Smalhetsidealet och dess historia (utbruten från Viktstabilitet - kostar det?)

Det kanske är det han menar, men det man kan se är att det är fler överviktiga som utvecklar demens, man tror att det är kopplat till hjärt- och kärlsjukdomar som också är en riskfaktor vid övervikt.

Intelligens är i hög utsträckning genetiskt styrd men det är dumt att inte göra det man kan för att hjärnan ska få bra förutsättningar för att arbeta.
 
Människor fungerar bäst både fysiskt och psykiskt om vi håller oss i form. Det är faktiskt väldigt konstigt att det är så många som förnekar det här. Jag antar att tråden drar till sig en viss typ av personer.

Ja, så är det. Men jag köper inte argumentet att tex mina överviktiga kolleger på något vis har sämre hjärnkapacitet än mig eller att om jag skulle råka bli 15 kg tyngre skulle jag bli dummare. Däremot så är det allmänt känt att med övervikt så kommer ökad risk för en del sjukdomar.
Antar du att tråden drar till sig kränkta överviktiga personer? Då är jag i fel tråd då jag ramlar i undervikt om jag råkar tappa 3 kg.
 
Fast alla är faktiskt inte medvetna om sin övervikt, vikten smyger sig på många och det är inte alla som faktiskt ser den. Det är inte lätt att veta svart på vitt hur egentligen ens egen kropp faktiskt ser ut och hur det ligger till. Det gäller alla kroppsformer.

#inteallatjocka

Jodå, så matade som vi blir av folk som känner ett behov av att tala om för tjocka att dom är tjocka, så vet nog 99,9% om att dom är just tjocka. Bortsett från vad media matar oss med.

delvis kl
En grej jag tycker är lite märklig är den fördomen att tjocka skulle vara dumma, korkade osv. Ett exempel är ju just det att folk på riktigt tror att vi inte vet att kraftig övervikt kan leda till följdsjukdomar = ohälsosamt. Jag tror att tjocka är mer medvetna om deras hälsotillstånd än många andra som inte är tjocka. Och det säger ju en hel del om vilka som egentligen är korkade och dumma...

En annan fundering jag har är att det är mer "okej" att vara tjock om man fortfarande är hälsosam eller tänker hälsosamt. Eller är tjock pga sjukdom/medicin. Att vara tjock för att man helt enkelt ÄR ohälsosam, äter mycket skräp, knappt rör på sig, det är värre. Tycker jag stöter på det hela tiden och har pratat med flera kroppspositivister om just detta. Att även tjocka försvarar sig med att dom minsann är tjocka pga sjukdom eller liknande.
 
#inteallatjocka

Jodå, så matade som vi blir av folk som känner ett behov av att tala om för tjocka att dom är tjocka, så vet nog 99,9% om att dom är just tjocka. Bortsett från vad media matar oss med.

delvis kl
En grej jag tycker är lite märklig är den fördomen att tjocka skulle vara dumma, korkade osv. Ett exempel är ju just det att folk på riktigt tror att vi inte vet att kraftig övervikt kan leda till följdsjukdomar = ohälsosamt. Jag tror att tjocka är mer medvetna om deras hälsotillstånd än många andra som inte är tjocka. Och det säger ju en hel del om vilka som egentligen är korkade och dumma...

En annan fundering jag har är att det är mer "okej" att vara tjock om man fortfarande är hälsosam eller tänker hälsosamt. Eller är tjock pga sjukdom/medicin. Att vara tjock för att man helt enkelt ÄR ohälsosam, äter mycket skräp, knappt rör på sig, det är värre. Tycker jag stöter på det hela tiden och har pratat med flera kroppspositivister om just detta. Att även tjocka försvarar sig med att dom minsann är tjocka pga sjukdom eller liknande.

För att inte tala om att en del kanske har otur genetiskt vilket gör att kilona nästan kommer bara av titta på en tallrik med mat. Medans andra som jag får äta som en idiot för att inte se ut som ett vandrande skelett. Vi har ju alla olika förutsättningar.
 
För att inte tala om att en del kanske har otur genetiskt vilket gör att kilona nästan kommer bara av titta på en tallrik med mat. Medans andra som jag får äta som en idiot för att inte se ut som ett vandrande skelett. Vi har ju alla olika förutsättningar.
Olika snabb ämnesomsättning och olika mycket brunt fett.
Före klimakteriet så åt jag som en häst och hade ändå svårt att inte falla ur.
Numera så är det nog som för de flesta, jag måste bara lära mig att anpassa mig.
Mvh
20kg plus på lika många år.
 
Ja, så är det. Men jag köper inte argumentet att tex mina överviktiga kolleger på något vis har sämre hjärnkapacitet än mig eller att om jag skulle råka bli 15 kg tyngre skulle jag bli dummare. Däremot så är det allmänt känt att med övervikt så kommer ökad risk för en del sjukdomar.
Antar du att tråden drar till sig kränkta överviktiga personer? Då är jag i fel tråd då jag ramlar i undervikt om jag råkar tappa 3 kg.

Varför skulle dina överviktiga kollegor ha sämre hjärnkapacitet än dig?

Om man nu verkligen inbillar sig det har man inte förstått mycket.
 
Hjärnan vad jag hört utvecklas positivt under fasta har jag hört, har ju dock inget med övervikt att göra på det sättet. Man kan ju vara överviktig trots att man fastar och utvecklar hjärnan..
 
Men herre gud! Jag tog bara ett exempel på hur du tolkas som.

Det är knappast mitt fel om någon här inbillar sig att jag är en annan person och inte ens läser mina inlägg. Jag kan inte ta ansvar för vad någon annan skrivit här tidigare på forumet. Jag är inte den personen.
 
#inteallatjocka

Jodå, så matade som vi blir av folk som känner ett behov av att tala om för tjocka att dom är tjocka, så vet nog 99,9% om att dom är just tjocka. Bortsett från vad media matar oss med.
Härligt att du känner att du kan prata för 99,9% av alla tjocka där ute i världen. Det är inte lätt att se alltid när man går upp i vikt, inte heller alltid när man går ner i vikt.
 
Framför allt så fascinerar det mig att just övervikt leder till ett så stort engagemang hos normalviktiga. Om det nu ens skulle vara en så stor bov för hälsan så hör jag sällan samma personer mässa om andra hälsofaror. Stress, depression, extremsport, sport, alkohol, trafik.. som top of mind på andra risker för människor. Det blir sällan långa trådar om detta.

Vi som inte är överviktiga måste ha insikt nog att förstå att vårt avståndstagande från just övervikt har med andra saker att göra än att det är en hälsorisk. Vi har blivit matade med fettförakt hela våra liv vilket gör att vi absolut inte vill vara i den gruppen som föraktas, hånas, så vi skjuter den ifrån oss. Så långt som det bara går, och det är förståeligt med tanke på hur samhället ser ut men vi kan väl åtminstone vara ärliga med vad det här handlar om så att det kan få ett slut.

Nästa gång samma person påstår att det är en risk för mig att springa maraton eller dricka vin på helgerna, så kommer jag tro på att det är av genuin omsorg. Men den dagen lär inte komma.
 
Framför allt så fascinerar det mig att just övervikt leder till ett så stort engagemang hos normalviktiga. Om det nu ens skulle vara en så stor bov för hälsan så hör jag sällan samma personer mässa om andra hälsofaror. Stress, depression, extremsport, sport, alkohol, trafik.. som top of mind på andra risker för människor. Det blir sällan långa trådar om detta.

Vi som inte är överviktiga måste ha insikt nog att förstå att vårt avståndstagande från just övervikt har med andra saker att göra än att det är en hälsorisk. Vi har blivit matade med fettförakt hela våra liv vilket gör att vi absolut inte vill vara i den gruppen som föraktas, så vi skjuter den ifrån oss. Så långt som det bara går, och det är förståeligt med tanke på hur samhället ser ut men vi kan väl åtminstone vara ärliga med vad det här handlar om så att det kan få ett slut.

Nästa gång samma person påstår att det är en risk för mig att springa maraton eller dricka vin på helgerna, så kommer jag tro på att det är av genuin omsorg. Men den dagen lär inte komma.
Jag håller med, men delvis. Jag upplever personligen att det är okej att uttrycka oro/hälsonackdelar vid stress/rökning osv. Alla vet att det är farligt, men man får "påpeka" det. Övervikt får man absolut inte "vara orolig" över däremot. Jag skulle nog inte prata med en person om deras vikt i första hand även om jag var bekymrad. Jag har dock inga problem alls att dra upp rökning/stress/sömnvanor osv.
 
Jag håller med, men delvis. Jag upplever personligen att det är okej att uttrycka oro/hälsonackdelar vid stress/rökning osv. Alla vet att det är farligt, men man får "påpeka" det. Övervikt får man absolut inte "vara orolig" över däremot. Jag skulle nog inte prata med en person om deras vikt i första hand även om jag var bekymrad. Jag har dock inga problem alls att dra upp rökning/stress/sömnvanor osv.

Det är sannolikt på grund av att oro kring övervikt ofta är en ulv i fårakläder, alltså förklätt fettförakt oavsett om avsändaren är medveten om det eller inte (vilket dessa personer sannolikt har fått erfara, mycket). Men om det nu är genuin omsorg så är min uppfattning att det dessutom är ganska liten chans att det hjälper personen att uttrycka det. Vanliga scenarion är nog att personen redan vet, och har försökt att göra något åt sin vikt under en lång tid och blir enbart ledsen eller skamsen av din uttrycka omsorg. Eller så blir hen arg eftersom hen inte alls är missnöjd med sin vikt. Eller en kombination av båda. Det är nog försvinnande få som skulle uppskatta omsorgen och att det dessutom skulle leda till något konstruktivt. Så om du vill visa omsorg så hade jag ställt mig själv frågan om din visade omsorg verkligen kommer att leda till någonting positivt för personen. För egen del hade svaret blivit nej, utan att risken är mycket större att det kommer att skada personen. Varför jag anser att en bör avstå.
 
Det är sannolikt på grund av att oro kring övervikt ofta är en ulv i fårakläder, alltså förklätt fettförakt oavsett om avsändaren är medveten om det eller inte. Men om det nu är genuin omsorg så är min uppfattning att det dessutom är ganska liten chans att det hjälper personen att uttrycka det. Vanliga scenarion är nog att personen redan vet, och har försökt att göra något åt sin vikt under en lång tid och blir enbart ledsen eller skamsen av din uttrycka omsorg. Eller så blir hen arg eftersom hen inte alls är missnöjd med sin vikt. Det är nog försvinnande få som skulle uppskatta omsorgen och att det dessutom skulle leda till något konstruktivt. Så om du vill visa omsorg så hade jag ställt mig själv frågan om din visade omsorg verkligen kommer att leda till någonting positivt för personen. För egen del hade svaret blivit nej, utan att risken är mycket större att det kommer att skada personen. Varför jag anser att en bör avstå.
Tillägg, jag har aldrig uttryckt oro till någon jag känner angående vikt, då jag inte har känt oro för det. Eller, för många år sen hade jag en kompis med ätstörningar/anorexia. Då försökte jag stötta och uttryckte att jag var orolig. Aldrig varit orolig över vänner med övervikt hittills (om de nu varit överviktiga, det kan jag inte bedöma). Har har dock många gånger uttryckt oro över andra saker som jag nämnt tidigare.
 
Framför allt så fascinerar det mig att just övervikt leder till ett så stort engagemang hos normalviktiga. Om det nu ens skulle vara en så stor bov för hälsan så hör jag sällan samma personer mässa om andra hälsofaror. Stress, depression, extremsport, sport, alkohol, trafik.. som top of mind på andra risker för människor. Det blir sällan långa trådar om detta.

Vi som inte är överviktiga måste ha insikt nog att förstå att vårt avståndstagande från just övervikt har med andra saker att göra än att det är en hälsorisk. Vi har blivit matade med fettförakt hela våra liv vilket gör att vi absolut inte vill vara i den gruppen som föraktas, hånas, så vi skjuter den ifrån oss. Så långt som det bara går, och det är förståeligt med tanke på hur samhället ser ut men vi kan väl åtminstone vara ärliga med vad det här handlar om så att det kan få ett slut.

Nästa gång samma person påstår att det är en risk för mig att springa maraton eller dricka vin på helgerna, så kommer jag tro på att det är av genuin omsorg. Men den dagen lär inte komma.
Det är ju långt fler än de som är medicinskt överviktiga som drabbas av fettföraktet eller fatshaming. Fatshaming gäller alla människor alla påverkas av de ideal och "sanningar" visas upp. Jag funderar på hur många människor som är tjocka pga av de ideal som är idag och kämpandet med olika bantningsmetoder som i sig skapar ett ohälsosamt ätande och märkligt förhållande till mat. Jag själv ligger inom alla normalspan och känner mig ändå alltid som en "dålig människa" utifrån diskussioner om hälsa, fett, ätande och motion.
 
Jag upplever personligen att det är okej att uttrycka oro/hälsonackdelar vid stress/rökning osv. Alla vet att det är farligt, men man får "påpeka" det. Övervikt får man absolut inte "vara orolig" över däremot.

Du menar alltså att det inte finns/borde finnas någon skillnad mellan att påpeka stress/rökning och att påpeka någons fett?

"Hörrö, rökning är dåligt."
"Hörrö, din fetma är dålig."
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp