Skvaller eller oönskat beteende?

[Bapelsin]

När det ringer på dörren eller när någon kommer upp/ner från det andra våningsplanet morrar Nora. Ibland skäller hon också. Hon tokskäller inte, det rör sig om ett eller max två skall. Hon fortsätter morra tills hon ser personen hon morrar åt, det hjälper inte att personen pratar med henne innan hen syns. När personen syns upp blir hon jätteglad (hon är ju trots allt staffe ).

Jag är osäker på hur jag ska bemöta detta. Jag tycker det är skitstörigt! När vi är ute är hon jättebra på att skvallra, men är detta verkligen skvaller? Eller är det ett ”oönskat beteende” som jag ska försöka träna bort? Det märks att hon är lite osäker för hon brukar komma och sätta sig i mitt knä tills hon ser personen hon morrar åt.

Hur skulle ni tänka?
Jag har ingen lust att fya henne för om hon skvallrar är det ju bra och om hon är osäker hjälper det inte att fya.

 

[Nota]

Jag skulle inte tänka någonting eller göra någonting åt det.
Det är naturligt hon undrar vad som kommer och när hon ser att det är en människa blir hon glad du har en trevlig hund.

 

[Hedinn]

Jag hade nog gjort ett försök att rikta om beteendet. Om hon är glad i godis hade jag t.ex gett henne godis då hon hör en människa (helst innan hon börjar morra, men annars bara så snabbt som möjligt), så att höra en människa innebär att hon vänder sig till dig för godis.

Ett alternativ vore väl att du ”tar kontroll” över situationen. Placerar henne kvar där hon sitter och så går du själv och ”kontrollerar” ljudet. Beror lite på hund om en sån grej funkar.

Fyat hade jag inte gjort, det är för stor risk att det bara förstärker beteendet (eller orsaken till det åtminstone), som att matte blir arg - vilket innebär att det är något farligt.

 

[Bapelsin]

Jag skulle behöva lite mer vägledning och tips. När övergår det från skvaller till oönskat beteende? Jag tycker att det blir värre och värre men vet inte riktigt när det är dags att göra något.

När jag fick Nora skällde hon aldrig. Det var först efter många månader jag hörde ett skall första gången. Hon brydde sig inte det minsta om när det ringde på dörren eller liknande. Nu har det under ganska kort tid, ett halvår kanske, gått från totalt obrydd till morra lite när det kommer någon till att morra lite mer till att morra och ett skall till morra och skälla. Nu både morrar och skäller hon dessutom på hundar hon ser ute på gatan (vi har panormafönster) och nu den senaste veckan har hon börjat morra när det knäpper i rören och liknande ljud. Det känns som en snabbt nedåtgående spiral. Nu skällde hon just på en bil som körde förbi
Hon skäller eller morrar aldrig när vi är ute.

Är det någon som har tankar och idéer? Varför gör hon såhär? Och hur ska jag bemöta det? Det känns som det nått en punkt där jag behöver stävja det för att det inte ska spåra ur helt?

 

[astrolindgren]

Hur gammal är hon? Spökålder?

 

[startpompe]

Kan hon vara under/överaktiverad?

 

[Bapelsin]

Hur gammal är hon? Spökålder?

Hon blir två år i april. När brukar spökåldern infinna sig? I vanliga fall är hon världens tryggaste hund, aldrig rädd för någonting.

 

[Bapelsin]

Kan hon vara under/överaktiverad?

Nej, det tror jag inte. Mängden aktivering är relativt konstant, och hon är i övrigt lugn inomhus, sover mest.

 

[Nota]

Hon blir två år i april. När brukar spökåldern infinna sig? I vanliga fall är hon världens tryggaste hund, aldrig rädd för någonting.

Men det är ett fullt normalt beteende för en hund,ser du detta som ett problem kanske du inte ska ha hund.

 

[Tonto]

Men det är ett fullt normalt beteende för en hund,ser du detta som ett problem kanske du inte ska ha hund.

Men hjälp, vaknat på fel sida?

 

[Happimess]

Men det är ett fullt normalt beteende för en hund,ser du detta som ett problem kanske du inte ska ha hund.

Men chilla. Om hunden ändrar beteenden är det väl klart att man undrar varför och söker stöd i det.

 

[Happimess]

Jag har en väldigt larmande hund som skäller på lite allt möjligt. Har en del med hennes osäkerhet att göra. Vi har bestämt att "boffande" är fullt tillåtet inomhus men att skällande inte är det. Därför belönar vi henne när hon boffar (hoppas du förstår vad jag menar med boff) men inte när hon skäller. Det har ju en funktion för henne att larma och den vill jag inte ta ifrån henne helt.
Så, finns det något steg i skalan av larmande som du kan acceptera och belöna istället för att hon ska löpa hela linan ut, så att säga?

 

[Hund!]

Kan bara berätta hur vi gör. Vår kille är ju i grund och botten en vakt/jakthund. Vi bor i villa, men han talar om när han ser någon gå förbi i fönstret. Vi har alltid bekräftat att vi också hört det, typ klapp i sidan - jag ser/hör också dem. Sen får han följa med och göra något annat typ sitt/ligg eller what ever så han kan få en belöning. Allt sker väldigt lugnt och stilla. Det gör att han bryter. Vill du att hunden ska skvallra på riktigt till dig, får du ligga i med klicker/tajming och godis.

Och ja, jag tycker du gör helt rätt som reagerar eftersom det är en beteendeförändring hon visar upp. Prova något du tycker verkar funka och kör det konsekvent i alla fall minst 1 vecka och se om hon lugnar sig när hon får ditt stöd.

 

[astrolindgren]

Hon blir två år i april. När brukar spökåldern infinna sig? I vanliga fall är hon världens tryggaste hund, aldrig rädd för någonting.

Spökåldern brukar vara ungefär runt unghundsstadiet så det är kanske för sent för att det ska vara en förklaring. Är det något annat som har ändrats i hennes liv eller i hemmet? Har hon blivit överraskad/skrämd på ett sätt som kan förklara varför hon ändrat sitt beteendet och är hon kollad så att hon inte har ont någonstans?
Finns ju ganska många saker som kan förklara ett sånt här beteende, men om hon inte har ont eller blivit riktigt skrämd av något skulle jag försöka lära in ett alternativt beteende/motbetinga.

 

[Hedinn]

Jag skulle behöva lite mer vägledning och tips. När övergår det från skvaller till oönskat beteende? Jag tycker att det blir värre och värre men vet inte riktigt när det är dags att göra något.

När jag fick Nora skällde hon aldrig. Det var först efter många månader jag hörde ett skall första gången. Hon brydde sig inte det minsta om när det ringde på dörren eller liknande. Nu har det under ganska kort tid, ett halvår kanske, gått från totalt obrydd till morra lite när det kommer någon till att morra lite mer till att morra och ett skall till morra och skälla. Nu både morrar och skäller hon dessutom på hundar hon ser ute på gatan (vi har panormafönster) och nu den senaste veckan har hon börjat morra när det knäpper i rören och liknande ljud. Det känns som en snabbt nedåtgående spiral. Nu skällde hon just på en bil som körde förbi
Hon skäller eller morrar aldrig när vi är ute.

Är det någon som har tankar och idéer? Varför gör hon såhär? Och hur ska jag bemöta det? Det känns som det nått en punkt där jag behöver stävja det för att det inte ska spåra ur helt?

Hur agerar du när hon låter? Det kan, som någon skrev, vara spökålder, men låter något sent för det. En annan möjlighet skulle vara att hon börjar känna sig ”vuxen” och tagit på sig vaktansvaret - eventuellt (men inte nödvändigtvis) för att hon inte upplever att du tar det. Vad händer om du alltid går fram och kontrollerar saker hon reagerar på, dvs du håller henne på avstånd bakom och själv går fram och ”tar kontroll” över situationen?