Sovrutiner och allt det där

[Imogen]

Hehe de två senaste nätterna har vi på ett sätt haft jättemysiga nattningar. Dottern ligger still bredvid mig och försöker på inget sätt ta sig ur sängen. Vi har läst en kort saga, och sen sjungit, kramats eller bara legat bredvid varandra. Stundvis i varsin ände av sången. Perfekt! OM det inte vore för den där lilla detaljen att nattningen tog 1h 15 min igår och 1 h 45 min idag

Det är för mig helt obegripligt hur en snart 2-åring efter en hel dag på förskolan kan ligga still i ett mörkt rum på kvällen i över en timme utan att somna

Tänkte på den här tråden och testade kliandet på ryggen igen. Hon älskade det! Hon låg blickstilla. Och protesterade bestämt när jag fick ont i armen och tog en paus efter 20 min

Imorgon får jag väl testa det här med att lugnt säga åt henne att det är dags att sova

 

[Amha]

Ja, jag funderar på om man skulle byta till en vanlig säng...

Det går inte att korta ner sömnen på dagen, vi testade i somras med resultat att hon var grinig och irriterad hela tiden fram tills hon skulle sova för natten, inte somnade hon tidigare heller.

JA, exakt så! Jag har liksom på något sätt fått för mig att alla andra nattar sina barn på 2 minuter och att det är så himla mysigt. Sen när man väl pratar lite mer ingående så visar det sig att det tar nån timme för många. Så jag kanske får justera mina förväntningar något med!

Min äldsta var knepig ett tag. Lösningen där blev att jag köpte en hängmatta för vuxna så när hon låg i den försvann hon lite då hon var så "inbäddad" i själva hängmattan. På med filt, kortade repen längst ut för att kanterna skulle bli lite högre och mosade in tjocka soffkuddar under ifall hon skulle trilla ur. Enkel att gunga lite på tills barnet somnade. Därefter ville hon bädda i ett lektält ett tag och somnade bra i det innan hon till slut började sova i säng.

Ibland kan det underlätta att tänka lite utanför boxen så att säga. Min minsting har jag för mig också sov i hängmattan en period innan hon började sova i vanlig säng.

 

[Amha]

Mörkt i rummet, tryggt och mysigt i sängen och ge er inte. Gå fram och tillbaka och låt henne hålla er i handen osv men hon ska stanna i sängen.
Så som ni håller på nu låter ni ju henne vinna varje gång.

Jag skulle aldrig köra med 5 minuters metoden eller låta ett barn gråta sig till sömns men däremot vara tråkig och hela tiden jobba mot sömnen genom lugna rörelser, viska, vara nära men utan alldeles för mycket ögonkontakt, JA!

Beroende på ålder så välling, borsta tänder, läsa bok och sen sova UTAN att tända och stanna i sängen. Ett sovdjur med mysbelysning och lugnande ljud/musik kanske kunde vara något.

Intressant att du så ofta pratar om att barnen "vinner". Har du någon tanke bakom det?

 

[Beppo]

Inser när jag läser den här tråden att jag nog haft det väldigt enkelt med min 2,5 åriga dotter. Hon har haft perioder där hon vägrat sova, skrikit så fort jag gått ut ur rummet och där nattningarna tagit nästan 2 timmar men det har varit korta perioder. Numera läser vi lite och sedan ligger hon själv i sin säng, läser bamsetidning eller pillar på någon leksak tills hon somnar. Efter att hon började på förskolan så har hon somnat fort på kvällarna.

Man måste nog hitta sin egen metod för att få nattningen att fungera... det som fungerade för mig fungerade inte för barnets pappa tex. Och det som fungerade en kväll fungerade inte kvällen efter...

 

[westernsuzie]

Tycker @Tassetass gav många bra tips!

Sömntåg låter som hokuspokus men i vissa åldrar upplever jag att de varit viktiga att pricka, annars kommer barnet på något sätt in i ”andra andningen” och sedan kan det vara hopplöst att natta. Just 2-2,5-årsåldern tycker jag varit krånglig sömnmässigt eftersom våra slutat sova dagtid då. Då har de haft en period då de vissa dagar behövt sova på dagen och andra inte, vilket ju inte är helt lätt att veta på förhand och även om barnet fortfarande verkade behöva dagsömnen för någon vecka sen är mitt tips att testa snart igen för det kan ändras snabbt. Kanske räcker det med sömn någon dag i veckan eller bara en kort stund snart? På helger och lediga dagar behövs kanske ingen sömn alls?

Och uthållighet och rutiner i all ära men ingen blir gladare av att man stångar sig blodig och försöker natta ett helvilt barn timme ut och timme in. Jag gjorde så med första barnet ett tag men numera tänker jag mer att de somnar när de behöver det om det blir typ vid 11-12 eller senare upprepade gånger börjar jag väl fundera vad vi ska ändra på. Men jag håller inte på att natta evighetslänge, utan somnar inte barnet går vi upp och hen får leka lite mer medan jag plockar lite med annat, dock med lite dämpad belysning och inte vilda lekar och när barnet börjar se trött ut på ögonen, börjar gnälla osv försöker vi igen.

 

[Tassetass]

Sömntåg låter som hokuspokus men i vissa åldrar...

Bara som en parentes är jag närmare 40 än 30 och jag är fortfarande beroende av att pricka sömntågen.

 

[Gimlan]

Bara som en parentes är jag närmare 40 än 30 och jag är fortfarande beroende av att pricka sömntågen.

Samma här!

 

[westernsuzie]

Bara som en parentes är jag närmare 40 än 30 och jag är fortfarande beroende av att pricka sömntågen.

Nu när du säger det är jag nog lite så också när jag tänker efter

 

[Hyacinth]

Vi försöker pricka när barnen är sömniga. Eller, äldsta kan vara vaken hur länge som helst, men yngsta blir trött. Läser en saga eller två, och har mörkt. Vi samsover eftersom minsta (2,5) vaknar på nätterna. Ibland lägger man både barn och sig själv, allt mellan 20 och 23...
Jag är ingen rutinmänniska, inte barnen heller. Mätta, glada och nöjda somnar fortast.

 

[Kilauea]

Vi gör lite som @Hyacinth . Vi nattar när han börjar bli trött, helt enkelt. Han är 1,5 år snart och vi har gjort så hela tiden. Vissa kvällar blir det vid 19, andra vid 21. Ser ingen anledning att försöka få honom att somna om han inte är trött nog. Har provat det, men det blir bara frustration hos oss båda.

 

[Ems]

När L var yngre (typ ett och ett halvt-Sen det här med rutiner... Det är viktigt för många, MEN, för en del kan det nästan ha motsatt effekt. En del behöver få varva ner under lång tid, för en del blir det bara stressande. En för omfattande "Nu är det dags för dig att sova"-rutin kan också vara lite påfrestande, för det man egentligen inte vill göra tar då upp alldeles för mycket tid. För min unge har det varit enklare att låta henne leka in i kaklet, bara man ger henne en förvarning att "Om fem minuter är det dags att byta om, borsta tänderna och gå i säng".

Det här är viktigt tycker jag. Jag har ett barn som har svårt att somna och efter en del experimenterande har vi kommit fram till att det som tar minst energi är acceptans, insomningstiden kan vi näppeligen påverka och att lägga hela kvällen på att förbereda sänggåendet tänker jag mig är ganska tråkigt.

Fördelen är att barnet har lika svårt att somna överallt, vi behöver inte bry oss så mycket om rutiner eller förstörda sådana. Förhoppningsvis får han även god vana i att själv hitta metoder för att somna, vilket kanske kan vara till fördel i framtiden. Och päronen lär sig mindfulness på kuppen :-)

 

[ameo]

Jag funderar lite... Somnar hon någonsin i sängen? Eller har lösningen på problemet alltid blivit en annan? Min tanke är att hon inte riktigt är enig med er om att man ska somna i sängen, helt enkelt.

Nu ligger småbarnsåren relativt många år tillbaka i tiden här (de är mellan 10-17 år) så det är inte helt säkert att jag minns rätt. Men ungefär så här.
Våra barn har fått somna i vår famn och sen burits över till spjälsängen när de somnat, ungefär till 1-1½ års ålder. Det var ingen självklarhet att de skulle kunna somna själva i sängen efter det, därför var det viktigt att det fick ta sin tid. För oss fungerade det att låta barnen ha så mycket leksaker de ville i sängen, helt enkelt för att vilja vara kvar där. Vi satt alltid precis bredvid sängen och läste sagor, pratade och bara fanns där. Men vi undvek att plocka upp barnen. (jag har iofs inget minne av att det fanns något behov av det heller, men minnet kan ju svika...) Första gångerna tog det jättelång tid innan de till sist valde att lägga sig ner och somna men det blev lättare med tiden.
(vi har aldrig samsovit, våra barn har inte sovit bra då. ett av skälen är kanske också att jag inte lyckats amma, utan flaskmatat, så det skälet till samsovning har inte funnits)

Sen tänker jag att ni kanske behöver tänka om angående sovande på dagtid. Ja, de blir jättekinkiga första dagarna när man tar bort den sovstunden, det är skitjobbigt. Men min erfarenhet är att det brukar vara lättare att lägga dem på kvällarna när de slutat sova middag. Hos oss har nattsömnen blivit bättre och längre istället, när de vant sig av med tuppluren mitt på dagen. Vi har kunnat lägga dem tidigare och de har sovit gott hela natten.

 

[Magnum]

Har haft/har ibland än, jobbiga nattningar.

Nu har vi två barn tätt och det underlättar inte precis problemet...

Den yngsta KAN somna själv, man kan gå därifrån och han är ok med det och somnar själv. Ibland.
Oftast inte.
Han har mindre sömnbehov men kan inte vara vaken en hel dag. Då somnar han 17 och vaknar 3, det funkar liksom inte. Alls.
Han kan dessutom somna exakt vartsom helst om han är trött. Dom har testat att hålla honom vaken på förskolan men han kan alltså lägga sej ner på backen o somna om det är så
Lägger vi barnen på olika tider får han vara vaken längst och är då en aning lättare att lägga.

De där sömntågen är jag också inne på att man behöver lära sej hitta. Det funkade bra när de var yngre, nu är det svårare.


Den äldsta kan man absolut inte lämna rummet för, han behöver somna med närhet. har dessutom mycket mer närhetsbehov än den andra.

Vi samsover oftast och de somnar i våra sängar för det mesta. Bärs över till sina sängar sen.

Samma rutiner överlag.
De kan vara redo att nattas, trötta och nere i varv. För att komma in i sovrummet och så säger det poff och så är det cirkus. Man har liksom ingen chans att förebygga ens.
Sambon och jag hjälps ju åt när vi kan men ibland är man ju ensam.

Innan jag hade problem med nattningarna hade pappan det, nu är det tvärtom. Det som funkar för den ena funkar inte alls för den andra.
Men man får prova sej fram, använda det som funkar och när det slutar funka kan något som inte alls funkade innan plötsligt vara ok

Men tålamod är nog ett ledord.
Tålamod tålamod tålamod.

Jag gör iaf så gott jag kan även om jag har fällt oerhört många tårar över att vara en så dålig förälder som tydligen inte kan natta sina barn ’som alla andra’ aaaaldrig verkar ha problem med.

 

[Amk]

Vad skönt att höra att det är fler som kämpar med nattningar. Vår dotter är också svårsövd, som bebis ammade hon 2,5 h varje kväll innan jag kunde lägga ned henne vid kl 22 och vi har fortfarande aldrig lyckats söva henne inomhus på dagen. Vi kör med vagn eller bil, precis som ni.

På kvällen har vi dock hittat ett sätt som funkar, även om det ofta tar en timme eller två. Vår nattning ser ut såhär:

1. Duscha, ta på pyjamas, borsta tänder
2. Busa i föräldrarnas säng (hoppa, tända lampa, prata med gosedjuren etc)
3. Ligga ned i sin egen säng och dricka välling medan förälder läser en eller två böcker bredvid (90-säng där en vuxen får plats bredvid dottern)
4. Föräldern berättar en saga
5. Förälder sjunger några vaggvisor
6. Förälder hummar en melodi
7. Förälder är tyst men ligger kvar

Det är först vid hummandet som hon brukar börja slappna av, så det tar tid.


Kan det funka för er att ge en flaska välling, men ganska liten och extra tjock så att den mättar mer än den ger vätska så att säga?

 

[Emtherlia]

Jag funderar lite... Somnar hon någonsin i sängen? Eller har lösningen på problemet alltid blivit en annan? Min tanke är att hon inte riktigt är enig med er om att man ska somna i sängen, helt enkelt.

Sen tänker jag att ni kanske behöver tänka om angående sovande på dagtid. Ja, de blir jättekinkiga första dagarna när man tar bort den sovstunden, det är skitjobbigt. Men min erfarenhet är att det brukar vara lättare att lägga dem på kvällarna när de slutat sova middag. Hos oss har nattsömnen blivit bättre och längre istället, när de vant sig av med tuppluren mitt på dagen. Vi har kunnat lägga dem tidigare och de har sovit gott hela natten.

Nej, hon har tyvärr bara somnat i sin säng ett fåtal gånger. Ofta är vi iväg och gör saker så det har liksom blivit naturligt att hon somnat i bilen på vägen hem typ. Så det är inte konstigt att hon vant sig vid det.

Nej, vi kommer inte plocka bort sovandet på dagtid, hon behöver den ännu, det är vi verkligen säkra på. Men ska ha det i baktanken att fundera över det om ett par månader igen, kanske har det ändrats då.

 

[Emtherlia]

Kan det funka för er att ge en flaska välling, men ganska liten och extra tjock så att den mättar mer än den ger vätska så att säga?

Hon gillar inte välling tyvärr.

 

[kakan89]

Vår pojk har också varit väldigt svårsövd i perioder. Det var en ganska lång period som jag stod och gjorde knäböj med honom i ett kolsvart rum typ en timme varje kväll.

Det som har funkat bäst för oss är fasta rutiner och att vi hela tiden berättar vad som ska hända. Typ nu ska vi kolla på Bolibompa sen så busar du och *förälder*, sen tar vi på pyjamas och borstar tänderna. Hela tiden berätta typ 3 steg framåt vad som ska ske. Nattingarna gick från att snitta på 2 h till att snitta på 45 min, då är ändå bokläsning inräknat i den tiden.

Har barnet något gosedjur? Här somnar babba direkt så vi måste vara tysta och lugna så han får sova. Funkar ypperligt om barnet är lite för högt i varv.

 

[Kilauea]

Hon gillar inte välling tyvärr.

Bara vatten i nappflaska? Om vår kille är lite snuttig så fungerar det bra. Han får gröt innan tandborstning.

 

[ameo]

Nej, hon har tyvärr bara somnat i sin säng ett fåtal gånger. Ofta är vi iväg och gör saker så det har liksom blivit naturligt att hon somnat i bilen på vägen hem typ. Så det är inte konstigt att hon vant sig vid det.

Då tror jag att det är här nyckeln till lösningen finns.
Jag tror ni måste göra precis allt ni kan komma på för att få henne att vilja vara i sängen! Låt henne ha sängen full med leksaker om det behövs. Eller sätt igång en film på dator (eller nåt) som är placerad i "ligghöjd", fast kanske utanför sängen. Gör det som behövs för att få henne att vilja vara kvar i sin säng.
Och sitt kvar bredvid sängen, så hon känner sig trygg med det.
Låt det ta fyra timmar för henne att somna, om det är det som behövs. Det gör inget! (även om det är skitjobbigt för föräldrarna...)

 

[Snurrfian]

@Emtherlia vi sjöng för våra barn, även tydliga kvällsrutiner och passa in sömntåget, men när vi väl kom till sängen så sjöng vi och strök över ryggen eller ögonen. Lite olika för varje unge vad de trivdes bäst med. Sonen var väldigt "pillrig" och ville helst ligga och pilla med örsnibben på den vuxna och ligga nära. Dottern ville ha mer "luft" om sig och bli strykt över ryggen. Jag sjöng mycket visor för att jag tyckte om det, Cornelis Vreeswijk framförallt och julpsalmer. maken sjöng enbart Cornelis.
Sonen kunde man ibland få hålla om en stund för att varva ner. Alltså inte råhålla utan mjukt lugna ner sprattel.
Märkte vi att det inte var läge för att sova så gick vi upp en stund till, och försökte igen i nästa sömntåg.