Stark eller svag, det är frågan...

GotAsecret

Trådstartare
...som jag ställer mig än en gång.

Än en gång har en (eller egentligen två, vilket förmodligen innebär fler...) relation skitit sig.
Någon jag trodde var min vän vände mig ryggen när den uppmärksamheten hon ständigt sökte dök upp från annat håll, då dög jag inte längre utan då kom ursäkterna - lögnerna (väldigt lätta att genomskåda) och de ständiga undanflykterna...när jag frågade rakt ut vad som höll på att hända fick jag lama ursäkter, undanflykter och en massa lögner.

Hon fortsatte in i det sista, och började även "fejka" utåt mot andra, det var så uppenbart alltihop så jag nästan skämdes för hennes skull.

Men fine.
Nu får det vara som det är, jag har tröttnat och vill inte hålla på längre.
Problemet är att det drabbar en oerhört stor del av min vardag - och vi kommer förmodligen ses 2 ggr/v i alla fall...även om jag vet att hon inte alls kommer vara lika kaxig då som hon har varit nu.

Hur som helst, jag ska försöka stå emot oavsett vad som komma skall. För något kommer att hända, det vet jag.
Tyvärr har jag också insett att jag är en empatiker av stora mått och det absolut värsta jag vet är tjafs. Jag kan förlåta ungefär allt och är för det mesta den som ber om ursäkt när någon betett sig som skit,

Nu vill jag verkligen få ett slut på det här, nu när hon verkligen visat sitt rätta jag.
Men hur gör jag?
Jag borde ha lärt mig efter alla tidigare relationer som kraschat, på ungefär samma sätt - även om några har haft vett att avsluta vuxet. Andra har bara slutat höra av sig eller kommer med dåliga ursäkter.

Detta spårade ur innan nyår p.g.a fler uppenbara lögner och nu är det verkligen kaos.
För att slippa tänka så har jag varit ute och gått med Missing People som lämpligt nog har sökt efter en person här i stan. Det innebär alltså ca 5 timmars promenerande om dagen, 20 timmar totalt - med värk i hela kroppen som följd, men hellre det än sitta hemma och tänka, få ångest, börja vela och göra allting värre för mig själv.
Nu har jag dessutom gjort något konstruktivt, istället för något destruktivt, och känt att jag gjort något bra.

Jag har alltid sett mig som ganska stark, att jag klarar väldigt mycket. Men just relationer är så oerhört känsligt att det förmodligen kommer fortsätta så här :(
Detta har naturligtvis lett till att jag börjat tvivla på många av de vänner jag ändå vet att jag har, även om vi sällan/aldrig träffas. Det känns liksom.

Efter ett år i DBT är jag nu färdig med psykologen - vi har två gånger kvar så jag kommer inte hinna få någon hjälp i detta av henne (förutom att jag bär med mig allt vi pratat om innan - och kan använda färdigheter där i från som gör det lite lättare)

Annars känner jag mig betydligt starkare än vad jag någonsin gjort - jag har klarat så otroligt mycket som jag aldrig trott skulle funka (t.ex. har jag tränat på gym ett år nu, både i grupp och på egen hand - jag som hoppade av allt vad skolidrott hette redan i sjuan) och övervunnit väldigt, väldigt mycket.
Därför hoppas jag att jag ska klara av detta också, stå ut och stå på mig - utan att vackla.

Jag vet bara inte HUR!
Kanske finns det någon här som har erfarenheter att dela med sig av? Eller tips?
Det finns många här som känner mig, som jag träffat och som jag har att tacka för mycket...men...just nu vet jag faktiskt varken ut eller in.
Speciellt inte när det också drabbar min sambo (som stått ut med mig mer eller mindre dygnet runt i ett år nu! :love: ) väldigt hårt, det är nog det som gör mest ont tror jag.

Äsch vad svamligt det blev - det var inte tänkt som en "skriva av mig"-tråd, utan jag hade tänkt göra en lång historia kort och hoppats på bra tips ändå, men det gick liksom inte att sluta i tid så jag väljer att skicka hela och hoppas ni orkar läsa :o
 
Senast ändrad:
Sv: Stark eller svag, det är frågan...

En lite annan vinkel, kanske: din personliga utveckling på senare tid verkar, i alla fall såhär på bukeavstånd, ha varit närmast explosionsartad. Och då är det inte konstigt om relationer förändras. Man växer ifrån gamla vänner och växer ihop med nya.

Så du kanske ska försöka omtolka det som hänt nu? Istället för att automatiskt sortera in det i samma fack som tidigare kraschade vänrelationer.
 
Sv: Stark eller svag, det är frågan...

Det är ju en tanke...men ändå har detta haft exakt samma mönster som alla tidigare relationer.
Förutom att jag har kunnat jobba mer med det som uppstått sista året - men eftersom jag och psykologen har jobbat hårt på vårt avslut (jag har svår separationsångest, vilket gör det hela värre) så har jag liksom inte tagit upp detta med henne.
Vi har träffats kanske 2 ggr på en månad, mot tidigare 1 gång i veckan dessutom, och inte alls sedan detta brakade loss :(

Dock så kommer jag börja en ny vända med färdighetsträning, träffa en ny psykolog (dock mer sällan) och ha någon form av samtalskontakt under tiden, så det kommer hända väldigt mycket det kommande året också, mycket nytt - stora förändringar även om det antagligen inte kan mäta sig med allt som hänt nu i år, utan snarare kommer bli en utveckling av det :)

Det bästa är väl att jag lärt mig acceptera/respektera människor jag tidigare haft svårt för och någon har jag även hittat tillbaka till på en bekantskapsnivå :)

Du är klok som en bok! :bow:
 
Sv: Stark eller svag, det är frågan...

Du har själv gjort analysen att din vän sökte ständig bekräftelse. Du säger också att du själv är snabb att ge bekräftelse i form av förlåtelse och medkännande. Detta ger ju att du drar till dig en viss typ av personer, genom att vara i obalans själv. Du behöver helt enkelt sätta gränser, som jag tolkar det.

En gräns kan vara "nej, jag kan inte ge mig in i den här typen av umgänge för det skadar MIG. Och jag vill inte utsätta MIG för det". Det handlar alltså inte om den andra parten. Det handlar om dig och din respekt för dig själv. Du måste sätta dig själv i första rummet, respektera dig och dina behov främst (annars har du aldrig något att ge någon annan) och lära dig sätta ramar och gränser för vad du själv kan hantera.

Själv vill jag inte ha någon relation som kräver ständigt underhåll. Att man ska behöva höra av sig ständigt, kolla läget "hur mår du, gumman, är allt bra?", vara beredd att gå över lik för varje vän, alltid. Det är inga relationer jag ger mig in i. Jag ger allt jag har att ge, men det är inte hela min egen tillvaro som är till salu i den dealen.
 
Sv: Stark eller svag, det är frågan...

Du har så rätt.
Det är verkligen det jag borde göra - men jag hatar verkligen känslan av att inte ha någon alls, och då viker jag mig direkt om det så bara är någon som pratar till mig - jag blir så GLAD när någon faktiskt VILL prata med mig.
Ännu gladare blir jag förstås de gånger det faktiskt händer att folk VISAR att de VILL umgås med mig.
Då kan jag bortse från allt annat.
Denna människa har jag hållt fast vid för att "annars har jag ju INGEN och det kommer ändå bli så att alla andra bara bryr sig om henne - och då blir jag totalt jätteensam..."

Tänk en (dålig) tjej/highscool film där någon "tönt"/"vanlig dödlig" får uppmärksamhet från någon som ses som "populär"/omtyckt/cool och personen i fråga vänder ut och in på hela sin tillvaro för att behålla sin plats hos denna, ofta både falska och elaka, tjej.
Ungefär exakt så känns det.

Och det är det jag vill komma ifrån. Nu. Inte en gång till vill jag hamna här...jag kommer förmodligen behöva den här tråden nu när alla aktiviteter börjar igen och det hela kommer att utvecklas - förmodligen till det jobbigare.

Fick dock höra att mitt favvo-pass på gymmet kommer tillbaka nu i vår - på tisdagar, så då blir det lättare att hålla sig borta från ett tillfälle i veckan då vi annars skulle ses...:D
 
Senast ändrad:
Sv: Stark eller svag, det är frågan...

Det låter som att du är stark. Du har klarat av många saker som du tidigare har haft svårt för. Att gå emot sina rädslor är starkt.

När man ”bygger om sig” så tar det tid innan man landar, både för en själv och för dem man har kontakt med. Om man reflekterar och agerar på ett annat sätt idag än tidigare, så tar det tid att bli hemtam i det nya. Det kan kännas skrämmande, otryggt och ovant. Det är starkt att stå ut att vara i det tillståndet, i det nya där man inte riktigt vet vad som bär. Man är stark men osäker, tänker jag. Och just då kan man inte vara så mycket annat. Det går liksom inte att hoppa över den fasen.
 
Sv: Stark eller svag, det är frågan...

Det är bättre att vara med sig själv än att vara i dåligt sällskap. Och när du börjar respektera dig själv kommer du att upptäcka att omgivningen också gör det. Därigenom skaffar du vänner som har rätt intentioner, inte de som bara vill ha något av dig.
 
Sv: Stark eller svag, det är frågan...

Det är bättre att vara med sig själv än att vara i dåligt sällskap. Och när du börjar respektera dig själv kommer du att upptäcka att omgivningen också gör det. Därigenom skaffar du vänner som har rätt intentioner, inte de som bara vill ha något av dig.
Exakt, jättebra skrivet!

Jag har ju varit i lite samma sits där min kunskap efterfrågats och inte jag som människa och vän. Folk har bara hört av sig när dom ville ha nåt utfört men det tog slut när jag började med motfrågan "jaha, och vad är trasigt nu då, för det är väl inte mig du vill träffa bara-för-att" när deras början på samtalet var "du som är så bra på".

Jag har idag knappt nån vänkrets kvar, och dom jag har kvar är ÄKTA vänner som ställer upp tillbaks och gärna vill träffa mig apropå ingenting särskilt.
 
Sv: Stark eller svag, det är frågan...

Det är bättre att vara med sig själv än att vara i dåligt sällskap. Och när du börjar respektera dig själv kommer du att upptäcka att omgivningen också gör det. Därigenom skaffar du vänner som har rätt intentioner, inte de som bara vill ha något av dig.

Så sant som det är skrivet. Jag har själv kraschat en del sista året pga vänner som inte haft rätt intentioner. Man har bara dugt när ingen annan funnits tillgänglig eller så länge man nickat instämmande i kör när den andra säger något.

Jag vägrade att vara nickedocka längre och därför försvann många års vänskap för jag helt enkelt hade utvecklats. I efterhand inser jag att det är det bästa jag gjort!
 
Sv: Stark eller svag, det är frågan...

:D
Jag glömmer aldrig när du meddelade att vi skulle bota min vattenfobi hemma hos inte_ung. Jag var oerhört skeptisk, men ändå slutade det med att jag paddlade runt ensam i sjön - och till sist började jag också slappna av! :)
Du är verkligen inspirerande, och jag önskar att vi kunde ses oftare! Du är en av få som jag verkligen känner att jag kan slappna av och vara mig själv med! :)

Tack till er alla för era oerhört kloka, konkreta, ickedömande svar!
Nu har jag fått en massa kloka saker att tänka på!
Ni har så rätt i det ni skriver, kloka, underbara ni! :love::bow:
 
Senast ändrad:
Sv: Stark eller svag, det är frågan...

Du gör rätt i att fokusera på dig.
Troligtvis klarade din vän inte att du har kommit så långt.
Jag finns här vännen!!!
 
Sv: Stark eller svag, det är frågan...

Eller så är det så enkelt att din vän inte får ut det vännen vill av er bekantskap. Då slutar man ju umgås. Det gör jag också, med de jag inte känner ger något.
 
Sv: Stark eller svag, det är frågan...

Eller så är det så enkelt att din vän inte får ut det vännen vill av er bekantskap. Då slutar man ju umgås. Det gör jag också, med de jag inte känner ger något.

Exakt...hon fick mer uppmärksamhet (från någon som dessutom betalar allt för henne eftersom "hon inte har några pengar" :cool:) från annat håll så då blev det väl bättre för henne :grin:
(antagligen bättre för mig också i längden - även om medelåldern på mina vänner numer ligger på...40, typ, men det gör inget! :D )
 
Sv: Stark eller svag, det är frågan...

Vad är det för fel på 40?! :rofl: been there, done that :angel:

Se till att omge dig med folk som bryr sig om dig även om det kanske inte blir så många. Min bästa vän (som jag kallar syster för det är hon) känner mig utan och innan, vi kan säga saker till varandra som kanske inte är vad den andra vill höra men vad den behöver höra. På min fars begravning sa jag åt henne att om hon inte sitter på familjens sida i kyrkan blir jag arg (hon satt precis bakom mig :)). Det är sådana människor man behöver :love:
 
Sv: Stark eller svag, det är frågan...

Ingenting! :D
Min äldsta vän är 68 tror jag - och henne räknar jag verkligen som vän, hon stöttar mig och hjälper mig att säga ifrån (hon är INTE rädd för att säga vad hon tycker!) om någon kör över mig...
Yngsta "bekanta" är väl 23 tror jag...så då borde väl medelåldern bli 40? :D
 
Sv: Stark eller svag, det är frågan...

Tur för mig då :p allvarligt, se till att ta hand om dig och bry dig om människor som bryr sig om dig.

Du verkar vara rolig att umgås med så hade du velat dyka upp här på nyår som jag föreslog hade det bara varit roligt (fast katterna hade nog varit lite sura, de gillar inte när de blir av med soffplatsen!).
 
Sv: Stark eller svag, det är frågan...

Jag hoppas att vi får tillfälle att ses ändå! :)
Nyårsplanerna sprack (det var här det spårade ur och blev droppen...) så det blev jag och sambon i ett lugnt, mysigt firande :love:
(med facit i hand hade det förmodligen inte blivit speciellt trevligt firande med dem heller med tanke på hur de beter sig :cool:)
 
Sv: Stark eller svag, det är frågan...

I sommar gör vi om det, men då ska vi dra till Östersjön och dra med din sambo på galenskaperna också, samt övernatta i tält på nån liten ö därute. Vad sägs om en tvådagarssejour bland kobbar och skär i glada vänners lag? :)
 

Liknande trådar

  • Låst
Relationer Jag har på senare år reflekterat över att det fanns en tjej jag inte var så snäll mot i grundskolan. Jag kommer inte ihåg så mycket...
13 14 15
Svar
286
· Visningar
13 273
Hat
Relationer Dethär kanske är en konstig fråga så ursäkta då. Men jag undrar om ni hatar någon? Eller har gjort nångång? Alltså jag menar inte som...
4 5 6
Svar
105
· Visningar
1 952
Senast: manda
·
Skola & Jobb Dethär är inte aktuellt förmig NU utan det är mest för OM det blir det i fram tiden. Men jag skulle jätte gärna vilja få tips om nån här...
Svar
11
· Visningar
550
Senast: Palermo
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
17 034
Senast: Whoever
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp