Spindelväv i murran...

iNHALE

Trådstartare
Disclaimer: Om man inte vill läsa om mitt sexliv kan man klicka bort tråden redan nu.

Är det någon som har lyckats återuppväcka ett dött sexliv med en partner där ffa den ena har normal sexdrift och den andra har noll sexdrift?

Min och sambons avsaknad av sexliv tär på relationen. Han blir frustrerad för att vi har sex typ en gång om året och jag känner mig som en dålig partner för att jag alltid säger nej när han inviterar. Det har gått så långt nu att jag får en klump i magen så fort jag börjar misstänka att han försöker uppvakta mig i ett sexuellt syfte. Det är inte för att jag inte vill ligga med just honom för det vill jag utan det är snarare att jag hamnar i en ond spiral där jag vet att det inte kommer funka rent fysiskt eftersom jag helt enkelt inte är kåt varpå vi får lägga ned hela projektet. Han blir besviken och så står man där återigen och känner sig otillräcklig och värdelös vilket dödar sexlusten ännu mer.

I början av vår relation hade vi ett normalt sexliv och båda trivdes med sexet vi hade men i takt med att livet kommit emellan, vi har haft våra respektive svårigheter osv så har min sexlust dött av, garanterat pga stress. Min kropp har liksom stängt ned den funktionen.

Detta är ju givetvis något man måste jobba med aktivt, både jag och han och jag har föreslagit att vi ska träffa en parterapeut eller sexolog som kan hjälpa oss eftersom problemet ligger på ett psykiskt plan. Vi måste ha en dialog om det tillsammans, det funkar liksom inte att jag ensam går i terapi och kommer hem glad och kåt utan vi måste hitta en gemensam strategi.

Så frågan är nu, är det någon här som varit i en liknande sits, lyckades ni lösa det?
 
Min sexlust försvann länge efter förlossningen, dels för att jag fick hypotyreos men en stor del var det jäkla tjatet. Sjukt osexigt.

När sexlusten kom tillbaka hade jag hellre sex med mig själv än med dåvarande partner. Hur mycket jag än förklarade så fattade han inte, att min sexlust fungerar annorlunda än hans, att han inte har rätt till min kropp, att det ska vara något vi gör tillsammans av glädje för varandra, att jag vill få ta initiavet. Men nä, han ville ligga, för att han var kåt, och ååååh han mår så dåligt annars.

Det tog alltför många år, men jag gjorde slut.

Och nu, med min sambo, är jag sjukt kåt nästan hela tiden, för han fattar grejen. När någon av oss har en period med lägre lust så har vi moderna leksaker vi kan roa oss med på egen hand, och ingen tjatar eller skuldbelägger den andre.
 
Kanske inte det svar du vill ha, men när jag haft en partner som blivit frustrerad/irriterad av ett nej, då har min sexlust tvärdött och inte kommit tillbaka. Just för att det, som du säger, blir en stress i sig.

Gör han något i vardagen för att du inte ska ha det lika stressigt? Hjälps ni åt med alla hushållssysslor tex så att det blir någorlunda jämnfördelat? Hoppar han in lika självklart för att ta något extra om du blir sjuk eller får mycket på jobbet som du gör för honom, eller blir det att "dina sysslor" bara ökar om du blir sjuk/jobbar extra?
 
Min sexlust försvann länge efter förlossningen, dels för att jag fick hypotyreos men en stor del var det jäkla tjatet. Sjukt osexigt.

När sexlusten kom tillbaka hade jag hellre sex med mig själv än med dåvarande partner. Hur mycket jag än förklarade så fattade han inte, att min sexlust fungerar annorlunda än hans, att han inte har rätt till min kropp, att det ska vara något vi gör tillsammans av glädje för varandra, att jag vill få ta initiavet. Men nä, han ville ligga, för att han var kåt, och ååååh han mår så dåligt annars.

Det tog alltför många år, men jag gjorde slut.

Och nu, med min sambo, är jag sjukt kåt nästan hela tiden, för han fattar grejen. När någon av oss har en period med lägre lust så har vi moderna leksaker vi kan roa oss med på egen hand, och ingen tjatar eller skuldbelägger den andre.
Min sambo tjatar inte tack och lov, han är väldigt lågmäld i den typen av kommunikation och kommunicerar sällan med ord att han vill ligga utan det är mer fysiska inviter. Ibland kan han fråga lite försiktigt om jag känner för det men det är aldrig något tjatande, trugande eller bedjande.
Kanske inte det svar du vill ha, men när jag haft en partner som blivit frustrerad/irriterad av ett nej, då har min sexlust tvärdött och inte kommit tillbaka. Just för att det, som du säger, blir en stress i sig.

Gör han något i vardagen för att du inte ska ha det lika stressigt? Hjälps ni åt med alla hushållssysslor tex så att det blir någorlunda jämnfördelat? Hoppar han in lika självklart för att ta något extra om du blir sjuk eller får mycket på jobbet som du gör för honom, eller blir det att "dina sysslor" bara ökar om du blir sjuk/jobbar extra?
Frustrationen är inte så uttalad som det kanske lät i början men man märker att han blir besviken även om han alltid säger att det är okej. När vi pratar om det öppet så medger han att han blir frustrerad men han är aldrig öppet irriterad eller liknande. Jag kan såklart förstå att det kan vara frustrerande, sexdrift är ju något som kan vara lika starkt som hunger och att då inte få äta när man haft en nygrillad hamburgare under näsan i en halvtimme är ju såklart en besvikelse. Jag hade också känt en viss besvikelse om rollerna var ombytta.

Min stress är till största del självförvållad genom orealistiska förväntningar på mig själv, orealistiska ambitioner, svårigheter att förstå och anpassa mig efter andra människors tankesätt osv. Den har rätt lite att göra med fysisk stress i form av hushållssysslor och andra åtaganden. Han hjälper till i hemmet utan problem och gör alltid sitt bästa även om vi ibland har olika idéer om hur vissa saker ska göras, vilket ligger lika mycket på mig att hantera på rätt sätt.
 
Min sambo tjatar inte tack och lov, han är väldigt lågmäld i den typen av kommunikation och kommunicerar sällan med ord att han vill ligga utan det är mer fysiska inviter. Ibland kan han fråga lite försiktigt om jag känner för det men det är aldrig något tjatande, trugande eller bedjande.

Frustrationen är inte så uttalad som det kanske lät i början men man märker att han blir besviken även om han alltid säger att det är okej. När vi pratar om det öppet så medger han att han blir frustrerad men han är aldrig öppet irriterad eller liknande. Jag kan såklart förstå att det kan vara frustrerande, sexdrift är ju något som kan vara lika starkt som hunger och att då inte få äta när man haft en nygrillad hamburgare under näsan i en halvtimme är ju såklart en besvikelse. Jag hade också känt en viss besvikelse om rollerna var ombytta.

Min stress är till största del självförvållad genom orealistiska förväntningar på mig själv, orealistiska ambitioner, svårigheter att förstå och anpassa mig efter andra människors tankesätt osv. Den har rätt lite att göra med fysisk stress i form av hushållssysslor och andra åtaganden. Han hjälper till i hemmet utan problem och gör alltid sitt bästa även om vi ibland har olika idéer om hur vissa saker ska göras, vilket ligger lika mycket på mig att hantera på rätt sätt.
Kan ni vara fysiska utan att det måste leda till sex? Nu vet jag inte hur det är för dig, men med de partners jag haft som kopplat typ en kram till att "nu kommer vi ha sex" så blir det bara mindre och mindre attraktivt, just för att det blir så lätt "allt eller inget".

Har du någon att prata med om de orealistiska förväntningarna du har på dig själv?
 
Kan ni vara fysiska utan att det måste leda till sex? Nu vet jag inte hur det är för dig, men med de partners jag haft som kopplat typ en kram till att "nu kommer vi ha sex" så blir det bara mindre och mindre attraktivt, just för att det blir så lätt "allt eller inget".

Har du någon att prata med om de orealistiska förväntningarna du har på dig själv?
Vi kan vara fysiska, till en viss gräns. Att ligga och kramas, klia varandra på ryggen, småpussas osv går utmärkt men såklart blir det kämpigare om man ska ligga och verkligen hångla loss eller smekas intimt, då tänder han ju till såklart, allt annat vore konstigt.

Nä inte direkt. Jag har gått i terapi gör min psykiska hälsa i omgångar men terapi har inte haft någon effekt. Nu äter jag antidepressiva vilket såklart också bidrar till problemet.
 
Min drift är extremt påverkad av min partner. Om jag inte känner "det" så finns det inte. Jag har haft rätt många förhållanden där jag tröttnat helt och hållet, men där lusten kommit tillbaka med råge när jag dejtat på nytt. Det hat alltså inte varit min lust som är låg, bara min lust till den personen. I själva verket är min drift oftast högre än min partners, så länge kemin mellan oss stämmer.

För mig krävdes det en ålderskris och ett föräldraskap för att jag skulle vakna och inse exakt vad jag tänder på (och vad som får mig direkt avtänd). Men summa summarum är att du måste se till dina egna lustar först. Hur hade sex sett ut om din drömpartner hade kunnat läsa dina tankar? Och kan nuvarande partnern passa in i den rollen? Tänder du på honom på det sättet?
 
Vi kan vara fysiska, till en viss gräns. Att ligga och kramas, klia varandra på ryggen, småpussas osv går utmärkt men såklart blir det kämpigare om man ska ligga och verkligen hångla loss eller smekas intimt, då tänder han ju till såklart, allt annat vore konstigt.

Nä inte direkt. Jag har gått i terapi gör min psykiska hälsa i omgångar men terapi har inte haft någon effekt. Nu äter jag antidepressiva vilket såklart också bidrar till problemet.
Vad äter du? Det finns ju mediciner som mer eller mindre dödar lusten.

Har du sex med dig själv? Vilket du inte behöver svara på, jag tänker mer om att det är så att du har tappat lusten helt så är det kanske den du får börja med att väcka.
 
Har egentligen inga bra råd. Kan vara dela med mig att precis som några andra nåmt så har jag blivit snustorr tillsammans med partner och funderat på vad det var för fel på mig som inte blev kåt och våt. Jag var tyvärr ung och dum och "ställde upp" ändå. Men jag trodde verkligen det var något fel på mig, tills jag blev flörtad med på jobbet och blev kåt bara av att snubben tittade på mig :meh: insåg då tillslut att det inte var mig det var fel på utan den nuvarande relationen/partnern.

Förväntningar eller föreställningar att kel/smek/hångel ska leda till sex kan verkligen öka stressen och göra en snustorr tycker jag. Även om din partner inte tjatar så sätter han ändå press på dig genom att bli frustrerad och besviken enligt mig. Och finns det dessutom mediciner som kan spöka är det ju inte ens "ditt fel" (det är inte ditt fel annars heller, vill man inte så vill man inte oavsett orsak),utan borde finnas lite förståelse.
 
Inget positivt svar från mig kanske- men som andra också skrivit så har det alltid varit sexlusten till min partner som dött och inte sexlusten i sig. Delvis för att mina senaste partners inte alls gillat samma saker som jag och det tar tillslut ut sin rätt. Och jag har istället blivit kåt bara ngn flirtat med mig, som inte var min partner, även om det liksom inte hände något med det.

Nu har jag en ny relation, med någon som faktiskt gillar samma saker som jag, så nu är jag som en 19åring igen.

Men nej, jag har inte lyckats få tillbaka sexlusten till mina partners när den väl dött. Tyvärr.
 
Hur hade sex sett ut om din drömpartner hade kunnat läsa dina tankar? Och kan nuvarande partnern passa in i den rollen? Tänder du på honom på det sättet?
I ärlighetens namn så vet jag faktiskt inte. Jag har aldrig haft några direkta fantasier om att det ska vara på ett speciellt sätt faktiskt.

Vad äter du? Det finns ju mediciner som mer eller mindre dödar lusten.

Har du sex med dig själv? Vilket du inte behöver svara på, jag tänker mer om att det är så att du har tappat lusten helt så är det kanske den du får börja med att väcka.
Min sexlust var lika död redan innan jag började medicinera så den har inte försvunnit i samband med det men medicinen hjälper säkert till att hålla den borta.

Jag har nog tappat lusten helt och hållet skulle jag säga. Jag har haft ett "normalt" sexliv både med mig själv och partner förr om åren men båda delarna har dött av numera. Jag har funderat på om jag har en hormonell obalans (det finns andra saker som kan tyda på fet också) men det har inte blivit av att testa mig än.
 
I ärlighetens namn så vet jag faktiskt inte. Jag har aldrig haft några direkta fantasier om att det ska vara på ett speciellt sätt faktiskt.


Min sexlust var lika död redan innan jag började medicinera så den har inte försvunnit i samband med det men medicinen hjälper säkert till att hålla den borta.

Jag har nog tappat lusten helt och hållet skulle jag säga. Jag har haft ett "normalt" sexliv både med mig själv och partner förr om åren men båda delarna har dött av numera. Jag har funderat på om jag har en hormonell obalans (det finns andra saker som kan tyda på fet också) men det har inte blivit av att testa mig än.
Jag googlade och såg att det finns något som kallar sig sexologkliniken. De har kliniker längre upp i landet men de har även verksamhet online. Det kanske är ett bra första steg, att ta kontakt med dem?
Ett av deras områden är just sexlust.

De är ju säkert vana vid att hjälpa till att lägga upp en plan för om/vad du behöver testa dig som du var inne på.
 
I ärlighetens namn så vet jag faktiskt inte. Jag har aldrig haft några direkta fantasier om att det ska vara på ett speciellt sätt faktiskt.


Min sexlust var lika död redan innan jag började medicinera så den har inte försvunnit i samband med det men medicinen hjälper säkert till att hålla den borta.

Jag har nog tappat lusten helt och hållet skulle jag säga. Jag har haft ett "normalt" sexliv både med mig själv och partner förr om åren men båda delarna har dött av numera. Jag har funderat på om jag har en hormonell obalans (det finns andra saker som kan tyda på fet också) men det har inte blivit av att testa mig än.
Min läkare var väldigt tydligt med mig att om jag upplever det som att min sexlust minskar kraftigt på medicineringen och jag tycker att det är ett problem så ska jag höra av mig. Inte bara acceptera att det är så.
Sen kanske din bristande lust inte enbart beror på medicineringen utan att det är ett multifaktoriellt problem.
 
I ärlighetens namn så vet jag faktiskt inte. Jag har aldrig haft några direkta fantasier om att det ska vara på ett speciellt sätt faktiskt.


Min sexlust var lika död redan innan jag började medicinera så den har inte försvunnit i samband med det men medicinen hjälper säkert till att hålla den borta.

Jag har nog tappat lusten helt och hållet skulle jag säga. Jag har haft ett "normalt" sexliv både med mig själv och partner förr om åren men båda delarna har dött av numera. Jag har funderat på om jag har en hormonell obalans (det finns andra saker som kan tyda på fet också) men det har inte blivit av att testa mig än.
Kan pressen minska och lusten komma tillbaka om du själv bestämmer dig för att ta initiativet? Det är kanske avtändande att han gör det och du inte vet om du känner för det och då reagerar han negativt?
 
Disclaimer: Om man inte vill läsa om mitt sexliv kan man klicka bort tråden redan nu.

Är det någon som har lyckats återuppväcka ett dött sexliv med en partner där ffa den ena har normal sexdrift och den andra har noll sexdrift?

Min och sambons avsaknad av sexliv tär på relationen. Han blir frustrerad för att vi har sex typ en gång om året och jag känner mig som en dålig partner för att jag alltid säger nej när han inviterar. Det har gått så långt nu att jag får en klump i magen så fort jag börjar misstänka att han försöker uppvakta mig i ett sexuellt syfte. Det är inte för att jag inte vill ligga med just honom för det vill jag utan det är snarare att jag hamnar i en ond spiral där jag vet att det inte kommer funka rent fysiskt eftersom jag helt enkelt inte är kåt varpå vi får lägga ned hela projektet. Han blir besviken och så står man där återigen och känner sig otillräcklig och värdelös vilket dödar sexlusten ännu mer.

I början av vår relation hade vi ett normalt sexliv och båda trivdes med sexet vi hade men i takt med att livet kommit emellan, vi har haft våra respektive svårigheter osv så har min sexlust dött av, garanterat pga stress. Min kropp har liksom stängt ned den funktionen.

Detta är ju givetvis något man måste jobba med aktivt, både jag och han och jag har föreslagit att vi ska träffa en parterapeut eller sexolog som kan hjälpa oss eftersom problemet ligger på ett psykiskt plan. Vi måste ha en dialog om det tillsammans, det funkar liksom inte att jag ensam går i terapi och kommer hem glad och kåt utan vi måste hitta en gemensam strategi.

Så frågan är nu, är det någon här som varit i en liknande sits, lyckades ni lösa det?
Jag känner med dig.
Vi har sådana perioder ibland men inte kanske inte riktigt så illa som det låter här.
Jag ska se om jag kan komma med någon input senare. Men följer intresserat tråden så länge.
 
Svårt med sexlust, efter att jag fick barn försvann den. Min partner har varit stöttande, men ändå tydlig med att han önskade mer. Och så har vi haft det i nästan 10 år.

Sen kom lusten tillbaka med buller och bång förra våren, det var nästan väl mycket ett tag.
Jag har försökt analysera vad som ändrats, och den allra största delen är ju att jag mår mycket bättre psykiskt. Depression, utmattning, stress och mer stress är lustdödande.

Jag är fortfarande inte som jag var "förr i tiden" men jag mår mycket bättre.
 

Liknande trådar

Relationer Jag behöver hjälp att reda i mina tankar. Jag lever sedan knappt fem år tillsammans med mannen som jag var säker på var "mannen i mitt...
2 3
Svar
55
· Visningar
14 371
Senast: Korven
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp