lady_vip
Trådstartare
Lägger nu ut min fundering till diskussion, dock inte sådär väldigt välutvecklad fundering.
Jag har ju som de flesta vet en unghund för tillfället, ett år gammal. Hon har hela tiden varit vek och försiktig mot andra hundar, så hon kan tycka att det är äckligt med högljudda hundra, som valp stod hon och råskällde hela första valpkurstillfället, av rädsla.
Jag har tränar bort det mesta av detta, hon kan utan problem stå i en grupp med okända hundar (dvs om vi förare står och pratar eller liknande), likaså möta andra hundar, hon tar ingen kontakt kroppsligt, men det vill jag inte heller, hon ska inte springa runt och hälsa på allt. Men jag är på klubben 4 dagar i veckan, så hon förstod snabbt att sånt inte lönar sig.
Vekheten har jag utnyttjat, har ex ett felfritt fritt följ, men har svårare för platsliggning, så jag ser det som både positivt och negativt.
Så genom hela hennes unghundstid har hon vid flera tillfällen tränat med en tik av samma ras, 2 år äldre. Denna tiken är också osäker, men väljer att ta ut detta genom aggressivitet... Ägaren har bättre och bättre pli på den, men den har vid upprepade tillfällen rent ut sagt flögit på yngre hundar. Exempelvis vid apportering eller inkallning och ska trycka ner den andra hunden till skosulorna. Dessa hundar är redan veka och blir rädda då denna tik inte är ngn språkexpert (dålig start i livet).
Hon har ju då även anfallit min hund när hon är själv, aldrig om jag har terriern med. Antagligen syns henne pondus så långt så det räcker till denna unga också. Jag har alltid fått lära mig att ta det lugnt i sådana situiationer, vilket jag har gjort, den andra hunden har tagits bort och jag ar försökt få min att glömma, vilket har lyckats rätt bra och nu har det inte hänt på ett tag.
Men så nu för en vecka sedan så var vi på appelplanen och jag och L höll på med en berömningscermoni kan man väl säga, vi hade roligt helt enkelt... Från ingenstans kommer då denna hund, matten kallar och kallar men hon gör ingen ansats till att komma. Min hund vil krypa under skinnet på mig, jag fortsätter gå långsamt iväg med min hund i hasorna, också den andra. (min hund var lös, även hennes). Den äldre stannar upp, höjer svansen och lyfter på läppen, min gör sig så liten hon kan och riktigt visar att hon är liten. Jag är fortfarande passiv, de kanske klarar ut detta... Men så på ett ögonblick kastar hon sig över min, som lägger sig på rygg och skriker, eftersom jag är mkt nära så tar jag den äldre tiken i nackskinnet och ar bort henne, antagligen sa jag några väl valda ord också. Tar sedan min hund och fortsätter leka med henne.
Vi pratar alltså om en hund som tycker att det är jobbigt om en annan ryter på sin hund. Min instruktör ifrågasätter då mitt beteende, menar att jag skrämde min hund ännu mer. Medans jag menar att jag är hennes ledare och ska då också skydda henne, hon var ju livrädd och jag utmanar inte ödet med en hund som inte förstår andra hundar... Möjligtvis kan jag ha skrämt henne om jag skrek eller beter mig lusigt, men jag tycket jag var lugn...
Blir konfunderad, hade det varit min terrier som hade varit underst så vet jag att hon skulle fixat det, men L blir så rädd...
Mhm, beskyddare eller spöke???
//E
Jag har ju som de flesta vet en unghund för tillfället, ett år gammal. Hon har hela tiden varit vek och försiktig mot andra hundar, så hon kan tycka att det är äckligt med högljudda hundra, som valp stod hon och råskällde hela första valpkurstillfället, av rädsla.
Jag har tränar bort det mesta av detta, hon kan utan problem stå i en grupp med okända hundar (dvs om vi förare står och pratar eller liknande), likaså möta andra hundar, hon tar ingen kontakt kroppsligt, men det vill jag inte heller, hon ska inte springa runt och hälsa på allt. Men jag är på klubben 4 dagar i veckan, så hon förstod snabbt att sånt inte lönar sig.
Vekheten har jag utnyttjat, har ex ett felfritt fritt följ, men har svårare för platsliggning, så jag ser det som både positivt och negativt.
Så genom hela hennes unghundstid har hon vid flera tillfällen tränat med en tik av samma ras, 2 år äldre. Denna tiken är också osäker, men väljer att ta ut detta genom aggressivitet... Ägaren har bättre och bättre pli på den, men den har vid upprepade tillfällen rent ut sagt flögit på yngre hundar. Exempelvis vid apportering eller inkallning och ska trycka ner den andra hunden till skosulorna. Dessa hundar är redan veka och blir rädda då denna tik inte är ngn språkexpert (dålig start i livet).
Hon har ju då även anfallit min hund när hon är själv, aldrig om jag har terriern med. Antagligen syns henne pondus så långt så det räcker till denna unga också. Jag har alltid fått lära mig att ta det lugnt i sådana situiationer, vilket jag har gjort, den andra hunden har tagits bort och jag ar försökt få min att glömma, vilket har lyckats rätt bra och nu har det inte hänt på ett tag.
Men så nu för en vecka sedan så var vi på appelplanen och jag och L höll på med en berömningscermoni kan man väl säga, vi hade roligt helt enkelt... Från ingenstans kommer då denna hund, matten kallar och kallar men hon gör ingen ansats till att komma. Min hund vil krypa under skinnet på mig, jag fortsätter gå långsamt iväg med min hund i hasorna, också den andra. (min hund var lös, även hennes). Den äldre stannar upp, höjer svansen och lyfter på läppen, min gör sig så liten hon kan och riktigt visar att hon är liten. Jag är fortfarande passiv, de kanske klarar ut detta... Men så på ett ögonblick kastar hon sig över min, som lägger sig på rygg och skriker, eftersom jag är mkt nära så tar jag den äldre tiken i nackskinnet och ar bort henne, antagligen sa jag några väl valda ord också. Tar sedan min hund och fortsätter leka med henne.
Vi pratar alltså om en hund som tycker att det är jobbigt om en annan ryter på sin hund. Min instruktör ifrågasätter då mitt beteende, menar att jag skrämde min hund ännu mer. Medans jag menar att jag är hennes ledare och ska då också skydda henne, hon var ju livrädd och jag utmanar inte ödet med en hund som inte förstår andra hundar... Möjligtvis kan jag ha skrämt henne om jag skrek eller beter mig lusigt, men jag tycket jag var lugn...
Blir konfunderad, hade det varit min terrier som hade varit underst så vet jag att hon skulle fixat det, men L blir så rädd...
Mhm, beskyddare eller spöke???
//E
