Snabb hjälp med dilemma inför ikväll!

Aliche

Trådstartare
Försök orka igenom texten för jag behöver hjälp! :)
För att försöka göra en väldigt lång historia kort så har jag en vän eller numera fd vän som är sambo med en av min sambos bästa vänner, vi har känt varandra i ca 4 år och varit nära vänner vilket iofs mest har inneburit att jag lyssnat när hon klagat över sin sambo, hur han inte behandlar henne så bra, att han inte vill förändra sig själv (vilket han förvisso behöver) att han är så känslomässigt otillgänglig, inte ger henne det hon behöver i förhållandet osv osv. Jag har hela tiden försökt stötta henne och stärka hennes självkänsla som inte är särskilt bra och förklarat att man behöver inte stanna i ett pissigt förhållande bara för man är rädd att vara ensam, att man överlever m.m. Men hon å sin sida har aldrig varit villig att sätta hårt mot hårt med honom heller och ställa ultimatum eller lämna honom så det har mest blivit att vi varje gång vi ses till 80% ältar deras förhållande=inte jättekul i längden och otroligt frustrerande för mig som måste lyssna på samma saker om och om igen men ingenting händer någonsin oavsett hur mycket vi pratar om det. Hursomhelst så fick hon väl nåt ryck för några månader sedan och lämnade honom (!) jättestort och så otroligt omvälvande för henne då hon för första gången stod upp för sig själv. Men här blir det knasigt, efter hon lämnat honom så fanns jag verkligen där för henne och peppade och stöttade och bekräftade att hon gjort nåt jättebra och stort men efter massa omständigheter så blev dom tillsammans igen men gör efter någon vecka slut igen (vilket jag först får höra av min sambo och efter nån vecka från henne..), nu för gott säger hon. Efter det hör jag ingenting av henne... Får efter flera veckor höra av min sambo "jamen du vet väl att dom är tillsammans igen?" ööhh nää...

Trots att jag under 4 år funnits där för henne och under uppbrottet gjort allt jag kan för att underlätta och stärka henne så tycker hon inte att det är värt att tala om att något uppenbarligen hänt så dom är tillsammans igen. Jag tänker att hon hör väl av sig när det lugnat sig och hon vill och orkar berätta. Det går någon månad och så ses vi alla 4 (fortfarande utan något ljud från henne) och hon är nästintill manisk med att allt ska vara som vanligt, låtsas som att ingenting nånsin hänt och då sitter hon och berättar för mig hur hon träffat en gemensam kompis och ätit middag flera gånger och varit ute och festat med en annan kompis till henne ett par gånger, allt utan ett ord till mig eller bjudit in mig att hänga på. Jag känner mig då ganska sårad eftersom jag fanns där när hon mådde skit men när hon mår bättre så hör hon inte ens av sig. Vi ses 4 gånger till efter det i grupp men hon beter sig som inget har hänt då också och försöker inte förklara vad som hänt eller nånting. Fick i måndags ett sms med "Är du sur på mig? du kan väl svara så vi kan reda ut vad det nu är som är fel så vi kan vara vänner igen!" Jag känner nu att jag fått nog och faktiskt inte vill vara hennes känslomässiga avfallskvarn längre och skickar ett sms där jag skriver att jag känner att det är trist att jag inte var värd mer än att inte höra av sig öht när dom blev tillsammans igen förrän flera månader efter och inte ens då med någon förklaring till varför dom blev ihop igen, varför hon inte hört av sig, varför andra var värda att umgås med men inte jag. Jag sa också att jag inte är arg eller sur längre men att jag inte vill reda ut något eller gå tillbaka till hur vi var för det känns som det gått för lång tid och hon haft 5 tillfällen att prata ut och förklara men valt att inte göra det och ist betett som ingenting har hänt.
Får då ett surt sms att det är jag som inte tycker vår vänskap är värd mer och att hon inte får förklara sig och att hon minsann varit jätteledsen över det här men samtidigt skriver hon att hon inte alls tycker det har varit som jag beskriver och så nån tyken mening om att hon minsann inte kommer kunna låtsas som ingenting! Fast det är ju det hon gjort om allt annat i flera månader men hursomhelst... Det här var det mycket förkortade versionen.

Nu till dilemmat! (om någon orkat hänga med haha) Vi är båda bjudna till en Valborgsmiddag ikväll hos en gemensam vän, vi blir några fler bland annat min och hennes sambo men inte jättemånga; å ena sidan så känner jag till 100% inte har något att skämmas för, jag har bara sagt ifrån att jag inte vill vara nån dörrmatta till henne längre och det är hon som betett sig dåligt i den här situationen och därför vill jag gå, för att stå på mig och inte be om ursäkt för att jag står upp för mig själv. Å andra sidan hatar jag när det är konstig stämning och hon kan mycket väl dricka för mycket om hon är sur för att jag är där och då vet man inte vad som händer.
Så: Hade ni gått med ryggen rak och stått för att ni är värda mer än bara vara en vän när hon mår dåligt eller hade ni stannat hemma och bara undvikit hela situationen? Jag är så himla kluven!

Hjälp mig!
 
Skulle du ha sett fram mot kvällen om hon inte skulle dit? Är det ett gäng du tycker om att umgås med? Hade du ens funderat på att inte gå om de inte vart bjudna? Är dina svar JA JA och NEJ så tycker jag absolut att du ska gå. Du ska inte behöva förlora på att du säger ifrån och inte låter dig bli utnyttjad :)
 
Det kan nog kännas lite avigt att tala om för sin vän att man gått tillbaka till sin sambo när man fått en massa stöd och pepp och kommit överens om hur bra beslutet var, så hon kanske känner sig skitobekväm med att behöva förklara sig. Det var säkert inte solsken och rosor heller om de gjorde slut igen efter en vecka och sen blev tillsammans igen, och det är nog mycket att laga i förhållandet. Så hon kanske inte mår superbra. Och att hon inte bjudit med dig ut kanske beror på att hon är rädd att behöva stå till svars för att hon gått tillbaka till sambon.

Även om det jag skrev nu kan förklara beteendet så är det förstås ingen ursäkt för henne att ignorera dig. Men som sagt, kanske en förklaring.

Jag kan nog tycka att det smartaste är att åka hem till din kompis och reda ut det här öga mot öga (inte sms fram och tillbaka, det blir bara missförstånd) INNAN ni åker på någon middag och INNAN någon alkohol kommer på bordet. Ge henne en chans att förklara, se om ni kan bli sams. Sen kan du fundera på hur mycket energi du vill ge henne i framtiden.
 
JA JA och NEJ..... hur hade du hanterat om hon börjar vilja prata ut åndä (trots att jag skrev i sms:et att jag inte vill prata om det imorgon hemma hos X) Det jag är "rädd" för är att hon ska framställa mig som en dålig kompis som dumpar henne utan anledning typ.. Åh jag är så superexpert på att måla upp 100 sätt som en situation kan bli jobbig/gå fel och stressar upp mig!
 
Har jag förstått det rätt att ingen av er gjorde några kontaktförsök under en längre tid och att båda förväntade sig att den andre skulle göra det?

Ni vinner nog båda på att prata ut, varesig ni kommer att vara nära vänner i framtiden eller inte.
 
@svea fast hon har haft 5 tillfällen att reda ut det här redan men valt att inte ens nudda ämnet, inte direkt prata med mig alls om något djupare än jobb och väder. Det känns lite som att nu är deras förhållande tillbaka där det var innan =inte bra (hintar från min sambo om att killen inte alls förändrat sig speciellt) och då vill hon ha mig som vän igen men när det var bättre så föredrog hon andra vänner framför mig..
 
Om era sambos är bästa vänner så kommer du knappast att kunna undvika henne resten av livet. Då är det lika bra att du gör det du vill göra och inte hänger upp det på henne. Det bästa vore nog om ni redde upp er relation så mycket att ni klarar att vistas i samma rum. Sen behöver ni ju inte bli bästisar igen.
 
@susanne jo jag frågade några gånger om vi skulle ses och prata/äta middag/gå ut men hon sa då när dom gjort slut andra omgången att hon inte orkade eller va upplagd för det men har sedan tydligen orkat göra dessa saker med någon annan. Kan också tillägga att under hela vår vänskap så är det jag som 99% av gångerna hört av mig till henne, hon hör i princip aldrig hör av sig för att planera något utan har förväntat sig att jag ska göra det och nu när jag inte vill bära hela relationen så har det bara blivit tyst.
 
Försök orka igenom texten för jag behöver hjälp! :)
För att försöka göra en väldigt lång historia kort så har jag en vän eller numera fd vän som är sambo med en av min sambos bästa vänner, vi har känt varandra i ca 4 år och varit nära vänner vilket iofs mest har inneburit att jag lyssnat när hon klagat över sin sambo, hur han inte behandlar henne så bra, att han inte vill förändra sig själv (vilket han förvisso behöver) att han är så känslomässigt otillgänglig, inte ger henne det hon behöver i förhållandet osv osv. Jag har hela tiden försökt stötta henne och stärka hennes självkänsla som inte är särskilt bra och förklarat att man behöver inte stanna i ett pissigt förhållande bara för man är rädd att vara ensam, att man överlever m.m. Men hon å sin sida har aldrig varit villig att sätta hårt mot hårt med honom heller och ställa ultimatum eller lämna honom så det har mest blivit att vi varje gång vi ses till 80% ältar deras förhållande=inte jättekul i längden och otroligt frustrerande för mig som måste lyssna på samma saker om och om igen men ingenting händer någonsin oavsett hur mycket vi pratar om det. Hursomhelst så fick hon väl nåt ryck för några månader sedan och lämnade honom (!) jättestort och så otroligt omvälvande för henne då hon för första gången stod upp för sig själv. Men här blir det knasigt, efter hon lämnat honom så fanns jag verkligen där för henne och peppade och stöttade och bekräftade att hon gjort nåt jättebra och stort men efter massa omständigheter så blev dom tillsammans igen men gör efter någon vecka slut igen (vilket jag först får höra av min sambo och efter nån vecka från henne..), nu för gott säger hon. Efter det hör jag ingenting av henne... Får efter flera veckor höra av min sambo "jamen du vet väl att dom är tillsammans igen?" ööhh nää...

Trots att jag under 4 år funnits där för henne och under uppbrottet gjort allt jag kan för att underlätta och stärka henne så tycker hon inte att det är värt att tala om att något uppenbarligen hänt så dom är tillsammans igen. Jag tänker att hon hör väl av sig när det lugnat sig och hon vill och orkar berätta. Det går någon månad och så ses vi alla 4 (fortfarande utan något ljud från henne) och hon är nästintill manisk med att allt ska vara som vanligt, låtsas som att ingenting nånsin hänt och då sitter hon och berättar för mig hur hon träffat en gemensam kompis och ätit middag flera gånger och varit ute och festat med en annan kompis till henne ett par gånger, allt utan ett ord till mig eller bjudit in mig att hänga på. Jag känner mig då ganska sårad eftersom jag fanns där när hon mådde skit men när hon mår bättre så hör hon inte ens av sig. Vi ses 4 gånger till efter det i grupp men hon beter sig som inget har hänt då också och försöker inte förklara vad som hänt eller nånting. Fick i måndags ett sms med "Är du sur på mig? du kan väl svara så vi kan reda ut vad det nu är som är fel så vi kan vara vänner igen!" Jag känner nu att jag fått nog och faktiskt inte vill vara hennes känslomässiga avfallskvarn längre och skickar ett sms där jag skriver att jag känner att det är trist att jag inte var värd mer än att inte höra av sig öht när dom blev tillsammans igen förrän flera månader efter och inte ens då med någon förklaring till varför dom blev ihop igen, varför hon inte hört av sig, varför andra var värda att umgås med men inte jag. Jag sa också att jag inte är arg eller sur längre men att jag inte vill reda ut något eller gå tillbaka till hur vi var för det känns som det gått för lång tid och hon haft 5 tillfällen att prata ut och förklara men valt att inte göra det och ist betett som ingenting har hänt.
Får då ett surt sms att det är jag som inte tycker vår vänskap är värd mer och att hon inte får förklara sig och att hon minsann varit jätteledsen över det här men samtidigt skriver hon att hon inte alls tycker det har varit som jag beskriver och så nån tyken mening om att hon minsann inte kommer kunna låtsas som ingenting! Fast det är ju det hon gjort om allt annat i flera månader men hursomhelst... Det här var det mycket förkortade versionen.

Nu till dilemmat! (om någon orkat hänga med haha) Vi är båda bjudna till en Valborgsmiddag ikväll hos en gemensam vän, vi blir några fler bland annat min och hennes sambo men inte jättemånga; å ena sidan så känner jag till 100% inte har något att skämmas för, jag har bara sagt ifrån att jag inte vill vara nån dörrmatta till henne längre och det är hon som betett sig dåligt i den här situationen och därför vill jag gå, för att stå på mig och inte be om ursäkt för att jag står upp för mig själv. Å andra sidan hatar jag när det är konstig stämning och hon kan mycket väl dricka för mycket om hon är sur för att jag är där och då vet man inte vad som händer.
Så: Hade ni gått med ryggen rak och stått för att ni är värda mer än bara vara en vän när hon mår dåligt eller hade ni stannat hemma och bara undvikit hela situationen? Jag är så himla kluven!

Hjälp mig!
 
Men kanske hon inte ville gå ut med just dig? Kanske hon hellre umgicks med nån annan just då? Och sen då hon försöker visa sig vänlig så snäser du av henne? Jeez.

Hon får väl umgås med vem hon vill, och jag försår inte varför det skulle vara jobbigt att gå på festen? Ni kan väl umgås som vuxna människor trots att ni inte är världens bästa kompisar.
 
@svea fast hon har haft 5 tillfällen att reda ut det här redan men valt att inte ens nudda ämnet, inte direkt prata med mig alls om något djupare än jobb och väder. Det känns lite som att nu är deras förhållande tillbaka där det var innan =inte bra (hintar från min sambo om att killen inte alls förändrat sig speciellt) och då vill hon ha mig som vän igen men när det var bättre så föredrog hon andra vänner framför mig..

OK, plan B då: Gå på festen, dra om hon blir jobbig, se till att ha jordgubbar och bubbel i kylen så att du och din partner kan få ett mysigt avslut på kvällen även om ni måste dra. Du är inte skyldig att lyssna på en massa gagg eller vara hennes "bästis" och du ska inte utsätta dig för en massa fyllegnäll som stjäl din energi.
 
Om jag känner att jag kan gå med rak rygg, (vilket jag alltid ser till att jag kan) så är det inga problem för mig. Jag hade gått dit, och jag hade låtit det passera bara. Alltså inte involverat mig i nån djupare diskussion eller diskussion alls om denna vänskap.

Att sätta ner foten för mig själv är inte fel. Ibland måste man stå upp för sig själv och markera vad man tycker.

Sen hade jag stilla noterat vad denna vänskap går för och jag hade inte bjudit mer på mig själv eller min hjälp. Hon har redan visat hur hon vill ha det och då är det den väg hon får gå också. Alldeles självvalt dessutom.
 
@em-pirre det är klart hon får umgås med vem hon vill men känns det inte lite underligt att när man som nästan enda vän funnits där för henne när allt var skit och sen när det är bra så umgås hon uteslutande med andra? Är det vänskap? Det känns inte lite otrevligt att det går bra att umgås med mig för att klaga och gråta och få stöd och pepp men sen när saker är bättre eller vad det nu är så hör hon inte av sig på flera månader? Och när hon väl gör det så finns det tydliga tecken på att det är för att relationen är mindre bra igen? Du kanske är en sån vän och har såna vänner och det är din deal, det säger jag inget om men jag vill faktiskt ha vänner som gillar mig hela tiden inte bara när livet är crap.. det gör inte mig till en dålig vän eller otrevlig och "snäsig"!
 
Nej, det tycker inte jag är så konstigt. Och nej, jag hade heller inte orkat med en sån vänskap, men som skrivet ovan kan man liksom sätta ner foten för sig själv. Man behöver ju inte bli arg och sur och på nåt sätt avsluta med buller och bang.

Såna relationer som stör mig låter jag rinna ut i sanden. Såna som är bra så sköter sig själva.

Om du ändå inte vill vara kompis med henne ser jag ingen vits med att uppfostra henne via sms. Det var det jag menade med snäsig.
 
@em-pirre jag förstår faktiskt inte hur jag har "uppfostrat henne" hon undrade varför jag var sur jag förklarade varför jag inte längre ville ha någon nära vänskap med henne. Att bara låta saker rinna ut i sanden känns ju fel, jag känner mig sårad och förminskad som vän, varför ska jag inte säga det till henne när hon frågar? Ska jag bara låtsas som att allt är bra och sen bara inte anstränga mig så hon kanske någon gång ger upp och slutar höra av sig? Det låter ganska fegt.. Och nåt buller och bång har det inte varit från min sida iaf hur hon sen hanterar det här är hennes ensak men jag tycker jag väldigt sakligt har förklarat varför det blivit som det har blivit.
 
Därför att det liksom inte hjälper nån att du visar att du är sur, eftersom du ändå inte vill vara kompis med henne. Nu är ni liksom sura och ledsna båda två, och dessutom inte kompisar. Det känns lite onödigt.

Hade du dock försökt fixa ert förhållande förstår jag att du ville berätta vad hon gjort fel.
 
@em-pirre men hur skulle jag hanterat det tycker du? När hon skickade sms:et om varför jag verkade sur skulle jag sagt ingenting eller att jag inte är sur och när vi ses och hon vill prata ut skulle jag ha sagt vadå?
 
Jag hade varit ganska passiv. Kanske svarat nåt i stil med "Nej, jag känner inte att jag behöver reda ut nåt? Allt bra med dig?"
 
@em-pirre fast då är det ju som att ingenting är fel.. att jag inte alls har problem med hur hon har betett sig och hon kommer ju fortsätta tro att vi är som vi va innan vilket jag inte vill. Men det är klart enklare hade det ju varit men jag tror inte jag hade mått bra med mig själv om jag gjort så, hade känts som hyckleri.
 
Jaha. Ja men då tänker vi olika. Jag lägger helt enkelt noll energi på energitjuvar. Om det innebär lite hycklande så är det nåt jag får ta.

Och det verkade ju inte funka så bra som du gjorde heller, eftersom det nu känns jobbigt för dig att umgås med henne.
 

Liknande trådar

Relationer Jag har en fråga som jag väldigt gärna skulle vilja veta hur andra tänker! Men jag ska försöka att förklara utan att av slöja förmycket...
2 3
Svar
48
· Visningar
3 857
Kropp & Själ Jag är sedan en tid tillbaka sjukskriven på grund av utmattningssyndrom, och har från flera håll fått höra att jag ska "ge mig själv tid...
7 8 9
Svar
161
· Visningar
11 052
Senast: MML
·
  • Artikel
Dagbok Fan vad svårt det ska vara att vara vuxen. Blir det någonsin "smooth sailing"? Jag blir så himla less. Igår gjorde sambon slut med mig...
2
Svar
21
· Visningar
2 574
Senast: Roheryn
·
Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
1 837

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CXCIV
  • Hat
  • Inredningstråden, del 2

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Ännu en tråd om hundfoder
  • Kattsnack 10

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp