Smalhetsidealet och dess historia (utbruten från Viktstabilitet - kostar det?)

[Takire]

Alla jag känt som varit eller är överviktiga har vetat om att de är det. Vad finns det då för mening med att påpeka det? Och om de inte hade vetat att de var det, hade det verkligen funnits någon anledning ens då? Just att kommentera personens kropp alltså.

@Matt jag känner att jag inte förstår dig alls i hur du tänker. Om jag till exempel skulle vara synligt tjock och leva aktivt och rikt som idag, skulle du då tro att jag mådde sämre psykiskt i det läget än om jag vore smal men uttråkad och fysiskt inaktiv?

 

[Lycan]

Jag tycker egentligen tvärtom, att man i gemen borde bry sig mer om varandra, även främmande man inte känner.

Man kan väl bry sig om varandra utan att påpeka den andres vikt?

 

[monster1]

Man kan väl bry sig om varandra utan att påpeka den andres vikt?

Just när det gäller övervikt så är det A) i stort sett ingen som är blind för att den är överviktig B) det är inte en akut hälsofaktor.

 

[Raderad medlem 120709]

Man kan väl bry sig om varandra utan att påpeka den andres vikt?

Men nej, då kan ju tjockisar få för sig att de inte är jordens avskum, och hur ska det då gå! För vi blir ju inte alls matade med smalpropaganda från alla håll och kanter varenda dag, utan är såklart helt omedvetna om hur vi ser ut. /ironi
Eloge till alla er som orkar, själv ska jag gå och baka brownies istället för att mata troll.

 

[Matt]

@Matt jag känner att jag inte förstår dig alls i hur du tänker. Om jag till exempel skulle vara synligt tjock och leva aktivt och rikt som idag, skulle du då tro att jag mådde sämre psykiskt i det läget än om jag vore smal men uttråkad och fysiskt inaktiv?

Skulle inte ens göra den jämförelsen. Man ska jämföra sig med sig själv, inte med andra.

 

[Takire]

Skulle inte ens göra den jämförelsen. Man ska jämföra sig med sig själv, inte med andra.

Okej. Det låter ju bra. Det lät bara så mycket som att du menade att övervikt automatiskt leder till ohälsa. Med reservation för att jag kan ha tolkat dina inlägg fel eller blandat ihop med någon annans.

 

[monster1]

Kvinnor ska ligga på en högre fettprocent än män, våra hormoner är kopplade till det, det hänger ihop med kvinnors kroppars anpassning till att bära och föda barn (inkl amning). Fotomodeller, fitnessinfluenser etc ligger oftast under den här fettprocenten. I stort sett kan man säga att alla bör röra sig mer mot mitten för kvinnor. Dessutom bör man ha en högre fettprocent ju äldre man blir.

Spoiler: Om fettprocent samt bilder som kan uppfattas triggande

Fettprocent man bör ligga på som kvinna är 21-36 % medan det för män bör ligga på 8-25.
Om man ska tro dessa bilder så är det alltså gubbe 3-7 som är hälsosamma män medan kvinnorna är nummer 3-6.

 

[monster1]

Jag fortsätter på spåret om hälsohets eller illa dold fettskamning genom att lägga in ytterligare en dold bild på två kroppar där den ena propageras som hälsosam medan den andra ses som ohälsosam. När det faktiskt är tvärtom. Kvinnan i den blå bikinitoppen är den med en hälsosam fettprocent medan den andra kvinnan ligger för lågt (shame on her, eller hur det nu var?).

Spoiler: triggande bilder

För låg fettprocent:

Hälsosam fettprocent:

Så om fitnesskulturen skulle vilja vara så vänlig och sluta tjata om det där med hälsa för det ideal de proklamerar är allt annat än hälsosamt.

 

[Ramona]

Så om fitnesskulturen skulle vilja vara så vänlig och sluta tjata om det där med hälsa för det ideal de proklamerar är allt annat än hälsosamt.

Fast jag känner flera som tävlar inom fitness i olika grenar och de är alla enade om att det inte är hälsosamt att ligga på en så låg fettprocent som de gör när de tävlar. Dessutom har de ju så kallad tömning innan de tävlar, vilket innebär att de är rätt så uttorkade på tävlingsdagen. Den livsstilen är verkligen inte alls nyttig och det är nog ingen som förespråkar det heller. Men ska musklerna synas behövs ju fett och vätska försvinna, det är ju inte svårare än så, dock är det ju knappast fysiskt hälsosamt. Och jag tror att den mentala biten av att bli dömd sådär pga ditt utseende är ännu värre att tackla och att det inte leder till någonting positivt i det långa loppet.

 

[soom]

Även i media märks denna trend. Kraftigt överviktiga programledare som Babben Larsson, Dawn Finer m.fl. ges plats på ett sätt som aldrig skulle ske för 40-50 år sedan.

Men HUR kan du få detta till nåt negativt?! Det är ju jättebra att man går på kompetens och inte hur väl man lever upp till utseendeideal, och att alla kroppstyper blir representerade. Varför skulle vikten vara relevant för att få synas i tv? Gäller det bara bildmedia, får överviktiga göra radio? Intressant också att dina exempel är kvinnor, men det gäller kanske bara kvinnor?

Prova att byta ut övervikt i ditt resonemang mot hudfärg. Inte ok va? Nä, det är inte ok med det resonemanget kring vikt heller.

 

[Matt]

Okej. Det låter ju bra. Det lät bara så mycket som att du menade att övervikt automatiskt leder till ohälsa. Med reservation för att jag kan ha tolkat dina inlägg fel eller blandat ihop med någon annans.

Jag pratar om företeelsen övervikt, inte om olika individer. Det är ohälsosamt att vara överviktig men det behöver inte betyda att någon som är överviktig är ohälsosam.

På samma sätt som jag kan konstatera att det är ohälsosamt att jag dricker mig måttligt berusad ibland. Om det sedan gör mig till ohälsosam tar jag mig själv rätten att bestämma, precis som jag ger den som är överviktig rätten att avgöra sin situation.

Men företeelserna som sådana är det inget snack om. Vi har så mycket forskning att luta oss emot att vi vet att drickande som ovan samt övervikt är ohälsosamt.

 

[Habina]

Just när det gäller övervikt så är det A) i stort sett ingen som är blind för att den är överviktig B) det är inte en akut hälsofaktor.

Önskar att sjukvården visste om det också...

 

[Lycan]

Jag pratar om företeelsen övervikt, inte om olika individer. Det är ohälsosamt att vara överviktig men det behöver inte betyda att någon som är överviktig är ohälsosam.

På samma sätt som jag kan konstatera att det är ohälsosamt att jag dricker mig måttligt berusad ibland. Om det sedan gör mig till ohälsosam tar jag mig själv rätten att bestämma, precis som jag ger den som är överviktig rätten att avgöra sin situation.

Men företeelserna som sådana är det inget snack om. Vi har så mycket forskning att luta oss emot att vi vet att drickande som ovan samt övervikt är ohälsosamt.

Det finns ju de som blir överviktiga trots att de lever hälsosamt då mediciner och sjukdomar kan ställa till det. Även en del preventivmedel har viktuppgång som bieffekt.
Sedan finns det de som är trådsmala som inte lever hälsosamt på något vis också. Som kan äta vad som helt, hur mycket som helst, aldrig motionera och ändå se ut som en sytråd.


Nu ska jag egentligen inte uttala mig så mycket om vikt då jag är lättviktare själv och inte så påläst heller. Men det som jag och några andra upplevt är att det finns en "må-bra-vikt". Jag vet en som inte mår bra om han går ner några kilon så att han känner sig för späd. Han har gärna sina extrakilon så han känner sig lite mjuk och go. Samma sak för mig. Jag mår inte bra om jag råkar krympa ett par kilo för då blir jag för knotig i mitt tycke. Men jag mår inte bra om jag går upp ett antal kilo för mycket från min komfortzon när det gäller vikt heller. Sedan om "må-bra-vikt" existerar eller bara är svammel från min sida vet jag inte. Jag känner i alla fall några föredetta överviktiga som halverat sin vikt som säger sig må bättre än någonsin i både kropp och knopp.

Det är synd att ideal och normer ska få styra så mycket över hur man ska se ut och väga och dessutom som grädde på moset skapar en massa ätstörningar. Inte ens jag som är smal skulle kunna nå dessa ideal och normer om jag ens försökte. Inte utan att svälta mig själv. Så det som är idealvikten enligt en del media skulle jag nog inte kalla för en hälsosam vikt.

 

[Otherside]

OM vi nu ska fortsätta på sidospåret hälsa, är detta WHO:s senaste rekommendationer. Istället för att fokusera på vikt, pratar man om träning - styrka, kondition etc. Ju äldre vi blir, desto viktigare är det att vi bibehåller och gärna ökar muskelstyrkan, som annars dalar i oavbruten takt. Styrketräning förebygger allt möjligt, hjälper mot artros, mot fallskador, osv osv. Konditionsträning stärker hjärtat, gör oss piggare och friskare. Ang WHO:s lista här på bilden misstänker jag att få faktiskt når upp till rekommendationerna.

Kroppsvikt (såvida vi inte talar om rent sjuklig fetma) kommer längre ner på listan. Styrka och kondition är viktigare.

 

[lil-sis]

Det finns ju de som blir överviktiga trots att de lever hälsosamt då mediciner och sjukdomar kan ställa till det. Även en del preventivmedel har viktuppgång som bieffekt.
Sedan finns det de som är trådsmala som inte lever hälsosamt på något vis också. Som kan äta vad som helt, hur mycket som helst, aldrig motionera och ändå se ut som en sytråd.


Nu ska jag egentligen inte uttala mig så mycket om vikt då jag är lättviktare själv och inte så påläst heller. Men det som jag och några andra upplevt är att det finns en "må-bra-vikt". Jag vet en som inte mår bra om han går ner några kilon så att han känner sig för späd. Han har gärna sina extrakilon så han känner sig lite mjuk och go. Samma sak för mig. Jag mår inte bra om jag råkar krympa ett par kilo för då blir jag för knotig i mitt tycke. Men jag mår inte bra om jag går upp ett antal kilo för mycket från min komfortzon när det gäller vikt heller. Sedan om "må-bra-vikt" existerar eller bara är svammel från min sida vet jag inte. Jag känner i alla fall några föredetta överviktiga som halverat sin vikt som säger sig må bättre än någonsin i både kropp och knopp.

Det är synd att ideal och normer ska få styra så mycket över hur man ska se ut och väga och dessutom som grädde på moset skapar en massa ätstörningar. Inte ens jag som är smal skulle kunna nå dessa ideal och normer om jag ens försökte. Inte utan att svälta mig själv. Så det som är idealvikten enligt en del media skulle jag nog inte kalla för en hälsosam vikt.

Har man halverat sin vikt så lär man ha lidit av fetma, inte ”bara övervikt”.

 

[monster1]

OM vi nu ska fortsätta på sidospåret hälsa, är detta WHO:s senaste rekommendationer. Istället för att fokusera på vikt, pratar man om träning - styrka, kondition etc. Ju äldre vi blir, desto viktigare är det att vi bibehåller och gärna ökar muskelstyrkan, som annars dalar i oavbruten takt. Styrketräning förebygger allt möjligt, hjälper mot artros, mot fallskador, osv osv. Konditionsträning stärker hjärtat, gör oss piggare och friskare. Ang WHO:s lista här på bilden misstänker jag att få faktiskt når upp till rekommendationerna.

Kroppsvikt (såvida vi inte talar om rent sjuklig fetma) kommer längre ner på listan. Styrka och kondition är viktigare. Visa bifogad fil 63458

Det är ett samhällsproblem att vi har så mycket stillasittande arbeten och att vi åker för mycket bil. Generellt sett så är det viktigare att röra sig i vardagen dvs resa sig och gå till kopiatorn, välja trapporna istället för hissen osv än att träna på gym eller jogga i spåret. Dvs om du rör dig i vardagen så har det en större påverkan på din livslängd än om du tex tränar eller gymmar efter jobbet. Det är viktigare att ditt barn går eller cyklar till skolan än att det går på fotbollsträning efter skolan (både för hälsan och skolresultaten). Det är dock betydligt svårare att få till och ingen tjänar heller några pengar på det (ja sjukvården/samhället på långsikt, men långsiktighet är väldigt osexigt). Vi har byggt samhället utifrån att vi inte ska behöva röra oss och istället måste vi konstruera rörelse för att inte bli sjuka.

 

[Lycan]

Har man halverat sin vikt så lär man ha lidit av fetma, inte ”bara övervikt”.

De ansåg sig må bättre efter att ha gått ner i vikt. Det var mest det jag ville ha fram. Om de led av fetma har jag ingen större koll på. Hur som helst så var ryggar och knän inte lika besvärliga längre. De kände sig piggare, bättre ork osv. Så det borde väl finnas en poäng i att kroppen inte mår så bra av att bli för tung heller.

 

[Otherside]

Det är ett samhällsproblem att vi har så mycket stillasittande arbeten och att vi åker för mycket bil. Generellt sett så är det viktigare att röra sig i vardagen dvs resa sig och gå till kopiatorn, välja trapporna istället för hissen osv än att träna på gym eller jogga i spåret. Dvs om du rör dig i vardagen så har det en större påverkan på din livslängd än om du tex tränar eller gymmar efter jobbet. Det är viktigare att ditt barn går eller cyklar till skolan än att det går på fotbollsträning efter skolan (både för hälsan och skolresultaten). Det är dock betydligt svårare att få till och ingen tjänar heller några pengar på det (ja sjukvården/samhället på långsikt, men långsiktighet är väldigt osexigt). Vi har byggt samhället utifrån att vi inte ska behöva röra oss och istället måste vi konstruera rörelse för att inte bli sjuka.

Ja, även jag som gillar att träna allt möjligt och går på gym etc (efter rekommendation från min sjukgymnast för att motverka artros i knäna) har i övrigt ett väldigt stillasittande jobb. Nu när jag inte har hund längre blir det ännu tydligare. Jag försöker att ta ordentliga promenader varje dag även utan hund, osv. Så för mig (och detta är jag medveten om) blir det Stillasittande - Medelhård till hård träning. Med tanke på mitt jobb är det enda sättet att få till det. Sommartid är det lättare att få till en jämnare balans, men nu på vintern är det jättesvårt.

 

[monster1]

De ansåg sig må bättre efter att ha gått ner i vikt. Det var mest det jag ville ha fram. Om de led av fetma har jag ingen större koll på. Hur som helst så var ryggar och knän inte lika besvärliga längre. De kände sig piggare, bättre ork osv. Så det borde väl finnas en poäng i att kroppen inte mår så bra av att bli för tung heller.

Nej kroppen som sådan har säkert ett optimalspann men det ligger betydligt högre än vad de flesta tror. Riskmässigt så finns det ett större spann uppåt innan man hamnar inom högrisk för allvarliga hälsonackdelar än vad det finns neråt viktmässigt/fettprocent.

 

[Otherside]

Nej kroppen som sådan har säkert ett optimalspann men det ligger betydligt högre än vad de flesta tror. Riskmässigt så finns det ett större spann uppåt innan man hamnar inom högrisk för allvarliga hälsonackdelar än vad det finns neråt viktmässigt/fettprocent.

Jag personligen har ett ganska litet spann innan jag märker av det. Jag skulle säga ungefär 10 kg. Som "tyngst" får jag problem med hjärtrytmrubbningar (kollat av läkare så jag är typ helt frisk...) och jag får definitivt ondare i knäna. Förutom att jag rent allmänt sett mår bättre när jag väger tio kilo mindre - jag rör mig lättare och det är en ENORM skillnad när jag springer.

Rent utseendemässigt ser jag däremot bättre ut med de tio extrakilona - när jag går ner i vikt ser jag äldre ut i ansiktet och brösten ... ja, de ska vi liksom inte tala om. Så för mig rör det sig inte om skönhetsideal utan ren bekvämlighet.