språk tester och hemkunskap

[Werewolflaird]

Fattar inte varför vissa partier inte vill ha språktester för anställda inom äldrevården det behövs och även en kurs i hemkunskap.

Jag har själv hemtjänst och träffar varje vecka på personal som talar så dålig svenska att det är nästan omöjlig att förklara vad dom ska göra och dessutom är deras kunskaper om basala hushållssysslor minimal.

Har tillexempel bet att få fiskbuller till lunch och blev serverad ett fat med fiskbuller direkt ur burken, att förklara för hen att dom skulle kokas först och hur man bar sig åt var inte lätt.

Dom ska ju ha en lista på vad dom ska göra men verkar inte kunna läsa den utan man får förklara allt från matlagning till soputbärning.

Nu klarar jag mig ändå hyfsat men hur går det för dom äldre som inte kan röra sig, hör dåligt eller ser illa jag fasar för vad dom får stå ut med.

Det är dessutom ett stort bortfall på personal hela tiden då ingen verkar vilja jobba kvar vilket jag kan förstå med halv skift, dubbel skift och personal som får passa telefonen då dom kan ringas in för att jobba med mycket kort varsel.

Det är på tiden att politikerna gör något åt det hela.

 

[lil-sis]

Ett språktest leder nog inte till större tillgång till personal. Bättre arbetsvillkor och utbildning till de som behöver är ju en annan väg att gå.

 

[cirkus]

Fattar inte varför vissa partier inte vill ha språktester för anställda inom äldrevården det behövs och även en kurs i hemkunskap.

Jag har själv hemtjänst och träffar varje vecka på personal som talar så dålig svenska att det är nästan omöjlig att förklara vad dom ska göra och dessutom är deras kunskaper om basala hushållssysslor minimal.

Har tillexempel bet att få fiskbuller till lunch och blev serverad ett fat med fiskbuller direkt ur burken, att förklara för hen att dom skulle kokas först och hur man bar sig åt var inte lätt.

Dom ska ju ha en lista på vad dom ska göra men verkar inte kunna läsa den utan man får förklara allt från matlagning till soputbärning.

Nu klarar jag mig ändå hyfsat men hur går det för dom äldre som inte kan röra sig, hör dåligt eller ser illa jag fasar för vad dom får stå ut med.

Det är dessutom ett stort bortfall på personal hela tiden då ingen verkar vilja jobba kvar vilket jag kan förstå med halv skift, dubbel skift och personal som får passa telefonen då dom kan ringas in för att jobba med mycket kort varsel.

Det är på tiden att politikerna gör något åt det hela.

Lägg problemet där det hör hemma.
Det är bättre arbetsvillkor och utbildning.

 

[escodobe]

Fattar inte varför vissa partier inte vill ha språktester för anställda inom äldrevården det behövs och även en kurs i hemkunskap.

Jag har själv hemtjänst och träffar varje vecka på personal som talar så dålig svenska att det är nästan omöjlig att förklara vad dom ska göra och dessutom är deras kunskaper om basala hushållssysslor minimal.

Har tillexempel bet att få fiskbuller till lunch och blev serverad ett fat med fiskbuller direkt ur burken, att förklara för hen att dom skulle kokas först och hur man bar sig åt var inte lätt.

Dom ska ju ha en lista på vad dom ska göra men verkar inte kunna läsa den utan man får förklara allt från matlagning till soputbärning.

Nu klarar jag mig ändå hyfsat men hur går det för dom äldre som inte kan röra sig, hör dåligt eller ser illa jag fasar för vad dom får stå ut med.

Det är dessutom ett stort bortfall på personal hela tiden då ingen verkar vilja jobba kvar vilket jag kan förstå med halv skift, dubbel skift och personal som får passa telefonen då dom kan ringas in för att jobba med mycket kort varsel.

Det är på tiden att politikerna gör något åt det hela.

Politikerna ska väl ändå inte reglera vem som ska bli anställd eller inte?
Det är ju arbetsgivaren som gör bedömning om någon kan språket tillräckligt bra och är utbildad nog att klara av arbetet.

