Skuldkänslor

Vi har bestämt att detta kommer bli Rubens sista sommar, i höst, innan kylan och blötan kommer ska han få somna in.
Han är 14 1/2 år nu, det är ett långt liv och han har haft turen att ha varit en frisk hund och har inte heller nu några krämpor.
Han ser och hör, alltid hungrig och leker varje dag.
Men han är gammal, pälsen är dålig, han behöver hållas kortklippt året runt för att inte få hot spots så fort det blir lite fuktigt ute. Det är något som kommit med åldern.
Han hatar väta, kyla och slask, älskar sol och värme.
Därför vi satt ett stopp efter sommaren, för att han ska slippa en vinter till. Han kanske klarar den och kan få uppleva en sommar till men jag är rädd för att jag ska låta det gå för långt, att jag inte ska se att han blir dålig, att jag inte vill se att han blir dålig bara för att jag vill ha honom kvar hos mig lite till.

Men skuldkänslorna vill äta upp mig när jag tänker på det. Han är ju pigg och glad, hur kan jag då avliva honom. Det känns som ett svek även om jag egentligen vet att sveket är större om jag låter honom bli dålig och lida.
Nu är du gammal, nu ska du dö. Det känns så fel även om det är rätt.
Hur hanterar man egentligen de känslorna?
 
Senast ändrad:

När jag pluggade till djursjukskötare sa min handledare en sak som jag aldrig kommer att glömma.
Det är en ynnest vi kan ge våra djur, att få sluta i tid. De slipper hamna på långvården.
Förstår känslorna men du gör det bästa du kan för din kompis :heartheart:heart
 
Det är alltid svårt med skuldkänslor. Kanske kan det hjälpa om man tänker att de hade blivit värre om du låtit hunden leva vidare i vinter och börja må riktigt dåligt innan du tog bort honom?

Sen är det mänskligt att tänka ”om jag bara…” men det blir inte bättre av att skjuta på beslutet. Jag tycker att du låter som en fantastisk matte som ser till det hunden älskar (värme) och låter honom slippa en till vinter.

Massor med kramar!
 
Jag hade en schäfer som var drygt 13 och började bli trött, det började vara "dags" att ta bort honom. Jag såg till att boka en tid på våren, innan värmen, just för att han skulle slippa det. Han älskade snö och kyla. Jag tycker det låter klokt att låta Ruben få njuta av en sista sommar och må bra! ❤️
 
Vi har bestämt att detta kommer bli Rubens sista sommar, i höst, innan kylan och blötan kommer ska han få somna in.
Han är 14 1/2 år nu, det ör ett långt liv och han har haft turen att ha varit en frisk hund och har inte heller nu några krämpor.
Han ser och hör, alltid hungrig och leker varje dag.
Men han är gammal, pälsen är dålig, han behöver hållas kortklippt året runt för att inte få hot spots så får det blir lite fuktigt ute. Det är något som kommit med åldern.
Han hatar väta, kyla och slask, älskar sol och värme.
Därför vi satt ett stopp efter sommaren, för att han ska slippa en vinter till. Han kanske klarar den och kan få uppleva en sommar till men jag är rädd för att jag ska låta det gå för långt, att jag inte ska se att han blir dålig, att jag inte vill se att han blir dålig bara för att jag vill ha honom kvar hos mig lite till.

Men skuldkänslorna vill äta upp mig när jag tänker på det. Han är ju pigg och glad, hur kan jag då avliva honom. Det känns som ett svek även om jag egentligen vet att sveket är större om jag låter honom bli dålig och lida.
Nu är du gammal, nu ska du dö. Det känns så fel även om det är rätt.
Hur hanterar man egentligen de känslorna?
Ett bra avslut är det finaste du kan ge din älskade vän! ❤️
Det är fruktansvärt att behöva ta beslutet. Men du tar det ju för hans skull. Trots att du själv lider och kommer lida. Men Ruben slipper det. ❤️
På något vis klarar man det. Man måste.. Och när det väl är gjort upplever jag att. De flesta som gör det i tid upplever jag känner lättnad efteråt. De vet att det är rätt och har klarat det.
Men de som väntar för länge kan ha svårare med skuldkänslor efter.
 
Varifrån kommer iden att avliva ett friskt och glatt husdjur? Jag tycker det är för tidigt när djuret inte lider.

Förstår att du har problem med relationer när du väljer att svara såhär på ett så pass känslosamt inlägg. Blir helt paff faktiskt. Samtidigt tycker du att alla är så hemska mot dig här på forumet? Att det inte visas dig någon hänsyn och att folk får dig att må dåligt. Kan vara läge för lite självrannsakan…?

Till TS: du tänker helt rätt tycker jag. Det är hemskt ledsamt men det ingår tyvärr i vårt ansvar när vi har djur. Man ångrar aldrig att man tagit bort ett djur för tidigt, istället ångrar man att man gjorde det för sent. Jag kan ångra att vi lät pappas gamla häst få ett nytt hem när pappa gick bort. Såhär i efterhand hade jag tagit bort hästen istället för att han skulle gå som ”promenadhäst” och falla ur. Han borde ha fått somna in. Men kanske tänkte jag inte riktigt klart givet situationen. Detta var tio år sedan men jag tänker på det ganska ofta och ångrar mitt beslut.
 
Senast ändrad:
Började gråta när jag läste detta ❤️ ❤️
Jag hade skuldkänslor när vi tog bort Totte, han hade ju sina busiga och glada stunder, men det var liksom dags. Skrev ju en tråd om det här på buke, velade fram och tillbaka.
Tror ni gör helt rätt, men det är så jävla pissjobbigt rent utsagt!
 
Att ta bort sitt djur innan lidandet börjar, är den största välgärning man kan ge dem.

Vi vet alla att livslängden är begränsad, vi ser alla tendenserna, men inte alla är starka nog att se dem och fatta beslutet så att det älskade djuret får avsluta sin livstid utan plågor av något slag.
 
Supersvåra beslut, jag har som så många andra vid ett tillfälle väntat för länge. Jag blev hemmablind och fick åka in akut för avlivning av en katt. När jag tittar tillbaka på bilder så ser jag hur hon sista halvåret blev allt tråkigare i pälsen och jag minns att hon lekte mindre, men då funderade jag inte på det, hon var gammal och sliten efter ett hårt liv innan hon kom till mig. Det är närmare tio år sen, men tänker på det än. Hon hade förtjänat att somna in tidigare ❤️

Har du kanske någon klok veterinär att bolla med om det skulle få det att kännas enklare? Sen tycker jag, som så många andra i tråden, att du resonerar klokt, kram ❤️
 
Livet för Ruben, följa med till stallet och ligga ute i solen ☀️
IMG_20220624_172527.jpg
 
@Bison Så himla tråkigt att höra! Ruben har verkligen varit en stor Bukefavorit hos mig. Vem gillar inte en grinig gubbe liksom? 😍
Sen kan jag tycka att det viktigaste inte är om han eventuellt får ett år till på ålderns höst. Det viktiga är att han har haft 13,5 (?) fantastiska år med dig.
 

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Jag vill bara gnälla av mig, så jag gör det här. Jag hatar att jobba, det har jag alltid gjort sedan jag började sommarjobba. Jag har...
2
Svar
21
· Visningar
2 407
Senast: Exile
·
L
  • Artikel
Dagbok Idag var min pojk vän här ett tag ❤️ Vi var bara ute och lyssnade på musik och pratade och så. Jag är i en mera dålig period nu så jag...
2 3 4
Svar
71
· Visningar
5 833
Senast: Sel
·
L
  • Artikel
Dagbok Denhär berättelsen börjar i december året 2006. Det var en mamma en pappa och deras lilla bebis som var i himlen. Dom skulle få en till...
2
Svar
37
· Visningar
2 182
Senast: manda
·
Hästvård Min häst är född 2005 och är alltså 19 år. Jag har haft henne i 9 år. Hon kommer från Irland med okänd historia och har haft en del...
Svar
1
· Visningar
375
Senast: Sirap
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp