Småprat -guide

[karamelldrottningen]

Definition av småprat: lättare vardagligt prat utan större innebörd.

Hit räknas inte: samhällsviktiga frågor, politik, miljö och liknande.

Hit räknas: vädret, jobb, ytliga frågor om familjen, semester och liknande.

Vad mer? Vad ska man INTE prata med någon man knappt känner?

Konsten att börja småprata:

var intresserad oavsett vem den andra personen är. ...

Hitta en gemensam nämnare. Men hur? Om man har noll saker gemensamt och man samtidigt ska undvika vissa ämnen?

Lyssna. Det enda jag är riktigt bra på.

———
Svara inte inte bara ja eller nej utan utveckla samtalet. Och fråga tillbaka!

Från egna livet:
Ett periodvis undvikande även av personer jag tycker om vid tillfällen då småprat inte passar, just för att dessa personer gärna babblar alldeles för mycket och inte märker att nu räcker det.

(Så gärna tips hur man på ett lite smidigt sätt kan avsluta relativt fort utan att anses som dryg.)

Övriga sammanhäng:
Risk för att säga helt fel saker vid helt fel tidpunkt. Skratta vid helt fel tidpunkt eller något liknande. Kanske för att jag samtidigt kom på något helt annat eller något som påminde om något.
Har även vid tre olika tillfällen hört av personer i tre olika sammanhang att jag är svårläst. Tre gånger i livet är kanske inte så mycket men ändå intressant. Just för att det är flera år mellan kommentarerna och i olika miljöer och situationer. Just ordvalet svårläst är väl inget man strör runt med till höger och vänster?
Gemensam nämnare: varit fullständigt (?) mig själv och bara haft en kul stund, kväll och två av gångerna i sällskap av vänner.

 

[Sleepy]

Söker du en guide för att lära dig småprata? Jag tror du överarbetar det hela en smula.

 

[TheRedLightning]

Om jag småpratar med någon och inte vill prata mer brukar jag artigt säga att det var trevligt att prata men jag måste tyvärr gå (eller vad jag nu ska göra) har aldrig varit med om något problem med det, har väl hänt att jag använt en vit lögn också (typ gå på toan eller liknande).

Det jag själv märkt i och med att jag från början varit introvert (numera introvert extrovert) är att bjuda på sig själv om det blir fel, har trampat i klistret många gånger och grodor har hoppat ur munnen på mig. I början var det pinsamt, skulle det hända idag tar jag det med en klackspark och bjuder på det. Oftast får den andre något att skratta åt och det sägs att ett skratt förlänger livet.

Varje samtal är en övning, ingen kan vara bra på att småprata om de inte övar. Övning ger färdighet och vi lär oss på våra misstag, det gäller att inte göra misstagen till en stor sak. Så ser jag på det, vet med mig själv att jag är långt ifrån bra på småprat men va sjutton, vi lever bara en gång och duger jag inte för den jag är, ska jag nog inte prata mer med just den personen. Livet är för kort för att lägga energi på det.

 

[Sleepy]

Lyssna. Det enda jag är riktigt bra på.

Då är det ju inga problem. Folk i gemen älskar att prata, gärna om sig själva. Någon som lyssnar brukar vara uppskattat.

 

[Görel]

Ett enkelt sätt att hantera såna situationer är att ställa frågor. Förutom att folk älskar att prata om sig själva så styr du samtalet och slipper prata om sånt du inte vill.

 

[Magiana]

Ett enkelt sätt att hantera såna situationer är att ställa frågor. Förutom att folk älskar att prata om sig själva så styr du samtalet och slipper prata om sånt du inte vill.

En barndomskompis gjorde så. Det var rena korsförhöret. Ganska trist faktiskt då det inte var tal om någon kommunikation åt båda hållen utan mest en ensidig frågestund.

 

[hastflicka]

Ett enkelt sätt att hantera såna situationer är att ställa frågor. Förutom att folk älskar att prata om sig själva så styr du samtalet och slipper prata om sånt du inte vill.

En av mina basta vanner ar en sann expert pa just det. Hon kan ga till kiosken och kommer tillbaka efter 5 minuter och kan tala om var expediten bor, var den kommer fran, vilken favorit farg/maltid/likande den har. Nast intill att hon kan expeditens skonummer och bada tycker att de haft en jatte trevlig pratstund.

 

[Görel]

En barndomskompis gjorde så. Det var rena korsförhöret. Ganska trist faktiskt då det inte var tal om någon kommunikation åt båda hållen utan mest en ensidig frågestund.

Håller med om att det inte alltid är så roligt att bli utsatt för det, det var mer ett tips för de som har svårt för småprat att få den andra att prata istället.

 

[tornblomma]

Saker man inte småpratar om:

Politik
Pengar

Annars är det nog fritt fram

 

[karamelldrottningen]

Ett enkelt sätt att hantera såna situationer är att ställa frågor. Förutom att folk älskar att prata om sig själva så styr du samtalet och slipper prata om sånt du inte vill.

Jo. Är nog inte jätteduktig på att ställa rätt frågor jämt.
Känns också fel att fråga bara för frågandets skull. Alltså om jag inte är så intresserad av svaret.

Saker man inte småpratar om:

Politik
Pengar

Annars är det nog fritt fram

Så typiskt egentligen. Dessa två ämnen kan jag prata hur mycket som helst om. Och givetvis komma med vettiga frågor också.

 

[karamelldrottningen]

Då är det ju inga problem. Folk i gemen älskar att prata, gärna om sig själva. Någon som lyssnar brukar vara uppskattat.

Fast det räcker inte att bara lyssna.

 

[Paddington]

jag är kass på småprat och att mingla runt så jag försöker öva varje gång jag hamnar i en sån situation. En fråga jag brukar öppna med är olika varianter på "hur hamnade du här/vem känner du här" och sedan kan man bygga på med hur länge osv.

 

[karamelldrottningen]

jag är kass på småprat och att mingla runt så jag försöker öva varje gång jag hamnar i en sån situation. En fråga jag brukar öppna med är olika varianter på "hur hamnade du här/vem känner du här" och sedan kan man bygga på med hur länge osv.

Kan inte en sådan fråga kännas lite löjlig? Men det det kanske beror på sammanhanget iofs?

 

[hastflicka]

Saker man inte småpratar om:

Politik
Pengar

Annars är det nog fritt fram

Och religion. Man kan prata om vad som helst annat. Jag hade en fantastiskt trevlig kvall i gar med en kvinna (Amerikan) som bor i Argentina och ar gift med en Argentinsk kvinna och hennes mamma. Det var verkligen super trevligt. Vi hade aldrig traffats forut men hittade genast gemensam grunder i att resa och bo pa nya stallen. Hon (jag kommer inte ihag hennes namn men kan fraga da jag kommer att traffa henne's mamma nasta helg) berattade massor fran Argentina och jag hade tusen fragor, sa klart.

Nej, kvinnan i fraga ar inte gift med en Argentinsk kvinna och henne's mamma. Hon ar gift med en Argentinsk kvinna och jag traffade kvinna nummer 1, som jag inte kommer ihag namnet pa, och henne's mamma.

Kan inte en sådan fråga kännas lite löjlig? Men det det kanske beror på sammanhanget iofs?

Varfor da? Det ar den typ av fragor jag ar expert pa.
I hissen, "Hej, bor du har i huset?"
Pa festen, "Hej hur hamnade du har?" alternativt "Hej, kanner du varden/vardinnan val?"
Pa jobbet, "Hej, hur lange har du jobbat har?"

/hastflicka som traffat en "basta van" pa ett shopping center/

 

[Görel]

Jo. Är nog inte jätteduktig på att ställa rätt frågor jämt.
Känns också fel att fråga bara för frågandets skull. Alltså om jag inte är så intresserad av svaret.

Grejen med småprat är att man inte behöver vara jätteintresserad av svaret, det är mer som ett socialt kitt. Sen kan man bli överraskad, folk man tror att man inte har något gemensamt med har jätteintressanta intressen, har varit i ett land man är intresserad av, har renoverat något hemma som man själv funderat över att renovera. Jag har lärt mig jättemycket saker som jag inte visste att jag ville veta genom att småprata med folk.

 

[Paddington]

Kan inte en sådan fråga kännas lite löjlig? Men det det kanske beror på sammanhanget iofs?

jag tycker den funkar bra, jag säger det inte ordagrant som jag skrev ovan utan olika varianter av temat. Använde den i helgen när jag var volontär (efter att ha klagat på vädret, "vad fick dig att bli volontär", använt den på fotokursen "hur hittade du kursen", på bröllopet "vem av x och y känner du"? På jobbet efter inledande småprat "vad fick dig att söka hit?"

 

[Hedinn]

Jag funderar på i vilka sammanhang man har ett behov av att ställa frågor till folk där man inte är intresserad av svaret? Vid vilka tillfällen kan man inte istället välja att vara tyst?

 

[EZMK]

Det viktiga är nog inte lyssnande utan aktivt lyssnande. Att din replik beror på vad den andra svarat eftersom du lyssnat, tolkat och satt ditt perspektiv på hur det uppfattas.

Jag verkar ha ett sådant sympatiskt face där folk kan småprata om ALLT med mig. Inom en minut brukar folk berätta om hur jobbigt det är att ha stomipåse, att deras släkting precis gått bort, eller hur de legat och spytt hela helgen pga magsjuka. Och då står jag liksom bara i kassan på bion och vill ge dem deras biljetter.

 

[Lager]

Saker man inte småpratar om:

Politik
Pengar

Annars är det nog fritt fram

Lägger till: Religion.

 

[Lager]

Jag funderar på i vilka sammanhang man har ett behov av att ställa frågor till folk där man inte är intresserad av svaret? Vid vilka tillfällen kan man inte istället välja att vara tyst?

Fast du kan ju bli intresserad. Det har handlar mer om en generell inställning till ny kunskap och andra människor tänker jag.

Fick exempelvis en lång redogörelse om bin, bihållning och kupeskötsel på en middag igår. Känner inte att det varit ett ämne jag gått runt och tänkt på men min bordsgranne blev väldigt uppeldad och glad över att få berätta och ju mer hen berättade desto mer ny info fick jag. Ex att bin matas med sockervatten om det inte finns tillräckligt med pollen, att bin övervintrar i en vibrerade klunga som håller 35 grader inne i sin kupa, och att det kostar flera tusen att köpa en uppstartskupa. Det hade jag inte lärt mig om jag inte frågat.

...eller du kanske menade tvärtom? Att folk ställer frågor och sen ignorerar svaret? Då håller jag med dig.