Sov gott fina Pumba...

Prosit

Trådstartare
Vår familj har sorg. Vår älskade lilla halta vildkatt har gått över regnbågsbron. :cry: Jag vet inte hur många som minns honom, skrev en del här när vi höll på och försökte fånga in honom.

I lördags tog Pumbas saga slut. :cry: Han blev plötsligt jättesjuk, och somnade in i mammas famn. Allt tog ca 15 minuter, och det fanns ingen som helst chans att vi skulle hunnit till veterinären. I ärlighetens namn hade de nog inte kunnat göra något heller, så på sätt och vis var detta nog det bästa. Pumba hade annars tvingats åka bur, och uppleva en fruktansvärd panik och skräck. Nu slapp han det. Jag tror inte att han var medveten om de sista minuterna. Han jamade där han låg under soffan. Mamma ropade på honom och han kröp fram till henne, lät sig lyftas upp i famnen. Några minuter senare var han borta. Jag är säker på att han kände hennes trygghet sin sista stund i livet.

Vi vet inte vad som hände honom. Förmodligen var det åldern som tog ut sin rätt. Vi är inte säkra på hur gammal han var, då förra ägaren inte hade riktig koll på det. Vi TROR att han var förr 99, men han kan lika gärna vara äldre. (Tanten var lite halvt snurrig med dåligt minne)

Vi sa alla farväl till Pumba, mamma och jag satt länge på köksgolvet och klappade honom efter att han försvunnit. Sen bäddade jag ner honom i en låda med en filt och sin älskade mus som jag stickat åt honom. Pappa tog med honom till stugan, där han nu ligger begravd tillsammans med våra andra djur som gått ifrån oss.

Tårarna rinner fortfarande när jag tänker på honom. Den rädda katten som blev en kelgris. Som med sitt krokiga ben gick lite hjulbent och klickade när han kom gående (han kunde inte dra in klorna helt på det skadade benet så klorna klickade i golvet). Han hade sina ritualer, som att tvätta mammas armar när de gick och la sig i sängen osv. När man gosade med honom spann han och dregglade, och började tvätta händerna på en. När man gosade på hans mage knorpsade han ihop baktassarna och smaskade. Han lärde sig snabbt olika konster, som tass, vinka osv. Han tittade bara på de andra katterna och härmades. Han tiggde vid matbordet genom att sätta en klo i mammas tröja och lite försynt dra några gånger i tröjan.

Det är tomt... Mammas Molly gick bort för några år sedan. Casper har levt med sin diabetes i över 4 år nu, och nu är det bara han kvar. Det var han vi trodde skulle gå över bron först, detta med Pumba kom som en chock.

Jag klistrar in Pumbas historia i nästa inlägg, om det är någon som skulle vilja läsa den. Sänd gärna en tanke till den lilla kissen som fångade våra hjärtan.

Sov gott Pumba, vi ses i Nangijala :love: :cry:
DSC_0646.jpg
 
Sv: Sov gott fina Pumba...

Pumbas historia


Om Pumba kan man berätta mycket. Han har en lång och sorglig historia bakom sig.
Vi såg honom för första gången i augusti 02 ute vid vårt torp. Då haltade han svårt.
Det tog ett tag innan han kom upp till tomten, men när han väl kom dit såg vi att hans vänstra bakben hängde och
dinglade/snurrade under magen på honom. Han hoppade på tre ben och var väldigt mager.
Förmodligen hade han blivit påkörd. Vi började fundera på hur vi på bästa sätt kunde få tag på honom och ta honom till en veterinär, han var ju så rädd för oss. Vi ställde ut mat uppe i backen bakom huset och den var borta på morgonen.


Mammas katter Casper och Molly släppte upp katten (som vi då kallade för Mr X) till huset,
vilket de aldrig skulle ha gjort om han hade varit frisk. Vi fortsatte mata längre och längre mot huset.

Efter ett tag så började Mr X sova under min och sambons friggebod. Jag kom ut och såg honom linka och
då ploppade det upp en melodi i huvudet på mig....... awem awep, awem awep, mitt i djungeln, den stora djungeln, där sover lejonen.......
Då blev det solklart vad katten skulle heta....... PUMBA!!! Det gjorde ju sitt till att han grymtade när han åt också....
Mamma gick ut och efterlyste ägare på Radio Västmanland.
Efter tre dagar hörde en kvinna av sig. Mamma tog med henne ut till torpet och hon konstaterade att detta var hennes "Tusse". Han hade varit borta rätt länge, men det var tydligen inget ovanligt. Han var utekatt och okastrerad... Han hade tagit sig till oss rakt över skogen, och gått låååångt. Det är nog strax under en mil mellan henne och oss.

Nu började det svåra: Att få tag på denna helt förvildade katt. Vi fick kontakt med katthemmet här i stan. Genom dem kunde vi låna en kattfälla som vi ställde ut i stugan.
Man åkte och gillrade fällan och sen åkte man iväg en liten stund, för att sen återkomma och
kolla om det satt någon där. Katten var smart, han satt aldrig där.
Ägaren började prata om att vi kanske måste ta ut någon som skjuter katten........ men det kom inte på fråga! :eek:

Plan B började ta form. Den gick ut på att försöka få Pumba att gå in i farstun och äta för att
sen få honom längre in i huset. Det började bli kallt ute så vi ställde dörrarna på glänt (med risk för inbrott)
och ställde en fotogenkamin alldeles innanför dörren. Värmen smög sig ut i farstun där vi bäddat med ett täcke vid dörrgläntan.
Efter ett tag såg vi att Pumba sov på täcket, det var tillstökat och maten var uppäten. Vi bäddade på nytt och la
ut mera mat längre in i huset. Det tog ett par dagar innan han vågade gå in och äta, men till slut gjorde han det.

En dag när jag kom ut och matade Pumba så gick han in i huset och åt när jag var inne, så jag gick ut och plockade lite.
Han gick in och åt, jag smög försiktigt och lyckades smälla igen ytterdörren. Katten var inne!!!
Nu skulle vi låta honom lugna ner sig lite så vi gav honom mat och gjorde i ordning en kattlåda, sen åkte vi hem.
Efter att ha varit ute och matat honom flera dagar och pratat med honom tills tungan slagit knut på sig så provade jag och
mamma att övernatta. Det var oktober och svinkallt ute. Inte roligt med utedass då! Minusgrader och frost.
Men vill man så kan man!
Pumba lät oss klappa och han pratade med oss. Nu när han kommit underfund med att vi inte var så farliga i
alla fall så var det ju jättemysigt att bli kliad. Han haltade mindre och mindre. Jagade torrfoder och hoppade omkring.
Verkade inte ha ont i benet. Två helger sov vi där ute. Varje gång kom vi längre på vägen.


Sen föll det sig så illa att mamma åkte in på sjukhus, så jag var (för min egen hälsas skull) tvungen att försöka
få in Pumba till stan. Jag och pappa tog bilen ut och sen gick pappa på en promenad. Pumba var ju så rädd för honom.
Jag fick fram katten, gav honom mat. Lyfte och gosade, och satte ner igen. Efter tredje goset så satte jag inte
ner honom på golvet utan i transportburen. Då bröt paniken ut. Fort in med katten i bilen och hem till värmen.
Han bodde hos mig i 2 veckor och under tiden så fick Tipex bo hos pappa. De sista dagarna kom Pumba
ut i köket på morgonen och åt, slängde sig på golvet och ville bli kliad.



Ägaren hörde vi inte mycket av under den här tiden. Vi skulle försöka få adoptera Pumba eftersom vi
fäst oss så mycket vid honom och ägaren ändå inte verkade intresserad av att ta hom honom. Men först skulle
han till en veterinär. Mamma kom hem från sjukhuset och vi fick en tid hos veterinären. Vi åkte dit och ägaren kom också.
Vi kom överens om att mamma skulle ta över Pumba. Han kastrerades och id-märktes i örat, ägarbeviset skrevs på mamma. Hans ben var både ur led och brutet, men hade läkt ihop fint och en ny knäled hade bildats. Veterinären tyckte inte att vi skulle göra något åt det, för då skulle man bryta upp det igen och så ska det gipsas o få läka. Nu hade han ju inte ont i det och han kunde använda det obehindrat.


Pumba har under dessa år blivit en riktig gosfarbror. Han kom överens med Casper, de busade och ibland fajtades de lite.
Han har inte haft problem med sitt ben, lite stel när han sovit bara. Annars kutade han omkring som vilken annan katt som helst.
Kloklippandet har vi tränat på. En fick fånga och hålla i, medan den andra klippte, och på slutet var han riktigt avslappnad.

Rädslan för pappa släppte och han låg ofta i hans säng. Min sambo var han däremot rädd för fortfarande, de träffades för sällan. Han sprang o gömde sig, men kom ofta fram efter en stund o lät sig klappas.

Från vildkatt- till goskatt.
På bilden ser man tydligt hans vänstra bakben, det skadade. På insidan sticker en knöl upp, och det är då benpipan sen brottet. Benen la sig omlott och en ny knäled har bildats. Han hade inga problem med knölen, men visst ser det lite knäppt ut....

DSC_0636.jpg
 
Sv: Sov gott fina Pumba...

Kärlek till Pumba !
Och till er som gjorde hans liv så fint

Jag minns din tråd om Casper - tänk att det bra är han kvar nu, livet blir inte alltid som man trodde.
 
Sv: Sov gott fina Pumba...

Tack för att ni tog hand om en kisse som hade det svårt.
Tack för att han fick uppleva många fina år innan det var dags att bege sig till Nangijala.
 
Sv: Sov gott fina Pumba...

Det är alltid sorgligt när våra "bäbisar" går bort. Jag känner sorg med dig. "Min" kisse(vi har henne tillfälligt i väntan på att hon ska hitta ett permanent hem, hon är en hittekatt och vi är som ett sk. fosterhem) hoppade ut genom fönstret i förrgår och vi hittade henne påkörd igår morse precis utanför vårt fönster:cry:. Känns så himla onödigt! Må dem vila ifrid tillsammans i katthimlen! Kram
 
Sv: Sov gott fina Pumba...

Underbart att läsa historien om honom och vad ni gjorde för honom! :D

R.I.P Pumba!
 

Liknande trådar

  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
27 520
Senast: Snurrfian
·
  • Artikel
Dagbok Huset jag köpte hade inte använts som permanentbostad på de senaste “60+-ish” åren, och hade även stått helt lämnat åt sitt öde under...
2
Svar
26
· Visningar
6 260
Senast: Calmiche
·
Kropp & Själ I några månader har min mamma varit sjuk, sen upptäcktes det att hon har lungcancer. Tyvärr är den obotlig men med behandling kunde dom...
2 3
Svar
55
· Visningar
4 625
Senast: lizzie
·
Småbarn Nån annan som har samma "problem"? Är inte det enda, sonen på snart 14 månader är väldigt sen i mycket, pratar inte, pekar inte, har...
2
Svar
28
· Visningar
7 936
Senast: Sonic76
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp