunden det får igång kreativiteten hos mig.

 

[tanten]

Nu skriver jag itne skönlitterärt men jag har en struktur i word.

Jag använder mig av rubriker i överskrifterna. Det gör det lättare att se tycker jag. Man kan se disposition och kan ordna kapitel/avsnitt.

 

[nickan1]

Nu skriver jag itne skönlitterärt men jag har en struktur i word.

Jag använder mig av rubriker i överskrifterna. Det gör det lättare att se tycker jag. Man kan se disposition och kan ordna kapitel/avsnitt.

Tack för tips kan vara värt att kolla på!

 

[LiZH]

Scrivener är ett väldigt bra program att skriva i. Där kan man ha all research och alla personer, storylines och annat på samma plats.

Det enda är att jag inte tycker om är att dokumentet blir fult, dvs inte ser ut som mina manus brukar göra. Så när det är dags att skicka till förlaget flyttar jag över texten till ett word-dokument.

Scrivener verkar sa himla bra men min gammeldags traditionella bakåtsträvande hjärna kan inte riktigt bli sams med det. Så jag fortsätter med word, post-it's och anteckningsbok

 

[LiZH]

Den här tråden har jag missat, jag har påbörjat ett skönlitterärt projekt i höstas. Har kommit en bit. Det roligaste var att jag deltog i en tävling och vann 3 gånger med skrivcoach på bokmässan i september, jag har haft två gånger och ska ha en gång till som jag har valt att lägga lite längre fram så ska coachen läsa en del av det jag har skrivit och ge feedback på. Har varit otroligt nyttigt och en sporre i skrivandet. Förövrigt har jag skrivit större delen av mitt liv men känns nu som att jag har tid och möjlighet att verkligen genomföra ett större projekt.

Jag tycker det mest utmanande med mitt projekt är att det utspelar sig för ungefär 80 år sen, då får man fundera mycket på språket och hur man ska förhålla sig till det. Har krävt en del research som jag tycker är roligt men också tidskrävande. Någon annan här som skrivit en bok som inte utspelar sig i samtiden? Hur har du isåfall förhållit er till språk, hur det var i samhället på den tiden o.s.v?

Jag har skrivit ett manus (inte skickat det till förlag än dock, däremot är det lektörsläst två ggr. Nu ligger det och jäser och väntar pa att jag ska hitta modet att skicka in det. det är en familjestory så lite känsligt) som utspelar sig 1937-2006. Jag tyckte att det var jättekul med research, tex hur sedlarna såg ut(Riksbanken är väldigt service minded ;-D), när rälsbussen mellan olika orter sattes i bruk osv. Likaså musik och filmer har jag kollat vad som var populärt osv. Språket var nog det enklaste men det beror nog på att eftersom det handlar om min släkt så har jag ju hört dem prata.

Nu skriver jag på ett manus som kastar tillbakablickar till 1950/60 och det är en utmaning eftersom det till viss del inte riktigt är "min" miljö det utspelar sig i. Men jag googlar, kollar bilder, läser gamla artiklar. Största utmaningen med det manuset är egentligen inte tidsaspekten utan att det handlar om kärleken mellan Carl och Martin(jag är kvinna och hetero). Men jag tror att jag håller på att hitta känslan.

 

[nickan1]

Jag har skrivit ett manus (inte skickat det till förlag än dock, däremot är det lektörsläst två ggr. Nu ligger det och jäser och väntar pa att jag ska hitta modet att skicka in det. det är en familjestory så lite känsligt) som utspelar sig 1937-2006. Jag tyckte att det var jättekul med research, tex hur sedlarna såg ut(Riksbanken är väldigt service minded ;-D), när rälsbussen mellan olika orter sattes i bruk osv. Likaså musik och filmer har jag kollat vad som var populärt osv. Språket var nog det enklaste men det beror nog på att eftersom det handlar om min släkt så har jag ju hört dem prata.

Nu skriver jag på ett manus som kastar tillbakablickar till 1950/60 och det är en utmaning eftersom det till viss del inte riktigt är "min" miljö det utspelar sig i. Men jag googlar, kollar bilder, läser gamla artiklar. Största utmaningen med det manuset är egentligen inte tidsaspekten utan att det handlar om kärleken mellan Carl och Martin(jag är kvinna och hetero). Men jag tror att jag håller på att hitta känslan.

Tack för svar många bra tips som jag tar med mig! Det låter som en spännande berättelse!

 

[Pilot]

Jag skriver ju "bara" fanfics, men har fastnat totalt just nu. Jag vet vilka bitar som ska vara med, men de kapitlen som varit hittills har mer eller mindre skrivit sig själv.
Hur gör ni får att få inspo eller bara ta tag i skiten?

 

[Tokyo]

Skakar liv i tråden lite! Jag har skrivit för fullt hela våren, men haft svårt för att orka hålla fast vid ett narrativ så har mest skrivit dikter. Nu har jag dessutom vågat göra ett specifikt instagramkonto bara för dikterna, mest för att de enstaka av mina vänner som vill läsa dem ska kunna hitta dem enkelt, men kontot är öppet så att vem som helst kan läsa. Så nu är jag livrädd att alla jag känner ska skratta åt tramset jag skriver...

 

[Tokyo]

Jag har också börjat skriva ner ALLA idéer jag får, även om de verkar dåliga eller är hemskt kortfattade. Ibland utvecklar jag dem till något mer, ibland inte, men det har faktiskt varit bra att skriva ner allt ändå. Idéerna gör liksom ingen nytta om de bara stannar i huvudet, även en kass idé gör sig bättre på papper än inlåst i mitt egna huvud.

 

[bettysmatte]

Jag har skrivit nästan 23000 ord på min historiska roman, så jag börjar känna att jag är en bit på väg. Det är väldigt mycket research kring ALLT, men jag känner att det är den roligaste historielektion som jag någonsin haft.... Jag lär mig om priser, mat och dryck, resande, osv. Helt enkelt hur livet mot slutet av 1800-talet fungerade i olika samhällsklasser. Hur gjorde man? Vad tänkte man? Hur uttryckte man sig? Man kan inte ta något för givet!

 

[Mumfie]

Skakar liv i tråden lite! Jag har skrivit för fullt hela våren, men haft svårt för att orka hålla fast vid ett narrativ så har mest skrivit dikter. Nu har jag dessutom vågat göra ett specifikt instagramkonto bara för dikterna, mest för att de enstaka av mina vänner som vill läsa dem ska kunna hitta dem enkelt, men kontot är öppet så att vem som helst kan läsa. Så nu är jag livrädd att alla jag känner ska skratta åt tramset jag skriver...

Dikter är konst, och konst är aldrig dålig. Alla har olika smak, vad man gillar och vad man aldrig gillar, men jag tycker aldrig att man kan säga att något är dåligt bara för att man inte själv uppskattar det. Någon har lagt sitt hjärta i det och skapat det ur ingenting, och bara det i sig gör det vackert

 

[Mumfie]

Min plan för sommaren är att komma igång med skrivandet igen, och bara skriva det jag tycker är kul; alltså korta noveller. Jag skriver väldigt mycket i perioder och sen blir det långa perioder utan, och sen vågar jag knappt börja igen för jag är rädd för att ha "tappat det". Men samtidigt saknar jag det, så det är dags

 

[bettysmatte]

En fråga till er här som skriver..... MÅSTE en bok innehålla sexscener, eller funkar det lika bra utan? Jag har hittills inte med några alls, utan bara antydningar åt vad som händer. Blir boken inte lika attraktiv om man utelämnar sexscenerna? För min egen del känns det inte alls tvunget att sex - in i minsta detalj - ska finnas med i böcker som jag läser. Men gärna beskrivningar av känslor, av kärlek och lust, och sådant kan jag också skriva utan några större problem. Är det fel att lämna vissa aspekter till läsarens fantasi?

 

[Shaggy]

En fråga till er här som skriver..... MÅSTE en bok innehålla sexscener, eller funkar det lika bra utan? Jag har hittills inte med några alls, utan bara antydningar åt vad som händer. Blir boken inte lika attraktiv om man utelämnar sexscenerna? För min egen del känns det inte alls tvunget att sex - in i minsta detalj - ska finnas med i böcker som jag läser. Men gärna beskrivningar av känslor, av kärlek och lust, och sådant kan jag också skriva utan några större problem. Är det fel att lämna vissa aspekter till läsarens fantasi?

Det tycker jag inte. Ofta tycker jag sexscener är rätt trista att läsa, finns givetvis undantag men generellt.

 

[Shaggy]

Har börjat skriva igen efter uppehåll på 2 år men körde fast rejält efter ett par dagar. Måste finna känslan i att dansa i grupp i en grotta till trummor men dansar inte själv så har väldigt lite att gå på.

 

[Myrten]

Har börjat skriva igen efter uppehåll på 2 år men körde fast rejält efter ett par dagar. Måste finna känslan i att dansa i grupp i en grotta till trummor men dansar inte själv så har väldigt lite att gå på.

Den känslan är nog väldigt individuell. Kan du inte föreställa dig att du gör någon fysisk aktivitet som du gillar tillsammans med andra och så "lägga på" musik i bakgrunden? Så hittar du kanske en känsla. (Nu förutsätter jag att det är en positiv känsla dina karaktärer har under dansen.)

 

[Mumfie]

Idag tog jag äntligen mod till mig och prövade att skriva igen. Såg att det är lite mer än två år sedan sist, tiden går fort. I början gick det lite tveksamt, det blev korta pauser där jag började tänka efter innan fingrarna hittade tangenterna igen. För mig är skrivandet något som mina fingrar gör och ingenting som jag ska blanda in tänkandet i, och när jag väl hittade dig igen rann det på. Trodde att det skulle bli en kort berättelse på 1-2 sidor men den blev närmare 5 istället, och så råkade den bli lite övernaturlig också på ett oplanerat sätt. Jag tycker att det är så kul att se vad fingrarna hittar på, jag har aldrig någon aning innan orden är skrivna. Nu är jag lite sugen på att skriva något mer, jag har en första halv mening i huvudet som skulle vara kul att experimentera med.

Jag dammade av min gamla WordPress-blogg och kastade upp texten där (trots att den var ganska kass). Jag tycker om att kunna samla mina texter på ett och samma ställe, och så kanske det är lite spännande att det finns en mikroskopisk chans (risk?) att någon kan snubbla in där av misstag. Det tråkiga med att inte gå i skolan längre är att inte få skrivuppgifter att utföra och att få feedback på, men en dag kanske jag blir modig nog att söka en kurs.