Vi hade RUL i fredags och fick bekräftat att det var en liten flicka där inne (BM som gjorde KUB:en tyckte också att det såg ut så, även om hon var tydlig med att betona att det var lite tidigt för att veta säkert). Jag fick en sån himla stark reaktion på det och började gråta jättemycket, så mycket att hon frågade om jag ville avbryta och om jag var SÄKER på att jag ville fortsätta. 
Jag tror att det bara var mycket känslor som kom över mig på en gång - en glädje över att det var ett friskt barn, en lättnad av att knyta an, lite dåligt samvete för att jag inte känt mig lika fokuserad/närvarande i den här graviditeten som med sonen, en lättnad över att det blir två "olika" och därmed inte lika lätt att jämföra vilket jag varit rädd för (sonen har varit EXTREMT enkel som bebis hela vägen fram hit, till sin ettårsdag. Återstår att se hur det fortsätter. ) och en glädje över att vår familj som redan har tre pojkar också får en liten tjej. Det gjorde också att det kändes väldigt "menat" att just det här barnet skulle komma till oss, jag har alltid önskat mig två och en av varje (dom två äldsta killarna är mina bonusbarn) och att det här barnet ens skulle bli till var ganska osannolikt (jag har endometrios, hade inte fått igång mensen, det var bara ett oskyddat ligg, mannen ville inte försöka osv osv) så jag blev väldigt rörd.
Vi blev också flyttade en dag, så 4/7 är bf.
Jag tror att det bara var mycket känslor som kom över mig på en gång - en glädje över att det var ett friskt barn, en lättnad av att knyta an, lite dåligt samvete för att jag inte känt mig lika fokuserad/närvarande i den här graviditeten som med sonen, en lättnad över att det blir två "olika" och därmed inte lika lätt att jämföra vilket jag varit rädd för (sonen har varit EXTREMT enkel som bebis hela vägen fram hit, till sin ettårsdag. Återstår att se hur det fortsätter. ) och en glädje över att vår familj som redan har tre pojkar också får en liten tjej. Det gjorde också att det kändes väldigt "menat" att just det här barnet skulle komma till oss, jag har alltid önskat mig två och en av varje (dom två äldsta killarna är mina bonusbarn) och att det här barnet ens skulle bli till var ganska osannolikt (jag har endometrios, hade inte fått igång mensen, det var bara ett oskyddat ligg, mannen ville inte försöka osv osv) så jag blev väldigt rörd. Vi blev också flyttade en dag, så 4/7 är bf.
jag ska snart börja titta lite på lösare byxor/tights som man kan ha. Så obekvämt med de flesta byxor jag har nu. Svullnar upp ganska mkt under dagen.
