Stor ilska mot Pia – som åt sin häst

När kocklärlingen Pia Olden tvingades avliva sin häst, den förre travaren Drifting Speed, tog hon hand om kvarlevorna på ett sätt som väckte uppmärksamhet.
Hon tillagade nämligen måltider av hästen.
– Det var mitt sätt att hedra henne, säger hon till norska Dagbladet.
 
Varför skulle det vara osmakligt? Förr levde vi närmre våra djur och vi åt upp dom. Det var inte osmakligt på nått vis. Förstår faktiskt inte varför. Det är väl snarare den enda riktiga garantin på att djuret har haft det bra som man kan lita på

Det var min tanke också. Att slakta och äta sina egna djur garanterar ju djurhållningen på ett ypperligt sätt.

Jag visste inte att det fanns slakterier för återtag på häst. Fick reda på det förra veckan och min tanke gick direkt åt hållet att ta återtag om det skulle bli aktuellt.
Jag äter ju mina kära höns och tuppar som slaktas. Visst har jag inte samma relation till dem som till hästen men jag tänker att det är en mental spärr jag nog kan lära mig att komma över. Skulle jag inte det så finns det alltid någon annan som kan ta det.

Kan känna att slöseriet är för stort med ett så stort djur som bara går till destruktion.

Andra alternativet är till lejonen.
 
Varför skulle det vara osmakligt? Förr levde vi närmre våra djur och vi åt upp dom. Det var inte osmakligt på nått vis. Förstår faktiskt inte varför. Det är väl snarare den enda riktiga garantin på att djuret har haft det bra som man kan lita på
Jag kan väl få tycka det om jag vill, för mig skulle det vara likadant som att äta en vilken vän som helst. Nej, mår lite illa bara av tanken faktiskt. Du behöver inte förstå men det är så jag tycker.
 
Sällar mig till de som inte ser problemet, det är väl bara bra att ta vara på köttet.
Satt på en tjejgrupp på facebook där åsikter efterfrågades och sa samma sak där, det jämfördes snabbt med att man lika gärna kan vara kannibal och är jättehemsk. Skittramsigt. Det som fascinerade mig mest var dock de veganer som ansåg det vara fel. Jag menar, hästen var ju redan död. Om hon äter hästen så går hon inte och köper något kött till de måltiderna. Och det är rätt mycket kött på en häst, mycket kött som inte köps således, många slantar som inte går ner i fickan på köttproducenter. Hur kan det någonsin vara negativt om man är mot köttproduktion liksom? Oavsett om man ser det ur ett djurskyddsperspektiv eller ett klimatperspektiv så är det ju positivt att ta vara på köttet.

Sen är det såklart bara mänskligt att reagera ändå. Människan är ett flockdjur och ser man hästen som en del av sin flock så blir det för nära, det är i sig inget konstigt. Men att utsätta henne för hat och ropa kannibal, då tar man i lite väl från tårna.
 
Jag kan väl få tycka det om jag vill, för mig skulle det vara likadant som att äta en vilken vän som helst. Nej, mår lite illa bara av tanken faktiskt. Du behöver inte förstå men det är så jag tycker.

Det kan man få tycka.

Sedan kan jag i mitt stilla sinne undra varför folk måste påtala detta för den som inte tycker det. Vad är syftet liksom?
 
Senast ändrad:
Jag kan väl få tycka det om jag vill, för mig skulle det vara likadant som att äta en vilken vän som helst. Nej, mår lite illa bara av tanken faktiskt. Du behöver inte förstå men det är så jag tycker.
Du är inte ensam om din tanke.
Jag personligen har jättesvårt att äta mina vänner och jag vet att det är jäkligt ologiskt och att närproducerat kött man vet haft ett bra liv oavsett djurslag.
Har liksom inga problem med att äta vilt eller kött från frysdisken. Men när det kommer till djur jag fodrat, umgåtts med, tränat osv då blir jag blödig. Maten skulle förmodligen fastna halvvägs i strupen.
Jag tror att det delvis har att göra med att jag i grunden är uppväxt i stan. Vissa saker verkar jag helt enkelt inte komma ifrån. Som att äta vissa djur.
 
Det är väl det som är den stora skillnaden från förr, att vi idag har sällskapsdjur som vi nästan förmänskligar och djur för matproduktion som är industrialiserat, det blir ytterligheter som inte är bra någon av dem.
Njae, förr hade man, åtminstone när det gällde mindre bemedlade, ett fåtal djur som kanske inte var sällskapsdjur men väl familjemedlemmar som man tog hand om så bra man kunde. Den som mjölkat en ko morgon och kväll i många år förutom fodrat (med foder man tagit man med sitt eget svett), vattnat och skött om har säkert en väl så stark relation till den som vi har till våra sällskapsdjur.

En del förmänskligar sina djur men många gör det inte.

En bra morot för att äta djuren och inte gräva ner dem är att mätta magen. Det har inte alltid varit så gott om mat så att man har råd att slänga.
 
appropa den har traden kom jag att tanka pa nar ungdommarna i 4-H tar hand om ett djur sa fort det ar avvant fran mamman for att visa det i 4-H. De har kalven, grisen, lammet, whatever, for minst ett ar innan det ar dags for nasta "fair". De matar, tvattar, och pa fair ofta sover i spiltan med, sitt djur. De ger den basta maten, lar djuret att ga i sele eller grimma, ser till att de ar vaccinerade och lar sig allt om at ta hand om OCH "market" djuren som ska saljas pa auction.
De flesta gor det ar efter ar ... och tycket att det ar fantastiskt.
I ar nar vi var pa "fair" pratade jag med ett par ungdommar, en som hade en gris for 3dje eller 4de aret i rad, som han sov med i spiltan medan han vantade pa att det skulle bli deras tur (nasta dag) att ga pa auction. Han forklarade hela processen med hur han hade tagit en liten kulting for ett ar sedan och var mycket stolt over vilken stor gris han trodde skulle ga for en hel del pengar nasta dag. Allt medan han omsint kliade grisen bakom orat.
Jag pratade ocksa med en tjej som for forsta gangen var dar med en kalv som hon ledde runt i grimma. Det var hennes forsta gang, men hon var overtygad att hon verkligen ville ha en annan kalv till nasta ars "fair".

De VET att djuret ar deras for ett ar, ibland langre om djuret inte ar "moget" for fair annu, men de vet att det inte ar "forever". De ar verkligen ledsna och upprorda, samtidigt som de ar stolta och glada, nar djuren saljs pa auction. Det ar hela malet med det hela.
 
Den sista hästen jag hade som "min" hemma i Sverige slaktades när det blev klart att jag skulle flytta och inte längre kunde hjälpa ålderdomliga husse att ta hand om honom. Jag var jätteledsen och skulle inte själv kunna förmå mig att ta hand om just det köttet- men oj vad jag var glad att han var en av de rätt få hästar som kunde gå till livsmedel i Sverige ändå.
Jag förtstår inte alls vad andra människor har att göra med ens egen process efter att ett husdjur dött. Det finns folk som väljer att behålla fällar, aska eller konservera/stoppa upp sina husdjur också.
 
Som vegan tycker jag att det är vidrigt med kött i alla former. För mig är det lika illa att äta en gris eller kyckling som det är att äta en häst eller en hund. Dessutom tycker jag att det är osmakligt och sjukt att äta upp sitt eget djur, sin egen familjemedlem liksom.

Sen kan jag förstå tanken med att ta till vara kött från ett djur som redan är dött, även om jag själv aldrig skulle kunna göra det eftersom bara tanken på att konsumera kött äcklar mig. Men om man nu ska välja ett alternativ så är det ju bättre att äta kött från djur som har varit tvungna att avlivas/självdött än att äta kött från uppfödda djur och därmed bidra till den vidriga köttindustrin. Men som sagt, själv skulle jag aldrig kunna tänka mig att äta kött från något djur överhuvudtaget.
 
det glädjer mig oerhört att läsa att de allra flesta inser att vi skall ta tillvara på den mat vi har nära tillgång till. Det ligger ju verkligen i tiden igen( efter ca trettio år med snabbmat importerat mm) att äta närproducerat och att ta vara på allt "återvinna" kan man lite krast kalla det. om man har svårt att äta sin egen häst, så finns det alla gånger andra som gärna tar em,ot det, och kanske att man kan byta med varandra, om man har lättare för det då. det där med känslor är ju lite svårt och kräver en del funderingar och jobb innan man landar i vad som egentligen är av största vikt. Dvs att inte slösa med våra resurser .
Det som är lite märkligt är att många av dem som kallar sig miljövänner, (och djurrättare )inte har den åsikten när det kommer till föda ( kött)… jag accepterar deras livsval, det är upp till var o en vad man äter, men att först säga sig värna om moder jord och sedan inte prioritera det som finns "på gården" är svårt att ta in för mig, och får svårt att se en trovärdighet och helhetstänk i det.
 
Då jag jobbade på en gård på Islands så bjöds det ofta på hästkött så då åt jag det. Skulle kunna äta det nu också men inte min egen häst, för mycket känslor. Hans mor begravdes i skogen, på en del ställen är det tillåtet. Men jag kan tänka mig att låta Skjöldur bli slaktad när han inte orkar mer om det sker hemma. Köttet kan ju till ex hundmat om inte annat. Läste en gång om en dansk kock som tagit vara på köttet efter en stackars vildkatt som kommunens jägare skjutit. Det väckte också en massa känslor.
 
appropa den har traden kom jag att tanka pa nar ungdommarna i 4-H tar hand om ett djur sa fort det ar avvant fran mamman for att visa det i 4-H. De har kalven, grisen, lammet, whatever, for minst ett ar innan det ar dags for nasta "fair". De matar, tvattar, och pa fair ofta sover i spiltan med, sitt djur. De ger den basta maten, lar djuret att ga i sele eller grimma, ser till att de ar vaccinerade och lar sig allt om at ta hand om OCH "market" djuren som ska saljas pa auction.
De flesta gor det ar efter ar ... och tycket att det ar fantastiskt.
I ar nar vi var pa "fair" pratade jag med ett par ungdommar, en som hade en gris for 3dje eller 4de aret i rad, som han sov med i spiltan medan han vantade pa att det skulle bli deras tur (nasta dag) att ga pa auction. Han forklarade hela processen med hur han hade tagit en liten kulting for ett ar sedan och var mycket stolt over vilken stor gris han trodde skulle ga for en hel del pengar nasta dag. Allt medan han omsint kliade grisen bakom orat.
Jag pratade ocksa med en tjej som for forsta gangen var dar med en kalv som hon ledde runt i grimma. Det var hennes forsta gang, men hon var overtygad att hon verkligen ville ha en annan kalv till nasta ars "fair".

De VET att djuret ar deras for ett ar, ibland langre om djuret inte ar "moget" for fair annu, men de vet att det inte ar "forever". De ar verkligen ledsna och upprorda, samtidigt som de ar stolta och glada, nar djuren saljs pa auction. Det ar hela malet med det hela.
Det låter inte som 4H i sverige.
 
Personligen skulle jag inte kunna äta upp något djur jag haft en relation till på så sätt oavsett om det är gris, ko, kyckling, fisk eller häst. Men jag ser inget fel i att göra det. Att äta häst är ju inte värre än t.ex. att äta en ko. Kött som kött liksom. Hellre att man äter mer häst i Sverige än skickar de på slakt till Italien.
 

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel
Dagbok Vilken ridkväll och vilket glädjepiller – kunde väl knappast ha varit bättre! :love: :love: Det känns som att min ridkänsla finns...
Svar
0
· Visningar
411
Senast: cassiopeja
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Skrev visst inget om ridningen förra veckan. Red först en lektion på min fina gamla favorit Dell, den kantiga flugskimmeln. När jag...
Svar
0
· Visningar
2 087
Senast: cassiopeja
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Även denna vecka bjöd på en för mig ny bekantskap. Jag fick sitta på Sunny Boy, en liten nätt och spenslig fux med fullblod på mödernet...
Svar
0
· Visningar
367
Senast: cassiopeja
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Kvällens laguppställning blev samma som förra veckan: Dunja (fina mörkbruna fröken långöra) och Sahara (det frissiga kraftiga fuxstoet)...
Svar
0
· Visningar
358
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp