GotAsecret
Trådstartare
Gissa vad??
För ett par veckor sen blev jag diplomerad healer
Jag halkade in på detta med healing efter att min mamma gick bort, och jag hittade en healer i min vänskapskrets.
Jag bokade in en tid hos henne och fick förmodligen, fram tills dess, den häftigaste upplevelsen jag nånsin haft tror jag
Sen fortsatte jag att ta emot i olika versioner och former, innan jag snubblade på möjligheten att faktiskt gå en utbildning - så det gjorde jag. Är inne på min andra nu och där har jag bara den fysiska healingen kvar att göra innan jag blir godkänd även där
Att jag kan börja jobba med det närhelst jag önskar, och att jag faktiskt får jobba med att hjälpa människor, precis som det ska vara, som jag alltid vetat att det ska vara.
AF och FK hejar på. Nu är jag sjukskriven och hos AF är jag inte aktuell, men de tycker att det är fenomenalt bra att jag hittat nåt jag vill och kan göra (Hon på AF sa att: Gå alla kurser du vill så kan du komma långt, du verkar ha hittat din grej, även om du får betala utbildningarna själv Jag tror på dig! ) så inte ens de dömer mig...
Jag har börjar bli mer och mer öppen med det, har inga problem att prata om det och vill nån döma mig så varsågod. Har dock inte hänt hittills, tvärt om, vilket känns jättebra!
Ni får gärna dela med er av tankar och egna eventuella upplevelser, såklart!
(och skulle ni ha behov av att motargumentera, avfärda o.s.v. så gör det för all del. Det stör inte mig ett dugg egentligen )
För ett par veckor sen blev jag diplomerad healer
Jag halkade in på detta med healing efter att min mamma gick bort, och jag hittade en healer i min vänskapskrets.
Jag bokade in en tid hos henne och fick förmodligen, fram tills dess, den häftigaste upplevelsen jag nånsin haft tror jag
Sen fortsatte jag att ta emot i olika versioner och former, innan jag snubblade på möjligheten att faktiskt gå en utbildning - så det gjorde jag. Är inne på min andra nu och där har jag bara den fysiska healingen kvar att göra innan jag blir godkänd även där
Att jag kan börja jobba med det närhelst jag önskar, och att jag faktiskt får jobba med att hjälpa människor, precis som det ska vara, som jag alltid vetat att det ska vara.
AF och FK hejar på. Nu är jag sjukskriven och hos AF är jag inte aktuell, men de tycker att det är fenomenalt bra att jag hittat nåt jag vill och kan göra (Hon på AF sa att: Gå alla kurser du vill så kan du komma långt, du verkar ha hittat din grej, även om du får betala utbildningarna själv
Jag tror på dig! ) så inte ens de dömer mig...Jag har börjar bli mer och mer öppen med det, har inga problem att prata om det och vill nån döma mig så varsågod. Har dock inte hänt hittills, tvärt om, vilket känns jättebra!
Ni får gärna dela med er av tankar och egna eventuella upplevelser, såklart!
(och skulle ni ha behov av att motargumentera, avfärda o.s.v. så gör det för all del. Det stör inte mig ett dugg egentligen
)
