Sluta på daglig verksamhet?

gul_zebra

Trådstartare
Kort backstory: Jag är förtidspensionär, har inte jobbat innan så jag har en fjuttig garantiersättning på 7600 kr/månad efter skatt (pga en försäkringsutbetalning som jag försöker spara till framtida operationer har jag blivit av med mitt bostadstillägg). Har daglig verksamhet där jag jobbar 2½ timme 2 dagar i veckan. Eller ja, gjorde tills coronan kom och vi inte kunde vara kvar där vi var. Har tidigare haft 3 dagar i veckan men var tvungen att slopa en för att jag helt enkelt inte orkade vara där 3 dagar i veckan.

Daglig verksamhet innebär i min kommun att jag får habersättning. Det rör sig om 17 kr/dag, men sålänge staten delar ut bidrag till kommunerna får jag ut 55 kr/dag. För jämförelse kostar en enkelbiljett med buss 34 kr (jag åker inte buss utan cyklar eller kör bil, men känner att bussbiljetten är rimlig att jämföra med då majoriteten med daglig verksamhet åker buss eller ännu dyrare färdtjänst om det inte går att gå eller cykla). Är jag sjuk får jag inte ett öre utan de går strikt på om man är där eller inte och man får ingen ersättning för resan till och från verksamheten.

Jag trivs på stället jag är på, men den låga ersättningen ger en konstant känsla av förnedring. Det blev bättre när det statliga bidraget kom, men förnedringen är ändå alltid där, därtill medförs en del stress kring årsskiftet när en helt enkelt inte vet vad nivån kommer ligga på nästa år. För mig som får in så lite i sjukersättning är skillnaden i habersättningen väldigt stor och det har trots förnedringen en stor påverkan på min ekonomi. Med statliga bidraget rör det sig om 4-500 kr/månad för mig.

När coronan kom blev vi utsparkade då verksamheten var belägen där det finns väldigt samhällsviktig personal. Fair enough, det tycker jag var vettigt. Däremot hade vi ingen ny plats att vara på till en början och beskedet kom att vi skulle vara utan ersättning under tiden eftersom vi inte var på plats. Jag protesterade mot det och jag antar att vi var fler, och man beslutade att betala ut ersättning ändå. Allt gott så sett.

Idag har min verksamhet flyttats till annan plats ihop med en annan verksamhet. Det har för mig inte fungerat ihop med min psykiska ohälsa (ny plats, nytt folk osv) och när jag kom dit såg jag snabbt att det inte kommer fungera fysiskt heller då det är helt andra arbetsuppgifter som jag inte klarar av, det är en helt annan verksamhet helt enkelt. Därtill är det längre bort vilket gjort att jag inte kan cykla eller gå dit, så jag kan enbart ta mig dit med bil (buss är uteslutet då jag dels vägrar smittrisken och dels vägrar gå back ekonomiskt då det helt enkelt inte är rimligt att jag ska göra det, men iom att jag har bil så blev det inte ett problem i mitt fall - förrän bilen pajade och jag gick hemma pga det tills bilen var lagad). Det bestämdes direkt att jag inte ska vara där just för att det inte kommer fungera. Idag är jag erbjuden möte för att diskutera annan placering men jag klarar inte stressen i att flytta runt på det viset och det finns ändå inga verksamheter som fungerar med mina behov - daglig verksamhet är alltför sällan anpassat efter min funktionsnivå helt enkelt. Det mötet har jag därför tackat nej till. Alternativet är att avvakta med nytt möte till efter årsskiftet i hopp om att komma tillbaka till det vanliga stället, som i nuläget är fortsatt stängt. Att komma tillbaka dit har varit mitt mål hela tiden.

