Sommaren som försvann

Status
Stängd för vidare inlägg.
Snart är sommaren slut. Vart tog den vägen? Det är som vanligt, sommaren försvinner alltid för fort.

Den här sommaren går till historien som den tråkigaste sommaren jag kan minnas. Jag har knappt kommit iväg hemifrån. För det mesta har jag suttit inomhus framför datorn. Projekten i trädgården står still och jag får inget gjort. Eller ja, en rabatt har fått rabattkant. Det är nästan klart men sen tog stenmjölet slut och jag har inte fått tag i mer. När jag skulle handla det så var det slut i affären.

Jag hade en tanke att åka iväg neråt Skåne, men har inte fått ändan ur. Mina ständigt återkommande panikattacker är ju också ett aber som hindrar mig.

Jag kommer inte ens iväg på någon lokal tur. Jag kommer helt enkelt inte på vart jag ska åka. Hur jag ska göra den här sommaren till något minnesvärt har jag tyvärr ingen aning om.
 

Nej, det är inte samma sak. När jag inte minns något bra utan ständigt lever i mörker så är det så jag ser livet. Det är det som får mig att vilja sluta leva. Det är en utväg jag hela tiden håller öppen.
Fast minnet är ju en dålig historiker. Minnen ändrar sig, man glömmer, minns fel. Att man inte minns att man gjorde något roligt betyder ju inte att man inte haft roligt.

För mig funkar det mycket bättre att lysa upp mörka stunder med att se fram emot något roligt jag ska göra, snarare än att minnas något roligt jag har gjort. Det kan ju vara något helt litet. Just nu ser jag t ex fram emot att titta på ett avsnitt av en TV-serie jag tycker om ikväll. Och nästa fredag ska jag rida, det ska bli roligt.
 
Fast minnet är ju en dålig historiker. Minnen ändrar sig, man glömmer, minns fel. Att man inte minns att man gjorde något roligt betyder ju inte att man inte haft roligt.

För mig funkar det mycket bättre att lysa upp mörka stunder med att se fram emot något roligt jag ska göra, snarare än att minnas något roligt jag har gjort. Det kan ju vara något helt litet. Just nu ser jag t ex fram emot att titta på ett avsnitt av en TV-serie jag tycker om ikväll. Och nästa fredag ska jag rida, det ska bli roligt.
Precis så. Nuet och, i viss mån framtiden, är ju mycket intressantare än dåtid!
 
Fast minnet är ju en dålig historiker. Minnen ändrar sig, man glömmer, minns fel. Att man inte minns att man gjorde något roligt betyder ju inte att man inte haft roligt.

För mig funkar det mycket bättre att lysa upp mörka stunder med att se fram emot något roligt jag ska göra, snarare än att minnas något roligt jag har gjort. Det kan ju vara något helt litet. Just nu ser jag t ex fram emot att titta på ett avsnitt av en TV-serie jag tycker om ikväll. Och nästa fredag ska jag rida, det ska bli roligt.
Men det finns ju inget att se fram emot. Det enda jag ser framför mig är kamp.
 
Fast minnet är ju en dålig historiker. Minnen ändrar sig, man glömmer, minns fel. Att man inte minns att man gjorde något roligt betyder ju inte att man inte haft roligt.
Fast oavsett om man haft så roligt som man minns det eller inte spelar mindre roll om den stunden berikar en. Det är viktigt att skapa minnen då det även gör det lättare att leva vidare då man får en känsla av att faktiskt ha levt livet. Det ger en även en påminnelse om att livet inte alltid är som det ibland känns som att det är.

Det viktiga är dock att inte hålla fast i minnet och tro sig kunna återuppleva saker och ting för då är det stor risk att man blir väldigt besviken. Man får inte fastna i dåtiden men det gör man inte för att man faktiskt ser tillbaka på bra minnen som ger bra känslor.
 
Alltså @Magiana ang den mörka årstiden har du det ju guld jämfört med många eftersom du jobbar hemifrån majoriteten av tiden. Du kan ta paus och gå ut i dagsljus på lunchen eller flexa mer tid för dagsljus en fin dag osv!

Ang sommaren så visst suger det när det inte blev som man tänkt. Jag har tex haft en sommar för några år sedan med skadad häst där allt handlade om det och semestern åts upp av pyssel och stress och utmattning ang det. Jag har också haft en annan sommar där jag själv varit skadad , blivit opererad, haft skit ang rehab runt det, osv. Några år senare var det samma igen.

Det är jätte tråkigt när det blir så och såklart man sörjer att det inte blev som tänkt osv. Men : det kommer en nästa sommar.

Och även om du som sagt avskyr resten av årstiderna så är allt relativt . Du har guld utifrån att jobba hemma som sagt, de där dagarna i september /oktober när färgerna sprakar och luften är krispig! Likaså den där novemberdagen med skitväder och mörker jämfört med många andra av oss att ändå kunna ut i dagsljus 👍
 
Alltså @Magiana ang den mörka årstiden har du det ju guld jämfört med många eftersom du jobbar hemifrån majoriteten av tiden. Du kan ta paus och gå ut i dagsljus på lunchen eller flexa mer tid för dagsljus en fin dag osv!

Ang sommaren så visst suger det när det inte blev som man tänkt. Jag har tex haft en sommar för några år sedan med skadad häst där allt handlade om det och semestern åts upp av pyssel och stress och utmattning ang det. Jag har också haft en annan sommar där jag själv varit skadad , blivit opererad, haft skit ang rehab runt det, osv. Några år senare var det samma igen.

Det är jätte tråkigt när det blir så och såklart man sörjer att det inte blev som tänkt osv. Men : det kommer en nästa sommar.

Och även om du som sagt avskyr resten av årstiderna så är allt relativt . Du har guld utifrån att jobba hemma som sagt, de där dagarna i september /oktober när färgerna sprakar och luften är krispig! Likaså den där novemberdagen med skitväder och mörker jämfört med många andra av oss att ändå kunna ut i dagsljus 👍
Jag tror ju inte att jag blir kvar på nuvarande jobb då skallen inte vill samarbeta i önskad omfattning. Jag är nog rätt förbrukad som administratör. Men hur det går med det återstår att se.

I princip har alla mina somrar, fram till för några år sedan, försvunnit i sjukdom. Jag kunde inte resa någonstans p.g.a. ångesten. Det är halva mitt liv som har försvunnit. Kanske fick jag bara några få år då jag kunde resa. När jag började kunna resa så var det som en helt ny värld som öppnade sig för mig. Det känns som om det är slut med det nu. Igen.
 
@Magiana jag förstår att du känner så osv! Men jag kan ju bara skriva och respondera utifrån egna erfarenheter och bästa välvilja, och via det erbjuda dig olika reflektioner och sätt att se på det osv. Samma som alla andra kan bidra med och som så många gör när de svarar dig här på dagbok .
 
Kanske fick jag bara några få år då jag kunde resa. När jag började kunna resa så var det som en helt ny värld som öppnade sig för mig. Det känns som om det är slut med det nu. Igen.
Du är 45 år - inte 85 år!

Kanske reser du igen redan nästa sommar, vem vet? Eller så tar du kanske en liten weekend-trip redan i höst? Det är ju ingen som kan förutsäga hur du känner dig om 6 månader, om 1 år, om 5 år, osv. Lika lite som jag, eller någon annan människa, vet vad som händer om 6 månader, om 1 år, om 5 år, osv.
 
@Magiana jag förstår att du känner så osv! Men jag kan ju bara skriva och respondera utifrån egna erfarenheter och bästa välvilja, och via det erbjuda dig olika reflektioner och sätt att se på det osv. Samma som alla andra kan bidra med och som så många gör när de svarar dig här på dagbok .
Jag förstår det. Men inget verkar ju gå in i skallen på mig. Jag är liksom fast i mina känslor kring vissa saker. Min ryggsäck är nog för tung för att den ska gå att stuva om i en handvändning.

Du är 45 år - inte 85 år!

Kanske reser du igen redan nästa sommar, vem vet? Eller så tar du kanske en liten weekend-trip redan i höst? Det är ju ingen som kan förutsäga hur du känner dig om 6 månader, om 1 år, om 5 år, osv. Lika lite som jag, eller någon annan människa, vet vad som händer om 6 månader, om 1 år, om 5 år, osv.
Jag är för van vid att saker inte funkar för mig, tyvärr. Så jag förväntar mig inget.
 
Jag tror det är viktigt att försöka att inte jämföra med andra eller någon norm eller ideal. Jag kan tycka jag gjort nada av mitt liv och är helt misslyckad. Eller tycka mitt liv är som alla andras och helt okej. Eller till och med tycka jag gjorde det fan så bra med tanke på de kassa förutsättningarna. Det beror på humör, på vilka glasögon jag har på mig och vad jag jämför med helt enkelt.

Förr jmf jag mkt med ideal, vilja och andra. Nu försöker jag jmf med förutsättningar. Och ffa så försöker jag inte kolla så mycket bakåt utan mest här och nu. Och försöka kolla vad som är bra här och nu.

Men sådant är otroligt mycket svårare när man har en depression. Så jag tycker du nu om du kan ska försöka att inte tänka så mycket på det. I sinom tid får du förhoppningsvis verktyg. Tills dess så kom ihåg att du gör ett jättejobb bara genom att ta dig genom en dag och en dag till. Och det är nog just nu - du behöver inte göra mer!
 
Jag förstår det. Men inget verkar ju gå in i skallen på mig. Jag är liksom fast i mina känslor kring vissa saker. Min ryggsäck är nog för tung för att den ska gå att stuva om i en handvändning.


Jag är för van vid att saker inte funkar för mig, tyvärr. Så jag förväntar mig inget.

Jag tycker bara du ska fundera över det folk reflekterar runt när de svarar dig. Och det gör du ju 👍
 
Du är 45 år - inte 85 år!

Kanske reser du igen redan nästa sommar, vem vet? Eller så tar du kanske en liten weekend-trip redan i höst? Det är ju ingen som kan förutsäga hur du känner dig om 6 månader, om 1 år, om 5 år, osv. Lika lite som jag, eller någon annan människa, vet vad som händer om 6 månader, om 1 år, om 5 år, osv.
N

Jag ar narmare 85 an 45. Jag hade tillracklicligt svar angest for att fa minnesforlust, jag vet EN sak, man maste “jobba pa” att ta sig ur “trasket”. Det enda som hjalper ar att medvetet tala om for hjarnan att den behover tanka om och tanka possitivt.
I’m man suger pa varje positive sak “I dag skiner solen, Tank vilken god honung jag fick, etc” som en karamell som smalter langsamt.
By the way, om du, @Magiana tanker possitivt och intalar hjarnan om hur mycket ditt “accomplishment” med honungen betyder kommer du att kanna solen pa din hud, och kanna dig glad, mitt I vintern nar du tar av honungen.
 
Jag ar narmare 85 an 45. Jag hade tillracklicligt svar angest for att fa minnesforlust, jag vet EN sak, man maste “jobba pa” att ta sig ur “trasket”. Det enda som hjalper ar att medvetet tala om for hjarnan att den behover tanka om och tanka possitivt.
I’m man suger pa varje positive sak “I dag skiner solen, Tank vilken god honung jag fick, etc” som en karamell som smalter langsamt.
By the way, om du, @Magiana tanker possitivt och intalar hjarnan om hur mycket ditt “accomplishment” med honungen betyder kommer du att kanna solen pa din hud, och kanna dig glad, mitt I vintern nar du tar av honungen.
Det hjälper väl inget mot trauman, sorg och oförmåga att sköta vardagen? Kanske hade det hjälpt om jag varit sjuk utan anledning.
 
Det hjälper väl inget mot trauman, sorg och oförmåga att sköta vardagen? Kanske hade det hjälpt om jag varit sjuk utan anledning.

Det hjälper faktiskt även mot det. Men det är lite för mycket begärt av en deprimerad hjärna och där du befinner dig att både se det och genomföra det. Det är ett steg längre fram när du fått en stabilare grund att vila på. Så oroa dig inte för det i nuläget!
 
Tror de verkligen att "alla andra" som ar sjuka ar det 'utan anledning'?
En depression kan komma utan en synbar anledning. Däremot har jag inte sagt att "alla andra" har depressioner utan synbar anledning.

Och att tro att positivt pep-talk skulle lösa alla depressioner ser jag som ganska naivt.
 
Ja ett tag kunde jag se positivt och tänka att det blir bättre.
Är numer överbevisad om att det blir inte bättre så då är det svårt att se positivt på livet.
 
Fast oavsett det så hjälper nog ”i dag skiner solen” knappast mot depression. Däremot är det kanske bra att öva sig i positivt tänkande om man känner att man tenderar se för svart i största allmänhet.

Forvisso, men det ar deffinitivt battre att forsoka se possitivt an att inte gora det. Sjalvklart gar det inte alltid sa bra, men inget "gar sarskilt bra" nar man ar depremerad och det blir bara varre om man inte gor medvetna forsok att tanka i possitiva banor.
 
Forvisso, men det ar deffinitivt battre att forsoka se possitivt an att inte gora det. Sjalvklart gar det inte alltid sa bra, men inget "gar sarskilt bra" nar man ar depremerad och det blir bara varre om man inte gor medvetna forsok att tanka i possitiva banor.
Ett symtom på depression är väl just dock oförmåga att se positivt på saker och ting. Kan man se positivt så är man sannolikt inte längre lika deprimerad, man förstår det på att man faktiskt ser lite ljus i mörkret ibland.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag brukar inte avge några nyårslöften, men just 2020 vill det sig så att jag har lite bättre förutsättningar att försöka kombinera en...
Svar
3
· Visningar
568
Senast: Lillgrådis
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Den här dagen har varit osedvanligt seg. Jag sov länge i morse och jag tog en tupplur senare på dagen. Enligt väderprognosen igår så...
Svar
0
· Visningar
958
Senast: Magiana
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Nej, att vara ny på ett jobb är verkligen inte min grej. Speciellt inte med den attityd mot en nyanställd som verksamheter har nu för...
Svar
13
· Visningar
3 147
Senast: Urigurien
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Även om livet är lite brokigt för tillfället så känns det faktiskt på ett sätt som att jag har börjat hamna i en allt större balans...
Svar
0
· Visningar
1 187
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hundrädda
  • Hjälp mig utvärdera rasförslag?
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp