Skröpplig kropp och hästägande

DarkInNight

Trådstartare
Jag fyller snart medelålders men kroppen har gjort sitt.

Fler med problematisk kropp som vägrar ge upp hästeriet?

Hur gör ni? Hur hanterar ni det? Tips, trix, lifehacks?
 
Jag har inga jätteproblem (taskiga knän, taskiga fotleder) och jag lever i grav förnekelse och använder smärtan som ett hot mot den egna kroppen (du får ont för att du är kass!). Vilket så här låter som att jag typ är helt psykopatisk.

Dock får jag undvika vissa saker (kan inte ha korta hoppläder tex, eller stå upp i fältsits i mer än några steg åt gången). Viktigt för mig är rätt utrustning på hästen (stigbyglar osv) men också på mig själv (måste ha rätt sorts skor) och kunna ge mig själv en "nej, det här kan jag inte göra idag pga ont".

Sen vet jag ju också att rätt träning gör att jag i det långa loppet får mindre ont.
 
Har ganska sned rygg och lite halvtaskiga knän. Men besöker min kiropraktor några ggr/år och behöver ha breda stigbygelplattor så funkar det rätt så bra. Träning gör kroppen bättre men jag har inte hittat någon form som funkar i längden ännu, tröttnar på det mesta.
 
Jag fyller snart medelålders men kroppen har gjort sitt.

Fler med problematisk kropp som vägrar ge upp hästeriet?

Hur gör ni? Hur hanterar ni det? Tips, trix, lifehacks?
Tränar. Det är det enda som hjälper. Ju äldre jag blir, ju mer måste jag träna för att kunna rida smärtfritt. Inte ridning då, utan annat runt omkring för smidighet och stabilitet, så att kroppen pallar ridningen.

Sen är det vissa saker som bara inte funkar. Jag har t ex en avsliten vadmuskel i ena benet, så står jag i lätt sits 5 minuter oavbrutet viker sig foten på det benet. Så det går inte att köra balansträning hur länge som helst, t ex. Men det blir också bättre ju starkare jag är, då orkar de andra musklerna kompensera längre. Likaså säger mitt diskbråck ifrån om jag sitter ner i trav länge på hästar som rör sig mycket, så jag ransonerar nedsittningen på såna hästar till när de verkligen behövs.
 
Jag fyller snart medelålders men kroppen har gjort sitt.

Fler med problematisk kropp som vägrar ge upp hästeriet?

Hur gör ni? Hur hanterar ni det? Tips, trix, lifehacks?
Först och främst pysslar jag om den egna kroppen med träning och massage. Det behöver jag göra oavsett om jag rider eller inte, annars blir jag för medelåldersstel och -svag. Sen har jag fått anpassa ridningen, jag vill inte längre sätta mig på allt för stora och breda hästar, såna med flashig gång eller unghästspralliga. Har ingen större lust att hoppa heller, annat än travskutt eller bommar. Jag litar inte på att jag har smidigheten att följa med ordentligt eller parera ett för stort språng, så jag vill inte riskera att störa hästen eller drulla av och skada mig. Jag ser också till att jag får hjälp vid uppsittning/avsittning, plus att en snäll sadelmodell hjälper massor. Men allt kringpyssel och begränsningar är värt det för att kunna fortsätta rida :)
 
Jag har en lagom skruttig kropp efter diverse skador.Jag fick byta häst☺️Min kropp orkade inte sitta ner på mitt halvblod med stora gångarter, så vid 60+++,blev det en liten Lusitano.Bra sadel och stigbyglar med breda plattor hjälper också. Tränar balans och styrka avsuttet.
 

ameo

Moderator
Mitt hästägande har ändrat inriktning. Mina ponnyuppfödning finns kvar och har alltid varit i begränsad omfattning. Ridningen däremot är numera endast min sjukgymnastik.
Och hästarna går i första hand på lösdrift i rymliga hagar, för att minimera behovet av mockning. (nej, jag mockar inte mina flera hektar stora gräsbevuxna hagar, det är bara ligghallen och dess närhet som städas regelbundet) Och utfodringen vintertid sker huvudsakligen i form av fri tillgång från storbal.
 
Jag fyller snart medelålders men kroppen har gjort sitt.

Fler med problematisk kropp som vägrar ge upp hästeriet?

Hur gör ni? Hur hanterar ni det? Tips, trix, lifehacks?
Jag skadade nacken allvarligt som 15-åring, whiplash med fraktur, ligamentskador och nervskador. Fick även kotkompressioner i bröstryggen. Av detta fick jag fibromyalgi och Hortons.
Jag hade fruktansvärd värk och kunde endast rida islänning. Efter några år insåg jag att arab funkade med. Och sedan även PRE och Lusitano. Så det red jag ett gäng år.
Jag gick på Feldenkrais, kroppskännedomskurser etc ihop med rehab hos sjukgymnast. Feldenkrais lärde mig ökad kroppskännedom och kroppskontroll. Med det kunde jag lära mig röra mig på minst smärtsamma vis. Jag upptäckte också att en BRA(!) kiropraktor hjälpte enormt mot värken.
När jag både var starkare och lärt mig sitta bättre kunde jag rida även halvblod. Jag arbetar som tränare och kunde rida upp till 6 hästar dag då jag var vältränad.
Jag löptränare offroad och körde olika balans- och styrke-övningar.

Jag måste undvika en hel del saker för att inte få mer ont. Får inte bli kall, inte arbeta oergonomiskt, ha rätt stigbyglar, undvika vissa breda sadlar, undvika ramla av IOM att jag lätt kan bryta nacken etc.
Nu har jag sådan enorm tur att jag lever med en fantastiskt duktig kiropraktor. Så jag kan snabbt få behandling och slippa mycket värk, spänningar etc. Han är i hästbranschen han med och hjälper lätt till med tyngre göromål IOM att han vet vad som måste göras etc.

Iom att vi är i uppstartsfas av andra delar i verksamheten så är jag mer stillasittande framför datorn. Det gör mig sämre. Jag har valt att denna period ha hästen på fullservice förutom träningen. Så jag slipper det tunga jobbet.
Jag kör sån maskin som masserar nacke/rygg. Tycker den är toppen. Äter också antidepressiva mot värken. Tycker det hjälper lite iaf. Och så äter jag hyaluronsyra. Sambon upplever att jag är betydligt mer lättbehandlad när jag tar det. Och jag upplever skillnad själv. Att hela tiden vara noga med hur jag rör mig, slappna av etc gör mkt. Bara en sån grej som att hårtofsen sitter några mm ur balans kan göra mycket.
 
Hur fixar ni allt runtom?

Foder, stängsla hagar, mocka...?

Är inte så skruttig just för tillfället, men har varit i andra perioder. Det har varit av övergående orsaker (skada eller höggravid typ) men de flesta lösningar kan man ju ta med sig till en längre period också. Stått inhyrd så att jag inte behövt stängsla hagar, fixa anläggning och sådana grejer. Viktigt för mig de perioderna jag varit skadad har dessutom varit att slippa hantera andras hästar, så jag har stått i stall där stallägaren skött alla in- och utsläpp och den perioden jag gick med gåbord och höll på att lära mig gå på kryckor kunde jag alltså åka ut till stallet på dagen, fixa allt där och sedan typ ge hästen morot i hagen och kolla lite på honom utan att behöva hantera min egen häst heller.

Lättkörd skottkärra, och en pall att sitta på i boxen medan jag mockade gjorde att jag kunde mocka själv. Hade förmodligen inte fixat en ramp upp på en gödselstack så då får man ha en annan lösning för det (vår är stabil och plan så att man kan gå ut på själva stacken och tömma tex). Vattenhinkarna i boxen har jag plockat ned när de varit urdruckna, diskat ur och sedan antingen hängt upp tomma och fyllt med slang eller hängt upp halvfulla (lättare att balansera) och fyllt med vattenkanna resten, slang till karet i hagen eller en bra kärra på vintern att köra både dunkar och höpåse i. Vid kraftfodret har jag haft en bänk för att kunna förbereda det på praktisk arbetshöjd. Smidiga lösningar är så viktiga! Finns massor när man börjar kika runt.

En ordentlig och hög (hög nog att bara lägga benet över hästen) pall för uppsittning och att vara noga med att hästen stod still vid den var viktigt både när jag var skadad och höggravid, då kunde jag bara tränsa, klättra upp barbacka och sedan åka häst en vända i skogen när jag inte kunde/orkade promenera motsvarande sträcka (hunden blev dessutom också motionerad samtidigt, så att jag slapp orka det sedan, win/win). Stället jag brukar köpa kraftfoder, strö och liknande på hjälper alltid till att lasta, så då åkte jag ju hellre till ett sådant ställe när jag hoppade på kryckor och inte kunde bära själv, än till typ granngården, handlade allt och så visste jag att det aldrig var några problem att få hem det eftersom de lastade in det i bilen.

Sen är det klart att jag haft mycket hjälp av att maken tagit en extra bit av jobbet när jag varit som sämst. Han lärde sig longera (! :love:) och gick på promenader med hästen till exempel. Men det kan man ju också komma runt genom att stå inackorderad med fullskötsel, ha en medryttare som rider lite ordentligare ett par gånger i veckan, ha en häst av typen som funkar bra med att vila när man inte orkar (min mår inte bra i kroppen av att stå två dagar i rad tex, sådana hästar kan man ju kanske undvika) eller stalla upp på lösdrift/stall med mycket utevistelse, med bra hagar och roliga kompisar.
 
Jag fyller snart medelålders men kroppen har gjort sitt.

Fler med problematisk kropp som vägrar ge upp hästeriet?

Hur gör ni? Hur hanterar ni det? Tips, trix, lifehacks?
Jag har konstant smärta. Kommer aldrig att gå över tyvärr. Jag fick sluta rida och håller bara på med avel. Jag vägrar låta smärtan vinna och förstöra det som jag älskar att göra. Däremot försöker jag effektivisera det så gott det går. Vi bor på gård med nio hästar och det tar såklart på krafterna samtidigt som det ger mig glädje.
Lösdrift, enklare fordring, hårdgjorda ytor så man slipper lera i massor, spånpellets i boxarna som är lättare att mocka. Kör det jag kan med traktor istället för med skottkärra.

Jag tänker som så att jag kommer ha nästan lika ont med hästar som utan hästar så valet är enkelt.

Nu vet jag inte vad du har för problem men jag skickade en egenremiss till en smärtklinik eftersom vc inte tyckte det fanns mer att göra.
Jag får blockader där var sjätte månad och det hjälper lite iaf. Får kortison och botox.

Jag tror att inställningen är allt. Jag hade kunnat klappa ihop och bli ledsen över min ständiga smärta men jag väljer att inte låta det förstöra för mig.
 
Jag gjorde illa ryggen för 4 år sedan i en ridolycka och har bara ridit väldigt sporadiskt sen dess (har haft medryttare eller fodervärd till hästen). Diverse behandlingar har gjort mig nästan besvärsfri och jag klarar lättare träningstillfällen och uteritter men kan absolut inte "nöta" på samma sätt som tidigare. Nedsittning i trav fungerar exempelvis inte alls.

Allt stallarbete runt omkring fungerar helt ok, det är verkligen ridningen som är värst. Nu har jag ju en gamling som mest vill skritta ut, så då fungerar det fint, men hade jag velat uppdatera mig på hästfronten hade jag nog fått ta mig en allvarlig funderare över rimligheten i det.

Det är tråkigt, men allt har sin tid. Ambitionerna och viljan får liksom anpassa sig efter omständigheterna.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej! Jag hyr ett hus där det står ett stall, stallet hyrs ut av hyresvärden och jag hjälper till med skötseln av hästarna mot lägre...
Svar
19
· Visningar
3 665
Hästmänniskan Gammal användare - nytt nick för att få helt utomstående åsikter på problemet, som inte grundar sig på inlägg jag skrivit tidigare...
2
Svar
31
· Visningar
3 803
Övr.Barn Min sjuåring kissar på sig nästan dagligen. Vi har efter rätt lång väntetid fått en tid till barn-ungdomsmottagning, men att det nog...
Svar
18
· Visningar
1 567
Kropp&Själ Hej! Vänder mig hit då jag vet att många här brukar kunna se bra lösningar på olika problem. Jag har insett att jag lider av stress...
2
Svar
26
· Visningar
1 469

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Waldorfpedagogik
  • Vad gör vi? Del CXXIX
  • Hudvårdstråden

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Upp