Idag slumpade det sig som så att jag följde med Seniorens ägare till en träning. Det var ett helt spontant ryck och jag var inte ens stallklädd när jag stod där på stallbacken och fick frågan om jag skulle med. I bilen på vägen dit fick jag höra historien om Senioren och hur han hamnade hos henne.
Hon hade letat efter en snäll sällskapshäst till sin unghäst att ha på foder ett år. Hon fick tips om Senioren som då stod i Täby utanför Stockholm. Då han var ridbar provred hon och kunde dels konstatera att han var fullt trafiksäker, att det var ganska bra fart i honom och slutligen fick hon veta att han inte ridits på ett år.
Senioren stod då hos en fodervärd men när hon beslutade sig för att ta honom så var det ägaren som körde dit honom, inklusive två sadlar och annan utrustning. Därefter gick ägaren upp i rök och gick inte att få tag på.
Efter att han stått hos henne i ett år så kom det fram att ägaren ville inte ha tillbaka sin häst och så småningom genomfördes ett ägarbyte. Det var först då, 14 månader efter att han kommit till henne, som hon insåg vad det var för häst. Han var inte vilken häst som helst.
Han hade gått svår fälttävlan och svår hoppning, dels med Anna Hassö som ryttare, men han hade även ridits av Peter Eriksson! Jag tror det var med Peter som han varit med i landslaget. Det sistnämnda var en nyhet jag inte hört förr faktiskt. Det var nästan så jag blev lite starstruck av att ha Senioren som medryttarhäst. Vilken kille liksom! Jag fick vidare veta att när Anna hade listat sina 3 bästa hästar genom åren så var Senioren en av dessa.
Helt galen story egentligen. Och ägaren hade alltså fått honom gratis. Av vad jag förstått så var förra ägaren en person med pengar (och att hon därför kunnat köpa honom en gång i tiden) men att hon dessvärre var sjuklig och att hon därmed inte kunnat ta hand om hästen.
Och nu går han alltså som läromästare åt lilla mig. Han är ju av sorten som tvingar piloten att göra rätt. I annat fall händer inte många underverk. På söndag om en vecka ska jag rida min första ridlektion med honom. Det blir på samma ställe där jag hoppar. Eftersom det ligger 9 kilometer bort så får jag köra dit honom med transport. Jag har aldrig kört häst själv i transport så det blir en ny upplevelse. Men troligen vållar det inga bekymmer. Släp och husvagn har jag ju kört och jag kan backa. Men troligen kommer jag inte att behöva backa. Hur som helst kommer det att bli intressant.
Hon hade letat efter en snäll sällskapshäst till sin unghäst att ha på foder ett år. Hon fick tips om Senioren som då stod i Täby utanför Stockholm. Då han var ridbar provred hon och kunde dels konstatera att han var fullt trafiksäker, att det var ganska bra fart i honom och slutligen fick hon veta att han inte ridits på ett år.
Senioren stod då hos en fodervärd men när hon beslutade sig för att ta honom så var det ägaren som körde dit honom, inklusive två sadlar och annan utrustning. Därefter gick ägaren upp i rök och gick inte att få tag på.
Efter att han stått hos henne i ett år så kom det fram att ägaren ville inte ha tillbaka sin häst och så småningom genomfördes ett ägarbyte. Det var först då, 14 månader efter att han kommit till henne, som hon insåg vad det var för häst. Han var inte vilken häst som helst.
Han hade gått svår fälttävlan och svår hoppning, dels med Anna Hassö som ryttare, men han hade även ridits av Peter Eriksson! Jag tror det var med Peter som han varit med i landslaget. Det sistnämnda var en nyhet jag inte hört förr faktiskt. Det var nästan så jag blev lite starstruck av att ha Senioren som medryttarhäst. Vilken kille liksom! Jag fick vidare veta att när Anna hade listat sina 3 bästa hästar genom åren så var Senioren en av dessa.
Helt galen story egentligen. Och ägaren hade alltså fått honom gratis. Av vad jag förstått så var förra ägaren en person med pengar (och att hon därför kunnat köpa honom en gång i tiden) men att hon dessvärre var sjuklig och att hon därmed inte kunnat ta hand om hästen.
Och nu går han alltså som läromästare åt lilla mig. Han är ju av sorten som tvingar piloten att göra rätt. I annat fall händer inte många underverk. På söndag om en vecka ska jag rida min första ridlektion med honom. Det blir på samma ställe där jag hoppar. Eftersom det ligger 9 kilometer bort så får jag köra dit honom med transport. Jag har aldrig kört häst själv i transport så det blir en ny upplevelse. Men troligen vållar det inga bekymmer. Släp och husvagn har jag ju kört och jag kan backa. Men troligen kommer jag inte att behöva backa. Hur som helst kommer det att bli intressant.
