Smarta barn

[Anna]

Som många säger så är det viktigt med en utmaning. Jag var ett "smart barn", läste flytande när jag var 3,5 och blev ju dödligt uttråkad (och därmed pratig) när jag började ettan. Som tur var fanns en fantastisk speciallärare kopplad till lågstadiet, som främst hjälpte de som kämpade med läsningen men hon tog sig även an mig och gav mig veckovis diktamen och lite sådana saker. (Texten "Jag bevittnade vid ett tillfälle en rolig dans av två ekorrar" glömmer jag aldrig, den måste ju ha sparats sedan femtiotalet och plockats fram igen 1989 )

Jag hade lätt för mig i praktiskt taget allt (nå - matte har aldrig varit min grej) ända fram till gymnasiet. I högstadiet sökte jag inte direkt nya utmaningar heller ska sägas. I gymnasiet blev det därför plötsligt svårt, med högre nivå på det mesta och väldigt mycket mer att göra. Jag halkade dessutom in på en specialinriktning som var väldigt krävande. Det hade varit nyttigt för mig att lära mig plugga och bli ordentligt utmanad på ett tidigare stadium, det är ett som är säkert.

 

[Lingon]

Som många säger så är det viktigt med en utmaning. Jag var ett "smart barn", läste flytande när jag var 3,5 och blev ju dödligt uttråkad (och därmed pratig) när jag började ettan. Som tur var fanns en fantastisk speciallärare kopplad till lågstadiet, som främst hjälpte de som kämpade med läsningen men hon tog sig även an mig och gav mig veckovis diktamen och lite sådana saker. (Texten "Jag bevittnade vid ett tillfälle en rolig dans av två ekorrar" glömmer jag aldrig, den måste ju ha sparats sedan femtiotalet och plockats fram igen 1989 )

Jag hade lätt för mig i praktiskt taget allt (nå - matte har aldrig varit min grej) ända fram till gymnasiet. I högstadiet sökte jag inte direkt nya utmaningar heller ska sägas. I gymnasiet blev det därför plötsligt svårt, med högre nivå på det mesta och väldigt mycket mer att göra. Jag halkade dessutom in på en specialinriktning som var väldigt krävande. Det hade varit nyttigt för mig att lära mig plugga och bli ordentligt utmanad på ett tidigare stadium, det är ett som är säkert.

Jag håller med. Jag lärde mig aldrig nån vidare studieteknik. Jag behövde helt enkelt inte det på grundskolan. Senare (gymnasie och universitet) hade jag haft stor nytta av bättre studieteknik.

 

[Anna]

Jag håller med. Jag lärde mig aldrig nån vidare studieteknik. Jag behövde helt enkelt inte det på grundskolan. Senare (gymnasie och universitet) hade jag haft stor nytta av bättre studieteknik.

Ja men visst. Mina föräldrar säger att de knappt såg mig göra en läxa innan gymnasiet och det är nog nästan sant - förutom att skriva arbeten och sådant, men det var inte som om de behövde förhöra mig på något. Jag gjorde väl läxorna på lektionen när vi fick dem, typ. Läste lite instuderingsfrågor till proven och så var det bra med det. Så var det INTE på gymnasiet och det hade varit toppen att ha en bättre strategi då.

 

[Eurydome]

Hur vet man om ens barn är ”smartare” än andra barn? Min dotter är 5, blir 6 sent i höst. Hon kan läsa och skriva obehindrat. Skriver små historier på flera sidor med korrekt meningsuppbyggnad, det är ju banala små historier så inget som skulle vinna litteraturpriser men ganska avancerat för hennes ålder. Otroligt avancerat vuxet språk (det var vad BVC sa så inte min bedömning) och har nu lärt sig gångertabellen mer eller mindre på egen hand.

Också väldigt (för att va en svensk 5-åring med svenska föräldrar och svenska som modersmål) duktig på engelska och vill ofta prata det hemma.

Jämför jag med hennes kompisar/klasskompisar så är de inte ens i närheten. Jag var själv rätt långt före mina skolkompisar och tröttnade på skolan för det var för lätt och tråkigt. Hur vet man om ens barn behöver få mer utmaningar? Ska man bara vänta och se eller bör man som förälder aktivt göra något?

Nu kommer säkert någon komma och säga att deras barn minsann läste på universitetet som 7-åring, men detta är inte menat som en ”åh-vad-mitt-barn-är-bra tråd” utan mer fundering på hur vi kan stötta henne att fortsätta tycka att skolan är rolig. Hon har redan uttryckt att det är tråkigt traggla bokstäver när hon redan kan både läsa och skriva.

Jag tycker att det låter som att din dotter är väldigt tidig.

Förstår jag dig rätt att hon precis har börjat i förskoleklass? Jag hade i första hand pratat med läraren där och bett att skolans specialläraren gör diagnostiska tester och tagit det därifrån.

Det kan finnas anledning att hoppa över en klass, eller att hon får svårare uppgifter när hon väl börjar skolan.

 

[Inte_Ung]

Lär henne spela schack! OBS ej ironisk nu utan är fullt övertygad om att det är sånt som kan vara stimulerande för ett särbegåvat barn.

Schack är jättebra och mycket populärt bland särbegåvade.
Jag lärde mig att spela schack på en kvart när jag som sexåring blev psykologiskt utredd för att jag var stökig.
Det var ett test som de gjorde.
Jag hade i alla fall ingen NPF.

 

[Inte_Ung]

Det kan finnas anledning att hoppa över en klass, eller att hon får svårare uppgifter när hon väl börjar skolan.

Hoppa över en klass någonstans mellan lågstadiet och mellanstadiet fungerar mycket bra. Undervisningen och upplägget är mycket lika mellan årskurserna där ett tag. Att hoppa över förskoleklass eller första klass tror jag inte blir lika bra. Mitt mellanbarn hoppade över mitt i 3an till 4de klass. Det fungerade toppen.

 

[Luff]

Som många säger så är det viktigt med en utmaning. Jag var ett "smart barn", läste flytande när jag var 3,5 och blev ju dödligt uttråkad (och därmed pratig) när jag började ettan. Som tur var fanns en fantastisk speciallärare kopplad till lågstadiet, som främst hjälpte de som kämpade med läsningen men hon tog sig även an mig och gav mig veckovis diktamen och lite sådana saker. (Texten "Jag bevittnade vid ett tillfälle en rolig dans av två ekorrar" glömmer jag aldrig, den måste ju ha sparats sedan femtiotalet och plockats fram igen 1989 )

Jag hade lätt för mig i praktiskt taget allt (nå - matte har aldrig varit min grej) ända fram till gymnasiet. I högstadiet sökte jag inte direkt nya utmaningar heller ska sägas. I gymnasiet blev det därför plötsligt svårt, med högre nivå på det mesta och väldigt mycket mer att göra. Jag halkade dessutom in på en specialinriktning som var väldigt krävande. Det hade varit nyttigt för mig att lära mig plugga och bli ordentligt utmanad på ett tidigare stadium, det är ett som är säkert.

Kan bara skriva under på detta. Om en i nio år aldrig behövt fundera på något annat i skolan än hur en skulle fördriva tiden när dom andra tog på sig 30 minuter för att läsa och begripa något som tog mig 5 min så är det svårt när gymnasiet innebär lite ansträngning. Jag hade också behövt mer matte på mellanstadiet. Mitt inlärningsfönster för siffror var vidöppet då. I högstadiet var jag redan döless på skolan och omotiverad.

 

[Unafraid]

Men är inte en del i varför man har grupparbeten att lära sig hantera de situationerna du beskriver? Jag tycker det är precis som du beskriver även i arbetslivet och är glad att jag tidigt började träna på det annars hade jag nog blivit (ännu) mer frustrerad

Samarbete på jobbet och grupparbeten tycker jag inte alls går att jämföra. Jag har noll problem med samarbete och kommunikation men avskyr all form av påtvingat grupparbete.

 

[jeennnnyy]

Samarbete på jobbet och grupparbeten tycker jag inte alls går att jämföra. Jag har noll problem med samarbete och kommunikation men avskyr all form av påtvingat grupparbete.

Vi har uppenbarligen olika typer av jobb/kollegor, men för mig går det precis att jämföra - jag måste hela tiden även på jobbet samarbeta med personer som jag inte tycker är klockrena/som är lite sävliga etc. men det kan så klart vara olika

 

[Roheryn]

Samarbete på jobbet och grupparbeten tycker jag inte alls går att jämföra. Jag har noll problem med samarbete och kommunikation men avskyr all form av påtvingat grupparbete.

Håller helt med! Jag jobbar som konsult och vi jobbar normalt i projekt tillsammans med kunden. Samarbete i projekt funkar utmärkt för mig - där är vi ju alla på en specifik roll i projektet för att det är det vi gör bäst - medan jag verkligen avskyr grupparbeten i samband med utbildningar och liknande aktiviteter. Grupparbete i skolan var det värsta jag visste - från lågstadiet till universitetet - det gav mig exakt ingenting!

 

[Inte_Ung]

Grupparbete i skolan var det värsta jag visste - från lågstadiet till universitetet - det gav mig exakt ingenting!

Ibland så går övningar ut på att man skall ge och inte få.

 

[Lingon]

Ibland så går övningar ut på att man skall ge och inte få.

Jag hade ingen lust att användas som extralärare i skolan. .

 

[Roheryn]

Ibland så går övningar ut på att man skall ge och inte få.

Jo, det var helt uppenbart att jag, som smart barn (inte särbegåvad, men "vanligt smart"), förväntades ge något till dem jag sattes ihop med i grupparbeten. Det var praktiskt för läraren - jag kunde ju trots allt både hålla ordning på de stökiga killar jag fick jobba ihop med och få dem att faktiskt göra något, men ärligt talad kände jag mig utnyttjad av läraren och jag blev också frustrerad över att resultatet blev så mycket sämre än det hade blivit om jag hade gjort allt själv. Jag tycker inte det var bra pedagogik.

 

[Voeux]

Jag tror att det är svårt att bedöma på egen hand, så hade jag haft sådana funderingar om mitt barn så hade jag startat en dialog med förskolan/skolan.

 

[Sedna]

Skolan har förhoppningvis någon specialpedagog att konsultera, specialpedagoger kan ju bedöma variationer både högt och lågt. Gissningsvis har ni något utvecklingssamtal snart så kan ni ta upp detta?

Vad skolan kan göra för att stimulera är ytterst en fråga för skolan.

Vad ni som föräldrar kan göra är att stimulera inom färdigheter som inte är så förknippat med skolans tidiga år. Lär t.ex barnet ett tredje språk, det är det en ohörd vinning i och inget som riskerar att göra grundskolan tråkig. Bromsa däremot lite i rena skolfärdigheter, det är inget som man behöver elda på.

 

[Inte_Ung]

Jag tycker inte det var bra pedagogik.

Meningen med övningen för din del var att öva på att förmedla och dela med dig av kunskap.
Det är också viktigt att kunna, särskilt om man är den mest kunniga i en grupp.

 

[Fruentimber]

Vi har uppenbarligen olika typer av jobb/kollegor, men för mig går det precis att jämföra - jag måste hela tiden även på jobbet samarbeta med personer som jag inte tycker är klockrena/som är lite sävliga etc. men det kan så klart vara olika

Jag håller med @Unafraid om att det blir en dålig jämförelse. På jobbet är vi anställda just för våra kvalifikationer och motivationen är ju lönen - att jämföra med studenter som kan ha helt olika vilja/bakgrund/motivation och tar CSN. Jag gick filosofisk utbildning och min erfarenhet är liksom @Unafraid s att påtvingade grupparbeten under uni-tiden var bland det värsta, utan tvekan. Det är lite skillnad på om någon på ens kontor är "lite sävlig" eller en student som inte behagar vara aktiv/dyka upp på mer än ett av tre tillfällen och så vidare.

Det går inte att jämföra för mig heller. Ändå samarbetar jag med andra människor dagligen. Men att det skulle vara samma sak som på universitetet, absolut inte.

 

[Inte_Ung]

Vad ni som föräldrar kan göra är att stimulera inom färdigheter som inte är så förknippat med skolans tidiga år. Lär t.ex barnet ett tredje språk, det är det en ohörd vinning i och inget som riskerar att göra grundskolan tråkig.

Spela något instrument fungerar också bra.

 

[Sedna]

Angående grupparbete så är det mer regel än undantag att man ogillar grupparbeten under grundskolans senare år- det har absolut ingenting med begåvning att göra.

 

[Inte_Ung]

Jag hade ingen lust att användas som extralärare i skolan. .

Men det var din förmåga att förmedla kunskap som skulle övas.
Den förmågan är viktig att behärska när man är den mest kunniga i en grupp.