Jag fick idag besked om att man återigen drar in ersättningen om man går hemma och jag känner ärligt talat mest för att be hela systemet dra åt helvete. Det är redan så förnedrande med den låga nivån och att en inte ens får ett öre om en går hemma sjuk att jag har till och från har funderat på att sluta i flera år. Därtill är jag så sönderstressad (inte bara av dagliga verksamheten, men nuvarande situation har bidragit på ett hörn) att jag tror att jag närmar mig väggen. Jag klarar inte av att hyvla en sketen ostskiva till en macka, jag bryter ihop för minsta lilla och jag är så mentalt slutkörd att jag helt enkelt inte klarar av nånting. Självskattningstest från Karolinska pekar på hög risk när jag är jäkligt snäll i det jag fyller i, men jag har inte orkat försöka söka hjälp än. Jag dras med mycket ångest och för att dämpa det sitter jag och broderar, givetvis en hobby som visat sig vara skitdyr för gud nåde att det som fungerar skulle vara billigt när en är fattig som en jävla kyrkråtta :meh:

Kontentan är alltså att jag återigen funderar på att sluta på daglig verksamhet. På så vis slipper jag förnedringen, jag slipper hattandet med ersättningen som kommer och går och jag slipper en del stress. Däremot försvinner en inkomst permanent vilket bidrar till ytterligare ekonomisk stress som är ett konstant problem sedan åratal tillbaka och jag blir av med en aktivitet och ett sammanhang jag ändå trivs i. Samtidigt försvinner stressen över inkomstbortfall när jag är sjuk (vilket jag skiter i när statliga bidraget inte finns, men när det finns är det 55 kr/dag som uteblir och med min redan låga inkomst är det kännbart... Vilket samtidigt bidrar till förnedringen, att sitta stressad över en sån skitsumma).

Jag vet, det är rörigt som fan. Jag har därtill lätt för att missförstås iom min asperger-diagnos och har konstaterat att jag tamefan bara blivit ännu rörigare i huvudet den sista tiden. Fråga om nånting är oklart så ska jag försöka förtydliga.

Kort sagt, jag vet inte hur jag ska göra och skulle uppskatta input från er kloka bukefalister. Och ja, jag ska söka hjälp för den här misstänkt begynnande utbrändheten, jag ska bara orka ta tag i det också utöver allt annat jag måste ta tag i.
 
Om du slutar på den dagliga verksamheten nu har du möjlighet att börja igen senare framöver? Då coronan lugnat ner sig och ni flyttar tillbaka där ni var innan?
 
Ja alltså just nu går jag ju redan hemma och har nekat möte för annan placering i väntan på att gamla stället öppnar igen, tanken är ju att vi som var där ska tillbaka dit vad jag vet. Men jag har ju funderat ofta på att sluta helt även i normala fall just för att jag känner mig så jäkla förnedrad.
 
Jag har blivit erbjuden DV men tackat nej, dels pga den dåliga ersättningen men mest för att jag inte orkar och inte ser någon mening med att lägga min energi på nåt som andra tycker jag skulle ”må bra av”.
Så kan förstå dig @gul_zebra
 
Jag har blivit erbjuden DV men tackat nej, dels pga den dåliga ersättningen men mest för att jag inte orkar och inte ser någon mening med att lägga min energi på nåt som andra tycker jag skulle ”må bra av”.
Så kan förstå dig @gul_zebra
Jag blev dittvingad från start, dåvarande handläggare på fk hotade med att ta bort min dåvarande aktivitetsersättning om jag inte gick dit. Blev ju en bra start på det hela :meh: Poängen för mig är att komma ut i arbete dessutom men jag är redan utdömd och ser det som mer och mer orimligt själv att jag nånsin kommer ut i arbete. Skulle kanske göra gott att bara acceptera faktum. Synd på ekonomin bara...
 
Om vi för tillfället kopplar bort frågan om vad kommunen "kan" erbjuda och ifall du för tillfället inte har ork till att pröva nytt...

Vad är det viktigaste att få ut av dagliga verksamheten för dig? Socialt sammanhang, ge hjärnan vettiga uppgifter, göra något betydelsefullt, ha något som binder upp dig till att komma iväg vissa tider...?

Vilken sorts uppgifter tror du skulle vara bra för dig att pyssla med? Ute/inne, fysiskt eller mer kontorsaktigt, något visst ämnesområde, vad som helst bara det är rätt sorts miljö/folk ikring...

Jag tänker lite att du kunde passa bättre för att vara utlokaliserad på en vanlig arbetsplats än gå i kommunens egenorganiserade gruppverksamheter. Bara man hittar rätt ställe, och det kanske inte omsorgsfolket är kreativa nog för utan att få lite hemgjorda förslag.
 
Jag blev dittvingad från start, dåvarande handläggare på fk hotade med att ta bort min dåvarande aktivitetsersättning om jag inte gick dit. Blev ju en bra start på det hela :meh: Poängen för mig är att komma ut i arbete dessutom men jag är redan utdömd och ser det som mer och mer orimligt själv att jag nånsin kommer ut i arbete. Skulle kanske göra gott att bara acceptera faktum. Synd på ekonomin bara...
Men va!? LSS- insatser är ju frivilliga. Samma med aktiviteter under aktivitetsersättning. Minns att de försökte övertala mig om att hitta nån aktivitet när jag hade aktivitetsersättning men det var inget tvång alls.
Din handläggare gjorde fel.
 
Kan du få broderande som DV? Eller "förstör" det för dig att ha det som en avslappnande syssla hemma då?
Det enda som borde behövas då är en vettig plats där du kan sitta ostört, så tar de kostnaden för materialinköp och du sköter dig själv, typ. När det nu är svårt med att hitta bra former i deras vanliga utbud är det ett billigt och flexibel förslag att slänga in.
 
Om vi för tillfället kopplar bort frågan om vad kommunen "kan" erbjuda och ifall du för tillfället inte har ork till att pröva nytt...

Vad är det viktigaste att få ut av dagliga verksamheten för dig? Socialt sammanhang, ge hjärnan vettiga uppgifter, göra något betydelsefullt, ha något som binder upp dig till att komma iväg vissa tider...?

Vilken sorts uppgifter tror du skulle vara bra för dig att pyssla med? Ute/inne, fysiskt eller mer kontorsaktigt, något visst ämnesområde, vad som helst bara det är rätt sorts miljö/folk ikring...

Jag tänker lite att du kunde passa bättre för att vara utlokaliserad på en vanlig arbetsplats än gå i kommunens egenorganiserade gruppverksamheter. Bara man hittar rätt ställe, och det kanske inte omsorgsfolket är kreativa nog för utan att få lite hemgjorda förslag.
Been there, finns inget som passar tyvärr. Det har varit tanken hela tiden att jag så småningom ska ut på en vanlig arbetsplats och jag har fått lämna in förslag på platser men det finns ingenting. Samtidigt känns det onödigt att hatta iväg till nya ställen om det ändå inte kommer leda till anställning när jag redan trivs och fungerar där jag vanligtvis är. Jag klarar ju inte mer än två halvdagar i veckan ändå och ersättningen blir ju inte bättre av att jag byter ställe så då kan jag lika gärna stanna där det funkar.

Men va!? LSS- insatser är ju frivilliga. Samma med aktiviteter under aktivitetsersättning. Minns att de försökte övertala mig om att hitta nån aktivitet när jag hade aktivitetsersättning men det var inget tvång alls.
Din handläggare gjorde fel.
De ska vara det ja, men jag skulle prompt dit :meh: Att han gjorde fel visste jag redan då men samtidigt ville jag inte riskera ersättningen heller.
Jag kan köpa att man försöker få ut folk på daglig verksamhet iom att det ju ändå är positivt att komma ut och i vissa fall faktiskt kan leda till anställning, men det blir ju rätt jäkla fel när utbudet av verksamheter inte speglar brukarna... Det är ju väldigt mycket sortera skruv-ställen liksom, och väldigt lite för oss som ändå är någorlunda högfungerande så att säga. Själv ska jag dessutom inte jobba i större grupper och inte paras ihop med folk med begåvningshandikapp (vilket har gjorts ändå, bra jobbat! :up: Är dock inte kvar de dagar hen jobbar) vilket ju begränsar ytterligare.

Kan du få broderande som DV? Eller "förstör" det för dig att ha det som en avslappnande syssla hemma då?
Det enda som borde behövas då är en vettig plats där du kan sitta ostört, så tar de kostnaden för materialinköp och du sköter dig själv, typ. När det nu är svårt med att hitta bra former i deras vanliga utbud är det ett billigt och flexibel förslag att slänga in.
Det finns verksamheter som tillverkar saker och säljer i nån liten butik, det vore säkert inte omöjligt att få brodera där tex. Jag skulle däremot absolut inte vilja brodera grejer som ska säljas, det känns sjukt ovärt med de timmar/dagar/veckor som läggs på varje litet broderi. Har det hellre för mig själv hemmavid.

Hur mycket sparar du in i bensin per dag genom att stanna hemma?
Ingen aning, inga jättesummor då det är rätt korta sträckor. Hur så?
 
Been there, finns inget som passar tyvärr. Det har varit tanken hela tiden att jag så småningom ska ut på en vanlig arbetsplats och jag har fått lämna in förslag på platser men det finns ingenting. Samtidigt känns det onödigt att hatta iväg till nya ställen om det ändå inte kommer leda till anställning när jag redan trivs och fungerar där jag vanligtvis är. Jag klarar ju inte mer än två halvdagar i veckan ändå och ersättningen blir ju inte bättre av att jag byter ställe så då kan jag lika gärna stanna där det funkar.


De ska vara det ja, men jag skulle prompt dit :meh: Att han gjorde fel visste jag redan då men samtidigt ville jag inte riskera ersättningen heller.
Jag kan köpa att man försöker få ut folk på daglig verksamhet iom att det ju ändå är positivt att komma ut och i vissa fall faktiskt kan leda till anställning, men det blir ju rätt jäkla fel när utbudet av verksamheter inte speglar brukarna... Det är ju väldigt mycket sortera skruv-ställen liksom, och väldigt lite för oss som ändå är någorlunda högfungerande så att säga. Själv ska jag dessutom inte jobba i större grupper och inte paras ihop med folk med begåvningshandikapp (vilket har gjorts ändå, bra jobbat! :up: Är dock inte kvar de dagar hen jobbar) vilket ju begränsar ytterligare.


Det finns verksamheter som tillverkar saker och säljer i nån liten butik, det vore säkert inte omöjligt att få brodera där tex. Jag skulle däremot absolut inte vilja brodera grejer som ska säljas, det känns sjukt ovärt med de timmar/dagar/veckor som läggs på varje litet broderi. Har det hellre för mig själv hemmavid.


Ingen aning, inga jättesummor då det är rätt korta sträckor. Hur så?
Om bortfallet av inkomst är en stor del kanske man skulle kunna räkna på det? Jag vet inte vad du har för förbrukning osv, men det är definitivt inte gratis att köra bil. Alltså bortfall på 400-500 kanske det inte blir? Hälften är kanske bensin?
 
Om bortfallet av inkomst är en stor del kanske man skulle kunna räkna på det? Jag vet inte vad du har för förbrukning osv, men det är definitivt inte gratis att köra bil. Alltså bortfall på 400-500 kanske det inte blir? Hälften är kanske bensin?
Jaha! Nej alltså det är såna fjuttsummor att bilen inte spelar någon roll alls. Jag sparar kanske några enkronor på att stanna hemma så sett (nåja, om jag åker i tid för att parkera gratis en bit ifrån. Är jag inte ute i god tid blir det 12 kr för parkering). Vanliga stället är ligger 2 km hemifrån, jag cyklade dit förr liksom. Enda anledningen att jag tog bilen dit var ren bekvämlighet.
 
Jag kan köpa att man försöker få ut folk på daglig verksamhet iom att det ju ändå är positivt att komma ut och i vissa fall faktiskt kan leda till anställning, men det blir ju rätt jäkla fel när utbudet av verksamheter inte speglar brukarna... Det är ju väldigt mycket sortera skruv-ställen liksom, och väldigt lite för oss som ändå är någorlunda högfungerande så att säga. Själv ska jag dessutom inte jobba i större grupper och inte paras ihop med folk med begåvningshandikapp (vilket har gjorts ändå, bra jobbat! :up: Är dock inte kvar de dagar hen jobbar) vilket ju begränsar ytterligare.

Men gud, ja...
Jag har liknande problematik men där jag bor så är det typ standard att stapla alla möjliga olika brukare på samma ställen, oavsett individuella behov. Och så är man för högfungerande för att egentligen passa där, men för lågfungerande för vanligt jobb, vilken jävla rävsax alltså. Upplever att det är vanligt med personal som endera glömmer eller struntar i viktiga detaljer, och så blir det kaos. Och den där "ersättningen" som knappt räcker till en påse lördagsgodis är så ovärdig så jag inte fattar att det ens är lagligt att ha det så.

Jag har varit (och är, men coronapaus även på min DV för tillfället) i ett antal försök med daglig verksamhet i någon slags rehabförsök. Har samma erfarenheter som du beskriver tyvärr, och i mitt fall har det alltid blivit så att jag slutat eftersom jag oundvikligen gått in i väggen om jag försökt uthärda DVn. Inte fullt så illa på nuvarande DV men det är väldigt opepp att vara där ändå eftersom jag har många kreativa idéer som hela tiden blir bromsade av all byråkrati som är inblandad i kommunal verksamhet.

Så ja, spontant tänker jag att du nog är inne på rätt spår när du funderar på att sluta. Oavsett var det barkar för min del med nuvarande DV så har jag bestämt att det är sista försöket jag gör. Ska det vara värt att utsätta sig för stressen att försöka leva som "normala" människor i några timmar per vecka så får de trolla fram något bättre än det här.
 
Men gud, ja...
Jag har liknande problematik men där jag bor så är det typ standard att stapla alla möjliga olika brukare på samma ställen, oavsett individuella behov. Och så är man för högfungerande för att egentligen passa där, men för lågfungerande för vanligt jobb, vilken jävla rävsax alltså. Upplever att det är vanligt med personal som endera glömmer eller struntar i viktiga detaljer, och så blir det kaos. Och den där "ersättningen" som knappt räcker till en påse lördagsgodis är så ovärdig så jag inte fattar att det ens är lagligt att ha det så.

Jag har varit (och är, men coronapaus även på min DV för tillfället) i ett antal försök med daglig verksamhet i någon slags rehabförsök. Har samma erfarenheter som du beskriver tyvärr, och i mitt fall har det alltid blivit så att jag slutat eftersom jag oundvikligen gått in i väggen om jag försökt uthärda DVn. Inte fullt så illa på nuvarande DV men det är väldigt opepp att vara där ändå eftersom jag har många kreativa idéer som hela tiden blir bromsade av all byråkrati som är inblandad i kommunal verksamhet.

Så ja, spontant tänker jag att du nog är inne på rätt spår när du funderar på att sluta. Oavsett var det barkar för min del med nuvarande DV så har jag bestämt att det är sista försöket jag gör. Ska det vara värt att utsätta sig för stressen att försöka leva som "normala" människor i några timmar per vecka så får de trolla fram något bättre än det här.
Så jävla dåligt. Jag har iaf haft tur så sett, vi är max 2 brukare där jag är och vi har för det mesta parats ihop bra. Vi har däremot haft mycket rundgång av handledare och det har funnits handledare som skött den där biten riktigt jäkla uruselt. Släng på vikarier som såklart är av blandad kvalité, finns allt från typen som klappar en på huvudet som om jag vore helt bakom flötet till typen som sitter med telefonen och totalt ignorerar ens blotta existens, och så några bra däremellan.

Rent lagligt behöver det ju inte ens finnas någon ersättning alls... Inte ens om kommunen tar betalt för arbete som utförs av brukare i daglig verksamhet :wtf:

Ja går man in i väggen av daglig verksamhet är det solklart bättre att sluta. Själv har jag inte det problemet vanligtvis (stresspåslag ja, men inte så illa att jag går in i väggen av det) utan mitt problem nu är mestadels annat, men att ha daglig verksamhets-problem hängande över axeln hjälper liksom inte så att säga... Blev en ordentlig lättnad när vi konstaterade att vi avvaktar till efter nyår, men sen kom det här bakslaget med ersättningen idag och ja, here we are. Ekonomin är en stor del av min stress just nu så det var verkligen inte ett besked jag behövde... Igen :meh:

Känner igen det där med kreativa idéer, om än inte från kommunalt håll. Jag bakar där jag är. Vi sålde bra förr, en period så pass att vi fick ge bort fikat gratis för att vi gått med för mycket vinst (med följden att vi fick ha gratis fika några veckor för att jämna ut det... Fattar att man inte bara kan dela upp överskottet mellan oss brukare istället, men helvete vad surt det var att de enda som tog del av vårt bra arbete var folk som fikade). Nu har vi däremot sålt väldigt dåligt några år och jag har försökt om och om igen att få utsmycka det som bakas som vi gjorde förr, folk måste ju bli sugna på att köpa fika och en brun trekant ser inte så jäkla lockande ut helt enkelt. Men jag möts bara av att frosting och grejer innebär att vi inte kan frysa in det vi inte säljer och så gnälls det på att folk handlar för dåligt :banghead: Det är så jäkla tråkigt och den där iaf lite meningsfulla uppskattningen som fanns förr när folk kom upp och handlade något gott på sin fikapaus är liksom borta.

Så ja, jag tror också att jag är på rätt spår. Det som tar emot är att jag annars trivs bra där jag är vanligtvis, och såklart ekonomin. Just nu spelar det ju ingen roll iom att habersättningen uteblir och ny plats inte är aktuellt, men om det statliga bidraget till kommuner består så avstår jag ju från 4-500 kr/månad när gamla stället väl öppnar igen och för mig är det rätt enorma summor som uteblir. Ryker bidraget däremot så är det inget snack om saken, I'm out.
 
Du får ursäkta om jag kanske är ute och cyklar eller inte är relevant alls då jag inte är så insatt, men jag tänker spontant lite på @MiaMia s linje. Vad mår du bra av? Som det verkar nu låter det ju som om det kan vara bra om du kan avvakta tills det förhoppningsvis åter blir aktuellt med din vanliga verksamhet, ett ställe som du ändå trivs på. Som du beskriver det mår du ju inte bra alls just nu.

Men om du försöker tänka framåt, ger det här dig någonting? Utöver ekonomisk ersättning, även om jag förstår din känsla gällande detta då den låter uselt låg i förhållande till de timmar det tar i anspråk ... :( Men i övrigt? Tänker just angående detta, som ju kan ha stor betydelse och påverkan för ens vardag i stort:

Vad är det viktigaste att få ut av dagliga verksamheten för dig? Socialt sammanhang, ge hjärnan vettiga uppgifter, göra något betydelsefullt, ha något som binder upp dig till att komma iväg vissa tider...?

Det är inte obetydliga frågor att ställa sig själv, tänker jag, och som kan vara viktigt att ta i beaktning gällande att fortsätta eller liksom sluta helt, även när saker och ting blir mer normala igen. Kanske är det läge för en paus om det inte fungerar just nu, men inte rätt läge att ta ett definitivt beslut, när läget är som det är (p.g.a. corona) och du dessutom inte mår bra?
 
Du får ursäkta om jag kanske är ute och cyklar eller inte är relevant alls då jag inte är så insatt, men jag tänker spontant lite på @MiaMia s linje. Vad mår du bra av? Som det verkar nu låter det ju som om det kan vara bra om du kan avvakta tills det förhoppningsvis åter blir aktuellt med din vanliga verksamhet, ett ställe som du ändå trivs på. Som du beskriver det mår du ju inte bra alls just nu.

Men om du försöker tänka framåt, ger det här dig någonting? Utöver ekonomisk ersättning, även om jag förstår din känsla gällande detta då den låter uselt låg i förhållande till de timmar det tar i anspråk ... :( Men i övrigt? Tänker just angående detta, som ju kan ha stor betydelse och påverkan för ens vardag i stort:



Det är inte obetydliga frågor att ställa sig själv, tänker jag, och som kan vara viktigt att ta i beaktning gällande att fortsätta eller liksom sluta helt, även när saker och ting blir mer normala igen. Kanske är det läge för en paus om det inte fungerar just nu, men inte rätt läge att ta ett definitivt beslut, när läget är som det är (p.g.a. corona) och du dessutom inte mår bra?
Nejdå, du är inte ute och cyklar.
Det svåra är väl att det går i perioder. Jobbet i sig trivs jag med, jag tycker om att baka och trivs med mina kollegor och skulle väl mest önska att vi fick piffa till det bakade lite mer (utseendemässigt som jag skrev om i annat inlägg). Det större problemet är mer att vi har sån rundgång på handledare och ibland har vi haft handledare som bara varit en vandrande katastrof. Likadant är det med vikarier. Nuvarande handledare är bra, frågan är väl bara hur länge hen blir kvar och vad som kommer sen.

När det väl går bra så ger det ju något att göra helt enkelt, det är skönt att komma ut, träffa folk och få känna att jag gör nånting bra som uppskattas (nåja, det kändes bättre när vi faktiskt sålde, när folk stannade till och inte kunde låta bli att handla, till skillnad från nu när folk knappt kastar en blick på vad som finns). Jag trivs inte med att bara gå hemma och det slipper jag ju med daglig verksamhet. Men förnedringen är alltid där och det är en stress varje gång jag behöver stanna hemma även om jag så ligger dödssjuk. Nu har jag därtill pmds som gett mycket frånvaro då jag inte är riktigt i mål med min medicinering än, stressen där är ett faktum... Och sen kommer det väl något nytt byte av handledare igen, ny stress, och potentiellt en ny vandrande katastrof.

Problemet med en paus är att man inte kan ta paus hur länge som helst heller. Det finns helt enkelt inte obegränsat med platser och jag tar ju upp plats för någon annan som faktiskt skulle gå dit.
 
Problemet med en paus är att man inte kan ta paus hur länge som helst heller. Det finns helt enkelt inte obegränsat med platser och jag tar ju upp plats för någon annan som faktiskt skulle gå dit.
Corona är corona. De själva har pausat er. Sedan ordnat tillfälliga och ändrade verksamheter.
Det är väl inte konstigt om du kan säga att du inte orkar hattandet under tiden fram till att den normala verksamheten är tillbaka igen. Om planen nu är att den ska återstartas.
Kan du börja just nu med att definiera det som en coronapaus och se hur det blir efter det?
 
Corona är corona. De själva har pausat er. Sedan ordnat tillfälliga och ändrade verksamheter.
Det är väl inte konstigt om du kan säga att du inte orkar hattandet under tiden fram till att den normala verksamheten är tillbaka igen. Om planen nu är att den ska återstartas.
Kan du börja just nu med att definiera det som en coronapaus och se hur det blir efter det?
Nej det tycker jag inte alls är konstigt, men jag tycker sällan som daglig verksamhet har jag märkt... Det märks ju om inte annat nu när min ersättning rök igen för att jag går hemma.
Ja planen är att det återstartas. De står tom och bygger om lokalerna just nu, något vi väntat på i alltför många år. Äntligen ska vi slippa dela pyttekök med arbetsplatsens personal, det blir trångt som fan vid lunch :p
 
Jag har också DV, och är just nu på ett ställe som ger mig energi. Jag har alltid fixat mina arbetsplatser själv (jobbar inte på kommunens egna utan utplacerad), så jag har sökt upp ställen där jag vet att jag vill vara.
När mitt förra ställe stal energi istället för att ge, "sa jag upp mig" och gick hemma tills jag hittade ett nytt guldställe. Det var det bästa beslutet jag kunde ha fattat, eftersom vägen till väggen kan vara så himla kort för oss som trots allt blivit förtidspensionerade.

Om jag var du skulle jag lagt ner det, tror jag. Det låter som en mycket stressig situation.
 

Liknande trådar

Fordon Fredagen 15 september köpte jag en bil av en bilfirma. Den var nybesiktigad, kamremmen bytt, rostfri, bra sommardäck och ok vinterdäck...
18 19 20
Svar
384
· Visningar
24 448
Senast: ptr
·
Skola & Jobb Min arbetsgivare har anordnat någon form av kickoff fre-lör. Det är med lite föreläsningar och gemensam middag fre kväll. Och avslut vid...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
8 814
Senast: Cattis_E
·
Samhälle I tråden om religion togs det upp att det var fel att vården erbjöd samtalsstöd till patienter hos en präst när kurator hade semester...
11 12 13
Svar
258
· Visningar
10 189
Senast: Enya
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
26 419
Senast: Snurrfian
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp