Största utmaningen med din hund

Dagens lättaste fråga! :D
Komma på inkallning är svaret. (och då inte bara när de anser sig ha sprungit klart, utan när jag vill att de ska komma)

Å andra sidan, hade de varit lätta att få bra inkallning på, då hade jag blivit djupt oroad för rasen. Det ingår i paketet "köpa saluki" att man får träna som en tok på under hela hundens liv för att den först och främst ska lära sig komma, sedan för att få den att fortsätta vara motiverad till det.
 
Att hon är extremt social. Dels för att det försvårat ensamhetsträningen, hon är ju alltid med mig, dag som natt. Men även att hon glömmer allt annat om hon får vittring på någon annan hund när vi är ute och går. Då börjar hon dra i kopplet och gnälla och blir helt omöjlig. Vore hon lös skulle hon sticka. Annars är allt bra med henne, hon har nästan enbart goda sidor. Ja, lite väl energisk också kanske, men det går att leva med.
 
Dagens lättaste fråga! :D
Komma på inkallning är svaret. (och då inte bara när de anser sig ha sprungit klart, utan när jag vill att de ska komma)

Å andra sidan, hade de varit lätta att få bra inkallning på, då hade jag blivit djupt oroad för rasen. Det ingår i paketet "köpa saluki" att man får träna som en tok på under hela hundens liv för att den först och främst ska lära sig komma, sedan för att få den att fortsätta vara motiverad till det.
Haha saluki! Fick mess av min kompis igår, då hon lånat vår äng för att släppa sina hundar (varav en saluki)
"jag lämnar kvar en salukijävel hos dig och hämtar senare. Går till affären".
Alla andra kom snällt på inkallning men saluki damen var inte färdig ännu. Tror hon fick försöka i närmare en timme🤣
 
Nessie, egentligen inget utom lite mer resursförsvar än de andra hundarna.

Nike, odräglig diva som gör lite som hon vill. Vare sig särskilt träningsvillig eller bryr sig om bannor (det här är en hund som var väldigt vek som ung).

Nano, passar på att göra massa ofog med husse samt har honom lindad runt sin ena klo :meh:

Valpen, stänger gärna av öronen när han eyar Nano ute och ganska fjollig när det gäller vädret

HUSSE har en tendens att förmänskliga hundarna, Nano har tränat husse till att lyssna på henne tex när man vill gå ut eller när man tycker att man ska få mat så säger man till husse tills han tröttnar och gör henne till viljes och vet att med husse i koppel kan man göra omotiverade utfall. Nessie som går lös på alla promenader med mig vet att husse inte har koll och kan dra om hon är lös med honom (= jag måste reparera skadan på mina promenader).

Som tur är älskar jag husse och hoppas på att kurser och dressyr ska få bukt på problemen, jag har hellre en för snäll och vek husse än en hård och skarp med kort stubin. :rofl: :rofl: :rofl:
 
Hundmöten 🤗
Dom är inte osäkra men gaddar ihop sig och lever rövare då jag har inte orkat träna något eftersom vi har så få hundmöten där vi går :)
Innan jag skaffade unghunden kunde dom andra gå vackert på rad och titta mig i ögonen vid hundmöten sen kom virvelvinden och rörde om och efter dess har jag gett upp att träna hundmöten och går undan och matar dom med karameller istället 😂
 
Vad är den största utmaningen du haft med din/dina hundar? Har det löst sig eller jobbar ni fortfarande på det? Är det något som kan lösas eller är det något ni har fått lära er leva med?
Vakt i kombination med osäkerhet inför främmande människor. Ibland svårt att veta vad som är vad.
Och stress. Lätt upp i varv, svårt ned i varv.
Känner ofta att dessa i kombination gör det övermäktigt för mig, men vi kämpar på och det blir sakta, sakta bättre.
 
Mina är okomplicerade i vardagen men i jaktträningen bjuder de på utmaningar som är raka motsatser.

Racertofflan (5 år) Bromsen! Hennes arbetslust är helt magisk men den gör att hon tycker min input att bromsa/ lyssna inte är så viktig. Hon ska ju bara......helst fort, fortare, fortast!

Tanten (11 år) Den raka motsatsen mot racertofflan....efter 11 år så hämtar hon bara apporter när hon själv får feeling men stoppen sitter som en smäck. Det är att få henne att gasa igen som är problemet.

Valpen (8 veckor) att inte bita mig så fort jag försöker hantera henne....
 
Nuvarande hunden var jobbig vid hundmöten men sen vi fick allergi under kontroll så är han en fröjd att gå med. Han har slutat göra utfall, han är fortfarande alert vid hundmöten men spänner sig inte längre.
 
Alvin: Jag har egentligen inga problem med honom, det mesta flyter på. Problemet vi har är att han som 8-åring blev för skottjud och liknande ljud som gjorde att han kunde fly i panik och inte gick att få tag på, därför går han nästan alltid kopplad nu och han är så snäll att man knappt märker att han är där. Tror han skulle kunna gå lös igen på utvalda ställen men vågar inte chansa. Men han verkar ganska nöjd över att vara kopplad eftersom vi växlar tempo, springer ibland, går lugnt så han får nosa och titta på saeller går snabbt eller bara traskar runt i behaglig lunk.

Blivit nästan helt ok vid hundmöten, han var mer osäker förr men i dom flesta fallen nuförtiden bryr han sig inte alls.

Han är ju en väldigt frusen liten hund men tycker inte om att ta på täcken. Men om vi står i hallen och jag går ut och säger varsågod vilket innebär att dom får gå ut har han ibland stannat kvar och jag har insatt att jag glömt ta på honom ett täcke men så fort täcket är på går han glatt ut. Så helt emot täcken är han

Milou: Ja du, han är energisk milt uttryckt, full fart. Trots mycket träning varje dag i 1,5 kan han dra i kopplet, inte hela tiden och inte varje dag men han har fokus ett tag men jag får säga att han ska gå bredvid mig flera gånger på en promenad vissa dagar och det går,men sen tappar han fokus igen.

Han vill fram till nästan alla hundar vi ser fast vi aldrig brukar hälsa på okända hundar. Han gör piruetter i kopplet eller drar i kopplet och hetsar upp sig rejält, för det mesta för att han vill hälsa,men ibland morrar han och jag får skämmas över honom.

En marodör som öppnar dörrar, lådor, skjutdörrar ja precis allt. Och snor det han kan och äter eller har sönder allt.

Han är väldigt bunden till mig och är inte sugen på att gå med någon annan om jag är med och jobbar eller går med Alvin. Tränar på att vänja honom vid att gå med andra.


Har man en Milou har man alltid ett lite kaos omkring sig. Fast ett fantastiskt kaos.

p
 
Senast ändrad:
En har svårt med hundmöten, den andra skäller/morrar för mycket på diverse ljud, den tredje är en hopplös mattjuv när tillfälle ges:cautious:
 
Alvin: Jag har egentligen inga problem med honom, det mesta flyter på. Problemet vi har är att han som 8-åring blev för skottjud och liknande ljud som gjorde att han kunde fly i panik och inte gick att få tag på, därför går han nästan alltid kopplad nu och han är så snäll att man knappt märker att han är där. Tror han skulle kunna gå lös igen på utvalda ställen men vågar inte chansa. Men han verkar ganska nöjd över att vara kopplad eftersom vi växlar tempo, springer ibland, går lugnt så han får nosa och titta på saeller går snabbt eller bara traskar runt i behaglig lunk.

Blivit nästan helt ok vid hundmöten, han var mer osäker förr men i dom flesta fallen nuförtiden bryr han sig inte alls.

Han är ju en väldigt frusen liten hund men tycker inte om att ta på täcken. Men om vi står i hallen och jag går ut och säger varsågod vilket innebär att dom får gå ut har han ibland stannat kvar och jag har insatt att jag glömt ta på honom ett täcke men så fort täcket är på går han glatt ut. Så helt emot täcken är han

Milou: Ja du, han är energisk milt uttryckt, full fart. Trots mycket träning varje dag i 1,5 kan han dra i kopplet, inte hela tiden och inte varje dag men han har fokus ett tag men jag får säga att han ska gå bredvid mig flera gånger på en promenad vissa dagar och det går,men sen tappar han fokus igen.

Han vill fram till nästan alla hundar vi ser fast vi aldrig brukar hälsa på okända hundar. Han gör piruetter i kopplet eller drar i kopplet och hetsar upp sig rejält, för det mesta för att han vill hälsa,men ibland morrar han och jag får skämmas över honom.

En marodör som öppnar dörrar, lådor, skjutdörrar ja precis allt. Och snor det han kan och äter eller har sönder allt.

Han är väldigt bunden till mig och är inte sugen på att gå med någon annan om jag är med och jobbar eller går med Alvin. Tränar på att vänja honom vid att gå med andra.


Har man en Milou har man alltid ett lite kaos omkring sig. Fast ett fantastiskt kaos.

p
Menade att han inte är helt emot täcken, föll bort något ord
 
Impas matfixering. Hon är ett unikt exemplar. Släpp in henne i ett okänt hus och hon har lokaliserat maten innan hela hunden passerat genom ytterdörren. Hon är dessutom slug och hysteriskt snabb så man behöver verkligen tänka flera steg i förväg med henne.
 
Vakt i kombination med osäkerhet inför främmande människor. Ibland svårt att veta vad som är vad.
Och stress. Lätt upp i varv, svårt ned i varv.
Känner ofta att dessa i kombination gör det övermäktigt för mig, men vi kämpar på och det blir sakta, sakta bättre.

De låter ganska lika, våra tjejer ❤️
 
Den ena har artros i båda armbågarna och får därmed inte hoppa och gå långpromenader. Hoppa kan jag tyvärr inte hindra henne till eftersom hon är 50% känguru. Men det blir bara långpromenader där hon åker väska större delen av tiden. Så hon är konstant lite understimulerad vilket gör att hon nu måste gå i koppel = ännu mer understimulerad. Väntar på remiss till ultuna för att se om de kanske kan göra något för henne, men det verkar ta tid.

Andra hunden har separationsångest. Den var under kontroll, men sedan flyttade vi 2 gånger på kort tid, och om 2 månader ska vi flytta igen så det lär ju inte bli bättre. Men efter nästa flytt ska vi jobba stenhårt på den biten så att hon blir lugn och trygg igen.
 
Hundmöten!
Min fröken har hållt på att larva sig mot andra hundar sen vi fick henne i augusti (omplacering, 6 år)
Problemet vi har/hade var att jag inte riktigt hade hittat nyckeln till att få henne att förstå att det hon gjorde var fel. Lättare sagt än gjort, och det hjälpte såklart inte med att jag blev rädd/nervös/stressad så fort en annan hund närmade sig. Men nu känner jag verkligen att vi är på rätt spår! 😃
Lösningen ligger i relationen oss emellan , timingen vid hundmötet och att helt sonika vara väldigt tydlig med att det hon håller på med inte är okej. Och att hennes matte föregår med gott exempel såklart. Annars så är hon världens lättaste att ha att göra med. Väldig snäll och mild, en sån som man kan ha med överallt om man låter henne ta det i sitt tempo.
 
Asni, tja... Alltså hon är världens charmigaste hund. Så kelig och glad och uttrycksfull. Men hon är även så extremt osäker, och enlight henne är anfall bästa försvar. Inte riktiga anfall - bara fejk - men det är nog så jobbigt. Hon är rädd för i princip allt; nya människor, dammsugaren, att det kanske finns någon eller något farligt utanför dörren. Utöver det är hon svårmotiverad av både mat och lek, men nu trivs hon super som ensamhund hos min mor och är mycket lugnare då det inte är lika hektiskt som hemma hos mig.

Tinja, tja... Uh.. Hon vägrar ligga still när hon får massage? :rofl:
1616681125172.png

Hon har alltid varit så onaturligt enkel. Det största problemet har väl varit att hon lär sig så jäkla snabbt att om jag belönar fel sak kan det vara svårt att redigera det hon anser rätt. Klickade en gång för 'ligg' när hon hade armbågarna i luften, nästa gång jag sa 'ligg' så ställde hon sig :cautious: Men det har iallafall hjälpt mig bli bättre på timing :p
 
Passivitet. Hemma i vardagen funkar det. Men så fort något roligt står på schemat är han som ett ångande tåg som inte riktigt har någon av-knapp. Miss från vår sida då vi inte hade en tanke på passivitetsträning när han var ung och vi nybörjare. Nu är han 9 år, ibland gör vi halvhjärtade försök att träna på det men njae, vi har nog lite gett upp på den punkten och tar med oss vetskapen till eventuella framtida hundar.
 
Min omplacering har varit rädd och stressad och osäker hela tiden jag haft honom, på grund av tidigare trauma. Han är enormt mycket bättre men ibland ställer det fortfarande till problem. Särskilt ljudrädsla, hör han något skumt när vi är ute vill han sticka hem och kan inte fokusera alls. Han är också väldigt stark och seg så säger han att vi måste springa hem genast så får man oftast finna sig i det.

Min servicehund börjar bli gammal och han har aldrig gillat närkontakt mycket. Han har ont i ryggen och höfterna och jag måste massera och stretcha honom ordentligt och han blir skitsur. Tycker det tar alldeles för lång tid och vägrar ligga stilla, han ålar sig omkring på mattan som en vresig orm.... sen har han fått mer separationsångest, tror han är övertygad om att han är den enda som ansvarar för att hålla mig vid liv (jag kan ju hjälpa till själv men tror han inte litar på det) så han har stenkoll på mig hela tiden och tål inte att jag lämnar honom ensam någonstans. Han ska få avlastning snart hoppas jag, ska bara lyckas få tag i en bra valp.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Vad tycker ni om hundägare som låter sina (väldresserade) hundar gå lösa? Jag har lagt ner väldigt mycket jobb på att träna min hund...
23 24 25
Svar
483
· Visningar
12 163
Senast: hollypolly
·
Övr. Hund Hur har ni har tvåhundsägare vars partner inte delar hundintresset "fått igenom" skaffandet av en andra hund? Jag skulle så gärna ha en...
4 5 6
Svar
110
· Visningar
5 827
Senast: LaMagia
·
Övr. Hund skulle passa om man har Border Collie, men skulle vilja ha en något mindre, lättsam hund som fortfarande vill hänga med på långa...
2 3 4
Svar
71
· Visningar
4 837
Senast: Tonto
·
Hundhälsa Är det någon annan som varit med om samma problem? Bor på en stor gård med cirka 200 kor. Därmed är det MYCKET kodynga, diverse pellets...
Svar
10
· Visningar
808
Senast: hastflicka
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp