Spatt!! Osäker på avlivning

[Claraclara]

Hej
Min nyligen blivna 9åriga swb valack fick i Tisdags diagnosen spatt efter MÅÅNGA svängar fram och tillbaka hos veterinären under ett halvårs tid (se mina tidigare trådar för mer info.)

Han har relativt kraftig artros i hb och ”sekundär” artros i vänster.
Jag har kämpat i 6 månader med återkommande hältor, inflammationer, etc. Värt att nämna är att han är stor och tung (175 cm hög och väger ca 650 kg.)

Det har varit problem vid ridning givetvis så ridhäst blir de nog aldrig av honom igen. Mitt stora dilemma är nu om han ska få somna eller triangelmärkas och säljas vidare som sällskap. Självklart är de jättesvårt för andra att veta men jag blir alldeles galen av att grubbla på detta ensam. Min första tanke var att låta honom somna då jag oroar mig för var en sån häst hamnar om jag säljer.
Har ingen möjlighet att ha kvar en sån häst själv tyvärr.. står alldeles för dyrt där vi är inhyrda för att inte ha ”någon nytta” av honom på ren svenska. Han har givetvis bara gått i hagen sen jag fick reda på detta och jag har varit helt inställd på att han ska få somna inom de närmsta med tanke på hans unga ålder och att de redan är så illa som de är. Han vill inte ens lyfta bakbenen liksom.
Igår fick jag till mig av stallägaren att han hade sprungit som en galning och lekt med sina kompisar glatt, han kommer fram och möter en vid grinden som vanligt och verkar inte speciellt bekymrad av att bara gå i en hage, och då har han inte ens fått bisfosfonster än (?)
Det tillsammans med annat gjorde mig jätteosäker på mitt beslut att avliva. Tänk om han är glad och okej att gå i en hage och eventuellt gå som skogsmulle hos någon tant resten av sina dagar?
Även om tanken på att ta bort honom är fullkomligt hjärtskärande så vill jag enbart göra det som är bäst för honom, men vad är det? Han kan ju inte berätta för mig precis..

Veterinären säger mest att de är upp till mig och försäkringen har redan godkänt avlivning, men min magkänsla SKRIKER.

Veterinärens egna ord:
Hästen vid dagens besök har bilateral hälta som herrår från spatt (mer HB) och vid hB knäled (menisko-tibial lig.


skada) och HB proximala gaffelband.


Hästen har en lång historik av bakkbenshälta, samt frambenshälta. Hästen är okcså krafitgt påverkad i ryggmuskulatur, pelvis


muskulatur samt bb knämuskulatur.


Frambenshälta är troligtviss följd av överbelastning från bakben.


Bakbens primara problem är HB med spatt som främsta problem och överbelastning skador i gaffelband och


meniskotibilaligament. VB spatt är också klinisk relevant som troligen kommer från överbelastning från HB.


Utifrån detta bedömning är prognos för att hästen ska användas som ridhäst dåligt.


Om hästen ska försätta behandla är rekommenderat att behandla BB knä+BB has + HB gaffelband samt systemisk med


bifosfonater. Detta troligen kan behöva upprepas.


Det är också rimligt att hästen få sömna i då många problem (långvariga) och hung individ, med lång rehabilitering tid och ej säkerhet att bli bra.



Tar tacksamt emot vänliga inputs, egna erfarenheter etc. Håll god ton.

 

[skiesabove]

Artrosen. Där har du avlivningsskälet för mig. Det kommer inte bli bättre. Går inte att träna bort.

Och 175cm sällskapshäst? Du kan ju pröva, men risken är att han rids och blir vandringspokal som "projekt".

Död häst lider inte, ge han några fina veckor på bete och låt han vandra vidare .

 

[LenaH]

Jag håller med @skiesabove - dels har du inte mycket hos honom som ens kan läka ut och sen så är en så stor häst inte speciellt eftertraktad ens som sällskapshäst iom att han pga sin storlek antagligen är dyr i drift tyvärr.

Det är ett tufft beslut att avliva ett djur men det är också att ta ansvar.

 

[Claraclara]

Artrosen. Där har du avlivningsskälet för mig. Det kommer inte bli bättre. Går inte att träna bort.

Och 175cm sällskapshäst? Du kan ju pröva, men risken är att han rids och blir vandringspokal som "projekt".

Död häst lider inte, ge han några fina veckor på bete och låt han vandra vidare .

Det har varit de självklara för mig hela tiden, har resonerat precis likadant och gör fortfarande. Vill bara det bästa för honom men läser så otroligt mycket om spatthästar som fått drägliga liv trots allt. Vill bara göra rätt för mig älskade grabb

 

[Claraclara]

Jag håller med @skiesabove - dels har du inte mycket hos honom som ens kan läka ut och sen så är en så stor häst inte speciellt eftertraktad ens som sällskapshäst iom att han pga sin storlek antagligen är dyr i drift tyvärr.

Det är ett tufft beslut att avliva ett djur men det är också att ta ansvar.

Ja de är inget ansvar jag försöker undankomma på något sätt, är det de bästa för honom så är det givetvis det jag kommer att göra. Tufft att stå själv med ett sånt här beslut bara, men tack för din input

 

[Roheryn]

Vi hade samma frågeställning i vintras med dotterns 9-åriga islandshäst. Inte samma diagnos, utan i hans fall kroniska förändringar/förkalkningar i gaffelbandet vb som gav återkommande inflammationer, sekundära kotledsinflammationer, ont i muskulaturen kring ländrygg och kors samt problem i ridningen med att han stack och ibland fick panik, säkert för att något gjorde ont. När vi behandlat och rehabat under ett halvårs tid så var han inte jättehalt, men inflammationen fanns där (varm och svullen så fort han rört sig mer än stått på box/sjukhage) och såklart även de kroniska förändringarna. Hade han varit helt ohalt efter vila och funkat att ha som hagprydnad/sällskap så hade han kunnat få gå kvar hos oss men det gick tyvärr inte. Vi valde att avliva.

Det är tre månader sedan och det går inte en dag utan att jag tänker på honom och önskar att allt varit annorlunda - jag saknar honom som individ och det fanns så många förhoppningar och drömmar som också krossades när han dog. Det känns också helt hemskt att vara den som bestämde att han skulle dö - en så vacker, vänlig och underbar individ som nu plötsligt inte får finnas mer. Det är jättejobbigt. Men samtidigt tror jag att vi hade fattat samma beslut igen - det fanns liksom inget annat beslut att fatta och det sista vi ville var att han skulle behöva gå runt och ha ont eller bli någon sorts vandringspokal. Ibland måste man släppa taget även om det gör ont.

 

[Claraclara]

Vi hade samma frågeställning i vintras med dotterns 9-åriga islandshäst. Inte samma diagnos, utan i hans fall kroniska förändringar/förkalkningar i gaffelbandet vb som gav återkommande inflammationer, sekundära kotledsinflammationer, ont i muskulaturen kring ländrygg och kors samt problem i ridningen med att han stack och ibland fick panik, säkert för att något gjorde ont. När vi behandlat och rehabat under ett halvårs tid så var han inte jättehalt, men inflammationen fanns där (varm och svullen så fort han rört sig mer än stått på box/sjukhage) och såklart även de kroniska förändringarna. Hade han varit helt ohalt efter vila och funkat att ha som hagprydnad/sällskap så hade han kunnat få gå kvar hos oss men det gick tyvärr inte. Vi valde att avliva.

Det är tre månader sedan och det går inte en dag utan att jag tänker på honom och önskar att allt varit annorlunda - jag saknar honom som individ och det fanns så många förhoppningar och drömmar som också krossades när han dog. Det känns också helt hemskt att vara den som bestämde att han skulle dö - en så vacker, vänlig och underbar individ som nu plötsligt inte får finnas mer. Det är jättejobbigt. Men samtidigt tror jag att vi hade fattat samma beslut igen - det fanns liksom inget annat beslut att fatta och det sista vi ville var att han skulle behöva gå runt och ha ont eller bli någon sorts vandringspokal. Ibland måste man släppa taget även om det gör ont.

Låter som att de sekundära åkommorna är ganska lika ändå trots olika diagnoser.
Tack för ett bra svar.

 

[Lavinia]

Jag brukar vara den första som säger att spatt inte är en dödsdom (vi har 2 spatthästar som funkat flera år efter diagnos), men våra upptäcktes relativt tidigt och hade inte spritt sig med överbelastningar mm.

Jag misstänker att din kille mår bättre av att somna in. Med så många skador och så stor häst. Hemskt ledsen för din skull

 

[sweep]

Avliva är det enda rätta tyvärr.
Han kommer inte hålla som sällskapshäst i längden heller.

 

[Claraclara]

Jag brukar vara den första som säger att spatt inte är en dödsdom (vi har 2 spatthästar som funkat flera år efter diagnos), men våra upptäcktes relativt tidigt och hade inte spritt sig med överbelastningar mm.

Jag misstänker att din kille mår bättre av att somna in. Med så många skador och så stor häst. Hemskt ledsen för din skull

Tack så mycket för din input, som sagt, jag är i dom tankebanorna med men de är skönt att ha någon/några att bolla med. Finns så mycket kunskap i dessa forum

 

[Sryoqwe]

En så stor häst med ganska omfattande problematik är det nog inte rimligt att göra något annat med. Visst, är hästen glad och med så hade jag inte tyckt att det var fel att ha kvar den själv som sällskapshäst. Men den blir väldigt dyr i drift och det finns alltid en risk att någon försöker rida igång den, framförallt om den ser fin ut i övrigt. Så jag hade inte lämnat iväg den.

 

[tuaphua]

Hej
Min nyligen blivna 9åriga swb valack fick i Tisdags diagnosen spatt efter MÅÅNGA svängar fram och tillbaka hos veterinären under ett halvårs tid (se mina tidigare trådar för mer info.)

Han har relativt kraftig artros i hb och ”sekundär” artros i vänster.
Jag har kämpat i 6 månader med återkommande hältor, inflammationer, etc. Värt att nämna är att han är stor och tung (175 cm hög och väger ca 650 kg.)

Det har varit problem vid ridning givetvis så ridhäst blir de nog aldrig av honom igen. Mitt stora dilemma är nu om han ska få somna eller triangelmärkas och säljas vidare som sällskap. Självklart är de jättesvårt för andra att veta men jag blir alldeles galen av att grubbla på detta ensam. Min första tanke var att låta honom somna då jag oroar mig för var en sån häst hamnar om jag säljer.
Har ingen möjlighet att ha kvar en sån häst själv tyvärr.. står alldeles för dyrt där vi är inhyrda för att inte ha ”någon nytta” av honom på ren svenska. Han har givetvis bara gått i hagen sen jag fick reda på detta och jag har varit helt inställd på att han ska få somna inom de närmsta med tanke på hans unga ålder och att de redan är så illa som de är. Han vill inte ens lyfta bakbenen liksom.
Igår fick jag till mig av stallägaren att han hade sprungit som en galning och lekt med sina kompisar glatt, han kommer fram och möter en vid grinden som vanligt och verkar inte speciellt bekymrad av att bara gå i en hage, och då har han inte ens fått bisfosfonster än (?)
Det tillsammans med annat gjorde mig jätteosäker på mitt beslut att avliva. Tänk om han är glad och okej att gå i en hage och eventuellt gå som skogsmulle hos någon tant resten av sina dagar?
Även om tanken på att ta bort honom är fullkomligt hjärtskärande så vill jag enbart göra det som är bäst för honom, men vad är det? Han kan ju inte berätta för mig precis..

Veterinären säger mest att de är upp till mig och försäkringen har redan godkänt avlivning, men min magkänsla SKRIKER.

Veterinärens egna ord:
Hästen vid dagens besök har bilateral hälta som herrår från spatt (mer HB) och vid hB knäled (menisko-tibial lig.


skada) och HB proximala gaffelband.


Hästen har en lång historik av bakkbenshälta, samt frambenshälta. Hästen är okcså krafitgt påverkad i ryggmuskulatur, pelvis


muskulatur samt bb knämuskulatur.


Frambenshälta är troligtviss följd av överbelastning från bakben.


Bakbens primara problem är HB med spatt som främsta problem och överbelastning skador i gaffelband och


meniskotibilaligament. VB spatt är också klinisk relevant som troligen kommer från överbelastning från HB.


Utifrån detta bedömning är prognos för att hästen ska användas som ridhäst dåligt.


Om hästen ska försätta behandla är rekommenderat att behandla BB knä+BB has + HB gaffelband samt systemisk med


bifosfonater. Detta troligen kan behöva upprepas.


Det är också rimligt att hästen få sömna i då många problem (långvariga) och hung individ, med lång rehabilitering tid och ej säkerhet att bli bra.



Tar tacksamt emot vänliga inputs, egna erfarenheter etc. Håll god ton.

I såna här fall tycker jag det är viktigt att kolla på oddsen hästen har till gott liv framöver vid försäljning. Hur många vill ha en så stor häst som sällskapshäst öht? Rätt få iom att de kostar mkt.
Hur många vill hålla på och behandla sin sällskapshäst för dyra pengar regelbundet? Man undviker att köpa på sig det problemet. Har man hästen sedan innan är det ju annat så klart.
Hur många finns det som kanske tycker att "nä, men den ser ju frisk ut" och sen då börjar rida hästen och ev inte märker om den har ont? För många, kan jag säga säkert som jobbat mycket med rehab och problemlösning.
Den har problem som bara kommer bli värre. Vågar du lita på att andra märker när det verkligen är dags?

En sådan häst hade jag nog rekommenderat avlivning om man inte kan behålla eller känner någon mkt väl som är medveten om vad det innebär med sådan häst och vill ta sig an det för att bara ha som sällskap och ev behöva ta bort snart iaf.
Och det är nog typ ingen som känner en sådan person som vill det tyvärr, inte om den är kunnig nog.
Jättetråkigt så klart och jag lider med dig! Men jag hade inte vågat gambla med en sådan häst tyvärr.

 

[Claraclara]

En så stor häst med ganska omfattande problematik är det nog inte rimligt att göra något annat med. Visst, är hästen glad och med så hade jag inte tyckt att det var fel att ha kvar den själv som sällskapshäst. Men den blir väldigt dyr i drift och det finns alltid en risk att någon försöker rida igång den, framförallt om den ser fin ut i övrigt. Så jag hade inte lämnat iväg den.

Precis, glad och så är han ju men min värsta mardröm är som sagt att någon skulle försöka rida på honom etc och han får flera år av elände istället för ett väldigt slut.

 

[Claraclara]

I såna här fall tycker jag det är viktigt att kolla på oddsen hästen har till gott liv framöver vid försäljning. Hur många vill ha en så stor häst som sällskapshäst öht? Rätt få iom att de kostar mkt.
Hur många vill hålla på och behandla sin sällskapshäst för dyra pengar regelbundet? Man undviker att köpa på sig det problemet. Har man hästen sedan innan är det ju annat så klart.
Hur många finns det som kanske tycker att "nä, men den ser ju frisk ut" och sen då börjar rida hästen och ev inte märker om den har ont? För många, kan jag säga säkert som jobbat mycket med rehab och problemlösning.
Den har problem som bara kommer bli värre. Vågar du lita på att andra märker när det verkligen är dags?

En sådan häst hade jag nog rekommenderat avlivning om man inte kan behålla eller känner någon mkt väl som är medveten om vad det innebär med sådan häst och vill ta sig an det för att bara ha som sällskap och ev behöva ta bort snart iaf.
Och det är nog typ ingen som känner en sådan person som vill det tyvärr, inte om den är kunnig nog.
Jättetråkigt så klart och jag lider med dig! Men jag hade inte vågat gambla med en sådan häst tyvärr.

Precis! Jag känner exakt så med. Som någon skrev här ovan; död häst lider inte.

 

[Lole]

Jag hade en häst med ungefär samma. Spatt bak och artros fram. 8 år. För mig fanns inget alternativ än att avliva. Hon hade ont, även om hon inte alltid visade det. Hältan var inte största problemet, utan smärtan hon visade.

 

[Claraclara]

Jag hade en häst med ungefär samma. Spatt bak och artros fram. 8 år. För mig fanns inget alternativ än att avliva. Hon hade ont, även om hon inte alltid visade det. Hältan var inte största problemet, utan smärtan hon visade.

Min är relativt ohalt på daglig basis. Däremot så visar han att han har ont från dag till dag. Dom dagarna han kommer springandes i hagen och hoppar och leker med sina kompisar är som en kniv i magen..

 

[Lole]

Min är relativt ohalt på daglig basis. Däremot så visar han att han har ont från dag till dag. Dom dagarna han kommer springandes i hagen och hoppar och leker med sina kompisar är som en kniv i magen..

 

[Lole]

Min är relativt ohalt på daglig basis. Däremot så visar han att han har ont från dag till dag. Dom dagarna han kommer springandes i hagen och hoppar och leker med sina kompisar är som en kniv i magen..

Förstår det! Min betedde sig relativt normalt i flocken, men tog jag in henne så var beröring på spatt-sidan inte önskvärd. Hon utvecklade även magsår under tiden jag provade behandla henne. Min vet var väldigt tydlig med att detta var inte en häst för mig, och inte för någon annan heller.

 

[Fiorano]

Ta bort den. Du kan göra det med allt gott samvete i hela världen med den listan av diagnoser! Och då är jag definitivt typen som tycker att otroligt mycket defekter går att jobba runt.

 

[ameo]

Jag känner till _en_ häst vars spatt "läkte ut". Det var en liten c-ponny som gick i hagen hos sin uppfödare (bönder med många djur och stora hagar, så en extra ponny gjorde ingen större skillnad i sammanhanget) i mer än 4 år innan den var ridbar igen.
Med det sagt, jag håller med övriga i kören som ger dig stöd att ta bort den.

Igår fick jag till mig av stallägaren att han hade sprungit som en galning och lekt med sina kompisar glatt, han kommer fram och möter en vid grinden som vanligt och verkar inte speciellt bekymrad av att bara gå i en hage, och då har han inte ens fått bisfosfonster än (?)

Det finns hästar som springer runt glatt (nåja..) och leker i hagen på tre ben med det fjärde hängande, dinglande. Kom ihåg att hästar räknas som bytesdjur och som sådana visar de inte sina svagheter för att inte riskera att bli bytet som rovdjuret tar. Man bör inte ta några beslut utifrån vad man ser att hästen hör tillsammans med sina kompisar i hagen.
Möjligen är smärtan mindre för stunden (endorfiner, adrenalin osv) men antagligen mer när den kommer in i boxen och kan känna efter.