Ja, det ligger en hel del i det, och jag skulle vilja säga att det kan ske utan att advokaten ens agerat i närheten av oetiskt. Framför allt ska ju advokaten agera i klientens intresse. Men det betyder inte att det kommer gå som varken advokaten eller klienten önskar, tyvärr.
Jag är inte heller säker på att det faller under oetiskt, för att driva ett ärende långt även om chansen i rätten är nära noll kan vara i klientens intresse eftersom förlikning är den vanligaste utgången. Jag vet ju inte heller vad advokaten på andra sidan sade till sin klient och vilken exakt information hen hade att tillgå.
Stämningen blev allt hotfullare och absurdare (när nya allt märkligare historier skapades efter vilka bevis vi hade och inte hade presenterat) vartefter tiden gick och till slut återstod egentligen inget annat än att låta rätten ta hand om det. Fast det blev inte så, innan det blev dags så kom ett antal förlikningsbud från en allt hotfullare motpart som tackades nej till men till slut var det så rimligt att kostnaden var rimligare än risken för att man måste lägga ned hela verksamheten om tingsrätten skulle ha en riktigt dålig dag, samt att själva undvikandet av deltagande i rättsförhandling var ett starkt önskemål.
Men det slutade med att advokaterna vann i ekonomisk mening och de två parterna fick betala hyfsat mycket pengar. Bara advokater som vinnare.
Just den advokaten skulle jag aldrig rekommendera någon, och det handlar mer om attityd och sätt att kommunicera med motparten än om sakfrågan. Skulle jag aldrig önska någon att utsättas för.
(Det var ganska lätt att bevisa stora delar av den sanna historien genom mejlkontakter , signerade papper och en motpart som varit mycket aktiv på sociala medier med både text och bilder. Och det hjälper inte att radera konton eller ta bort material. Har det funnits där, finns det nästan alltid att få fram.)
När man pratar om kostnader för advokater efter förlust i rätten pratar man ofta om hundratusentals kronor, som ofta överstiger affärens totala omfattning med flera gånger.