Det finns en liten ironi i att man utmålar det som att bli anklagad automatiskt leder till total utfrysning samtidigt som man ger personerna i fråga detta utrymme, deras version kablas ut via statlig television, böcker och annan media, och på så vis motbevisar man till viss del att de skulle vara helt och hållet utkastade i kylan. Ofta blir det konsekvenser även för den som anklagar men det som alltid framhålls i dessa diskussioner är männens sveda och värk och man gör långtgående antaganden om hur hårt detta kommer drabba dem, något jag sällan sett konkreta exempel på. Därför frågade jag hur det faktiskt stod till med dessa män som det tycks synd om, lever de nu faktiskt på samhällets absoluta botten? Eller är det en föreställning snarare än ett faktum?
Virtanen som togs som exempel sa i en intervju, det kan ha varit i samband med bokmässan eller efteråt, att många kom fram och uttryckte sitt stöd till honom. Att offentliga personer kanske inte kan ha exakt samma roll som tidigare i en bransch där varumärket har stor betydelse är en sak, det händer med jämna mellanrum, men sådant som att de aldrig mer kommer ha någon försörjning kan ha mindre förankring i verkligheten och framstår mer som försök att omdefiniera vem som blir lidande och vem som måste skyddas i den här frågan (de anklagade männen, inte kvinnorna som blir utsatta för sexualbrott). Hur man än vänder och vrider på det har både Soran, Göran och Fredrik själva erkänt ett dåligt och gränslöst beteende mot kvinnor, så för att allt ska fortsätta som vanligt i offentligheten efter det krävs det en nivå av sexism hos samhället som många idag inte är beredda att acceptera. Inte heller företag, eftersom det ej är lönsamt. Utanför den offentligheten finns det säkerligen arbeten som både Fredrik och Soran och andra anklagade män är lämpliga för och kapabla att utföra, och där någon av alla de som alltjämt försvarar dem eller som bara vill ha arbetskraft är villiga att anställa dem.
) och sedan jämrat sig över svårigheten att få jobb.
