Vad kul att det fortfarande fylls på i tråden med bebisar och att det har sett bra ut på allas ultraljud
V. 27 nu för oss, inte långt kvar tills tredje trimestern - vart tog tiden vägen?! Tycker att veckorna verkligen flyger fram, fler som känner samma?
Huvudet och fritiden är full med renovering, nu blir det snart att flytta till svärföräldrarna någon vecka medan vi river upp väggen mellan nybygget och gamla huset + river en del golv och lägger in golvvärme i sista rummen i gamla delen. Inte optimalt att bo borta den här tiden men som tur var har mitt humör inte förändrats alls under graviditeten, så det ska nog gå bra
v. 25 och besök hos BM imon! Insåg tidigare idag att det inte är så långt kvar att jobba, närmare bestämt 3 månader (cirka) o med tanke på att det är vår plus lite extra semester så är det inte mer än cirka 60 arbetsdagar kvar! Wohoo! 
tur att man har en naprapat här hemma!
i övrigt har jag nu lärt känna bebisens dygnsrytm och den är som sina föräldrar, en kvällsbebis
Hål
Håller med om att det går fort nu
Haft lite problem med smärta ryggen samt några nattliga krampanfall i högra vaden
Vi vill ju såklart vet vilken
vi köpte paket första gången, en brio smile. Av samma anledning som du.Det är svinskönt om man själv har den dygnsrytmen. Första bebisen och jag satt i soffan och ammade/kollade serier till 01. Sen sov vi till 10-11
Vi vill ju såklart vet vilken
Bm ska iaf göra vad hon kan för att jag ska få en tid så snart som möjligt.
Idag har jag varit till bm. Hade bestämt mig innan för att ta upp mitt psykiska mående då den senaste veckan inte alls varit bra. Passande nog fick jag fylla i pappret med frågor om just det och jag var brutalt ärlig.
När vi gick igenom mina svar och pratade om dem så började jag gråta. Bm frågade om jag ville prata med någon varpå jag svarade att det kunde vara bra.
Tyvärr verkar det som att det är väldigt lång väntetid för att få komma till psykolog/kurator här
Hon sa även att jag kunde ringa och prata med henne om jag känner att jag behöver.
Förhoppningsvis är det bara en övergående jobbig period just nu som gör att jag mår sämre än vanligt.
Vanligtvis har jag svårt att be om den typen av hjälp (känns nästan skämmigt) men nu känner jag att jag inte orkar lösa det på egen hand.
Idag har jag varit till bm. Hade bestämt mig innan för att ta upp mitt psykiska mående då den senaste veckan inte alls varit bra. Passande nog fick jag fylla i pappret med frågor om just det och jag var brutalt ärlig.
När vi gick igenom mina svar och pratade om dem så började jag gråta. Bm frågade om jag ville prata med någon varpå jag svarade att det kunde vara bra.
Tyvärr verkar det som att det är väldigt lång väntetid för att få komma till psykolog/kurator här
Hon sa även att jag kunde ringa och prata med henne om jag känner att jag behöver.
Förhoppningsvis är det bara en övergående jobbig period just nu som gör att jag mår sämre än vanligt.
Vanligtvis har jag svårt att be om den typen av hjälp (känns nästan skämmigt) men nu känner jag att jag inte orkar lösa det på egen hand.
Du får tänka att det känns mysigt och tryggt för bebis. De gillar att ligga trångt även när de kommer utVarit på RUL idag, allt såg normalt ut. Fick dock ett riktigt gravid-"break down" och började gråta för att bebisen hade det så trångt
Känt mig helt känslomässigt dränerad hela dagen men kunde slappna av på yogan iaf.
Du får tänka att det känns mysigt och tryggt för bebis. De gillar att ligga trångt även när de kommer ut
. Hade föreställt mig att den skulle ha mer plats.
Ja den känslan fanns ocksåUsch! Jag hade blivit totalt galen och vansinnig!
, strax efter oron 