Jag har själv arbetat inom både hemtjänsten och ädrevården. Och ja, vissa saker folk gjorde gjorde mig mörkrädd - men det var inte kopplat till ursprunget utan mest brist på utbildning och sunt förnuft.

Komptensen behöver höjas, helt klart. Men då får man också fixa upp lönen och andra arbetsvillkor.

 

[MiaMia]

Att personal har kompetens och språkkunskaper nog är en fråga som bör hanteras på samma sätt om alla andra bedömningar av vem som sätts på vilka arbetsuppgifter, vem man anställer på vilken tjänst utifrån hur individens kompetens och förmåga matcher de arbetsuppgifter som ska utföras.

Det finns kan mycket väl finnas utrymme för att ha viss personal med begränsade kunskaper i svenska om de går hem till äldre som de delar modersmål med eller jobbar på äldreboende med viss språkinriktning.
Att ställa upp centralt formulerade krav på prov som automatiskt utesluter från alla anställningar skulle slå för brett.

Om en insats inte fungerar för att personalen inte klarar att kommunicera med brukaren så ska det självklart hanteras. Men som en kvalitetsfråga, inte genom oändamålsenlig detaljstyrning. På samma vis som alla andra orsaker som kan ligga bakom att någon person inte klarar sina arbetsuppgifter på ett tillfredställande sätt.

 

[BornAgain]

Jag har viss erfarenhet som anhörig - De flesta inom vård och omsorg här har utländskt ursprung. Det ÄR ett bekymmer med språk- och kulturbarriärer för både "brukare" och anställda. Men hellre personal som inte kan svenska än ingen personal alls. Och de allra flesta anställda är himla, himla bra.

Bara att ställa krav på de anställda räcker inte. Villkoren måste bli bättre - detta gäller inte minst möjligheterna till vidareutbildning (inklusive träning i språk). Och ställer man högre krav på de anställdas kompetens, måste man ge dem större frihet och ansvar att själva styra sitt arbete. Här är varje minut schemalagd, varje moment tidssatt och allt utanför ramarna innebär att brukare måste bortprioriteras

Det hände att Släkting inte fick lunch - och när jag talade med hennes hemtjänst så berodde det ibland på att de suttit med någon som blivit sjuk och behövde ambulans eller att någon hade kissat på sig eller fallit ur sängen, någon som drabbats av ångest och inte släppt iväg dem. Ska man ta hand om människor under de omständigheterna är det lätt att avhumanisera dem för att skydda sig själv, varpå man oftast gör ett uselt jobb. Många av de goda inom vården bränner ut sig. Framför för bättre villkor nu

Rent krasst - vad ska personal inom vård och omsorg med svenska till om de ändå inte bereds möjlighet att hantera sina vårdtagare som folk?

 

[honung]

Att så många som inte har insikt, erfarenhet eller kunskap om äldrevården har så många bestämda åsikter om vad som är bäst för äldrevården eller inte är förbluffande tycker jag.

Med en åldrande befolkning där fler och fler enligt samhället ska bo hemma så länge det går ser äldrevården annorlunda ut idag än vad den gjorde bara för säg 20 år sedan. För att få komma in på boende räcker det idag inte ens med att vara döende, det krävs ofta en ohållbar hemmasituation där man inte kan utföra vård för ens basala vård för att få en plats på säbo, och ja naturligtvis finns det nyanser däremellan också. Men det som förr utfördes av så och då kallade 'hemsamariter', sedemera vårdbiträden med eller utan utbildning, till dagens väl utbildade undersköterskor (underskötersketiteln ska skyddas först 2023) kräver idag så mycket mer av den som utför. Jag har arbetat på boende och hemtjänst i många år, har idag en specialistutbildning och specialtjänst men arbetar med hemtjänst till del och ser allvarliga problem dagligen relaterat till bristande kompetens och grundläggande kunskaper i det svenska språket. Jag arbetar i en miljö som så många i mitt skrå - med människor från världens alla hörn på både personal som med patient/brukarsidan. Otroligt mycket av vårt underlag är svårt sjuka människor med stort omvårdnadsbehov, stort vårdbehov UTÖVER grundläggande behov. Hemsamariten hade inte haft en chans att tillgodose dessa. Och jag anser att det finns en flagrant låg syn på människors behov av arbetsgivarna som tar in helt outbildad personal som inte helt sällan inte talar svenska alls. Som inte ens kan utföra dokumentation, som är otroligt viktigt för att ge rätt vård och omsorg utförd av många olika delar av omvårdnadspersonal, legitimerad personal och paramedicin och handläggning av insatser.

Jag upplever att många svenska kollegor, kämpar för att få förståelse av sina arbetsgivare att ens kunna få dem att förstå att det är människor man arbetar med. Från den administrativa sidan ser man skrämmande nog, inte helt sällan bara insatser, bistånd och minuter och gnällig personal - och hälsoscheman och bemanningshandböcker.

Ute hos vårdtagarna möter man gråtande människor, som mött personal som inte kan städa, inte laga mat eller kommunicera. Uteblivna besök, utebliven träning, uteblivna mediciner, uteblivet allt. Inte helt sällan kopplat till just språkförbistring, bristfällig dokumentation eller helt utebliven sån. Och betydelsen av ordet 'dokumentation' här, är kommunikation. Livsviktig sån. Det spelar ingen roll om du är från grönland, syrien eller bortre långbortistan - s p r å k e t ÄR oerhört viktigt i en samhällsfunktion som är bärande, levande - i dödens närhet hela tiden.

 

[Mabuse]

Fattar inte varför vissa partier inte vill ha språktester för anställda inom äldrevården det behövs och även en kurs i hemkunskap.

Jag har själv hemtjänst och träffar varje vecka på personal som talar så dålig svenska att det är nästan omöjlig att förklara vad dom ska göra och dessutom är deras kunskaper om basala hushållssysslor minimal.

Har tillexempel bet att få fiskbuller till lunch och blev serverad ett fat med fiskbuller direkt ur burken, att förklara för hen att dom skulle kokas först och hur man bar sig åt var inte lätt.

Dom ska ju ha en lista på vad dom ska göra men verkar inte kunna läsa den utan man får förklara allt från matlagning till soputbärning.

Nu klarar jag mig ändå hyfsat men hur går det för dom äldre som inte kan röra sig, hör dåligt eller ser illa jag fasar för vad dom får stå ut med.

Det är dessutom ett stort bortfall på personal hela tiden då ingen verkar vilja jobba kvar vilket jag kan förstå med halv skift, dubbel skift och personal som får passa telefonen då dom kan ringas in för att jobba med mycket kort varsel.

Det är på tiden att politikerna gör något åt det hela.

Det låter ju mer som en arbetslednings- och rekryteringsfråga? Alltså något för tjänstemännen och chefer i hemtjänsten att ta tag i.

Politikerna kan ju göra nya lagar och avsätta resurser, men felrekryteringar och dåliga scheman är ju en arbetsgivarfråga.

 

[Cambrie]

Att så många som inte har insikt, erfarenhet eller kunskap om äldrevården har så många bestämda åsikter om vad som är bäst för äldrevården eller inte är förbluffande tycker jag.

Med en åldrande befolkning där fler och fler enligt samhället ska bo hemma så länge det går ser äldrevården annorlunda ut idag än vad den gjorde bara för säg 20 år sedan. För att få komma in på boende räcker det idag inte ens med att vara döende, det krävs ofta en ohållbar hemmasituation där man inte kan utföra vård för ens basala vård för att få en plats på säbo, och ja naturligtvis finns det nyanser däremellan också. Men det som förr utfördes av så och då kallade 'hemsamariter', sedemera vårdbiträden med eller utan utbildning, till dagens väl utbildade undersköterskor (underskötersketiteln ska skyddas först 2023) kräver idag så mycket mer av den som utför. Jag har arbetat på boende och hemtjänst i många år, har idag en specialistutbildning och specialtjänst men arbetar med hemtjänst till del och ser allvarliga problem dagligen relaterat till bristande kompetens och grundläggande kunskaper i det svenska språket. Jag arbetar i en miljö som så många i mitt skrå - med människor från världens alla hörn på både personal som med patient/brukarsidan. Otroligt mycket av vårt underlag är svårt sjuka människor med stort omvårdnadsbehov, stort vårdbehov UTÖVER grundläggande behov. Hemsamariten hade inte haft en chans att tillgodose dessa. Och jag anser att det finns en flagrant låg syn på människors behov av arbetsgivarna som tar in helt outbildad personal som inte helt sällan inte talar svenska alls. Som inte ens kan utföra dokumentation, som är otroligt viktigt för att ge rätt vård och omsorg utförd av många olika delar av omvårdnadspersonal, legitimerad personal och paramedicin och handläggning av insatser.

Jag upplever att många svenska kollegor, kämpar för att få förståelse av sina arbetsgivare att ens kunna få dem att förstå att det är människor man arbetar med. Från den administrativa sidan ser man skrämmande nog, inte helt sällan bara insatser, bistånd och minuter och gnällig personal - och hälsoscheman och bemanningshandböcker.

Ute hos vårdtagarna möter man gråtande människor, som mött personal som inte kan städa, inte laga mat eller kommunicera. Uteblivna besök, utebliven träning, uteblivna mediciner, uteblivet allt. Inte helt sällan kopplat till just språkförbistring, bristfällig dokumentation eller helt utebliven sån. Och betydelsen av ordet 'dokumentation' här, är kommunikation. Livsviktig sån. Det spelar ingen roll om du är från grönland, syrien eller bortre långbortistan - s p r å k e t ÄR oerhört viktigt i en samhällsfunktion som är bärande, levande - i dödens närhet hela tiden.

Så vad ska ni göra för att lösa problemen anser du?

Jag har skrivit det innan och skriver det igen: jag FÖRSTÅR att hemtjänsten är ett arbete man ger ett par år och sedan drar ifrån. Otacksamma brukare, chefer som inte överhuvudtaget har någon utbildning till chef (utan är socionomer liksom, ingen chefsutbildning där inte), bedrövlig lön och arbetsvillkor. Många gånger gnälliga kärringar till kollegor (jättekul att det finns någon som väljer att jobba i hemtjänsten länge, min erfarenhet från min period inom hemtjänsten i flera kommuner är dock att dessa kärringar gjorde vad de kunde för att baktala och sätta dit vikarier, så får man definitivt inte arbetskraft att trivas på sin arbetsplats).

Jag bor idag i en kommun som faktiskt har krav på svenska - sas 2 ska man ha läst. Det har resulterat i Sveriges högsta sjuktal bland de anställda för det finns inga vikarier så de anställda får täcka upp för varandra, i somras var andra sommaren som man inte hade vikarier för att klara sommarsemestrarna. Sedan gnäller de som jobbar på de få vikarier som kommer in att de inte kan svenska, eller som i min väns fall, att han inte tog av sig kepsen i fikarummet, så de snabbt slutar. Alltså. Tror man att man kan behålla arbetskraft genom att bete sig som surkärringar, då tror man fel.

Jag skulle säga att hemtjänsten idag har de arbetstagare som de förtjänar. Det är svårt att göra något åt löner och kassa arbetsvillkor, men man kan naturligtvis som fast anställd vara trevlig och respektera de vikarier som tas in, med eller utan utbildning och även om de inte sätter svenskan rätt vid varje tillfälle.

Sedan ska det sägas att ytterst få som kommer till Sverige går SAS 2 om man ska se det stora hela, många, och de flesta, hinner få arbete där de accepteras och respekteras långt innan dess. Företrädesvis inte inom vården.

 

[_Elly_]

Micra fiskbullarna? En antagligen oväsentlig sidodetalj men kan underlätta om det sker igen då det lär vara lättare att förklara och står på burken hur länge Upptäckte nyligen att det går själv.

 

[honung]

Så vad ska ni göra för att lösa problemen anser du?

Jag har skrivit det innan och skriver det igen: jag FÖRSTÅR att hemtjänsten är ett arbete man ger ett par år och sedan drar ifrån. Otacksamma brukare, chefer som inte överhuvudtaget har någon utbildning till chef (utan är socionomer liksom, ingen chefsutbildning där inte), bedrövlig lön och arbetsvillkor. Många gånger gnälliga kärringar till kollegor (jättekul att det finns någon som väljer att jobba i hemtjänsten länge, min erfarenhet från min period inom hemtjänsten i flera kommuner är dock att dessa kärringar gjorde vad de kunde för att baktala och sätta dit vikarier, så får man definitivt inte arbetskraft att trivas på sin arbetsplats).

Jag bor idag i en kommun som faktiskt har krav på svenska - sas 2 ska man ha läst. Det har resulterat i Sveriges högsta sjuktal bland de anställda för det finns inga vikarier så de anställda får täcka upp för varandra, i somras var andra sommaren som man inte hade vikarier för att klara sommarsemestrarna. Sedan gnäller de som jobbar på de få vikarier som kommer in att de inte kan svenska, eller som i min väns fall, att han inte tog av sig kepsen i fikarummet, så de snabbt slutar. Alltså. Tror man att man kan behålla arbetskraft genom att bete sig som surkärringar, då tror man fel.

Jag skulle säga att hemtjänsten idag har de arbetstagare som de förtjänar. Det är svårt att göra något åt löner och kassa arbetsvillkor, men man kan naturligtvis som fast anställd vara trevlig och respektera de vikarier som tas in, med eller utan utbildning och även om de inte sätter svenskan rätt vid varje tillfälle.

Sedan ska det sägas att ytterst få som kommer till Sverige går SAS 2 om man ska se det stora hela, många, och de flesta, hinner få arbete där de accepteras och respekteras långt innan dess. Företrädesvis inte inom vården.

För det första anser jag att det krävs en verklighetsuppfattning från samhällets och arbetgivarnas sida, att omvårdnad av äldre inte handlar om att i huvudsak bädda sängar, torka skit och städa. Idag finns en generell syn och politik som innebär att man ska kunna/få bo hemma så länge det bara är möjligt och det innebär att människor i behov av vård och omsorg i hemmet har större behov än någonsin tidigare. Det innebär också att de som faktiskt får boende på säbo - också är i sämre skick än någonsin tidigare. Arbete i både ordinarie boende och på SÄBO kräver kompetenser som inte krävts tidigare, det är yrken som har förändrats i grunden men man utgår fortfarande från att 'vem som helst' kan utföra jobbet - som inte på långa vägar är detsamma som när det räckte med vårdbiträdeskompetens, vilket även det en gång i tiden fanns formell utbildning för att få arbeta som. Det måste ställas krav på kompetens, utbildning och - språkkunskap. Jag, som trots kompetens och utbildning, specialistutbildning och flera andra formella kompetenser långt ovanför generella krav för att arbeta på boende eller hemtjänst, skulle inte ens fundera på att söka till, eller ens kvalificera mig för en tjänst på ett profilerat säbo för finsktalande personer. Jag skulle inte vara aktuell för sån tjänst utan att kunna det finska språket. Varför är det så att kompetens att kunna kommunicera och dokumentera på svenska inte är ett självklart krav för att kunna jobba inom generella äldrevården?

Likaså från andra sidan, med mängden och antalet vårdtagare och brukare som inte kan ett ord svenska, behöver även jag och mina svenska kollegor få bättre kompetenser i att kommunicera med människor som inte kan svenska språket. En tumme upp tex har inte alltid den innebörd vi alltid trott, utan kan resultera i att man kränker någon helt oavsiktligt när man inte har möjlighet för grundläggande kommunikation eller insikt i olika kulturer.

Jag skulle säga att hemtjänsten idag har de arbetstagare som de förtjänar. Det är svårt att göra något åt löner och kassa arbetsvillkor, men man kan naturligtvis som fast anställd vara trevlig och respektera de vikarier som tas in, med eller utan utbildning och även om de inte sätter svenskan rätt vid varje tillfälle

Va?

 

[Cambrie]

För det första anser jag att det krävs en verklighetsuppfattning från samhällets och arbetgivarnas sida, att omvårdnad av äldre inte handlar om att i huvudsak bädda sängar, torka skit och städa. Idag finns en generell syn och politik som innebär att man ska kunna/få bo hemma så länge det bara är möjligt och det innebär att människor i behov av vård och omsorg i hemmet har större behov än någonsin tidigare. Det innebär också att de som faktiskt får boende på säbo - också är i sämre skick än någonsin tidigare. Arbete i både ordinarie boende och på SÄBO kräver kompetenser som inte krävts tidigare, det är yrken som har förändrats i grunden men man utgår fortfarande från att 'vem som helst' kan utföra jobbet - som inte på långa vägar är detsamma som när det räckte med vårdbiträdeskompetens, vilket även det en gång i tiden fanns formell utbildning för att få arbeta som. Det måste ställas krav på kompetens, utbildning och - språkkunskap. Jag, som trots kompetens och utbildning, specialistutbildning och flera andra formella kompetenser långt ovanför generella krav för att arbeta på boende eller hemtjänst, skulle inte ens fundera på att söka till, eller ens kvalificera mig för en tjänst på ett profilerat säbo för finsktalande personer. Jag skulle inte vara aktuell för sån tjänst utan att kunna det finska språket. Varför är det så att kompetens att kunna kommunicera och dokumentera på svenska inte är ett självklart krav för att kunna jobba inom generella äldrevården?

Likaså från andra sidan, med mängden och antalet vårdtagare och brukare som inte kan ett ord svenska, behöver även jag och mina svenska kollegor få bättre kompetenser i att kommunicera med människor som inte kan svenska språket. En tumme upp tex har inte alltid den innebörd vi alltid trott, utan kan resultera i att man kränker någon helt oavsiktligt när man inte har möjlighet för grundläggande kommunikation eller insikt i olika kulturer.


Va?

Inte va, tyvärr är attityden från de (oftast få) som arbetat länge i hemtjänsten till vikarier oerhört tragisk. Inte konstigt att folk inte vill stanna kvar ärligt talat. Om INGEN söker oavsett kompetens så har ni ju ingen personal. De flesta kommuner idag har väl krav för fast tjänst, inte för vikariat, men jag skulle säga att vikarier är jäkligt viktigt i en verksamhet, det ser man ju i vår kommun där inga vikarier finns.

Mycket av det du tar upp är trots det ett arbetsgivaransvar, men jag kan ändå inte se vad du har för lösning på problemen, mest att du, liksom många andra hemtjänstanställda som varit där ett tag, lägger över energin på enskilda arbetstagare som trots det otacksamma arbetet har sökt dit.

 

[Guldaskig]

Jag är född och uppvuxen i Sverige och om du hade gett mig en burk fiskbullar att tillaga hade jag inte heller haft en aning om hur jag skulle göra

Prata med deras chefer istället, säg att de behöver bättre arbetsvillkor och bättre förutsättningar för att göra ett bra jobb. Tycker de allra flesta inom hemtjänsten försöker göra så gott de kan trots usla förutsättningar.

 

[honung]

Inte va, tyvärr är attityden från de (oftast få) som arbetat länge i hemtjänsten till vikarier oerhört tragisk. Inte konstigt att folk inte vill stanna kvar ärligt talat. Om INGEN söker oavsett kompetens så har ni ju ingen personal. De flesta kommuner idag har väl krav för fast tjänst, inte för vikariat, men jag skulle säga att vikarier är jäkligt viktigt i en verksamhet, det ser man ju i vår kommun där inga vikarier finns.

Mycket av det du tar upp är trots det ett arbetsgivaransvar, men jag kan ändå inte se vad du har för lösning på problemen, mest att du, liksom många andra hemtjänstanställda som varit där ett tag, lägger över energin på enskilda arbetstagare som trots det otacksamma arbetet har sökt dit.

Jag är inte hemtjänstanställd, men har delar av det i min utövning. Även om jag håller med dig till viss del om revirpinkande som jag dock inte sett inom hemtjänsten som ju av naturliga skäl är mer flexibel än vad arbete på boende är, tycker jag du har en lite för dryg inställning till var problemet är. Och SJÄLVKLART ligger problemet i arbetsgivarens händer om det nu är fel personer på fel plats i mötet med patient/brukare/vårdtagare/kund/whatever namn som används. Om inte arbetsgivaren har insikt i vad arbetet med dessa kräver - så är vi precis där vi är - en samhällssyn på att vem som helst kan torka skit och då är inte kompetens, kommunikation, dokumentation, bemötande prioriterat. Eller löner. Eller arbetsvillkor.

Att arbeta med äldrevård & omsorg är inte otacksamt. Tvärtom. Jag har gjort många lappkast i mitt yrkesliv men jag har aldrig någonsin haft ett så tacksamt arbete som när jag arbetat inom äldreomsorgen.

 

[Cambrie]

Att arbeta med äldrevård & omsorg är inte otacksamt. Tvärtom. Jag har gjort många lappkast i mitt yrkesliv men jag har aldrig någonsin haft ett så tacksamt arbete som när jag arbetat inom äldreomsorgen.

Dåliga arbetsvillkor, gnälliga brukare, gnälliga medarbetare, gnälliga anhöriga, chefer som faktiskt inte har någon som helst chefutbildning (det har varit JÄTTESKILLNAD på mina chefer inom andra branscher jämfört med dem jag jobbat för inom kommunal vård och omsorg, man ska fasiken inte förakta det viktiga i ledarskapsutbildningar), dålig lön, kassa arbetstider, delad skiftgång i flera kommuner, lägg därtill att du inte är vatten värd om du har lite dålig svenska. För då måste ju minsann din kompetens om du inte kan laga fiskbullar handla om att du inte är svensk.

Vi har verkligen olika tankar om vad som är ett bra arbete. Jättebra att du trivs dock. Jag gjorde det inte. Se till att ta hand om era nyanställda så de också trivs. Oavsett vilken utbildning de har.

 

[lil-sis]

Dåliga arbetsvillkor, gnälliga brukare, gnälliga medarbetare, gnälliga anhöriga, chefer som faktiskt inte har någon som helst chefutbildning (det har varit JÄTTESKILLNAD på mina chefer inom andra branscher jämfört med dem jag jobbat för inom kommunal vård och omsorg, man ska fasiken inte förakta det viktiga i ledarskapsutbildningar), dålig lön, kassa arbetstider, delad skiftgång i flera kommuner, lägg därtill att du inte är vatten värd om du har lite dålig svenska. För då måste ju minsann din kompetens om du inte kan laga fiskbullar handla om att du inte är svensk.

Vi har verkligen olika tankar om vad som är ett bra arbete. Jättebra att du trivs dock. Jag gjorde det inte. Se till att ta hand om era nyanställda så de också trivs. Oavsett vilken utbildning de har.

Det finns bra chefer inom kommunal vård och omsorg också men det är väl samma ”problem”, man får den personal man är beredd att betala för. Om det inte är krav på vidareutbildning och man heller inte får betalt för det så blir det ju inte så.

Jag har några vänner (av förklarlig anledning) som jobbar som chefer inom omsorgen men de är alla sådana som först jobbade inom verksamhet ”på golvet” och dessutom har läst chefs- och organisationsutbildningar.

 

[honung]

Dåliga arbetsvillkor, gnälliga brukare, gnälliga medarbetare, gnälliga anhöriga, chefer som faktiskt inte har någon som helst chefutbildning (det har varit JÄTTESKILLNAD på mina chefer inom andra branscher jämfört med dem jag jobbat för inom kommunal vård och omsorg, man ska fasiken inte förakta det viktiga i ledarskapsutbildningar), dålig lön, kassa arbetstider, delad skiftgång i flera kommuner, lägg därtill att du inte är vatten värd om du har lite dålig svenska. För då måste ju minsann din kompetens om du inte kan laga fiskbullar handla om att du inte är svensk.

Vi har verkligen olika tankar om vad som är ett bra arbete. Jättebra att du trivs dock. Jag gjorde det inte. Se till att ta hand om era nyanställda så de också trivs. Oavsett vilken utbildning de har.

Tråkigt att du haft de erfarenheterna (och tyckandet). Jag har inte samma upplevelser som du, har heller inte hört annan kollega uttrycka sig på det sättet. Trist att du fått uppleva det, men beskriv det inte som en absolut sanning för all äldrevård och en hel armada av människor som arbetar med det varje dag och natt. Kan också tycka att det är bra att du inte arbetar inom sjuk & äldreomsorgen med de åsikterna.

 

[Fetaost]

Jag jobbar i hemtjänsten. Jag har haft många olika typer av jobb men detta är det BÄSTA jobb jag haft. Och bästa kollegorna. Och bästa chefen.
Ja, lönen kunde vara bättre (det kan det väl alltid) och likaså vore det kul med mer internutbildningar.
Min arbetsplats är stor och merparen har jobbat här länge. Vissa i över 20 år.

Förra månaden togs tre nya medarbetare in och idag fick vi beröm av chefen för att de kände sig så väl mottagna. Och vi fick tårta av anhöriga.

Jag är så sjukt less på allt negativt man läser i media om hemtjänst. Det finns många väl fungerade enheter och det är så himla trist när "hemtjänst" diskusteras på ett sätt där allt drars över en å samma kant.

 

[Fetaost]

Fattar inte varför vissa partier inte vill ha språktester för anställda inom äldrevården det behövs och även en kurs i hemkunskap.

Jag har själv hemtjänst och träffar varje vecka på personal som talar så dålig svenska att det är nästan omöjlig att förklara vad dom ska göra och dessutom är deras kunskaper om basala hushållssysslor minimal.

Har tillexempel bet att få fiskbuller till lunch och blev serverad ett fat med fiskbuller direkt ur burken, att förklara för hen att dom skulle kokas först och hur man bar sig åt var inte lätt.

Dom ska ju ha en lista på vad dom ska göra men verkar inte kunna läsa den utan man får förklara allt från matlagning till soputbärning.

Nu klarar jag mig ändå hyfsat men hur går det för dom äldre som inte kan röra sig, hör dåligt eller ser illa jag fasar för vad dom får stå ut med.

Det är dessutom ett stort bortfall på personal hela tiden då ingen verkar vilja jobba kvar vilket jag kan förstå med halv skift, dubbel skift och personal som får passa telefonen då dom kan ringas in för att jobba med mycket kort varsel.

Det är på tiden att politikerna gör något åt det hela.

Vilka partier vill införa språktester och hemkunskap och vilka vill inte? Detta har jag helt missat. Ligger det som förslag i riksdagen?

Matlagning ingår sällan på beslut. Dock att värma mat. Har du på beslut att de ska laga maten och det inte görs så är det en avvikelse som ska rapporteras. Har du ringt enhetschefen om avvikelsen?

Timvikarier lägger sig tillgängliga självmant. Vill man jobba så får man räkna med att bli inringd med kort varsel (och vakta telefonen) annars tar man bort sin tillgänglighet. Man är inte livegen som vikarie. Ordinarie personal är svindyr att beordra in och man kan aldrig kräva att de ska passa telefonen på sin fritid.

Om det är stort bortfall och personalproblem på din ort så hoppas jag att du förstår att det är ett problem hos just den arbetsplatsen. Att det finns arbetsplatser som inte fungerar betyder inte att alla i samma branch ser lika dana ut.

 

[Cambrie]

Det finns bra chefer inom kommunal vård och omsorg också men det är väl samma ”problem”, man får den personal man är beredd att betala för. Om det inte är krav på vidareutbildning och man heller inte får betalt för det så blir det ju inte så.

Jag har några vänner (av förklarlig anledning) som jobbar som chefer inom omsorgen men de är alla sådana som först jobbade inom verksamhet ”på golvet” och dessutom har läst chefs- och organisationsutbildningar.

Kul att det finns. Här och i kringliggande kommuner är det enbart socionomer som är enhetschefer, och socionomutbildningen är ingen ledarskapsutbildning.