Stimulans på jobb eller fritid?

[Aliide]

Jag har sedan ett par år tillbaka jobbat som hundförare inom bevakningsbranschen. Anledningen till att jag kom in på den banan var för all bekvämlighet. Man har med sig hundarna, kan träna, jobbar 15 nätter i månaden, betald ledighet drygt 2,5 vecka per kvartal osv. Man kan dessutom enkelt påverka sin lön då det alltid finns bra med extrapass.

Sista tiden har jag tappat allt sug för hundträning. Mina hundar är 12 och 7 och jag är rätt nöjd med tillvaron utan hysterisk träning som förr. Därför har också jobbet blivit mindre ”förmånligt”. Tristessen kommer över mig och jag känner; ”ska jag göra det här hela livet?” Jag som dessutom inte ens vill köpa en till hund, då ännu mindre jobba i branschen.

Men så tänker jag på all fritid jag faktiskt har, bra kollegor, frihet under ansvar och hur mycket jag kan resa utan att bli pank eller ta ut semester. Det vill säga att jobbet på ett vis ger mig en rikare fritid.

Nu står jag i valet och kvalet att faktiskt göra något annat. Skaffa ett jobb där jag utvecklas, blir stimulerar, jobba hemifrån ibland, måndag-fredag och lediga helger.

Hur resonerar ni kring era jobb? Är det ett kall i livet? Jobbar ni bara för lönen och lever härligt på ledig tid med annan stimulans?

Jag är dessutom 35 år och känner att jag har ju säkert 30 år kvar i arbetslivet...

 

[Miao]

Jag har sedan ett par år tillbaka jobbat som hundförare inom bevakningsbranschen. Anledningen till att jag kom in på den banan var för all bekvämlighet. Man har med sig hundarna, kan träna, jobbar 15 nätter i månaden, betald ledighet drygt 2,5 vecka per kvartal osv. Man kan dessutom enkelt påverka sin lön då det alltid finns bra med extrapass.

Sista tiden har jag tappat allt sug för hundträning. Mina hundar är 12 och 7 och jag är rätt nöjd med tillvaron utan hysterisk träning som förr. Därför har också jobbet blivit mindre ”förmånligt”. Tristessen kommer över mig och jag känner; ”ska jag göra det här hela livet?” Jag som dessutom inte ens vill köpa en till hund, då ännu mindre jobba i branschen.

Men så tänker jag på all fritid jag faktiskt har, bra kollegor, frihet under ansvar och hur mycket jag kan resa utan att bli pank eller ta ut semester. Det vill säga att jobbet på ett vis ger mig en rikare fritid.

Nu står jag i valet och kvalet att faktiskt göra något annat. Skaffa ett jobb där jag utvecklas, blir stimulerar, jobba hemifrån ibland, måndag-fredag och lediga helger.

Hur resonerar ni kring era jobb? Är det ett kall i livet? Jobbar ni bara för lönen och lever härligt på ledig tid med annan stimulans?

Jag är dessutom 35 år och känner att jag har ju säkert 30 år kvar i arbetslivet...

Mitt jobb är jäkligt bra (annars hade jag inte varit på samma plats i 14 år hittills ), men ska man grovdra det så jobbar jag för lönen. Jag är så långt ifrån karriärist man kan komma, om jag skulle göra samma arbetsuppgifter när jag går i pension som jag gör nu, så hade det varit helt OK för mig . Min stimulans får jag från mina livspassioner, och jag räknar inte jobbet som en livspassion !

Dock, hade jag inte trivts, eller ännu värre rent ut vantrivts, så hade jag givetvis letat annat. Men alla fördelar med jobbet (arbetsplatsen, arbetsuppgifterna, kollegerna, arbetsvillkoren osv) väger upp med de få nackdelar jag kan komma på.

 

[starcraft]

Jag behöver och vill ha lite av båda. Jag måste få någon typ av stimulans på jobbet, känna att det är kul och givande. Men samtidigt vill jag inte ge mitt liv till jobbet, utan resa och ha en meningsfull fritid också. Jag gör något jag tycker är kul, men har valt en arbetsplats som är lite mindre utvecklande mot att jag får bättre arbetstider och dessutom såpass bra lön (+ob för de helgdagar jag tyvärr måste jobba) att jag inte behöver jobba 100% utan klarar mig fint på 80-90%.

 

[Petruska]

Min erfarenhet är att jobb som är eller blir rena brödfödejobb, leder till så mycket leda på arbetstiden att även fritiden och min person blir lidande.

 

[Mineur]

Jag sitter i en lite liknande sits - har ett jobb som är jättebra på massor av sätt, men jag har börjat känna att jag nått vägs ände lite grann och att det inte finns sådär väldigt många fler sätt som jag kan utvecklas på inom det företaget. Och jag har upptäckt att jag, trots att jag långt ifrån är någon karriär-människa, behöver någon slags utmaning och stimulans med jämna mellanrum för att trivas. Jag har nu nått den punkt på mitt nuvarande jobb då småsaker som t.ex. chefen gör stör mig allt mer, och det går längre och längre mellan stunderna då jag känner "gud vad mitt jobb är roligt!" vilket jag kände ganska ofta under de första två åren jag jobbade där (har varit där i drygt 3 år nu).

För mig är det huvudsakliga problemet att jag vet vad jag har men inte vad jag får, att jag inte riktigt vet var jag kan söka mig härnäst (det här är mitt första riktiga jobb sedan examen, så jag håller fortfarande på att hitta "min grej") , samt att det är svårt att hitta tiden och energin att sitta och leta efter jobb. Men efter att min kloke far sa till mig att "den bästa tiden att lämna ett jobb är när man fortfarande trivs med många delar av det" (med meningen att man då inte lämnar i ren desperation och riskerar att gå vidare till något medelmåtta bara för att man vill bort från sin nuvarande arbetsplats) har jag fått en liten spark i baken och försöker nu komma igång lite mer aktivt med jobbletandet.

 

[lilstar]

Jag kan inte gå åtta timmar per dag utan att känna mig stimulerad. Då väljer jag hellre lägre lön och sämre villkor. Livet händer hela tiden och jag vill inte att halva min vakna tid bara ska vara underhåll för den lediga halvan. Har man stora och kostsamma nöjen, t ex vill kunna resa mycket, förstår jag att man kan tycka det är värt att jobba för lönen.

 

[parellikusken]

Mitt yrke är också min fritid och största intresse, det går in i varandra. Behöver ha intresset som jobb då tiden inte skulle räcka till för att göra bra saker annars.

 

[LillaMy84]

Jag har sedan ett par år tillbaka jobbat som hundförare inom bevakningsbranschen. Anledningen till att jag kom in på den banan var för all bekvämlighet. Man har med sig hundarna, kan träna, jobbar 15 nätter i månaden, betald ledighet drygt 2,5 vecka per kvartal osv. Man kan dessutom enkelt påverka sin lön då det alltid finns bra med extrapass.

Sista tiden har jag tappat allt sug för hundträning. Mina hundar är 12 och 7 och jag är rätt nöjd med tillvaron utan hysterisk träning som förr. Därför har också jobbet blivit mindre ”förmånligt”. Tristessen kommer över mig och jag känner; ”ska jag göra det här hela livet?” Jag som dessutom inte ens vill köpa en till hund, då ännu mindre jobba i branschen.

Men så tänker jag på all fritid jag faktiskt har, bra kollegor, frihet under ansvar och hur mycket jag kan resa utan att bli pank eller ta ut semester. Det vill säga att jobbet på ett vis ger mig en rikare fritid.

Nu står jag i valet och kvalet att faktiskt göra något annat. Skaffa ett jobb där jag utvecklas, blir stimulerar, jobba hemifrån ibland, måndag-fredag och lediga helger.

Hur resonerar ni kring era jobb? Är det ett kall i livet? Jobbar ni bara för lönen och lever härligt på ledig tid med annan stimulans?

Jag är dessutom 35 år och känner att jag har ju säkert 30 år kvar i arbetslivet...

Jag säger: byt (men läs:fly)
Byt till nåt där du kan utvecklas, nåt där du kan få ta vara på din kompetens, där du inte förstör dig själv med allt vad nattarbete innebär osv.
Det finns gott om jobb med (kanske andra) fördelar.
Skulle du ångra dig, finns branschen alltid kvar och så även troligtvis det stora behovet av hundförare

 

[Liran]

Jag har sedan ett par år tillbaka jobbat som hundförare inom bevakningsbranschen. Anledningen till att jag kom in på den banan var för all bekvämlighet. Man har med sig hundarna, kan träna, jobbar 15 nätter i månaden, betald ledighet drygt 2,5 vecka per kvartal osv. Man kan dessutom enkelt påverka sin lön då det alltid finns bra med extrapass.

Sista tiden har jag tappat allt sug för hundträning. Mina hundar är 12 och 7 och jag är rätt nöjd med tillvaron utan hysterisk träning som förr. Därför har också jobbet blivit mindre ”förmånligt”. Tristessen kommer över mig och jag känner; ”ska jag göra det här hela livet?” Jag som dessutom inte ens vill köpa en till hund, då ännu mindre jobba i branschen.

Men så tänker jag på all fritid jag faktiskt har, bra kollegor, frihet under ansvar och hur mycket jag kan resa utan att bli pank eller ta ut semester. Det vill säga att jobbet på ett vis ger mig en rikare fritid.

Nu står jag i valet och kvalet att faktiskt göra något annat. Skaffa ett jobb där jag utvecklas, blir stimulerar, jobba hemifrån ibland, måndag-fredag och lediga helger.

Hur resonerar ni kring era jobb? Är det ett kall i livet? Jobbar ni bara för lönen och lever härligt på ledig tid med annan stimulans?

Jag är dessutom 35 år och känner att jag har ju säkert 30 år kvar i arbetslivet...

Det låter som du är helt färdig med bevakningsjobbet. Panikbyt inte jobb, men börja sondera marknaden. Sök några jobb du kan tänka dig, och se hur du ligger till. Man är inte tvungen att ta jobbet bara för man får ett erbjudande.

 

[Kakis]

Det låter som om du börjar tänka dig bort från ditt jobb. Då behöver du tänka på vad du vill söka dig mot. Utforska vad du tror skulle kunna få dig inspirerad och känna arbetsglädje

Jag jobbar med spelutveckling och trivs jättebra med mitt jobb, jag har kommit fram till att det är viktigt att jag gillar produkterna jag jobbar med så där är spelen perfekta för mig. Har även fått möjlighet att jobba med och utveckla olika sidor av mig själv och mitt yrkesmässiga kunnande.

 

[Saigon]

Jag sitter i en lite liknande sits - har ett jobb som är jättebra på massor av sätt, men jag har börjat känna att jag nått vägs ände lite grann och att det inte finns sådär väldigt många fler sätt som jag kan utvecklas på inom det företaget. Och jag har upptäckt att jag, trots att jag långt ifrån är någon karriär-människa, behöver någon slags utmaning och stimulans med jämna mellanrum för att trivas. Jag har nu nått den punkt på mitt nuvarande jobb då småsaker som t.ex. chefen gör stör mig allt mer, och det går längre och längre mellan stunderna då jag känner "gud vad mitt jobb är roligt!" vilket jag kände ganska ofta under de första två åren jag jobbade där (har varit där i drygt 3 år nu).

För mig är det huvudsakliga problemet att jag vet vad jag har men inte vad jag får, att jag inte riktigt vet var jag kan söka mig härnäst (det här är mitt första riktiga jobb sedan examen, så jag håller fortfarande på att hitta "min grej") , samt att det är svårt att hitta tiden och energin att sitta och leta efter jobb. Men efter att min kloke far sa till mig att "den bästa tiden att lämna ett jobb är när man fortfarande trivs med många delar av det" (med meningen att man då inte lämnar i ren desperation och riskerar att gå vidare till något medelmåtta bara för att man vill bort från sin nuvarande arbetsplats) har jag fått en liten spark i baken och försöker nu komma igång lite mer aktivt med jobbletandet.

Vilket klokt råd!

 

[Saigon]

Jag försökte första delen av mitt arbetsliv nöja mig med ganska enkla jobb som gav massor av utrymme för en bra fritid. Det gick ett par år, sedan blev ledan så stor att det påverkade precis allt. Insåg att jag var tvungen att utbilda mig och skaffa utmanande arbetsuppgifter. Ibland, när pressen är stor, kan jag dagdrömma mig tillbaka till tiden när allt var så okomplicerat. Men jag vet att jag skulle hamna i leda igen om jag bytte tillbaka. Så det gör jag inte. Inte än i vart fall.

 

[_Taggis_]

Intressant tråd, jag är i en lite liknande sits. Jag har alltid sett jobbet som nåt som måste vara intressant och utvecklande i sig men i grunden är det ju till för att premiera min fritid. Jag har valt lön, arbetstider, arbetsorter osv utifrån mina fritidsintressen. Nu börjar jag bli mer intresserad av jobb än av min fritid, så det känns helt plötsligt lite ointressant med allt det där andra. Det viktiga för mig börjar bli att ha nåt att göra, om det sedan är jobb eller fritid blir mindre viktigt... mkt udda känsla.

Jag har kommit fram till att jag inte lägger nån värdering i vad en satsar på. Om det är en yrkeskarriär eller ett fritidsintresse, huvudsaken för människan tror jag är att känna att det finns nåt meningsfullt att göra. Om det är avlönat eller beroende av lönen må vara sekundärt. Förr om åren har jag alltid tänkt att fritiden är vad en lever för, men jag tvivlar på det numera.

 

[Petruska]

Jag sitter i en lite liknande sits - har ett jobb som är jättebra på massor av sätt, men jag har börjat känna att jag nått vägs ände lite grann och att det inte finns sådär väldigt många fler sätt som jag kan utvecklas på inom det företaget. Och jag har upptäckt att jag, trots att jag långt ifrån är någon karriär-människa, behöver någon slags utmaning och stimulans med jämna mellanrum för att trivas. Jag har nu nått den punkt på mitt nuvarande jobb då småsaker som t.ex. chefen gör stör mig allt mer, och det går längre och längre mellan stunderna då jag känner "gud vad mitt jobb är roligt!" vilket jag kände ganska ofta under de första två åren jag jobbade där (har varit där i drygt 3 år nu).

För mig är det huvudsakliga problemet att jag vet vad jag har men inte vad jag får, att jag inte riktigt vet var jag kan söka mig härnäst (det här är mitt första riktiga jobb sedan examen, så jag håller fortfarande på att hitta "min grej") , samt att det är svårt att hitta tiden och energin att sitta och leta efter jobb. Men efter att min kloke far sa till mig att "den bästa tiden att lämna ett jobb är när man fortfarande trivs med många delar av det" (med meningen att man då inte lämnar i ren desperation och riskerar att gå vidare till något medelmåtta bara för att man vill bort från sin nuvarande arbetsplats) har jag fått en liten spark i baken och försöker nu komma igång lite mer aktivt med jobbletandet.

I ditt fall vill jag instämma med din dyre fader. Jag vill också tillägga att du ju är relativt ny i yrket på ett sådant sätt att det fortfarande handlar om att hitta din grej. Om det nuvarande inte är din grej, och du kan säga det efter tre år, så skulle jag se det som ett mycket gott skäl att intensifiera letandet. Blir man kvar länge i något som inte är ens grej, så blir den grejen svår att hänga av sig sedan. Istället för att hitta din grej, så har grejen du håller på med nu då tagit över dig. Man blir den som kan, man har erfarenhet, ens meriter börjar peka i den där grejens riktning, helt enkelt. Det tycker jag att du ska se till att undvika!

I all välmening, jag vet att du inte har bett mig om råd.

 

[Kattennizze]

Jag pallar inte ett jobb där jag inte får intellektuell stimulans. På fritiden tränar jag och skjutsar mina ungar och packar gympapåsar. Om jag inte fick utmaningar på jobbet skulle jag vissna och skrumpna ihop.

 

[Aliide]

Jag säger: byt (men läs:fly)
Byt till nåt där du kan utvecklas, nåt där du kan få ta vara på din kompetens, där du inte förstör dig själv med allt vad nattarbete innebär osv.
Det finns gott om jobb med (kanske andra) fördelar.
Skulle du ångra dig, finns branschen alltid kvar och så även troligtvis det stora behovet av hundförare

Har du flytt?

Jobbet i sig vantrivs jag inte med egentligen. Hade det varit så då hade jag inte funderat så mycket. Men nattjobb, tristessen och noll utveckling gör mig rastlös.

 

[LillaMy84]

Har du flytt?

Jobbet i sig vantrivs jag inte med egentligen. Hade det varit så då hade jag inte funderat så mycket. Men nattjobb, tristessen och noll utveckling gör mig rastlös.

Japp fast jag är kvar som behovare,

Jag förstår precis vad du menar! Men jag tror helt ärligt att man vinner i längden på att ha ett mer normalt jobb vad gäller arbetsvillkor, även om det såklart är skönt att göra få pass i månaden.

 

[Flixon]

För mig är det viktigt att trivas på jobbet, inte nödvändigtvis med alla delar av det, men jag vill känna att det ska bli kul att gå till jobbet när jag är på väg dit. Och det gör jag, samtidigt som jag vet att jag inte kommer vilja jobba på min nuvarande tjänst resten av livet. Men det finns massor av utvecklingsmöjligheter, och även möjlighet att testa på olika tjänster inom min myndighet under kortare perioder, det tycker jag är kalas! Så i ditt läge hade jag definitivt börjat kolla mig omkring efter annat.

 

[escodobe]

Jag kommer strax byta tillbaka till mitt förra jobb.
Det jag har nu är egentligen rätt perfekt, lagom arbetsbelastningen, fungerande organisation, fantastisk chef och en av mina nära vänner jobbar där. Man kan otroligt nog släppa jobbet när man inte är där.
Men jag blir utråkad. Jag tappar arbetsmotivation och kommer på mig själv att tycka att tiden går så långsamt.

Mitt andra jobb höll jag på at jobba ihjäl mig på emellanåt , det var periodvis kaos och mycket som inte funkade som det skulle och på en och samma dag kunde man kastas från det ena till det andra.
Men det var inte tråkigt...

 

[MiniLi]

Jag trivs bäst som lite lätt arbetsnarkoman. Jag MÅSTE känna ett stort engagemang i jobbet, annars blir jag sjukt uttråkad. Jag hatar när det är lugnt på jobbet eller när jag har ”lite” (läs - behöver inte jobba över) att göra, så tråkigt. Ganska vanligt att jag glömmer bort tiden på jobbet för att jag är helt uppe i saker..

Jag valde mitt yrke främst för att jag vill ha ständig utveckling och hela tiden lära mig nya saker. Jag jobbar periodvis lite mycket och då kan jag känna mig sliten, men jag tycker ändå det är roligast så.

Har alltså inget med karriär att göra, bara utveckling och lärande.