Spårträning med/utan godis (utbruten från Uppdateringstråd nr 24)

Idag gjorde jag säkert något dumt :o men Theo fick spåra spåret jag la i lördags åt en annan hund. Tänkte jag kommer ju ihåg på ett ungefär hur det gick och det är ju alltid spännande att testa och se om det går. Det gick! Han var lite förvirrad första metrarna men sen började han koncentrera sig. Jag kom ju ihåg vissa punkter så kände att vi är nog ganska rätt iaf och oftast gick han så målmedvetet så tänkte vi är nog rätt även fast jag inte kände igen mig. Men vi kom fram till slutet för där kände jag igen mig, min duktiga lilla hund! :love:

Han gick faktiskt med nosen mer sänkt här, antar att det krävdes lite mer koncentration när spåret var 4 dagar gammalt. Funderar om det är så jag ska göra för att få honom att sänka nosen och sakta ner lite, alltså planera så att spåret får ligga några dagar. Får väl testa och se hur han reagerar men när jag såg hur han reagerade idag så känns det som att spåren som bara legat några timmar är alldeles för lätta för att han ska koncentrera sig fullt ut på det!
 
Idag gjorde jag säkert något dumt :o men Theo fick spåra spåret jag la i lördags åt en annan hund. Tänkte jag kommer ju ihåg på ett ungefär hur det gick och det är ju alltid spännande att testa och se om det går. Det gick! Han var lite förvirrad första metrarna men sen började han koncentrera sig. Jag kom ju ihåg vissa punkter så kände att vi är nog ganska rätt iaf och oftast gick han så målmedvetet så tänkte vi är nog rätt även fast jag inte kände igen mig. Men vi kom fram till slutet för där kände jag igen mig, min duktiga lilla hund! :love:

Många hundar går igång på lite svårare spår med längre liggtid, så det är absolut inte dumt. Sen kan det ju som förare vara svårare att ha koll på att hundarna ligger bra i spårkärnan om man inte minns precis hur spåret gick. Det är den biten jag tycker är absolut jobbigast med att spåra, har så himla dåligt minne för mina omgivningar. :laugh:
 
Idag gjorde jag säkert något dumt :o men Theo fick spåra spåret jag la i lördags åt en annan hund. Tänkte jag kommer ju ihåg på ett ungefär hur det gick och det är ju alltid spännande att testa och se om det går. Det gick! Han var lite förvirrad första metrarna men sen började han koncentrera sig. Jag kom ju ihåg vissa punkter så kände att vi är nog ganska rätt iaf och oftast gick han så målmedvetet så tänkte vi är nog rätt även fast jag inte kände igen mig. Men vi kom fram till slutet för där kände jag igen mig, min duktiga lilla hund! :love:

Han gick faktiskt med nosen mer sänkt här, antar att det krävdes lite mer koncentration när spåret var 4 dagar gammalt. Funderar om det är så jag ska göra för att få honom att sänka nosen och sakta ner lite, alltså planera så att spåret får ligga några dagar. Får väl testa och se hur han reagerar men när jag såg hur han reagerade idag så känns det som att spåren som bara legat några timmar är alldeles för lätta för att han ska koncentrera sig fullt ut på det!
Ett spår med kortare liggetid har oftare en vidare doftbild. Det finns helt enkelt mycket mer molekyler i luften. Ett spår som legat längre har de lösa molekylerna spritts/försvunnit och det är spårkärnan som är spåret.
 
Idag gjorde jag säkert något dumt :o men Theo fick spåra spåret jag la i lördags åt en annan hund. Tänkte jag kommer ju ihåg på ett ungefär hur det gick och det är ju alltid spännande att testa och se om det går. Det gick! Han var lite förvirrad första metrarna men sen började han koncentrera sig. Jag kom ju ihåg vissa punkter så kände att vi är nog ganska rätt iaf och oftast gick han så målmedvetet så tänkte vi är nog rätt även fast jag inte kände igen mig. Men vi kom fram till slutet för där kände jag igen mig, min duktiga lilla hund! :love:

Han gick faktiskt med nosen mer sänkt här, antar att det krävdes lite mer koncentration när spåret var 4 dagar gammalt. Funderar om det är så jag ska göra för att få honom att sänka nosen och sakta ner lite, alltså planera så att spåret får ligga några dagar. Får väl testa och se hur han reagerar men när jag såg hur han reagerade idag så känns det som att spåren som bara legat några timmar är alldeles för lätta för att han ska koncentrera sig fullt ut på det!
Rent krasst, ska du inte tävla eller använda spårandet i praktiskt arbete spelar ju utförandet väldigt lite roll. Hundarna jag har nu kör jag spår med som ren aktivering, och kan då absolut lägga lite klurigare spår än vad jag hade gjort på deras träningsnivå om jag tränade mot tävling och ett perfekt utförande. För dem blir det ju till och med lite extra hjärngympa då, om de tappar spåret nån sväng och måste hitta tillbaka. :)
 
Det går att lära hundar spåra både med och utan näring i spåret. Vad man väljer beror nog på många olika faktorer men målet med spåret har nog stor påverkan.

Funkar det som du gör så finns det väl ingen anledning att ändra kan jag tycka. Du kan ju lägga något mer föremål längs vägen och belöna vid detta och sen låta hunden fortsätta spåra.

Mina hundar har som regel struntat i näringen så snart de förstått att de ska spåra då det är så självbelönande. Matvraket jag har nu är dock lite annorlunda och jag får jobba mer men att hon inte ska självbelöna sig med skit längs vägen också :meh:
Min kelpie var likadan - jag fick kämpa för att få honom att ta belöning på slutet, han tyckte alltid det var vettigare att fortsätta spåra.
 
Jag förstärkte mitt fotspår med kattmat på sulan till 2 valpar så doftspåret blev mycket tydligt . Lade sen små delmål synligt som åts upp och sen spårades det vidare. Kanske 15 m totalt med tre godishögar. Superokunnigt och säkert helgalet. Den ena blev otroligt säker i personspår, brydde sig aldrig om något godis eller belöning. Hon bara spårade med näsan i kärnan. Den andra flummade mest omkring. Klöv däremot gillade hon skarpt och visade bra energi. Så samma metod fick helt olika utfall på två likgamla helsyskon.
 
Kom på att när jag lärt in apporterna i spåret har jag ibland lagt godis under apporten för att förstärka att den är viktig. För min hund har det funkat bra, hon har aldrig någonsin klivit över en apport och struntat i den.
 
Jag förstärkte mitt fotspår med kattmat på sulan till 2 valpar så doftspåret blev mycket tydligt . Lade sen små delmål synligt som åts upp och sen spårades det vidare. Kanske 15 m totalt med tre godishögar. Superokunnigt och säkert helgalet. Den ena blev otroligt säker i personspår, brydde sig aldrig om något godis eller belöning. Hon bara spårade med näsan i kärnan. Den andra flummade mest omkring. Klöv däremot gillade hon skarpt och visade bra energi. Så samma metod fick helt olika utfall på två likgamla helsyskon.

Jag har använt samma metod på mina tre hundar - godis i början som sedan fasats ut rätt snabbt - och utfallet har varit lite olika där också. Min första hund hade överlag en tendens att gå på luftvittring. Första gången han(och jag) ens testade uppletande skickade jag ut honom i en ruta utan förberedelse och han var helt klockren, vände tvärt när han var på väg utanför rutan osv. Han var överlag en fenomenal sakletare. Så appellspåren var inga problem, han traskade ungefär där spåret gick utan att bry sig så mycket tills han närmade sig en en pinne och dök på den. Däremot skulle hans teknik knappast funkat på svårare spår.

Mellanhunden är mer för att spåra men suger inte tag i spåret riktigt som jag skulle vilja. Han går ofta lite utanför spårkärnan och i vinklar gör han ofta en lov för att kolla så att spåret verkligen går i den riktning den gör. Nu kommer jag inte tävla mer med honom i spåret och aktiveringsspår på några 100 meter är inga problem. Däremot hade jag velat jobba upp hans spårsäkerhet om vi skulle startat lägre.

Lillhunden är den som känns mest som en spårhund. Hon kan verkligen suga tag och ligga på. Där känns det mest som om vi behöver finslipa och öka uthålligheten.

Det intressanta är att alla tre hundarna har/har haft liknande beteende när det gällt spännande lukter i vardagen.
 
Jag har använt en del godis i spåret. Framförallt för att få ner tempo eftersom att hunden är het.

Just nu spårar jag mest asfaltsspår och jag brukar då ofta lägga mynt i spåret som hunden ska markera. Vilket har gjort henne mer spårnoga. Men även där belönas hon ju med näring när hon hittar och markerar så blir lite liknande strategi men svårare än näring direkt i spåret :)

För mig har näringen sällan handlat om att få hunden motiverad egentligen. Mer att lära den lilla valpen att oj, där var det visst något man skulle göra mer än promenad (funkar ju likabra med leksak) och att få hunden lugnare/näsan längre ner/mer spårnoga.
 
I helgen hade vi en liten kullträff hemma hos mig med två av Theos kullsyskon och mamma. Det blev mkt vallning och spårträning då alla syskonen älskar att spåra. Tur för mig som är nybörjare på spår att en av ägarna är spårinstruktör så fick många bra tips. :)

Instruktören kunde knappt fatta att Theo ens spårar med tanke på hur jag har gjort :P Jag kan ju verkligen ingenting om spår så jag har bara gått ut i skogen i 400-500 m och lagt en gammal vante i slutet som Theo fått leka med. Oftast har spåret legats minst i 3 h. Tydligen har jag använt alldeles för lite belöning. Tydligen ska man lägga både godis och leksaker i spåret för nybörjare för att få upp intresset!

Fast jag kan ju tycka det var överdrivet, för Theo är ju själva spåret belöningen då han verkligen älskar att spåra. Men han blev onekligen att nosa mer när det låg köttbullar överallt! Fast det kändes som han blev mer matfixerad och när han kände doften släppte han lite spåret och började gå på doften men men jag har ju ingen koll alls så får väl fortsätta testa mig fram! Hoppas verkligen att det blir någon spårkurs härikring snart!
199995373_4351496401567231_1291197821472909245_n.jpg
Spår för lättare tävling eller vill du konkurrera på elitnivå? Om det är något annat än det sista som är syftet kan du göra precis hur du vill. Få hundar tackar nog nej till godis i spåret och variation är alltid kul.

Hundvärlden är full av gurus som hävdar att deras metod är den enda rätta, som nybörjare är det svåraste att lära sig plocka russinen ur kakan. Hunden, den lär sig nog ändå :). Ha kul och låt hunden få lite tankenötter är mitt tips.
 
Schäferhunden fick börja med godis i spåret - men hon tog aldrig något av det. Hon jobbade ju och hade ingen tid för sådant tjafs. Så helt onödigt. Spårsäker dam som alltid var i kärnan.

Pyssling gick kurs och fick lära sig att aldrig få godis i spåret (hunden ska spåra inte söka godis enligt instruktörerna). Men Pyssling tenderade att vinda in pinnarna, innan han helt ruttnande ur på spår i september 2019.
 
Spår för lättare tävling eller vill du konkurrera på elitnivå? Om det är något annat än det sista som är syftet kan du göra precis hur du vill. Få hundar tackar nog nej till godis i spåret och variation är alltid kul.

Hundvärlden är full av gurus som hävdar att deras metod är den enda rätta, som nybörjare är det svåraste att lära sig plocka russinen ur kakan. Hunden, den lär sig nog ändå :). Ha kul och låt hunden få lite tankenötter är mitt tips.
Haha det är ju det som är mitt problem! Jag kan inte bestämma mig, jag är tävlingsmänniska och börjar jag tävla så vill jag ju komma så långt som möjligt! Sen har jag förstått att det är någon typ av lydnadsdel också så det stupar kanske på det! Jag vet ju inte ens hur man lär in fot. :p

Jaja, huvudsaken att hunden blir nöjd sen spelar väl resten inte så stor roll! :heart
 
Haha det är ju det som är mitt problem! Jag kan inte bestämma mig, jag är tävlingsmänniska och börjar jag tävla så vill jag ju komma så långt som möjligt! Sen har jag förstått att det är någon typ av lydnadsdel också så det stupar kanske på det! Jag vet ju inte ens hur man lär in fot. :p

Jaja, huvudsaken att hunden blir nöjd sen spelar väl resten inte så stor roll! :heart
Har hunden kapacitet att konkurrera på elitnivå? Annars tänker jag att tävling är lite för skojs skull. Jag har testat friskt med mina hundar och båda är godkända i elitklass. Det är inte spåret som är orsaken till att vi aldrig kvalat till SM om jag säger så ;). Får du till en bra markering av pinnarna så finns det tusen sätt att skapa god motivation.
 
Har hunden kapacitet att konkurrera på elitnivå? Annars tänker jag att tävling är lite för skojs skull. Jag har testat friskt med mina hundar och båda är godkända i elitklass. Det är inte spåret som är orsaken till att vi aldrig kvalat till SM om jag säger så ;). Får du till en bra markering av pinnarna så finns det tusen sätt att skapa god motivation.
Jag tror han har det utan att egentligen veta så mkt om det. Problemet är väl jag, misstänker jag. :p Han är väldigt lättlärd och lättmotiverad och lite lagom envis, det känns nog som han har mer kapacitet än mig så vi hade ju troligtvis inte kommit så långt ändå!
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp