"Stora" barn och samsovning...

[Mitten]

Ja, jag har haft ämnet uppe förr jag veeet

Min dotter är 3 år i april. Hon sover mellan oss i sängen. Om man bortser från hurpass det påverkar sömnen och gosmöjligheterna mellan oss vuxna, är det ett problem? Är det något vi 'måste' ta tag i? Hon börjar utmana regler mer och mer, och jag funderar på om vi skall 'ta tag' i att låta henne sova eget rum (hennes säng får tyvärr inte plats i vårt sovrum) innan det blir en maktkamp om saken...

Jag har funderat på att ta tag i det förr men vi har aldrig varit tillräckligt motiverade, nu somnar hon så bra på kvällen och sover hela natten. Ett par gånger har jag nattat henne i hennes säng, då vaknar hon oftast 2 timmar senare och kommer till oss. Och nattningen har tagit jättelång tid och inneburit heta diskussioner .

 

[cirkus]

Sv: "Stora" barn och samsovning...

Min son har kommit och gått till vår säng i hela sitt liv. Han har i princip alltid somnat i sin säng, men långt upp i åldrarna kunde han komma på natten om han drömt mardrömmar. Jag skulle ha väldigt svårt att neka mitt barn att komma på natten, alternativet vi kört ibland är att ena föräldern lagt sig hans rum hos honom. Han har alltid haft en ordentligt stor säng.

 

[lingonben]

Sv: "Stora" barn och samsovning...

Men *är* samsovningen ett problem för er idag, eller är du orolig för att det kommer att bli ett? Om du svarar ja på det förstnämnda så är det läge att ta tag i det, annars så skulle jag köra på bara. För ju större barnen blir desto bättre går det att resonera med dem, är min (något begränsade, min äldsta blir fyra snart) erfarenhet. Vi hade samsovning och evighetslånga nattningar med, men strulandet har gått över med tiden. Utan skrik och kaos och hårdhänta metoder kan jag tillägga, sånt funkar inte på mina grymt viljestarka kottar.

 

[Calazirya]

Sv: "Stora" barn och samsovning...

Jag är inne på lingonbens linje.

Är det ett problem idag att hon sover med er, i ärlighetens namn så kan ju "gosa" någon annanstans. Jag menar mer om hon stör er sömn så pass? Då är det läge att vänja henne att somna och sova i sin säng ( men jag skulle aldrig neka ett barn som kommer in på natten precis som Cirkus skrev ).

Är det för att du är oroad över att hon aldrig ska sova själv så tycker jag du kan andas ut och ta det lugnt, förr eller senare sover barnen i egen säng och det behöver inte bli någon kamp om det.

 

[Madick]

Sv: "Stora" barn och samsovning...

Min yngsta sov hos mig till 6 års ålder när jag blev sambo och det praktiskt inte fungerade att ligga flera i sängen. Inga problem att styra över sovandet till egen säng. Aningens inkörningsperiod såklart men inte så farligt.

Kör det som funkar för er, ni lär knappast behöva ha barnet kvar i sängen tills det är tonåring :-)

 

[mino]

Sv: "Stora" barn och samsovning...

Våra barn (4,5 och 2,5) sover frekvent i vår säng. De har egna fina sängar där vi lägger dem och sen kommer de in om de vaknar. Ibland lägger vi dem även i vår säng tex om man är ensam om läggningen och vill kunna vara lite effektiv i läggningen. Jag tycker inte att det är ett bekymmer, särskilt med tanke på att de är på dagis hela dagarna och kan behöva tanka familjegemenskap. Jag tycker rent principiellt inte att man behöver ta strid om något för barnets utveckling (alltså för att sätta gränser). Hellre i så fall ta strid för sin egen del, tex om man sover urkasst med barnet i sängen. Det finns så många andra tillfällen där man ändå måste gå emot barnets vilja, det räcker ju med att gå till affären, man behöver inte ställa krav på områden där man egentligen inte har problem.

 

[TinyWiny]

Sv: "Stora" barn och samsovning...

Om det är ett problem för er så vänj försiktigt in henne att sova i egen säng. Om det inte är ett problem så låt henne sova där hon sover bäst.

Min son sov i min säng tills han blev runt fem år, då ville han sova i egen säng även om han kom in då och då på natten. Dottern började sova mer frekvent i egen säng när hon var drygt tre och ett halvt, då ville hon sova i egen säng eftersom brorsan gjorde det men även hon kom in då och då på natten.
Det viktiga är att alla sover bra inte vart man sover

Sonen hade en period då han absolut skulle sova i soffan och ja, då fick han väl göra det bara han sov även om jag tyckte att det verkade obekvämt så älskade han att sova där.

Jag tycker att det är viktigt att barnen har en egen säng så att de har valet att själva vilja sova i egen säng och det är viktigare att man sätter gränser runt sig själv i det här läget än runt var barnet får och inte får sova.
Det blir inte svårare att bestämma vart barnet ska sova ju äldre de blir, snarare tvärtom. När det stora utvecklings språnget (trotsen som vissa säger) är över så går det att resonera på ett helt annat sätt med barnen.

Jag lovar att mina barn som är snart 19 och 21 år inte vill sova hos mej längre

 

[Mitten]

Sv: "Stora" barn och samsovning...

Mycket bra åsikter från er alla
Jag har aldrig tänkt tanken att hon inte ska få komma in till oss, det är självklart att hon alltid får. Jag tänker mer att hon ska somna hos sig.

Jag sover ganska dåligt med henne i sängen men jag tycker det är mysigt också så det gör liksom inget. Jag oroar mig dock för att det skall bli jobbigt för henne om det går för lång tid. Alltså, är man van att alltid ha sällskap i sängen så vet man ju inget annat.

Om jag ska börja natta i hennes rum, är det bäst att lägga sig hos henne och natta eller ska hon somna ensam direkt? Hur har ni gjort?

 

[Calazirya]

Sv: "Stora" barn och samsovning...

Jag skulle köra på nattning, ligga eller sitta är smaksak.

Är hon van att somna ensam annars ( när hon sover i er säng )? Kanske en medelväg där hon får somna i egen säng men att ni sitter med henne en stund?

 

[TinyWiny]

Sv: "Stora" barn och samsovning...

Jag låg brevid dottern tills hon somnade men nattade sonen direkt efter saga/prat, ibland var det tvärsom men oftast ville sonen vara ifred, kanske för att han var större när han började sova i egen säng mer regelbundet.
Normalt för oss har varit att jag satt vid sängkanten eller låg brevid dem i ders säng och pratade om dagen som varit. När de var mindre var det sagor som var övervägande delen men när de blev äldre så var det sängpratet som var det viktiga.
Numera tar jag och dottern "sängpratet" i stallet om kvällarna Sonen bor ju inte hemma längre så där uppdaterar vi när vi pratar i telefon istället.

 

[Mitten]

Sv: "Stora" barn och samsovning...

Hon somnar alltid med oss.. Får hon en lucka så springer hon upp, så det har varit lättare att ligga kvar själv. Men jag tänkte om man nystartar med nattning i hennes rum kanske man skall ta tjuren vid hornen och ta allt i ett?

 

[mino]

Sv: "Stora" barn och samsovning...

Alltså det går ju också att lyfta barnet och lägga tillbaka det i sängen när det har somnat. Ditt barn börjar bli så pass stort att det hittar tillbaka till er säng om hon vaknar igen. Vad det gäller nattningen som brukar vi växla lite. Vi har ett tv-rum precis jämte barnens sovrum så ibland sätter vi oss där, det brukar kunna gå bra om vi har haft en bra läggning, dvs busat och haft kul.

Jag tycker att det känns som om mycket småbarnsbehov släpper nån gång efter de fyllt 3 och för er så är det ju ett par månader kvar. Hur mycket pratar hon, går det att förklara för henne typ att ikväll ska vi prova att göra så här och jag kommer att sitta precis utanför ditt rum och läsa en tidning (typ). Det kanske inte kräver nån maktkamp överhuvudtaget? Men funkar det inte nu så blir det säkert lättare om några månader.

 

[Calazirya]

Sv: "Stora" barn och samsovning...

NJA jag är tveksam till det här med att små barn ska "klara" sig, att man ska ta tjuren vid hornen vid sådana saker som att natta. Det finns saker man kanske måste "kampa om", men detta är inget sådant problem om du frågar mig

Att nystarta med att låta henne somna i egen säng är omställning nog ..

 

[Mitten]

Sv: "Stora" barn och samsovning...

Hon är väldigt lätt att resonera med, pratar bra och så. Idag har jag sagt till henne att hon skall sova i sitt rum ikväll. Då sa hon att hon skulle sova i mammas och pappas rum. Då tyckte jag att hon kunde sova i sin säng FÖRST, sen i mammas och pappas. Och det gick hon väl med på. Men det kan ju ändras vid läggdags .

Lägga in henne när hon somnat provade vi ett tag, det gick väl bra men problemet var att jag ofta somnade före så det blev aldrig någon överflyttning

 

[Mitten]

Sv: "Stora" barn och samsovning...

Jag vet inte riktigt vad du menar med att klara sig, men med tjuren vid hornen menade jag just att det blir en omställning, och då kanske det är lika bra att ta bägge sakerna så slipper hon en omställning till?

Problemet är att hon kör alla trick i boken när hon skall sova, och ofta pillar och petar hon på mig eller sin pappa, pratar, bråkas, killas, börjar tjata om något annat.... ja, ni förstår. Därför funderar jag på om man inte skall försöka få henne att somna själv. Iallafall dagar som idag, när hon inte sovit lunch (på dagis sover hon alltid lunch, men hoppar ibland över på helgerna).

 

[Calazirya]

Sv: "Stora" barn och samsovning...

Jo jag menade nog rent generellt, att man gärna vill att barn ska klara sig själv fort ( inte syftat mot dig nu ).

Jag har aldrig sett att jag behöver vänja Ellan vid att sova själv, tids nog kommer det automatiskt, men så tänker jag . Men om din dotter kör trix och försöker annat så kanske det fungerar bättre att försöka få henne att somna själv?

Man läser en bok och sedan så sover hon, det kommer nog bli en hel del spring i början. Kanske kan man börja med det ena? Att hon ska sova själv i er säng?

 

[Snurrfian]

Sv: "Stora" barn och samsovning...

Nja, visst i tonåren tror jag att alla hellre sover i sin egen säng, men både min 6 åring och 8 åring skulle gladeligen sova i våran säng varje natt om de fick. Problemet är bara att då skulle varken jag eller maken få någon vettig sömn...

Mitten,
När jag kände att jag inte fick tillräckligt med sömn, då tog vi tag i sova situationen. Hur vi gjorde tror jag att jag har beskrivit tidigare. Sonen var ett "större" projekt än dottern, hon har redan från tidig ålder sovit bättre själv än tillsammans med oss, även om hon gärna skulle vilja sova hos oss. Men sonen vill helst krypa nära intill och sedan sover han som en stock.

Men som en snabb genomgång, vi började med att ligga brevid honom i hans säng, sedan sitta i sängen, sitta på golver brevid sängen, flytta närmare dörren tills vi sitter utanför. Vi har sjungit nästan hela tiden för att visa att vi är där och båda barnen har blivit lugnare när vi har sjungit.

Men sen ska man ju även veta att alla barn är individer, så gör så som det passar bäst för dig och din familj.

 

[kpist]

Sv: "Stora" barn och samsovning...

Min stora unge fyllde 3 i måndags. Vi samsover och har inte en tanke på att sluta än, vi har en tillräckligt stor säng för att sova bra ändå.
Till slut väljer de flesta barn (ja, jag vågar nog säga alla - innan 15 iaf ) att sova i egen säng. Jag har inte bråttom, passar på att mysa så länge det går med på det.

 

[Calazirya]

Sv: "Stora" barn och samsovning...

Kan bero på att jag bara har ett barn, men att en 6 åring sover inne hos oss är inget som skrämmer mig. Vi har gjort så att somna göra man i sin säng, men om man vaknar och vill komma över i vår säng så får man göra det och jag har inga planer på att vänja henne av med det, hon avvänjer nog sig själv så småning om.

Får vi en till kotte så får vi köpa en större säng helt enkelt, är det inte vindvissla som har en 210 bred säng ?

 

[kamomillo]

Sv: "Stora" barn och samsovning...

*knapp lån*
jag ser inte vitsen med "samsovning"..
samma föräldrar som förespråkar att barn ska träffa många vuxna, vara på dagis osv älskar att förespråka samsovning.
jag tycker att barn i möjligaste mån ska sova i egen säng, och vara nära föräldrarna i vaket tillstånd.

mest för att jag själv sov hos mamma och pappa till jag var 8-9 år, och led helvetiska kval när jag var tvungen sova utan dom....
sen fick jag inte heller några syskon
mitt mål med mitt barn var att han skulle känna sån trygghet på dagarna att han skulle klara sova i egen säng på nätterna.
att han och jag sen sov piss dåligt ihop hade väl en bidragande orsak

han hade sin säng, jag hade min, men vi var tillsammans hela dagarna i stället!

*jenny*