Stanna eller gå?

Sv: Stanna eller gå?

Jag blir galen. Varför är det ALLTID motparten det är fel på och aldrig TS. Det blir så typ klyschigt o krystat varje gång. Det blir ju samma visa varje gång, dumpa, varför stanna kvar, du är värd nått bättre osv. Kan det inte komma ut nått nytt nån gång :meh:


Vi hör aldrig motparten men varför ska man stanna kvar i en relation som man uppenbart inte mår bra av? Ts i detta fallet mådde inte alls bra och om det inte fungerar att prata och få till en ändring, vad finns det då för mening med att stanna kvar?

Tanten har rätt, det är ingen annan än en själv som kan göra något åt sina egna problem!
 
Sv: Stanna eller gå?

Ibland kan det vara väldigt bra att ignorera Gammeln... :meh:

Tack för tipset :). Men jag blir ändå förbannad. Jag tycker att det är respektlöst mot TS att skriva sådant dravel i hennes tråd. Helt empatilöst.

Och det tycker jag att du Gammeln ska ta till dig. Man kan inte "skoja" eller vad du nu försöker göra om vad som helst i vilken situation som helst. När människor befinner sig i situationer som är sköra som nattgammal is, då får man faktiskt besinna sig.
 
Sv: Stanna eller gå?

Tack för tipset :). Men jag blir ändå förbannad. Jag tycker att det är respektlöst mot TS att skriva sådant dravel i hennes tråd. Helt empatilöst.

Och det tycker jag att du Gammeln ska ta till dig. Man kan inte "skoja" eller vad du nu försöker göra om vad som helst i vilken situation som helst. När människor befinner sig i situationer som är sköra som nattgammal is, då får man faktiskt besinna sig.

Jag menade inte TS i detta enskilda fall utan TS i allmänhet. Men det är ju så att ni inte kan läsa ordentligt men det är ju inte första gången.
 
Sv: Stanna eller gå?

Jag menade inte TS i detta enskilda fall utan TS i allmänhet. Men det är ju så att ni inte kan läsa ordentligt men det är ju inte första gången.

Det kanske är du som ska läsa ordentligt? Tantens inlägg handlade ju om TS i detta enskilda fall och inte om TS i allmänhet.
 
Sv: Stanna eller gå?

Jag menade inte TS i detta enskilda fall utan TS i allmänhet. Men det är ju så att ni inte kan läsa ordentligt men det är ju inte första gången.

Du medgav själv att du inte läst tråden, då kanske man ska vara försiktig med att häva ur sig något. Eller orka läsa tråden då :meh:
 
Sv: Stanna eller gå?

Ville bara uppdatera så ni vet att jag lever. Jag lämnade honom imorse. Jag som förväntat mej en massa ilska från hans håll är nu helt förvirrad. Vi kramades, jag låg i hans famn o förklarade, och han blev bara ledsen, inte arg... Jätteskönt å lugnt, men samtidigt känner jag mej som boven i dramat nu... Vi hade en jättebra dag igår. Många dagar är jättebra. Men lika ofta har det varit illa och då är det ju riktigt illa. Men nu har jag svårt att se klart, VAD var det e.g som var så hemskt... Jag vet ju det e.g men känner bara stor sorg just nu... Pratat med hans mor och förklarat läget idag, har pratat en del med henne sen innan. Fick stöd därifrån, hon har sagt åt mej många ggr att det är dags att gå, för att relationen inte funkar, så hon tyckte jag tog ett klokt beslut att avsluta det lugnt o fint. Men fy FAN vad ont det gör! Jag vet ju att det inte kunde fortsätta, att även om han stundvis gjorde mej lycklig var det mkt oro och rädsla, ångest och panik inblandat. Senast igår fick jag läsa att han skrivit till en tjejkompis att han ville ha henne som sexslav och att han skulle kyssa henne djupt nästa gång de sågs. Kände då att jag tagit rätt beslut. Men nu i efterhand så gör det bara jätteont!Antar att det måste få vara så...

BRA GJORT!
Förstår det kräver mycket kraft av dig att ha tagit det steget! Kom nu ihåg varför du tog det, så du inte faller tillbaka!

Fetade lite i ditt citat... fast han nu var "snäll" under uppbrottet betyder det inte att det kan bli bra mellan er. Det betyder inte att han kan förändras. Du har nu lämnat honom kom nu ihåg VEM han var, inte den du TRODDE han var. Har sedan hans egen mamma tyckt du borde gå för att det inte fungerar, så borde det väl också säga dig något?
Håll hårt i ditt beslut hur jobbigt det än känns! Du fixar det!
 
Sv: Stanna eller gå?

Nej, jag läser faktiskt igenom de trådar jag kommenterar i... dra inte alla över en kam osv :meh:

Har Gammeln fått för mycket skogsstjärna med citron idag eller vad är det?! :cautious:

Med tanke på nickets maskulina form och den påstådda åldern får vi väl förmoda att det inte är PMS... :sneaky: :nailbiting:
 
Sv: Stanna eller gå?

Ville bara uppdatera så ni vet att jag lever. Jag lämnade honom imorse. Jag som förväntat mej en massa ilska från hans håll är nu helt förvirrad. Vi kramades, jag låg i hans famn o förklarade, och han blev bara ledsen, inte arg... Jätteskönt å lugnt, men samtidigt känner jag mej som boven i dramat nu... Vi hade en jättebra dag igår. Många dagar är jättebra. Men lika ofta har det varit illa och då är det ju riktigt illa. Men nu har jag svårt att se klart, VAD var det e.g som var så hemskt... Jag vet ju det e.g men känner bara stor sorg just nu... Pratat med hans mor och förklarat läget idag, har pratat en del med henne sen innan. Fick stöd därifrån, hon har sagt åt mej många ggr att det är dags att gå, för att relationen inte funkar, så hon tyckte jag tog ett klokt beslut att avsluta det lugnt o fint. Men fy FAN vad ont det gör! Jag vet ju att det inte kunde fortsätta, att även om han stundvis gjorde mej lycklig var det mkt oro och rädsla, ångest och panik inblandat. Senast igår fick jag läsa att han skrivit till en tjejkompis att han ville ha henne som sexslav och att han skulle kyssa henne djupt nästa gång de sågs. Kände då att jag tagit rätt beslut. Men nu i efterhand så gör det bara jätteont!Antar att det måste få vara så...

Så otroligt bra gjort!! Jag har läst tråden i tysthet och imponerats av dig från början! Du har hela tiden tagit till dig vad alla skriver och själv nått insikt efter insikt och därefter skridit till handling. Det ÄR svårt och det kommer göra ont och du kommer fundera på om du gjorde rätt. Men genom vad du redan gjort har du visat att du är stark och modig och förnuftig och att du klarar detta.

Att du känner sorg är inte konstigt, du har ju lämnat en relation och därmed också lämnat drömmar och förhoppningar bakom dig. Samtidigt så är du helt medveten om att du gjort det enda rätta, att de drömmarna och förhoppningarna inte hade någon realistisk grund, och du och dina barn kommer må så mycket bättre i längden.

När du tagit dig ur det känslomässiga nät han fångat dig i kommer du inte heller längre känna någon tvekan eller tvivel, du kommer undra hur du kunde stanna så länge och tacka dig själv för att du fattade beslutet att gå! Återigen, du är stark och modig och du har fattat helt rätt beslut. :bow:
 
Sv: Stanna eller gå?

Ville bara uppdatera så ni vet att jag lever. Jag lämnade honom imorse. Jag som förväntat mej en massa ilska från hans håll är nu helt förvirrad. Vi kramades, jag låg i hans famn o förklarade, och han blev bara ledsen, inte arg... Jätteskönt å lugnt, men samtidigt känner jag mej som boven i dramat nu... Vi hade en jättebra dag igår. Många dagar är jättebra. Men lika ofta har det varit illa och då är det ju riktigt illa. Men nu har jag svårt att se klart, VAD var det e.g som var så hemskt... Jag vet ju det e.g men känner bara stor sorg just nu... Pratat med hans mor och förklarat läget idag, har pratat en del med henne sen innan. Fick stöd därifrån, hon har sagt åt mej många ggr att det är dags att gå, för att relationen inte funkar, så hon tyckte jag tog ett klokt beslut att avsluta det lugnt o fint. Men fy FAN vad ont det gör! Jag vet ju att det inte kunde fortsätta, att även om han stundvis gjorde mej lycklig var det mkt oro och rädsla, ångest och panik inblandat. Senast igår fick jag läsa att han skrivit till en tjejkompis att han ville ha henne som sexslav och att han skulle kyssa henne djupt nästa gång de sågs. Kände då att jag tagit rätt beslut. Men nu i efterhand så gör det bara jätteont!Antar att det måste få vara så...

Först och främst: Bra gjort! Du vet ju att det var rätt beslut för både dig och barnen, men det betyder inte att det var lätt, så starkt gjort av dig!

Sen tycker jag absolut du ska tillåta dig själv att sörja. Oavsett hur skadlig er relation var för dig så har det varit en jättestor och viktig del av ditt liv, det är klart det inte är något du skiljs från utan att det känns tungt! Det är inget konstigt med det, och att du sörjer betyder inte att du är svag eller kommer att vända tillbaka till honom.

Sen skulle väl inte jag i ärlighetens namn vara så säker på att sista reaktionen från honom är kommen än heller, jag skulle inte bli förvånad om det kommer en annan sida när "stackars snälla mig!"-knepet visar sig inte ge utdelning... Men det är jättebra om det inte blir mer!

Och när det gäller att du känner dig elak mot honom, att du tycker synd om honom... Försök ta ett steg tillbaka och fråga dig själv om det är en sund reaktion? Du vet varför du lämnar honom, du vet att du har gett mer än vad som är rimligt i er relation, du vet att det är bäst inte bara för dig utan även för barnen. Så varför känner du dig som "boven i dramat" då? Man kan inte helt rå över sina känslor, men man kan försöka se dem tydligt och få insikt i vad de grundar sig i vilket ger en större möjlighet att undvika att blint reagera på dem. Sörja relationen är sunt, ta på dig skulden för den är det inte.


Och till användaren Gammeln. Skäms, för i gröne! Gå in i en tråd du inte läst för att roa dig med att provocera borde tjäna dig en avstängning! Uppmana TS att stanna och ta på sig skulden i en rejält osund och direkt skadlig relation bara för att du har tråkigt en måndagsförmiddag, nån sorts jämrarns gränser får man faktiskt ha!
 
Sv: Stanna eller gå?

Och till användaren Gammeln. Skäms, för i gröne! Gå in i en tråd du inte läst för att roa dig med att provocera borde tjäna dig en avstängning! Uppmana TS att stanna och ta på sig skulden i en rejält osund och direkt skadlig relation bara för att du har tråkigt en måndagsförmiddag, nån sorts jämrarns gränser får man faktiskt ha!

:bow::bow::bow:
 
Sv: Stanna eller gå?

Ville bara uppdatera så ni vet att jag lever. Jag lämnade honom imorse.

Jätteskönt att höra att du har tagit steget och att allt gick lugnt. Nu har du gjort det svåraste, det kommer att bli bättre. Att ifrågasätta, känna sig ensam, sörja och längta efter de fina dagarna är en del av processen, saker du måste igenom, det betyder inte att beslutet att gå var fel. Som röksuget efter att man slutat röka. Nåt man måste vänta ut bara.

Lycka till!!!
 

Liknande trådar

Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
17 023
Senast: Whoever
·
Relationer Jag undrar hur det ser ut hos andra familjer under middagen. Jag har två typer av middagar jag undrar över. 1. middag med mina...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
5 052
Senast: Badger
·
Skola & Jobb Den här vintern har fått mig att undra om jag verkligen orkar fortsätta köra buss. Jag älskar det verkligen, det är mitt drömyrke sen...
4 5 6
Svar
110
· Visningar
5 262
Senast: monster1
·
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 185
Senast: Nixehen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp