Sorgen efter mina hundar.

[Narcissa]

Jag håller på att gå sönder. Min bästa vän och själsfrände gick hastigt och mycket oväntat bort i augusti och idag är det dags för min första egna hund. Jag köpte henne när hon var tre år och hon är världens mest ljuvliga lilla tös. Tyvärr kom inte mina två tikar överens så scoody, min första hund, flyttade hem till mina föräldrar för fem år sedan. Men hon är fortfarande min älskade. Min vän. Och idag ska hon försvinna.

Jag går under av sorg. Två av mina bästa och finaste vänner borta på under fem månader.

Hur klarar man det? Just nu har jag bara nedräkning tills Scoody ska vandra vidare. Det handlar om några timmar och jag är sönder.

Jag hade precis fått näsan över isen när det gäller min första vän som gick bort. Och nu detta. Jag har rasat. Rasat ner i en avgrund.

Sorgen och livet är nattsvart.

 

[BornAgain]

Jag beklagar din förlust.

 

[russinbulle]

 

[Narcissa]

Hur överlever man?

 

[Fjordfrälst]

Hur överlever man?

Jadu man gör det..Det måste ju gå...Min förra, min första egna häst, och jag var väldigt bundna till varandra. Så extremt att jag ( jag var tonåring iofs och det var en turbulent tid) sa att jag inte vill leva den dagen han försvinner. Nu i efterhand hör jag hur befängt det ändå lät. Hans liv (fantastiska 37 år!) var slut, knappast mitt! Men förstår dig, skickar styrkekramar i din sorg ❤.

 

[Narcissa]

Nu är hon borta. Sorgen är oändlig.

 

[Tuggben]

Tillåt dig själv att sörja, att minnas de glada stunderna ni hade tillsammans. Sorgeprocessen i sig är läkande. Kram!

 

[Sel]

Jag vet inte vad jag ska säga.

 

[TinyWiny]

Hur överlever man?

Man tar en dag i taget. Ibland bara en minut i taget. Ibland kraschar man och då får man göra det tills man är klar och sedan går det igen en minut i taget.

Förlust på förlust sliter. Var snäll mot dig själv

 

[_Taggis_]

Förstår din sorg. Har själv drabbats av stora förluster på kort tid och Ja, en går sönder. Tillåt dig att sörja den tid det tar

 

[yamyam]

När sorgen känns extra mycket lägger jag ena handen över hjärtat, tar några djupa andetag och tänker ”du kommer alltid vara med mig”.

Det kanske låter klyschigt, men det brukar hjälpa mig. Värmen av handen ihop med de djupa andetagen ger lite utrymme i bröstet, där sorgen brukar sätta sig hårt, och en tröstande tanke att rikta uppmärksamheten mot. Det handlar om att lugna ner och grunda sig i lite i den storm som sorg faktiskt är - även om bara för en sekund.
Jag blir lätt panikslagen av sorg, och försöker se sorgen som ett hav. Den kommer i vågor, vissa starka, vissa svagare. Det gör det för mig lite lättare att hantera när man plötsligt översköljs.

 

[Narcissa]

När sorgen känns extra mycket lägger jag ena handen över hjärtat, tar några djupa andetag och tänker ”du kommer alltid vara med mig”.

Det kanske låter klyschigt, men det brukar hjälpa mig. Värmen av handen ihop med de djupa andetagen ger lite utrymme i bröstet, där sorgen brukar sätta sig hårt, och en tröstande tanke att rikta uppmärksamheten mot. Det handlar om att lugna ner och grunda sig i lite i den storm som sorg faktiskt är - även om bara för en sekund.
Jag blir lätt panikslagen av sorg, och försöker se sorgen som ett hav. Den kommer i vågor, vissa starka, vissa svagare. Det gör det för mig lite lättare att hantera när man plötsligt översköljs.

Tack för dessa ord. Jag ska ta dem till mig och tänka på dem. Paniken över att ha förlorat något som är en så kärt. Sorgen som sköljer över mig med full kraft och hopplösheten i att ha förlorat dem båda två.

 

[Bison]

Jag är så ledsen för din skull

 

[Diabetikern]

Hur överlever man?

En dag i taget. en minut i taget ett steg i taget. Det är en oerhörd förlust. Förlorade själv min älskade vän efter 14 år tillsammans. Hastigt.Tårarna kommer sluta rinna,det kommer bli lättare men det tar tid.

För mig underlättade det att skaffa en ny hund.Sorgen över min gamla finns kvar men det blev bättre.
Känner fortfarande ett hugg i hjärtat när jag får upp bilder på hunden jag förlorade men nu gör det inte nämnvärt lika ont.

Stor styrkekram!

 

[yamyam]

Tack för dessa ord. Jag ska ta dem till mig och tänka på dem. Paniken över att ha förlorat något som är en så kärt. Sorgen som sköljer över mig med full kraft och hopplösheten i att ha förlorat dem båda två.

Ja det är en sån stark kraft... jag upplevde att skriva om sorgerna efter mina bästisar var skönt då och då. Tömma ut hjärtat på papper, på nätet eller i telefonen.

 

[Narcissa]

Jag är så ledsen för din skull ❤

Tack. Vet att din lilla vovve är samma korsning som scoody var.

 

[Narcissa]

En dag i taget. en minut i taget ett steg i taget. Det är en oerhörd förlust. Förlorade själv min älskade vän efter 14 år tillsammans. Hastigt.Tårarna kommer sluta rinna,det kommer bli lättare men det tar tid.

För mig underlättade det att skaffa en ny hund.Sorgen över min gamla finns kvar men det blev bättre.
Känner fortfarande ett hugg i hjärtat när jag får upp bilder på hunden jag förlorade men nu gör det inte nämnvärt lika ont.

Stor styrkekram!

Siv som gick bort mycket oväntat och hastigt lämnade oss i augusti. I oktober hämtade vi en valp.
Vi hade då vår hane ensam kvar efter Siv.
När Siv gick bort dog jag inombords. Hon var bara nio år och full av liv. Det var en chock. Scoody var jag beredd på eftersom hon var gammal och dålig på slutet. Sorgen är tung och svart.
Att köpa valpen Äster gör att man lever lite igen så för mig hjälpte det att skaffa en ny individ och se vår hane Seke leva upp och bli glad igen.

Tack för era ord. De hjälper mer än vad ni tror.

 

[Fibusen]

Siv som gick bort mycket oväntat och hastigt lämnade oss i augusti. I oktober hämtade vi en valp.
Vi hade då vår hane ensam kvar efter Siv.
När Siv gick bort dog jag inombords. Hon var bara nio år och full av liv. Det var en chock. Scoody var jag beredd på eftersom hon var gammal och dålig på slutet. Sorgen är tung och svart.
Att köpa valpen Äster gör att man lever lite igen så för mig hjälpte det att skaffa en ny individ och se vår hane Seke leva upp och bli glad igen.

Tack för era ord. De hjälper mer än vad ni tror.

Åh, det är så hemskt så hemskt! Jag har förlorat två egna hundar i vuxen ålder, men då jag är uppväxt med hund så fick vi även ta bort två då med, pga ålder.

Det är över 5 år sen jag tog bort min senaste, och det hemska är att det fortfarande gör så ont! Däremot så kan jag nu idag prata och berätta om honom utan att bryta ihop, så ja, det är klart att det går framåt. Men jag tror att det kommer fortsätta göra ont hela mitt liv, han var en familjemedlem, och han var den som alltid fanns när jag mådde dåligt. Han är saknad varenda dag.

Det är ju det här som är det värsta med djuren, dom är inte med oss lika länge som vi hade önskat.

Nuvarande hunden blir 8 år nu, och jag fasar för den dagen. Jag trodde inte jag skulle kunna älska henne lika mycket som jag älskade ”paff” men jodå... Klart man gör!

Ta hand om dig, och stor kram!

 

[Narcissa]

Åh, det är så hemskt så hemskt! Jag har förlorat två egna hundar i vuxen ålder, men då jag är uppväxt med hund så fick vi även ta bort två då med, pga ålder.

Det är över 5 år sen jag tog bort min senaste, och det hemska är att det fortfarande gör så ont! Däremot så kan jag nu idag prata och berätta om honom utan att bryta ihop, så ja, det är klart att det går framåt. Men jag tror att det kommer fortsätta göra ont hela mitt liv, han var en familjemedlem, och han var den som alltid fanns när jag mådde dåligt. Han är saknad varenda dag.

Det är ju det här som är det värsta med djuren, dom är inte med oss lika länge som vi hade önskat.

Nuvarande hunden blir 8 år nu, och jag fasar för den dagen. Jag trodde inte jag skulle kunna älska henne lika mycket som jag älskade ”paff” men jodå... Klart man gör!

Ta hand om dig, och stor kram!

Tack för dina fina ord.
Jag känner exakt så som du gör. Sorgen kommer alltid att finnas kvar. Rädslan över att de kommer försvinna innan man själv gör det. Oftast är det ju så. Kvar står man med smärtan, sorgen och minnena men också en glädje över att ha fått känna sådana underbara individer.
Siv och Scoody är det första jag tänker på när jag öppnar ögonen och det sista jag tänker på innan jag somnar.
Minnen från förr väller upp. Hur roligt vi hade alla de år innan damerna blev ovänner.
Att längta tillbaka till en tid med två levande och glada vänner. Att ha dem i hjärtat så länge jag själv vandrar på denna jord.

Sammanträffande- jag kallade också Siv för "Paff". heart

 

[Kilauea]

Beklagar sorgen och din förlust
Man kommer vidare, man tar en dag i taget. Ibland sköljer minnen över en igen och man faller, men man kommer upp och så minns man glädjen. Och så håller det på.
Saknar fortfarande hunden med stort H, som fick avsluta sitt jordeliv i augusti 2016. En sån som hon får jag aldrig igen.