Snackistråden för skadade hästar och konvalescenter #2

Har din också opererats? När gjordes det? Jätteskönt att det gick att rensa upp, det gick ju inte på min. Skadan var 15 cm lång och 3 cm bred där inne i leden. De diskuterade stamceller på min också, men grundproblemet är att benet bakom brosket inte är solitt. Så min veterinär tyckte att det var en möjlighet, men bedömde den inte som så trolig att den skulle hjälpa. Du får jättegärna posta vad de säger om stamcellerna på ert återbesök, jag är nyfiken.

Jag går också promenader just nu, mest för att jag själv ska få motion också. Om några dagar ska jag börja sitta upp, men det känns som att det kvittar. Det är inte så lätt att hålla motivationen uppe då det inte kommer leda till något.

Angående bakgrunden så tror man att min varit utsatt för ett trauma, och gått med detta länge. Jag har haft hästen i 7 år (oj!) och precis i början gick hon omkull i hagen ganska ordentligt. Hon har alltid haft mycket humör, och jag har haft veterinär ute flera gånger för att kolla om det är något fel. Men hon har inte reagerat på böjprov, varit lite sned så jag tagit ut kiropraktor osv. Det kan vara så att skadan initierades redan då, men sedan hållits i schack i alla dessa år med avhjälpande av symptom och ridning. Jag och veterinären spekulerade i om hästen skulle bli "snällare" efter operation, men hon gillar fortfarande inte att bli ryktad (det räcker att bli kliad med piggborsten enligt henne) och hon tycker fortfarande att korna vid ridvägen är lite läskiga när de dyker upp ur skogen.
Ja det här med att skritta uppsuttet istället för promenader har jag också alltid svårt med. Känns så himla meningslöst, tar bara en massa extra tid eftersom all utrustning ska av och på😅
Möjligen om man kunde ge sig ut på längre härliga skritturer i skogen, men det vågar inte jag för hästen är oftast koko efter all vila🙈
 
Har din också opererats? När gjordes det? Jätteskönt att det gick att rensa upp, det gick ju inte på min. Skadan var 15 cm lång och 3 cm bred där inne i leden. De diskuterade stamceller på min också, men grundproblemet är att benet bakom brosket inte är solitt. Så min veterinär tyckte att det var en möjlighet, men bedömde den inte som så trolig att den skulle hjälpa. Du får jättegärna posta vad de säger om stamcellerna på ert återbesök, jag är nyfiken.

Jag går också promenader just nu, mest för att jag själv ska få motion också. Om några dagar ska jag börja sitta upp, men det känns som att det kvittar. Det är inte så lätt att hålla motivationen uppe då det inte kommer leda till något.

Angående bakgrunden så tror man att min varit utsatt för ett trauma, och gått med detta länge. Jag har haft hästen i 7 år (oj!) och precis i början gick hon omkull i hagen ganska ordentligt. Hon har alltid haft mycket humör, och jag har haft veterinär ute flera gånger för att kolla om det är något fel. Men hon har inte reagerat på böjprov, varit lite sned så jag tagit ut kiropraktor osv. Det kan vara så att skadan initierades redan då, men sedan hållits i schack i alla dessa år med avhjälpande av symptom och ridning. Jag och veterinären spekulerade i om hästen skulle bli "snällare" efter operation, men hon gillar fortfarande inte att bli ryktad (det räcker att bli kliad med piggborsten enligt henne) och hon tycker fortfarande att korna vid ridvägen är lite läskiga när de dyker upp ur skogen.
Min opererades för tre veckor sen så det är väldigt nyligen. Hon har bara stått i hagen sen början av oktober dock, sen har jag haft kontakt med flera olika veterinärer och med mitt försäkringsbolag innan det blev av… Oj förstår att din inte gick att rensa upp! Min hade skada på två ställen på brosket, dock väldigt avgränsat och som mest 2 cm långt. Återkommer absolut om vad som sägs med stancellerna!

Det är ju så klurigt när skadan sitter inne i knät har jag tolkat det som… Min har totalt varit halt 3 gånger i det bakknät, började 2019. Senaste gången var det dock bara en halv grads hälta… Men är glad att vi hittade vad det var iallafall.

Kan verkligen förstå att motivationen tryter, speciellt när vädret bara är svintråkigt också… Jag trodde att jag skulle få ta bort min i oktober och då orkade jag knappt borsta på henne.

Ja det här med att skritta uppsuttet istället för promenader har jag också alltid svårt med. Känns så himla meningslöst, tar bara en massa extra tid eftersom all utrustning ska av och på😅
Möjligen om man kunde ge sig ut på längre härliga skritturer i skogen, men det vågar inte jag för hästen är oftast koko efter all vila🙈

Jag fruktar dagen de (förhoppningsvis…) säger att jag ska börja rida igen. Jättekul att det går åt rätt håll isåfall men jag tror också att det kommer blir väldigt livat…
 
Jag fruktar dagen de (förhoppningsvis…) säger att jag ska börja rida igen. Jättekul att det går åt rätt håll isåfall men jag tror också att det kommer blir väldigt livat…
Min har varit skadad varje år, tidigare har jag alltid tömkört och longerat innan jag börjat rida just för att det känts för osäkert. Jag har bara sagt att veterinären att ”nej, det går inte! Kan vi göra en plan som inkluderar arbete från marken istället?”

Nu är min äldre, hon blir 6 i år och hanterar sin energi bättre än när hon var yngre. Får se hur jag gör denna gång när det väl är dags🤪
 
Min har varit skadad varje år, tidigare har jag alltid tömkört och longerat innan jag börjat rida just för att det känts för osäkert. Jag har bara sagt att veterinären att ”nej, det går inte! Kan vi göra en plan som inkluderar arbete från marken istället?”

Nu är min äldre, hon blir 6 i år och hanterar sin energi bättre än när hon var yngre. Får se hur jag gör denna gång när det väl är dags🤪
Får nog be om det! Hon går absolut att hantera men hon är lugnare på marken och tänker att det borde vara bättre för henne. Hon är ju dock 15 så hon har ingen ursäkt 🤪
 
Får nog be om det! Hon går absolut att hantera men hon är lugnare på marken och tänker att det borde vara bättre för henne. Hon är ju dock 15 så hon har ingen ursäkt 🤪
Man kan ju få lugnande utskrivet också! Det har jag fått ge för att promenader och även tömkörning osv ska vara lugnt och stadigt 😊
 
Ja det här med att skritta uppsuttet istället för promenader har jag också alltid svårt med. Känns så himla meningslöst, tar bara en massa extra tid eftersom all utrustning ska av och på😅
Möjligen om man kunde ge sig ut på längre härliga skritturer i skogen, men det vågar inte jag för hästen är oftast koko efter all vila🙈
Håller med. Det är först när man börjar lägga in annat än skritt som det känns meningsfullt att sitta på. Och jag tycker att om jag har promenerat 6 km med hästen så behöver jag inte ge mig ut och springa sedan. :D
Jag går ganska mycket med hästarna annars också, just om det är skrittjobb som ska göras. Det är en vana jag började med när vi hade en stegtävling på jobbet, och jag började gå till och från ridhuset för att få ihop alla dessa steg jag behövde. (Inte för att jag är tävlingsmänniska, men jag ville vara bäst i min grupp :angel: ) Fördelen är att det inte är så dramatiskt att börja rida då, när de redan varit ute och promenerat längre sträckor. Den värsta energin är borta, och de har fått se sig om utanför gården.

Idag har vi promenerat 3,5 km, men det kändes på slutet att hon kände av sin skada. Jag får backa lite och jobba med styrka istället några dagar. Ridbanan är töad, nu ska bara vattnet rinna undan, så blir det bomträning. :bump:
 
Håller med. Det är först när man börjar lägga in annat än skritt som det känns meningsfullt att sitta på. Och jag tycker att om jag har promenerat 6 km med hästen så behöver jag inte ge mig ut och springa sedan. :D
Jag går ganska mycket med hästarna annars också, just om det är skrittjobb som ska göras. Det är en vana jag började med när vi hade en stegtävling på jobbet, och jag började gå till och från ridhuset för att få ihop alla dessa steg jag behövde. (Inte för att jag är tävlingsmänniska, men jag ville vara bäst i min grupp :angel: ) Fördelen är att det inte är så dramatiskt att börja rida då, när de redan varit ute och promenerat längre sträckor. Den värsta energin är borta, och de har fått se sig om utanför gården.

Idag har vi promenerat 3,5 km, men det kändes på slutet att hon kände av sin skada. Jag får backa lite och jobba med styrka istället några dagar. Ridbanan är töad, nu ska bara vattnet rinna undan, så blir det bomträning. :bump:
Jag orkar iofs inte gå särskilt långt, är lat🤪
 
Jag har också skadad häst. Min är född 2013. Tyvärr ganska oklar och inte helt positiv prognos då skadan sannolikt är av äldre datum.

I slutet av oktober hittade vi en skada på det sacrotuberala ligamentet på vänster sida i bäckenet. Det är rejält utänjt och förjockat. Behandlade med stötvåg 5 gånger med en veckas mellanrum och nu är det sjukgymnastik på stallgången och korta små promenader som gäller. Får dock gå i "vanlig hage". Har stängslat bort halva då där är brant backe men han har ändå ca 0,4 hektar.

Skadan har nog funnits sedan innan jag köpte. Hästen har uppvisat ovilja redan när jag köpte 2018. Han har till och från under åren visat motvilja till bjudning med har blivit bättre av kirobehanfling och kortison mot SI-ledsområdet. Detta hjälpte dock inte i augusti-september när hästen tackade för sig vid ridning. Han har verkligen gått super under försommaren men en dag var det bara tvärstopp. Misstänker att han halkat i hagen och därför dragit upp skadan på nytt.

Han ska vila till Mars innan vi gör ny koll för att se om han är smärtfri nog att sitta upp på. Lång vila då han vilat sedan oktober men jag och veterinären vill ge honom maximalt med tid med tanke på prognosen och att detta är en kvalitetshäst jag aldrig har råd att köpa igen.

Motivationen tryter alltid med skadade hästar, vissa dagar får han helt enkelt vara lerig...
Har skaffat mig en spanjor på foder att roa mig med för att hålla igång med lite ridning åtminstone.
 
Skadan har nog funnits sedan innan jag köpte. Hästen har uppvisat ovilja redan när jag köpte 2018. Han har till och från under åren visat motvilja till bjudning med har blivit bättre av kirobehanfling och kortison mot SI-ledsområdet. Detta hjälpte dock inte i augusti-september när hästen tackade för sig vid ridning. Han har verkligen gått super under försommaren men en dag var det bara tvärstopp. Misstänker att han halkat i hagen och därför dragit upp skadan på nytt.

Trist. :( Lite liknande beteende som hos min dam, från jättefin till tvärstopp. Hon har också haft återkommande perioder av dålig bjudning under åren, men oftast endast i högergaloppen...börjar ju fundera på om det kan vara nåt ligament som spökar där också.
 
Varning för långt inlägg!

Kliver in här i hopp om lite tröst från personer i liknande situation. Hur hittar man motivationen att fortsätta? Hur slutar man älta sådant som man ändå inte kan påverka?

Står med häst med hälta från vänster framhov som vi ännu inte har kunnat ställa diagnos på. Kom lös 30 november och for runt på halvfruset, knöggligt underlag och var dagen efter det halt med puls, värme upp över kotan och puls. Misstänkte att han stampat hårt på något, och eftersom han går på lösdrift och inte kan hållas själv på box med mindre än att han sederas togs vet ut för röntgen av hovben. Inga fynd, så han ställdes i egen, plan hage med metacam den första veckan. Visiterad av hovslagare flera gånger utan resultat. Hästen kan endast transporteras i lastbil, så vi tag oss inte till klinik i första taget.

Nu har det gått 5 veckor, och nog är han bättre. Från att ha haft en typ tregradig hälta i skritt rör han sig nu nästintill ok i skritt med undantag för vändning år vänster. Travar med markering på rakt spår och böjt i höger varv, HALT i vänster. Vet var ute i går igen och bedövade, och hältan släcks vid nervblockad av hoven. Inga böjprovsreaktioner. Vet tror hovbensfissur som inte syntes vid första röntgen, jag oroar mig för ligamentskada i hoven och stallkompis menar att det nog ”bara är en seg hovböld”. Ny röntgen är bokad till 24/1, sen får vi se om vi går vidare med UL eller något annat.

Sen hästen kom till mig har det varit en lång rad av skador, varav majoriteten traumautlösta. I början hade han problem med sina bakknän, vilket jag får ta på mig då jag litade på att medföljande sadel passade ok. Efterföljande skador har kommit i hagen av att han är en klant, rent ut sagt. När det inte har varit sådant som har krävt veterinärvård (vilket har skett i grnomsnitt 4-5 ggr/år under de år som jag har haft honom) så har han dragit av sig skor med halva hovarna var och varannan månad vilket har gjort att jag i genomsnitt får max 3-4 veckor av lugn och ro och RIDNING innan det är något nytt som är fel igen. Jag har provat alla upptänkliga konstellationer, från uppstallad med liten plan hage med en snäll kompis till nuvarande 7 ha lösdrift i flock utan att det har gjort skillnad på skadefrekvesen.

Just nu orkar jag inte vara i stallet en minut mer än nödvändigt. Hästen får såklart det han behöver, men mer kan jag inte bjuda på. Jag har sett hästeriet som en stor del av mig själv, mitt andrum, men nu känns det verkligen som att all lust och glädje håller på att försvinna för gott.
 
Varning för långt inlägg!

Kliver in här i hopp om lite tröst från personer i liknande situation. Hur hittar man motivationen att fortsätta? Hur slutar man älta sådant som man ändå inte kan påverka?

Står med häst med hälta från vänster framhov som vi ännu inte har kunnat ställa diagnos på. Kom lös 30 november och for runt på halvfruset, knöggligt underlag och var dagen efter det halt med puls, värme upp över kotan och puls. Misstänkte att han stampat hårt på något, och eftersom han går på lösdrift och inte kan hållas själv på box med mindre än att han sederas togs vet ut för röntgen av hovben. Inga fynd, så han ställdes i egen, plan hage med metacam den första veckan. Visiterad av hovslagare flera gånger utan resultat. Hästen kan endast transporteras i lastbil, så vi tag oss inte till klinik i första taget.

Nu har det gått 5 veckor, och nog är han bättre. Från att ha haft en typ tregradig hälta i skritt rör han sig nu nästintill ok i skritt med undantag för vändning år vänster. Travar med markering på rakt spår och böjt i höger varv, HALT i vänster. Vet var ute i går igen och bedövade, och hältan släcks vid nervblockad av hoven. Inga böjprovsreaktioner. Vet tror hovbensfissur som inte syntes vid första röntgen, jag oroar mig för ligamentskada i hoven och stallkompis menar att det nog ”bara är en seg hovböld”. Ny röntgen är bokad till 24/1, sen får vi se om vi går vidare med UL eller något annat.

Sen hästen kom till mig har det varit en lång rad av skador, varav majoriteten traumautlösta. I början hade han problem med sina bakknän, vilket jag får ta på mig då jag litade på att medföljande sadel passade ok. Efterföljande skador har kommit i hagen av att han är en klant, rent ut sagt. När det inte har varit sådant som har krävt veterinärvård (vilket har skett i grnomsnitt 4-5 ggr/år under de år som jag har haft honom) så har han dragit av sig skor med halva hovarna var och varannan månad vilket har gjort att jag i genomsnitt får max 3-4 veckor av lugn och ro och RIDNING innan det är något nytt som är fel igen. Jag har provat alla upptänkliga konstellationer, från uppstallad med liten plan hage med en snäll kompis till nuvarande 7 ha lösdrift i flock utan att det har gjort skillnad på skadefrekvesen.

Just nu orkar jag inte vara i stallet en minut mer än nödvändigt. Hästen får såklart det han behöver, men mer kan jag inte bjuda på. Jag har sett hästeriet som en stor del av mig själv, mitt andrum, men nu känns det verkligen som att all lust och glädje håller på att försvinna för gott.
Har ni bedövat hovleden separat för att se så det inte är den som gör ont?
Finns ju tyvärr massor i hoven som kan göra ont, svårt att ställa diagnos också för man kan ju sällan göra ultraljud med framgång..

Jobbigt iaf! Jag har också haft mkt skador, men låter som det varit ännu värre för er.
Själv går jag in i något slags ”gilla-läget” under skadeperioderna, men har inte så mkt tips annars..
Just när diagnosen är oklar tycker jag är som värst. Mkt oro och funderande då..
 
Varning för långt inlägg!

Kliver in här i hopp om lite tröst från personer i liknande situation. Hur hittar man motivationen att fortsätta? Hur slutar man älta sådant som man ändå inte kan påverka?

Står med häst med hälta från vänster framhov som vi ännu inte har kunnat ställa diagnos på. Kom lös 30 november och for runt på halvfruset, knöggligt underlag och var dagen efter det halt med puls, värme upp över kotan och puls. Misstänkte att han stampat hårt på något, och eftersom han går på lösdrift och inte kan hållas själv på box med mindre än att han sederas togs vet ut för röntgen av hovben. Inga fynd, så han ställdes i egen, plan hage med metacam den första veckan. Visiterad av hovslagare flera gånger utan resultat. Hästen kan endast transporteras i lastbil, så vi tag oss inte till klinik i första taget.

Nu har det gått 5 veckor, och nog är han bättre. Från att ha haft en typ tregradig hälta i skritt rör han sig nu nästintill ok i skritt med undantag för vändning år vänster. Travar med markering på rakt spår och böjt i höger varv, HALT i vänster. Vet var ute i går igen och bedövade, och hältan släcks vid nervblockad av hoven. Inga böjprovsreaktioner. Vet tror hovbensfissur som inte syntes vid första röntgen, jag oroar mig för ligamentskada i hoven och stallkompis menar att det nog ”bara är en seg hovböld”. Ny röntgen är bokad till 24/1, sen får vi se om vi går vidare med UL eller något annat.

Sen hästen kom till mig har det varit en lång rad av skador, varav majoriteten traumautlösta. I början hade han problem med sina bakknän, vilket jag får ta på mig då jag litade på att medföljande sadel passade ok. Efterföljande skador har kommit i hagen av att han är en klant, rent ut sagt. När det inte har varit sådant som har krävt veterinärvård (vilket har skett i grnomsnitt 4-5 ggr/år under de år som jag har haft honom) så har han dragit av sig skor med halva hovarna var och varannan månad vilket har gjort att jag i genomsnitt får max 3-4 veckor av lugn och ro och RIDNING innan det är något nytt som är fel igen. Jag har provat alla upptänkliga konstellationer, från uppstallad med liten plan hage med en snäll kompis till nuvarande 7 ha lösdrift i flock utan att det har gjort skillnad på skadefrekvesen.

Just nu orkar jag inte vara i stallet en minut mer än nödvändigt. Hästen får såklart det han behöver, men mer kan jag inte bjuda på. Jag har sett hästeriet som en stor del av mig själv, mitt andrum, men nu känns det verkligen som att all lust och glädje håller på att försvinna för gott.
Hoven är ett elände. Mitt råd är att be veterinärer remittera dig till MR.

Efter sex månaders vila, röntgen, sprut i led osv var det MR som till sist visade sig visa vad som var orsaken till vår hästs lilla, men dock synliga hälta.

Hade jag gjort om samma procedur idag, så hade jag velat gjort MR tidigare. Det var sex långa månader med olika bud, återbesök osv.

Jag led, men mest synd var det om hästen.

Sjukhage, livsfarliga promenader på hårt underlag på understimulerad och ledsen häst var vardag sept-nov. Gärna i hällregn.

Usch, jag minns denna tid med stor sorg och vemod och jag känner med dig och alla andra i denna tråd. ❤

Det slutade inte bra för vår häst, men tack vare MR så visste vi iallafall vad som orsakade hans hälta.

Det var ligament inne i hoven som var trasiga
🥺😥
 
Hoven är ett elände. Mitt råd är att be veterinärer remittera dig till MR.

Efter sex månaders vila, röntgen, sprut i led osv var det MR som till sist visade sig visa vad som var orsaken till vår hästs lilla, men dock synliga hälta.

Hade jag gjort om samma procedur idag, så hade jag velat gjort MR tidigare. Det var sex långa månader med olika bud, återbesök osv.

Jag led, men mest synd var det om hästen.

Sjukhage, livsfarliga promenader på hårt underlag på understimulerad och ledsen häst var vardag sept-nov. Gärna i hällregn.

Usch, jag minns denna tid med stor sorg och vemod och jag känner med dig och alla andra i denna tråd. ❤

Det slutade inte bra för vår häst, men tack vare MR så visste vi iallafall vad som orsakade hans hälta.

Det var ligament inne i hoven som var trasiga
🥺😥
Även jag har god erfarenhet av MRvid hovproblem. Min häst blev bra snabbt efter MR tack vare att rätt behandling kunde sättas in. Men först kan man ju kolla sånt som faktiskt går att kolla, tex bedöva hovleden och göra ett försök till ul av ligamenten.
 
Jag står i en jobbig period just nu. I början av hösten fick min gamla gubbe en infekterad tand som skapade bihåleinflammation. Tanden fick vi ut, med hjälp av en komplicerad operation eftersom den satt som berget och sen sprack så de fick öppna upp och leta tandfragment i flera timmar. 😱 Sedan såg det ut att läka fint, de kom på återbesök en gång i veckan. Efter drygt en månad så kom bihåleinflammationen tillbaka. In med pencillin igen (andra rundan nu), det bet inte alls och han var riktigt påverkad av det hela. Så strax innan jul så bokade vi tid på klinik för att röntga skallen, operera och sätta in dränage som han stått med sen jul. Operationen gick bra, han var jättepigg när vi hämtade hem honom och det såg lovande ut. Men snoret försvann inte... Och när tredje pencillinkuren tog slut började det tjockna igen och jag märkte att han blev medtagen igen. Nu står vi här, dränaget ska plockas nästa vecka och det ser inte bättre ut. En fjärde pencillin- och smärtstillande kur ska sättas in idag men jag tror att jag måste börja tänka på slutet. Han blev ju 26 i år min gubbe och var fram till i höstas fullt igång, men vad gör man när en infektion inte vill ge med sig?

Sen bihåleinflammationen kom tillbaka i slutet av november så har jag haft en riktigt mörk period. Jag känner i maggropen att det här nog inte blir bra, och jag gråter flera gånger om dagen. Det är hemskt att se sin bästa vän sen 21 år må dåligt och känna sig så maktlös när inget man gör verkar hjälpa.

(Till råga på att det är jobbigt med sjukt djur så tar inte försäkringen det här och jag börjar få pengaångest också för att det närmar sig 100' och vi vet fortfarande inte vad som orsakar det.)
 
Jag står i en jobbig period just nu. I början av hösten fick min gamla gubbe en infekterad tand som skapade bihåleinflammation. Tanden fick vi ut, med hjälp av en komplicerad operation eftersom den satt som berget och sen sprack så de fick öppna upp och leta tandfragment i flera timmar. 😱 Sedan såg det ut att läka fint, de kom på återbesök en gång i veckan. Efter drygt en månad så kom bihåleinflammationen tillbaka. In med pencillin igen (andra rundan nu), det bet inte alls och han var riktigt påverkad av det hela. Så strax innan jul så bokade vi tid på klinik för att röntga skallen, operera och sätta in dränage som han stått med sen jul. Operationen gick bra, han var jättepigg när vi hämtade hem honom och det såg lovande ut. Men snoret försvann inte... Och när tredje pencillinkuren tog slut började det tjockna igen och jag märkte att han blev medtagen igen. Nu står vi här, dränaget ska plockas nästa vecka och det ser inte bättre ut. En fjärde pencillin- och smärtstillande kur ska sättas in idag men jag tror att jag måste börja tänka på slutet. Han blev ju 26 i år min gubbe och var fram till i höstas fullt igång, men vad gör man när en infektion inte vill ge med sig?

Sen bihåleinflammationen kom tillbaka i slutet av november så har jag haft en riktigt mörk period. Jag känner i maggropen att det här nog inte blir bra, och jag gråter flera gånger om dagen. Det är hemskt att se sin bästa vän sen 21 år må dåligt och känna sig så maktlös när inget man gör verkar hjälpa.

(Till råga på att det är jobbigt med sjukt djur så tar inte försäkringen det här och jag börjar få pengaångest också för att det närmar sig 100' och vi vet fortfarande inte vad som orsakar det.)
Åh fy så jobbigt❤️❤️❤️
 
Även jag har god erfarenhet av MRvid hovproblem. Min häst blev bra snabbt efter MR tack vare att rätt behandling kunde sättas in. Men först kan man ju kolla sånt som faktiskt går att kolla, tex bedöva hovleden och göra ett försök till ul av ligamenten.
Det var precis så vi gjorde, men det var långa perioder emellan de olika undersökningarna. Först efter fem månader fick vi tid.
 
Det var precis så vi gjorde, men det var långa perioder emellan de olika undersökningarna. Först efter fem månader fick vi tid.
Vi fick också en onödigt lång process. Det är ju undersökningar som kan göras på klinik första besöket egentligen, väldigt dåligt när det dras ut på tiden.
 
Har ni bedövat hovleden separat för att se så det inte är den som gör ont?
Finns ju tyvärr massor i hoven som kan göra ont, svårt att ställa diagnos också för man kan ju sällan göra ultraljud med framgång..

Jobbigt iaf! Jag har också haft mkt skador, men låter som det varit ännu värre för er.
Själv går jag in i något slags ”gilla-läget” under skadeperioderna, men har inte så mkt tips annars..
Just när diagnosen är oklar tycker jag är som värst. Mkt oro och funderande då..
Tyvärr gjordes inte separat bedövning av hovled innan nervblockaden lades, eftersom vet av olika anledningar inte tyckte att det var troligt att smärtan härrörde därifrån. Jag ifrågasatte det efteråt, och vi kom överens om att bedöva leden innan vi röntgar vid nästa besök.

Jag önskar så att jag kunde acceptera det jag inte kan förändra och ”gilla läget”, men jag lyckas inte. Oro och ältande går ut över mitt vardagsliv och mitt allmänna mående. Jag förstår ju att jag behöver hitta redskap för att hantera dessa känslor, och att problemen med hästen inte är det centrala i det hela. Vad händer annars när man stöter på riktigt stora motgångar i livet, liksom?
 
Hoven är ett elände. Mitt råd är att be veterinärer remittera dig till MR.

Efter sex månaders vila, röntgen, sprut i led osv var det MR som till sist visade sig visa vad som var orsaken till vår hästs lilla, men dock synliga hälta.

Hade jag gjort om samma procedur idag, så hade jag velat gjort MR tidigare. Det var sex långa månader med olika bud, återbesök osv.

Jag led, men mest synd var det om hästen.

Sjukhage, livsfarliga promenader på hårt underlag på understimulerad och ledsen häst var vardag sept-nov. Gärna i hällregn.

Usch, jag minns denna tid med stor sorg och vemod och jag känner med dig och alla andra i denna tråd. ❤

Det slutade inte bra för vår häst, men tack vare MR så visste vi iallafall vad som orsakade hans hälta.

Det var ligament inne i hoven som var trasiga
🥺😥
Jo, jag har förstått att MR ofta är enda chansen för att kunna ställa diagnos när det kommer till kluriga hovhältor. Remiss har även förts på tal av vet. Tyvärr så kommer det inte att vara ett alternativ för oss, då hästen är så pass svårtransporterad och vi har 40 mil till närmsta klinik med MR. Om diagnos inte kan ställas på hemmaplan kommer han därför att få somna 😢
 

Liknande trådar

Hästvård Den gamla tråden verkar ha dött ut så hoppas det är okej att jag startar en ny! Här kan vi dela med oss av hur det går med våra skadade...
3 4 5
Svar
96
· Visningar
8 511
Senast: Blyger
·
Hästmänniskan Hej! Behöver få skriva av mig lite och kanske få någon idé på hur jag ska resonera då jag känner mig så ensam med tankarna. Lite...
2
Svar
27
· Visningar
6 795
Senast: tuaphua
·
Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
1 838
Övr. Grenar Hej jag köpte 2019 en travare. 155cm hög på 16 år. såhär när jag ser tillbaka på det, så stod Trollet alltid inne i ladugården när jag...
2
Svar
31
· Visningar
2 809
Senast: nullo-modo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Lös i magen
  • Ännu en tråd om hundfoder

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp