Tjatter Störiga saker vi stör oss på, del 14

Tycker du ska vara glad, mycket bra kondis-spinningträning att köra på låg växel och trampa som en furie.
Nä, den är värdelös. Stör mig så grymt mycket på att det inte är fler växlar, när jag cyklar till jobbet går benen som en symaskin för jag har världens nedförsbacke och efter den är det en väldigt dryg raksträcka med svag uppförsbacke och pinnar man inte på känns det som man aldrig kommer fram.
Hemåt är värre för då blir den där nedsförsbacken världens uppförsbacke och det är lite för få växlar för att det ska bli smidigt, min gamla cykel med 24 växlar fixade det mycket bättre.

Men ska väl inte klaga finns ju de gamla cyklarna me bara en växel, så alltid något med 3. 😅
 
Jag stör mig på att mina örhängespluppar krånglade efter att jag duschat och bytte örhängen. Tog mig 30 minuter och flera pluppbyten innan de första plupparna hoppade på utan problem :banghead: Nu är öronen svullna, röda och ömma.
Det där har hänt mig också och i mitt fall stör jag mig på att det gick så långt att ett av hålen började vara. Försökte tvätta och låta det vara men så fort det nästan läkt å jag råkade nudda området av misstag började det igen.
Slutade med att jag fick ta ur örhänget helt å låta det läka, så nu har hålet växt igen. Så det stör mig lite att jag måste ta om det, för det ser inte snyggt ut med ett hål där inget sitter mellan två andra hål. :arghh:
 
På mina kollegor igen (men egentligen mest på mig själv.. igen)

Jag är ju som jag tidigare nämnt den enda i "kontorspersonalen" som faktiskt sitter på jobbet, alla andra jobbar hemifrån sedan några månader tillbaka. Har stört mig innan på hur jag blir bitter och avundsjuk för att de får kortare dagar och möjligheten till att inte jobba på arbetstid så att säga.

Detta blommade upp igen nyss. En kollega har nämligen haft corona och är nu frisk. När jag då frågade hen om jag kanske får lite sällskap på kontoret nu eftersom hon är immun (och kan tillägga att det vore mycket, mycket bra att ha en till på plats, inte bara för mitt sällskaps skull) så säger hen rakt upp och ner att "nej vet du, jag vill faktiskt inte. Det är så skönt att kunna sitta hemma och dessutom känner jag att jag får mer gjort"

Ja tro på fan att det är skönare att vara hemma där man kan "jobba" lite nu och då. Och tro på fan att du får mer gjort eftersom alla som skulle kommit till dig och frågat dig om dina arbetsuppgifter nu kommer till mig istället.

Blir så förbannat jävla trött på att ärligt talat ha dragit nitlotten här. Blir så jävla trött på mina kollegor som halvslappar hemma och ibland gnäller om att "det är ju så tråkigt att jobba hemma när man inte får träffa kollegor och sitta och fika". Ja visst men du kan ju ta din fika på balkongen, eller framför teven eller vafan som helst. Prova att sitta ensam på kontoret och se hur jävla roligt det är att fika själv där.

Och blir igen så irriterad på mig själv för att jag på riktigt är avundsjuk och känner att jag blir bitter av det. Vill bara att den här skiten ska vara över snart och när jag läste i tidningen tidigare att folk nog kommer få jobba hemifrån hela hösten också så kändes det bara så jävla hopplöst.

Det blev en lång rant men måste fan spy ur mig det här nånstans.
 
På mina kollegor igen (men egentligen mest på mig själv.. igen)

Jag är ju som jag tidigare nämnt den enda i "kontorspersonalen" som faktiskt sitter på jobbet, alla andra jobbar hemifrån sedan några månader tillbaka. Har stört mig innan på hur jag blir bitter och avundsjuk för att de får kortare dagar och möjligheten till att inte jobba på arbetstid så att säga.

Detta blommade upp igen nyss. En kollega har nämligen haft corona och är nu frisk. När jag då frågade hen om jag kanske får lite sällskap på kontoret nu eftersom hon är immun (och kan tillägga att det vore mycket, mycket bra att ha en till på plats, inte bara för mitt sällskaps skull) så säger hen rakt upp och ner att "nej vet du, jag vill faktiskt inte. Det är så skönt att kunna sitta hemma och dessutom känner jag att jag får mer gjort"

Ja tro på fan att det är skönare att vara hemma där man kan "jobba" lite nu och då. Och tro på fan att du får mer gjort eftersom alla som skulle kommit till dig och frågat dig om dina arbetsuppgifter nu kommer till mig istället.

Blir så förbannat jävla trött på att ärligt talat ha dragit nitlotten här. Blir så jävla trött på mina kollegor som halvslappar hemma och ibland gnäller om att "det är ju så tråkigt att jobba hemma när man inte får träffa kollegor och sitta och fika". Ja visst men du kan ju ta din fika på balkongen, eller framför teven eller vafan som helst. Prova att sitta ensam på kontoret och se hur jävla roligt det är att fika själv där.

Och blir igen så irriterad på mig själv för att jag på riktigt är avundsjuk och känner att jag blir bitter av det. Vill bara att den här skiten ska vara över snart och när jag läste i tidningen tidigare att folk nog kommer få jobba hemifrån hela hösten också så kändes det bara så jävla hopplöst.

Det blev en lång rant men måste fan spy ur mig det här nånstans.
Hur kommer det sig att du är den ende som inte får jobba hemifrån?
 
Hur kommer det sig att du är den ende som inte får jobba hemifrån?
För att någon måste vara på plats på vårt kontor för att ta ta emot eventuella besök, ta emot leveranser och post samt sköta skrivaren. Vi skriver ut en regnskog i veckan typ, det är mycket papper som ska fördelas hit och dit.
 
För att någon måste vara på plats på vårt kontor för att ta ta emot eventuella besök, ta emot leveranser och post samt sköta skrivaren. Vi skriver ut en regnskog i veckan typ, det är mycket papper som ska fördelas hit och dit.
Ja det är ju fullt förståeligt, så har vi det med. Men hos oss delar vi upp veckodagarna sinsemellan på avdelningen så att minst en på avdelningen är på plats, och resten jobbar hemifrån. Så det lät så fel att du är den som alltid är tvingad att vara på plats, om ni är fler på avdelningen..
 
Ja det är ju fullt förståeligt, så har vi det med. Men hos oss delar vi upp veckodagarna sinsemellan på avdelningen så att minst en på avdelningen är på plats, och resten jobbar hemifrån. Så det lät så fel att du är den som alltid är tvingad att vara på plats, om ni är fler på avdelningen..
Jag var dum nog att erbjuda mig i början när jag trodde att det här skulle pågå i någon månad max.. Förslaget från början var att alternera varannan vecka mellan mig och en kollega.
 
Jag var dum nog att erbjuda mig i början när jag trodde att det här skulle pågå i någon månad max.. Förslaget från början var att alternera varannan vecka mellan mig och en kollega.
Men kan du inte gå till chefen och be att få det ändrat nu när det visar sig bli så långvarigt. Speciellt om du regelmässigt gör andras arbetsuppgifter utan att någon tagit några av dina. Och det är det "frustrationsstruliga" som du alltid blir ensam med. Tycker det låter som motiverat av personalvårdsskäl och även för psykosociala arbetsmiljön.
 
Jag var dum nog att erbjuda mig i början när jag trodde att det här skulle pågå i någon månad max.. Förslaget från början var att alternera varannan vecka mellan mig och en kollega.
Har du tagit upp detta med chefen/avdelningen? Så de inte tror att allt är frid och fröjd och sen sitter du och är irriterad på arbetssituationen?

Håller med @athena_arabians och @MiaMia , eftersom det kommer bli mer långdraget så är det ju viktigt att lyfta till chefen/avdelningen att det behöver ändras så arbetet fördelas på alla som jobbar med de uppgifterna.
 
Grannarna, som när det kommer besök släpper ut hundarna i trappuppgången. De skäller, rejält.

Tillhör förresten allmänt kring grannar som inte lärt hundarna vara ensamma eller klarar att se till så de har kontroll på dem. Härom veckan höll jag på att bli nafsad i byxbenet av hund i flexikoppel som kom runt hörnet i full fart. Skrämde honom, men ändå :meh:
 
Upp