Storlek på ponny - mor/dotter

[Sofie.S]

Om dotterns intresse för ridning håller i sig skulle jag vilja köpa en ponny. Men går det att kombinera mor/dotter i önskemål kring storlek på ponny?

Jag är 164 cm lång och väger 58-59kg. Jag har ridit c-ponny och tyckt att det känns helt okej. Klart det skulle vara optimalt med tex d-ponny men för att enbart motionsrida utan träning har c-ponny känts okej.
Dock är min dotter liten (!), hon fyller sju år och är endast 110 cm lång. På ridskolan har de c-ponny som minsta storlek och det är helt okej, då de är snälla och rutinerade. Hon har ibland fått rida d-ponny men det är verkligen inte optimalt

Min fundering är, vem av oss måste tumma på vad vi vill ha?
B-ponny är för liten för mig med optimal för henne.
C-ponny känns i största laget men okej för mig.

Jag skulle kunna tänka mig en b-ponny som är inkörd, så jag kan komplettera hennes ridning men annan motionsform. Men av egoistiska skäl skulle jag ju hellre rida

Dottern på en c-ponny.

Hur tänker ni andra som delat ponny med era barn?

 

[Dorinda]

Jag röstar C-ponny!
Klart B-ponny är mer lagom till dottern. Men det blir ju en jättevinst för henne att även du rider ponnyn så C-ponny har ju många fördelar!

 

[Lingon]

Om dotterns intresse för ridning håller i sig skulle jag vilja köpa en ponny. Men går det att kombinera mor/dotter i önskemål kring storlek på ponny?

Jag är 164 cm lång och väger 58-59kg. Jag har ridit c-ponny och tyckt att det känns helt okej. Klart det skulle vara optimalt med tex d-ponny men för att enbart motionsrida utan träning har c-ponny känts okej.
Dock är min dotter liten (!), hon fyller sju år och är endast 110 cm lång. På ridskolan har de c-ponny som minsta storlek och det är helt okej, då de är snälla och rutinerade. Hon har ibland fått rida d-ponny men det är verkligen inte optimalt

Min fundering är, vem av oss måste tumma på vad vi vill ha?
B-ponny är för liten för mig med optimal för henne.
C-ponny känns i största laget men okej för mig.

Jag skulle kunna tänka mig en b-ponny som är inkörd, så jag kan komplettera hennes ridning men annan motionsform. Men av egoistiska skäl skulle jag ju hellre rida

Visa bifogad fil 111704
Dottern på en c-ponny.

Hur tänker ni andra som delat ponny med era barn?

Jag växte upp på ridskola som i princip bara hade storhästar. Första galoppen var jag 8 år gammal och hästen var ett halvblod på 160-165 cm. Jag var inget stort barn jag heller. Mina favoriter var alltid de där stora hästarna. Ponnysarna skumpade så förfärligt tyckte jag! Så det beror ju på vilka mål du och dottern har med ridningen. Om hon vill utvecklas maximalt och tävla osv så är en ponny i rätt storlek viktigare än om hon inte har de ambitionerna.

Det finns en fördel med att du också kan rida den och det är då kan du rida till den vid behov och utbilda den. Så jag tycker nog att om du kan rida en c-ponny så känns det som är bra kompromiss som ni kan ha väldigt roligt med båda två!

 

[iNHALE]

Jag tror personligen inte att ni ska stirra så mycket på mankhöjden utan fokusera på att hitta en ponny som har de rätta egenskaperna. Nu menar jag inte bara mentalt utan även fysiskt, en ponny som har rätt kroppsmodell, har rätt typ av gångarter som gör den lättriden även för en mindre ryttare och såklart även rätt utbildning. Precis som med stora hästar kan det skilja enormt mellan två ponnyer som går inom samma storlekskategori och även mäter samma mått på stickan. Även om en viss ponny må vara 145 cm kan den pga sina fysiska egenskaper upplevas som mer lättriden av din dotter än en ponny på 135 av en helt annan modell.

 

[Andromedae]

Jag tycker egentligen att det bästa är att skaffa en ponny som är helt rätt för en av er, snarare än att försöka få ett "mellanting". Om du t ex är mer bekväm med en D-ponny än en C-ponny och det främst är du som står för "ridandet" i början (vilket det ju blir när det gäller ett så ungt barn), då hade jag ärligt talat hellre skaffat en D-ponny som är riktigt sjyst och tar hand om barnet när hon rider ifall det ger dig bättre ridmöjligheter.

Annars är risken att ni hamnar där med en häst som känns lite för liten för att du ska vara bekväm och lite för stor för att hon ska vara bekväm, vilket inte är optimalt. Bättre då att satsa så det blir helt bra för en part IMO.

 

[warg]

Jag tycker egentligen att det bästa är att skaffa en ponny som är helt rätt för en av er, snarare än att försöka få ett "mellanting". Om du t ex är mer bekväm med en D-ponny än en C-ponny och det främst är du som står för "ridandet" i början (vilket det ju blir när det gäller ett så ungt barn), då hade jag ärligt talat hellre skaffat en D-ponny som är riktigt sjyst och tar hand om barnet när hon rider ifall det ger dig bättre ridmöjligheter.

Annars är risken att ni hamnar där med en häst som känns lite för liten för att du ska vara bekväm och lite för stor för att hon ska vara bekväm, vilket inte är optimalt. Bättre då att satsa så det blir helt bra för en part IMO.

Ja och i den åldern är det väl vettigt att få rida "mammas häst" istället för att ha en "egen". Barnet kommer ju växa och då kanske D-ponnyn blir perfekt med tiden.

 

[Knasibas]

Håller med om lite större ponny! Så himla värdefullt om du som vuxen kan rida ponnyn och hålla lite ordning på den

 

[ameo]

Jag är av åsikten att ponnyer ska växas ur, inte i. Med det sagt så tycker jag att OM dottern ska ha en egen ponny så ska den vara i en lagom storlek för dottern vid det aktuella tillfället. Jag tror inte att det blir bra för någon av er om ni skaffar en ponny till er båda, för ni har så olika behov.

 

[ako]

Jag är av åsikten att ponnyer ska växas ur, inte i. Med det sagt så tycker jag att OM dottern ska ha en egen ponny så ska den vara i en lagom storlek för dottern vid det aktuella tillfället. Jag tror inte att det blir bra för någon av er om ni skaffar en ponny till er båda, för ni har så olika behov.

Om man tänker att ponnyn är till mamma nu och att barnet får rida mammas häst och att den även blir barnets senare? Det är väl en ypperlig idé

 

[sassiball]

C -ponny hade jag köpt. Alternativt en maxad b som tar lite längre ryttare, då du själv är rätt liten så du kan rida en sådan ett par gånger i veckan.

 

[ameo]

Jag tror inte att det blir bra för någon av er om ni skaffar en ponny till er båda, för ni har så olika behov.

Förtydligar.
Köper man en liten ponny som passar barnet så är det mammans behov som får stå tillbaka. Då rider hon på en för liten ponny för att hjälpa barnet att motionera den, mer än att rida för sitt eget höga nöjes skull.
Köper man en större ponny som passar mamman så är den för stor för barnet att sköta, borsta, sadla och tränsa själv och den tar stora kliv så den blir svårare för barnet att rida.
Vill ni absolut ha en ponny tillsammans, så vänta några år tills dottern är stor nog för att ni ska kunna hitta en ponny som passar er båda okej. Just nu skulle jag vilja påstå att det är för stor skillnad mellan vilken typ av ponny som passar er för att det ska funka på något bra sätt.

 

[prinsessfeminist]

Om dotterns intresse för ridning håller i sig skulle jag vilja köpa en ponny. Men går det att kombinera mor/dotter i önskemål kring storlek på ponny?

Jag är 164 cm lång och väger 58-59kg. Jag har ridit c-ponny och tyckt att det känns helt okej. Klart det skulle vara optimalt med tex d-ponny men för att enbart motionsrida utan träning har c-ponny känts okej.
Dock är min dotter liten (!), hon fyller sju år och är endast 110 cm lång. På ridskolan har de c-ponny som minsta storlek och det är helt okej, då de är snälla och rutinerade. Hon har ibland fått rida d-ponny men det är verkligen inte optimalt

Min fundering är, vem av oss måste tumma på vad vi vill ha?
B-ponny är för liten för mig med optimal för henne.
C-ponny känns i största laget men okej för mig.

Jag skulle kunna tänka mig en b-ponny som är inkörd, så jag kan komplettera hennes ridning men annan motionsform. Men av egoistiska skäl skulle jag ju hellre rida

Visa bifogad fil 111704
Dottern på en c-ponny.

Hur tänker ni andra som delat ponny med era barn?

Jag gjorde misstaget att skaffa en för stor ponny.

Den var dessutom för ung.

Gör inte som jag gjorde.

 

[Sofie.S]

Ja jag tänker att är det någon som får backa på sina ”behov” är det ju jag.
Ser hellre att dottern får en ponny som passar henne, så är det större chans att hon får ett ihållande intresse. För mig finns det alltid tid senare i livet, att ta upp ridningen.
Det kommer den dagen vi kan dela ponny, i framtiden.

Jag får helt enkelt kika efter en ponny som är inkörd eller som jag kan köra in. Det är ju oavsett värdefullt att kunna motionera en ponny som komplement.

 

[_Taggis_]

Köp en ponny som du också kan rida, dottern är bara 7 år. Hon lär inte hålla igång den på egen hand än på några år... Köp en som är snäll och med rätt egenskaper, så kommer hon kunna rida den även om den är lite stor. Hellre för stort och snällt än litet och svårt (vilket många ponnyer som bara rids av barn blir)....

 

[prinsessfeminist]

Köp en ponny som du också kan rida, dottern är bara 7 år. Hon lär inte hålla igång den på egen hand än på några år... Köp en som är snäll och med rätt egenskaper, så kommer hon kunna rida den även om den är lite stor. Hellre för stort och snällt än litet och svårt (vilket många ponnyer som bara rids av barn blir)....

Vår yngsta räckte knappt ner över kåporna på sadeln, och han var snäll, vår 7-åriga stora D-ponny.

Men det var inget att lära sig rida på för den yngsta (som också var sju år). Hon hade inte en chans att sadla själv eller så.

Äldsta var 13, och även för henne var han mycket häst.

Hade jag vetat då, vad jag vet idag, så hade jag köpt en äldre, trygg och super super supersnäll mindre ponny. Troligen c-ponny för att 13-åringen inte skulle bli för stor för snabbt.

Idag har yngsta dottern, som nu är 13, en så snäll c-ponny som hon gör allt med. De är oskiljaktiga och ingenting är komplicerat eller oroligt när de är tillsammans. Hennes självförtroende är numera på topp.

De större syskonen klarade d- ponnyn, men en blev rädd för att rida ut och den andra hann slå sig många gånger vid avramlingar på hoppträning osv.

Jag hade inställningen att jag hjälper till och rider ponnyn emellanåt, vilket jag också gjorde.

Det som ändå ställde till det var att han var ung och busig och han visste när en vuxen red och vad barnen inte klarade ut.

Så, återigen. Hellre en för liten och lite för lugn och snäll häst, än för mycket.

Man kan rida större ponnier bättre som ger mer utmaning när man har fått många timmars träning i sadeln på en trygg häst.

 

[Roheryn]

@Sofie.S min dotter och jag delade häst i många år. Det var min häst, som jag köpte när hon var bebis (utan tanke på att hon skulle rida på honom, ska sägas). Han var/är islandshäst, 4 år och oinriden när jag köpte honom, men jag hann ju gott och väl rida in och utbilda honom innan hon började rida. Hon red honom från det att hon var 4-5 år, mer "på riktigt" från kanske 6-7 års ålder. Han var ju "för stor" för henne rätt länge, 145 cm så D-ponny till storleken, medelgrov för att vara islandshäst. Men eftersom han var den individ han var så funkade han utmärkt för oss båda! Så jag skulle säga att det handlar mycket om att hitta rätt individ. Vi hade kvar hästen i 18 år och sålde honom som 22-åring för att bli läromästare åt en då 8-årig flicka (som nu snart är 12), ett jobb han sköter på ett fantastiskt sätt!

 

[moster_punk]

Jag håller med _taggis_ och iNHALE - leta något som är snällt och passande egenskapsmässigt snarare än något i en viss höjd. En c-ponny kan ju lika väl vara en het&energisk welsh som en grov tinker med gångarter som en sköldpadda.

Eftersom din flicka ännu är för liten för att själv kunna ansvara för ridning&motion av en ponny så är det i mina ögon viktigast att ni hittar ett djur som du kan rida, men som också är snäll nog för barnet. En ponny som hålls välriden är det bästa för barnet att lära sig på.

Var supernoga med att provrida och testa ponnyn ordentligt, utsätt den för alla möjliga prövningar och checka av hur den funkar, så att ni verkligen får nåt som är barnvänligt och stabilt!

 

[prinsessfeminist]

Jag håller med _taggis_ och iNHALE - leta något som är snällt och passande egenskapsmässigt snarare än något i en viss höjd. En c-ponny kan ju lika väl vara en het&energisk welsh som en grov tinker med gångarter som en sköldpadda.

Eftersom din flicka ännu är för liten för att själv kunna ansvara för ridning&motion av en ponny så är det i mina ögon viktigast att ni hittar ett djur som du kan rida, men som också är snäll nog för barnet. En ponny som hålls välriden är det bästa för barnet att lära sig på.

Var supernoga med att provrida och testa ponnyn ordentligt, utsätt den för alla möjliga prövningar och checka av hur den funkar, så att ni verkligen får nåt som är barnvänligt och stabilt!

Jag instämmer tillfullo!



Det är verkligen inte storleken som är avgörande. Mitt misstag var att köpa en rolig och lovande häst för en lite mer erfaren ryttare och för framtiden.

Hästen skall passa på en gång, nu och omedelbart. Nu, nu, nu.

Tänk inte framåt. Tänk: "vad är roligt nu"?

Jag tänkte för mycket på vad roligt vi skall ha sedan, och han är snäll, det kommer att gå bra, och jag kan hjälpa till.

Föräldrar skall inte behöva hjälpa till. Så snäll och trevlig skall ponnyn vara.

 

[_Taggis_]

Vår yngsta räckte knappt ner över kåporna på sadeln, och han var snäll, vår 7-åriga stora D-ponny.

Men det var inget att lära sig rida på för den yngsta (som också var sju år). Hon hade inte en chans att sadla själv eller så.

Äldsta var 13, och även för henne var han mycket häst.

Hade jag vetat då, vad jag vet idag, så hade jag köpt en äldre, trygg och super super supersnäll mindre ponny. Troligen c-ponny för att 13-åringen inte skulle bli för stor för snabbt.

Idag har yngsta dottern, som nu är 13, en så snäll c-ponny som hon gör allt med. De är oskiljaktiga och ingenting är komplicerat eller oroligt när de är tillsammans. Hennes självförtroende är numera på topp.

De större syskonen klarade d- ponnyn, men en blev rädd för att rida ut och den andra hann slå sig många gånger vid avramlingar på hoppträning osv.

Jag hade inställningen att jag hjälper till och rider ponnyn emellanåt, vilket jag också gjorde.

Det som ändå ställde till det var att han var ung och busig och han visste när en vuxen red och vad barnen inte klarade ut.

Så, återigen. Hellre en för liten och lite för lugn och snäll häst, än för mycket.

Man kan rida större ponnier bättre som ger mer utmaning när man har fått många timmars träning i sadeln på en trygg häst.

Ja det är ett dilemma. Men den ponnyn verkar ju inte ha haft rätt egenskaper för uppgiften, helt enkelt. Den verkar ju var varit för ung och yvig för att passa barn. Det finns ju många såna ponnyer oavsett storlek.

När jag var 7 år var jag i storlek för shetlandsponny eller welsh mountain. Men några såna fanns inte på ridskolan så den minsta jag red var 140 och jag nådde inte nedanför kåporna. Jag kan inte riktigt se hur jag på den tiden skulle kunna ha en egen ponny, nej. Hade inte rutin att rida ordentligt, jag kunde åka på dem om de var snälla oavsett storlek. Och det var lite det jag tänkte i mitt svar till TS - är ponnyn snäll och barnet kan åka runt på den i ett par år så kanske det är fullt tillräckligt? Åka = rida på lina, rida när mamma går med i skogen, styra runt i ridhuset eller på ridbana. Det är väl vad de flesta nyhästfrälsta 7-åringar gör inbillar jag mig. Jag tror faktiskt inte att så många så pass små barn har ett jättestort behov av just egen ponny, även om de är jätteintresserade så tror jag att det kan mättas med att få vara med och delta i stallet. Inte styra tillvaron där. Men det kanske bara beror på att jag är bitter för att jag inte fick nån egen ponny av mina häst-ointresserade föräldrar

 

[Sofie.S]

Ja det är ett dilemma. Men den ponnyn verkar ju inte ha haft rätt egenskaper för uppgiften, helt enkelt. Den verkar ju var varit för ung och yvig för att passa barn. Det finns ju många såna ponnyer oavsett storlek.

När jag var 7 år var jag i storlek för shetlandsponny eller welsh mountain. Men några såna fanns inte på ridskolan så den minsta jag red var 140 och jag nådde inte nedanför kåporna. Jag kan inte riktigt se hur jag på den tiden skulle kunna ha en egen ponny, nej. Hade inte rutin att rida ordentligt, jag kunde åka på dem om de var snälla oavsett storlek. Och det var lite det jag tänkte i mitt svar till TS - är ponnyn snäll och barnet kan åka runt på den i ett par år så kanske det är fullt tillräckligt? Åka = rida på lina, rida när mamma går med i skogen, styra runt i ridhuset eller på ridbana. Det är väl vad de flesta nyhästfrälsta 7-åringar gör inbillar jag mig. Jag tror faktiskt inte att så många så pass små barn har ett jättestort behov av just egen ponny, även om de är jätteintresserade så tror jag att det kan mättas med att få vara med och delta i stallet. Inte styra tillvaron där. Men det kanske bara beror på att jag är bitter för att jag inte fick nån egen ponny av mina häst-ointresserade föräldrar

Jag förstår hur du tänker. Jag fick min första ponny som 10-åring och min mamma fick då promenera med mig på ridturer. Men min 6åring (7 år i sommar) är så mycket duktigare än vad jag var vid den åldern
Hon rider en maxad b-ponny nu en gång i veckan. Han är både pigg och känslig men hon kan rida självständigt i ridhuset i trav. Vid galoppen springer jag bredvid. Jag skulle vilja ge henne förutsättningar i sin ridning + att jag trivs med att vara i stallet.

I dagsläget rider hon en gång i veckan på ridskolan och så har vi medryttarponnyn en gång i veckan. Det är ett rätt stort hopp från två dagar i veckan till att ha en egen. Men jag tänker att jag kommer få ta ponnyn ett par dagar i veckan.