C
clownen
Vill börja med att be om ursäkt för att jag nu kommer att bli långrandig 
Hittade denna artikeln på nätet: Specialists or All-rounders? Degrees of heritability and genetic correlations in the Hanoverian breed. http://www.hanoverian.com/ludwigherit.html Tycker att det skulle var roligt om ni ville läsa artikeln och vi kunde diskutera den
.
Förvisso är undersökningen av något äldre datum men jag anser att resultaten till vissa delar forfarande är aktuella, då vi varje år efter bruksprovet hör åsikter om vilka hingstar som borde gått igenom och vilka hingstämnen som inte borde fått klartecken av AVN.
Ibland så hör man även hingsthållarna uttrycka sin önskan om att: - Stoägarna skulle vara lite mer kritiska i urvalet av ston man låter betäcka. Personligen så tycker jag att det är något som borde ligga i alla uppfödares intresse, att stona även själva, besitter dem egenskaper man önskar få fram hos en ev. avkomma. Genetiken fungerar sällan så att hingsten själv kan dra hela lasset.
Något annat som det har diskuterats mycket är att: - Stoägaren ska inte välja en hingstar efter vilka som kompenserar bristerna hos det egna stoet, utan i första hand förstärka och avla på det som är bra hos stoet genom att använda en hingst med samma goda egenskaper. För att sen i andra hand försöka täcka upp bristerna hos stoet genom att välja en hingst som har starka sidor där stoet har svagheter. Om vi nu skulle kunna få fler uppfödare att avla på sina stons styrkor i första hand, så tror jag att vi skulle kunna få väldigt fina avelsframsteg snabbare, vilket sporten kräver idag. Vi behöver helt enkelt ännu högre kvaliteer hos våra sporthästar.
Syftet med studien var att få fram vilka speciella egenheter som är starka i sin nedärvning och vilka av dessa egenskaper som hör ihop och hur dessa påverkar varandra i positiv eller negativ riktning. Man ville även få fram om det finns egenskaper som inte är kompatibla med varandra. Undersökningen är baserad på det fakta att besläktade djur är mer lika än obesläktade djur. 5237 ston har mellan åren -87 - 1993 visats fram vid stoprov och premieringar och ingått i denna undersökning.
Graden av arvbarhet är ett sätt att visa fram den genetiska styrkan av ett " karakteristika " dvs hur stor chansen är att just det karakteristikat nedärvs till nästa generation ? Arvbarheten har man valt att förklara i procent. Procentsatsen är uppdelad så att < 20 får ses som en osignifikant nedärvning, arvbarhet på 20 - 40 % får ses som genomsnittligt chans till nedärvning och arvbarhet på > 40 % ses som en stark chans att det nedärvs till nästa generation.
Det här blir genast intressant om man sysslar med avel av framtidens sporthästar ! Då man ser att ju starkare arvbarhet ett karakteristika har, desto snabbare kan man förvänta sig att nå avelsframsteg i det nationella avelsprogrammet. Alltså så är den här undersökningen väldigt lämplig ( om man nu tror på den ) och väljer att använda sig av den, i det egna avelprogrammet och i urvalet av vilka djur som bör eller inte bör ingå när vi bedriver avel och vill få fram bättre sporthästar till våra ryttare.
Undersökningen är på ingetvis heltäckande i sin omfattning men ändå ett steg på väg...och jag kan för min del inte låta bli att undra om det finns någon fortsättning på den...
Helen
Hittade denna artikeln på nätet: Specialists or All-rounders? Degrees of heritability and genetic correlations in the Hanoverian breed. http://www.hanoverian.com/ludwigherit.html Tycker att det skulle var roligt om ni ville läsa artikeln och vi kunde diskutera den
. Förvisso är undersökningen av något äldre datum men jag anser att resultaten till vissa delar forfarande är aktuella, då vi varje år efter bruksprovet hör åsikter om vilka hingstar som borde gått igenom och vilka hingstämnen som inte borde fått klartecken av AVN.
Ibland så hör man även hingsthållarna uttrycka sin önskan om att: - Stoägarna skulle vara lite mer kritiska i urvalet av ston man låter betäcka. Personligen så tycker jag att det är något som borde ligga i alla uppfödares intresse, att stona även själva, besitter dem egenskaper man önskar få fram hos en ev. avkomma. Genetiken fungerar sällan så att hingsten själv kan dra hela lasset.
Något annat som det har diskuterats mycket är att: - Stoägaren ska inte välja en hingstar efter vilka som kompenserar bristerna hos det egna stoet, utan i första hand förstärka och avla på det som är bra hos stoet genom att använda en hingst med samma goda egenskaper. För att sen i andra hand försöka täcka upp bristerna hos stoet genom att välja en hingst som har starka sidor där stoet har svagheter. Om vi nu skulle kunna få fler uppfödare att avla på sina stons styrkor i första hand, så tror jag att vi skulle kunna få väldigt fina avelsframsteg snabbare, vilket sporten kräver idag. Vi behöver helt enkelt ännu högre kvaliteer hos våra sporthästar.
Syftet med studien var att få fram vilka speciella egenheter som är starka i sin nedärvning och vilka av dessa egenskaper som hör ihop och hur dessa påverkar varandra i positiv eller negativ riktning. Man ville även få fram om det finns egenskaper som inte är kompatibla med varandra. Undersökningen är baserad på det fakta att besläktade djur är mer lika än obesläktade djur. 5237 ston har mellan åren -87 - 1993 visats fram vid stoprov och premieringar och ingått i denna undersökning.
Graden av arvbarhet är ett sätt att visa fram den genetiska styrkan av ett " karakteristika " dvs hur stor chansen är att just det karakteristikat nedärvs till nästa generation ? Arvbarheten har man valt att förklara i procent. Procentsatsen är uppdelad så att < 20 får ses som en osignifikant nedärvning, arvbarhet på 20 - 40 % får ses som genomsnittligt chans till nedärvning och arvbarhet på > 40 % ses som en stark chans att det nedärvs till nästa generation.
Det här blir genast intressant om man sysslar med avel av framtidens sporthästar ! Då man ser att ju starkare arvbarhet ett karakteristika har, desto snabbare kan man förvänta sig att nå avelsframsteg i det nationella avelsprogrammet. Alltså så är den här undersökningen väldigt lämplig ( om man nu tror på den ) och väljer att använda sig av den, i det egna avelprogrammet och i urvalet av vilka djur som bör eller inte bör ingå när vi bedriver avel och vill få fram bättre sporthästar till våra ryttare.
Undersökningen är på ingetvis heltäckande i sin omfattning men ändå ett steg på väg...och jag kan för min del inte låta bli att undra om det finns någon fortsättning på den...
Helen
Senast ändrad av en moderator:
