Sluta drömma...

Skulle du vilja sluta drömma

  • Ja

    Röster: 20 18,3%
  • Nej

    Röster: 89 81,7%

  • Antal omröstningsdeltagare
    109
Jag tror att det är för att jag har lärt mig styra drömmarna själv om jag blir medveten i drömmen. Då styr jag snabbt om den till det jag vill.
Jag är ganska medveten om att det är drömmar tror jag då jag blir inte rädd, men lever in mig i dem för mycket då jag kan bli frustrerad och irriterad :cautious: har inte lyckats lära mig att styra dem än :mad:
 
Saknar att drömma då jag inte gjort det på flera år, drömde mycket förr och som sagt så saknar jag det massor.

Har i perioder tom funderat på att skaffa såndär kristall som påstår att man ska drömma, även om jag inte tror på det så är ju placebo kraftiga grejer :D
Det ironiska är att jag börjat drömma sedan jag skrev detta, bara korta drömmar som typ är 1 till 2 meningar men hoppas hoppar jag börjar drömma mer och mer efter hand.❤
 
om jag kunde skulle jag väldigt gärna sluta drömma och aldrig drömma igen.

Jag har sedan min separation haft samma dröm om och om och igen, och vankar jag sårad och somnar om så fortsätter det i samma tugg.
det är inte obehagliga drömmar, men det sårar så djupt att jag mår riktigt dåligt när jag vankar.
som inatt, så verklig och jag vaknar dötts slut sårad, mår illa.
innan det här va det ett trauma jag drömde om varje natt flera gånger, hur killen sätter sig på min rygg för att våldta mig och trycker på mina skuldror och jag slåss för mitt liv, jag är helt övertygad om att jag ska dö, vakna i panik.
och innan det så var det ett barndoms trauma, där jag 7 år gammal, ser min fars snett backifrån, jag håller hans hand, jag hoppas jämfota upp för trappan upp.
Jag stannar på näst översta trappsteget, och pappa släpper min hand, går fram till dörren, den är till vänster i trapphuset. Han knakar och provar dörrhandtaget, öppnar på glänt och ropar in.
Roland!
Jag springer in genom glipan.
tänker det är ju Roland han vet ju vem jag är, jag Rebecka, hans favorit.
innanför dörren är en ganska lång hall garderober till höger och rakt fram är badrummet. dörren står öppen och man kan höra vattnet stå och gå förfullt, röken ifrån värmen rinner ut i dimmiga moln.
till vänster c 1 meter innanför dörren är köket. Jag ser men reflekterar inte över de blodiga handavtryck som är på dörrkarmen.
där naken och blodig ifrån munnen och ner över bröstet på golvet med en stirrande obrydd blick ligger han, Roland.
Jag springer fram och sätter mig ner brevid honom och strycker honom på axeln, sägandes "Roland, det är jag Rebecka, din favorit."
Ett oförstående även nu till denna dag finns inom mig när drömmen kommer, ja i vaket tillstånd förstår jag att han är död, men mitt 7åriga jag förstår inte det.
här finns det olika slut, allt ovan är tyvärr alltid samma.
här vaknar jag av:
min far lägger en hand på min axel i drömmen.
min far säger Rebecka! med ett besviket underton.
Han både lägger en hand på min axel, säger mitt namn och jag tittar upp.
ovanstående och han där efter lyfter upp mig och bilden av Roland som ligger där ensam kvar försvinner som en stillbild som sakta dras ifrån dig.
eller så lyfter han mig och vi står plötsligt utanför huset det är kallt och snön ligger tjock runt gångarna och pappa ringer polisen på sin lilla mörkblå Nokia.
Jag har pratat med min far om det här då det va väldig intensivt mellan 7-18 år och han blev likvit och sa att det va ganska exakt så det gick till. Roland hade lnte blivit mördad utan dött av inre blödning, och i försöka att kontakta hjälp sprungit ifrån duschen till köket för att ringa men han inte hela vägen.

så fick jag välja så skulle jag slippa drömma, de få roliga, konstiga eller bra drömmar jag har är inte värd det, det är varje natt och även om det inte bara är mardrömmar, så tar det sakta knäcken på mog, speciellt när jag varje natt flera gånger antingen får veta att mitt ex vill ha tillbaka mig och hur plågsamt det är att vakna och veta att det inte kommer hända och att det inte är något jag vill i vaket tillstånd pga lögnerna.
 
Det enda positiva med sertralin och brintellix som jag åt fram tills i höstas var att jag drömde så intensiva drömmar! Det kändes väldigt häftigt att ha så tydliga och händelserika drömmar.
 
Spontant så nej, jag hade inte viljat vara helt utan drömmar. Jag drömmer intensivt och det kan vara riktiga äventyr ibland.
Baksidan är dock att jag får extremt levande mardrömmar om jag är minsta stressad, och jag har låg stresstålighet.
Så nu när jag tänker efter är jag inte så säker. Det är ju härligt att få slocka som ett ljus och vakna helt utvilad för att det var tyst i huvudet för en gångs skull.
 
Då jag en gång blev sövd varnade narkosläkaren för att ett av läkemedlen jag skulle få kunde orsaka konstiga drömmar och hallucinationer då man håller på vakna, på nivån ljusröda elefanter som dansar omkring.
Hon frågade mig sedan om jag sett något ovanligt, och visst hade jag sett både det ena och det andra, i något slags halvvaket tillstånd, men det störde mig inte över huvudtaget, jag är så väldigt van att drömma en förskräcklig massa, ibland mycket konstiga saker. :D
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag hoppas att någon har någon tanke eller själv har upplevt eller vet, har testat Citalopram själv osv. Jag har nu tagit Citalopram i...
2 3 4
Svar
60
· Visningar
3 092
Senast: Enya
·
Kropp & Själ Kan inte sova utan ligger och snurrar i sängen och funderar på något som psykoterapeuten sa till mig i dag. Jag ska besluta mig. För...
2
Svar
21
· Visningar
1 281
Senast: tuaphua
·
Relationer Hej Då jag inte har någon i min krets att vända mig till kollar jag om det finns någon på buke. Kanske blir ett långt inlägg, så ni...
Svar
11
· Visningar
1 768
Senast: Twihard
·
  • Artikel
Dagbok Tänkte att det kunde vara bra för mig att ha en liten dagbokstråd här, där jag kan skriva av mig och även dela med mig av hästiga tankar...
Svar
6
· Visningar
743

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp