F
Fiatempo
Jag vet inte hur jag ska börja... Jag skrev senast i fredags till er och presenterade mig själv och hur jag nu efter 5 år skulle kunna få köpa den häst som jag haft på foder innan jag började min universitetsutbildning. Jag var så lycklig... INGEN kan veta hur mycket jag älskar den hästen... har saknat honom varenda sekund sedan jag lämnade honom och haft ett kort på honom brevid min dator + på kylskåpet som jag pussat på nästan varje dag. Min högsta önskan, och vad jag trodde ouppnåeliga dröm, var att han en dag skulle bli min egen häst!
Så till saken: Dagen efter min examen (förra lördagen 3/6) ringde de och berättade denna DÅ så glada nyhet: Att jag skulle få köpa honom!!! Detta gjorde mig såååå lycklig - den bästa dagen i mitt liv -OBESKRIVLIG lycka! Trots att jag bor i Göteborg och ska på möte idag åkte jag upp till Västmanland där han finns nu i lördags och bara pussade på honom och grät som ett litet barn av lycka. Men sen igår då jag skulle besikta "min" älskade häst raserades hela min värld... jag dog! Det visade sig att han hade 2-3 grader hälta vid böjprov på båda bak. Veterinären sa att för övrigt var han jättefin och hade förvånansvärt fina ben för sin ålder (han är en halvblodsvalack på 13 år), men att han hader mycket gallor i sitt högra bakknä. Hon tyckte att för att vara på den säkra sidan skulle han röntgas, vilket sker redan i dag - tack och lov. Hon sa att hästar med spatt ofta visar detta vid böjprov, men att det var ett gott tecken att han både var sååå fint musklad + reagerade lika på båda bak.
MEN ägaren letade upp gamla papper som hon hade fått på en klinik då han (enda gången i sitt liv) varit där för att utreda hälta i ett av bakbenen. I dessa papper står det bla "lindrig till måttlig pålagring höger och vänster bak + artros höger bak" (har ej papprena men hon läste för mig igår). Ägaren hade kontaktat en annan mycket hästkunnig person som menade att de på kliniken säkert skulle kunna se om förändringar skett sedan sist (september 2005) och om det gjort det var det inte bra, men om det såg lika ut var det ändå troligt att han skulle hålla för normal ridning.
Jag vill inte tävla några höga klasser - bara skrutta på i skogen och lite i paddocken + möjligtvis träna lite dressyr för tränare ibland. Blir bara så orolig... Läste i en gammal tråd att ägarbyte kan göra så att skadan blir värre. Ägaren som har honom nu har aldrig märkt något förutom då han var på kliniken!
Jag känner mig sååå ledsen, känns som att hela min värld rasat samman. Är inte religiös men det kändes som att Gud gav mig en kaka och sedan tog tillbaka den! Så orättvist!
Snälla hjälp mig. Vad ska jag göra?
Så till saken: Dagen efter min examen (förra lördagen 3/6) ringde de och berättade denna DÅ så glada nyhet: Att jag skulle få köpa honom!!! Detta gjorde mig såååå lycklig - den bästa dagen i mitt liv -OBESKRIVLIG lycka! Trots att jag bor i Göteborg och ska på möte idag åkte jag upp till Västmanland där han finns nu i lördags och bara pussade på honom och grät som ett litet barn av lycka. Men sen igår då jag skulle besikta "min" älskade häst raserades hela min värld... jag dog! Det visade sig att han hade 2-3 grader hälta vid böjprov på båda bak. Veterinären sa att för övrigt var han jättefin och hade förvånansvärt fina ben för sin ålder (han är en halvblodsvalack på 13 år), men att han hader mycket gallor i sitt högra bakknä. Hon tyckte att för att vara på den säkra sidan skulle han röntgas, vilket sker redan i dag - tack och lov. Hon sa att hästar med spatt ofta visar detta vid böjprov, men att det var ett gott tecken att han både var sååå fint musklad + reagerade lika på båda bak.
MEN ägaren letade upp gamla papper som hon hade fått på en klinik då han (enda gången i sitt liv) varit där för att utreda hälta i ett av bakbenen. I dessa papper står det bla "lindrig till måttlig pålagring höger och vänster bak + artros höger bak" (har ej papprena men hon läste för mig igår). Ägaren hade kontaktat en annan mycket hästkunnig person som menade att de på kliniken säkert skulle kunna se om förändringar skett sedan sist (september 2005) och om det gjort det var det inte bra, men om det såg lika ut var det ändå troligt att han skulle hålla för normal ridning.
Jag vill inte tävla några höga klasser - bara skrutta på i skogen och lite i paddocken + möjligtvis träna lite dressyr för tränare ibland. Blir bara så orolig... Läste i en gammal tråd att ägarbyte kan göra så att skadan blir värre. Ägaren som har honom nu har aldrig märkt något förutom då han var på kliniken!
Jag känner mig sååå ledsen, känns som att hela min värld rasat samman. Är inte religiös men det kändes som att Gud gav mig en kaka och sedan tog tillbaka den! Så orättvist!
Snälla hjälp mig. Vad ska jag göra?
