Sömnparalys

[Sel]

Jag drabbas också av sömnparalys ibland. Inte lika ofta nuförtiden som när jag var yngre... men av någon anledning verkar hallucinationerna alltid ta mig tillbaka till källarrummet som var mitt när jag var barn/ung tonåring. Det blir en del av paniken sedan, när jag inte kan 'se' dörren eller fönstret där jag förväntar mig att de ska vara, eftersom de naturligtvis är där de är i mitt nuvarande sovrum.
Mina ögon är alltid öppna. Såvitt jag vet i alla fall, om det inte är någon form av minnesbild bara.
Och känslan är absolut alltid hotfull.
Jag hade faktiskt ett 'återfall' bara förra veckan efter ett uppehåll på flera år och fann mig frusen med ryggen vänd mot dörröppningen där jag VISSTE, bara VISSTE att någon stod och såg på mig. Det var otroligt obehagligt. Den värsta på länge. Jag vet inte alls vad som triggade just den här paralysen.
Tack och lov för hundar som alltid finns där för att lätta på stämingen efteråt! ^^ Jag har aldrig lyckats somna ifrån en paralys utan måste alltid vakna först och sedan varva ned med någonting.

Jag vill också jättegärna läsa intervjun! =) Allt som har med sömn och drömmar att göra är så märkligt och intressant.

 

[SiZo]

Nu tänker jag gå emot strömmen lite.

Har upplevt det massor ggr. Första gångerna blev jag rädd som så många andra, men sen läste jag att man ofta kan kontrollera "drömmarna" i detta tillstånd. Så numera så är jag helt lugn, försöker hålla mig kvar i det stadiet och försvinner iväg på äventyr!

Ibland jagar jag dinosaurier och tämjer dem, ibland är jag i en värld med vampyrer osv osv.

Rädd blir jag aldrig längre. Inte ens när jag tappar kontrollen och nån T-rex försöker äta upp mig. Jag mest bara "jaja jag går väl häråt istället då".

Men innan jag lärde mig kontrollera det hela så var det mkt obehagligt. Så mitt tips är att försöka ta kontroll över det, för då kan man ha riktigt kul!

 

[zesel]

Jag hade massor under studietiden och när jag sov oregelbundna tider. I början var det läskigt men sen lärde jag mig styra drömmarna till trevligheter. Det gick att testa det mesta - sväva, springa med tvåmeterssteg, träffa personer, jag kunde även välja känslotillstånd. Spännande.

 

[Heulwen]

Jag drabbades av sömnparalys i barndomen vid åtminstone två tillfällen som jag kommer ihåg, dessa kombinerade med hallucinationer.

I det ena fallet ligger jag på sidan i sängen, ser mitt rum med vidöppna ögon, hör ett swishande, surrande ljud och ser en liten människoliknande varelse på kanske 80 cm stå och svinga något jojoliknande/en slunga runt sig. Obehagligt.

I det andra fallet vaknar jag på mage och upplever mig svävandes en bit över madrassen under täcket medan någon försöker slita i min fot/alternativt i mitt täcke.

Jag funderar också över varför sömnparalyser alltid är förknippade med obehagliga syner, om man väl får några. Rädslan över att vara fångad kanske slår på någon del i hjärnan som hittar på faror?

När jag var barn kunde jag, som någon skrev ovan, styra mina drömmar något. Var det en jobbig dröm kastade jag mig ut för någon höjd då jag visste att jag vaknade när jag "dog"/landade. Försökte ibland fråga människorna i mina drömmar om de visste att de var i en dröm men då attackerade de mig alltid, så det slutade jag med. Hjärnan är en märklig apparat!

 

[Lena Furberg]

För rätt längesen, när jag var väldigt intresserad av diverse "paranormala" saker, läste jag ofta att sömnparalys var ett första steg mot en utomkroppslig upplevelse, dvs där man lämnar sin kropp för en stund och ibland även kan se sig själv utifrån. Jag tyckte detta var väldigt spännande men kom aldrig fullt så långt.....

 

[Milosari]

Jag får det ibland, brukar vara så att jag inte kan andas och det är ju väldigt obehagligt. Men har aldrig hallucinerat.

Mormor hallucinerar däremot jättemycket. Det är krokodiler under sängen, främmande män smyger omkring i köket och hon skriker så det isar i blodet.

Jag gick mycket i sömnen som barn, undrar om det har något samband?