Ja,hjärtaär kollat. Jag tror också det kan va så att jon har varit för hårt tagen hos inridaren ( vk köpte henne för 10 månader sen,direkt från Irland). Det kanske är så att hon är trygg nu,att ho vågar slappna av för att hon vet att vi inte gör henne illa,och med det visar att detta vill hon inte idag
Jag har erfarenhet av just en sån irländsk connemara som behandlats lite för illa hemma i irland, kommit till någon som hoppade honom här i sverige och successivt började tala om att "nej jag gillar inte detta". Den hästen skenade, slängde av och stegrade dock. Blev en sån häst som såldes vidare flera gånger för han marknadsfördes som hopphäst, var orolig för att nya människan skulle slå, osv, dålig cirkel.
Så det är ju, om man kan utesluta smärta, andra kroppsliga fel, och utrustning, en möjlighet.
Är det så att er häst bara helt enkelt känner sig trygg och försöker tala om att "nej, jag gillar inte detta/detta stressar mig, så jag vill inte" skulle jag vara överlycklig över att få det förtroendet, superstolt över att min häst talar om det på ett så milt och fint sätt, och sen försöka jobba med det därifrån. Backa några steg, och försöka klura ut hur man kan jobba fram antingen en glädje för hoppning i stället för stress, alternativt kanske hästen ska slippa hoppning.
Den hästen jag har erfarenhet av gick det tyvärr så långt att han förknippade utrustning med hoppning, press, stress, ingen som lyssnade osv. Så han började stressa redan när han såg sadeln. Vi (jag och ägaren) backade massa steg bak och red honom barbacka i grimma hur länge som helst. Till slut blev han en trevlig ridhäst, men blev stressad när han såg hindermaterial. Gick dock på slutet att hoppa över någon enstaka stock/dike i skogen och att han då tyckte det kunde vara lite halvkul om man tjoade till och klappade massa och gav godis när man kom över, samt tydligt visade efter hoppet att det var det, det blir inte värre än så, nu knatar vi vidare.
