Alexandra_W
Trådstartare
Jag får gråa hår av valacken. Han har ju lyckats med diverse 'tok' sen i höstas, både allvarlig senskada, och så toppade han med att i samma veva han fick senskadan lyckats smälla till hasleden så att en tidigare oupptäckt spatt triggades igång att bli aktiv. Hängde på håret ett tag där, men fick en chans och vi fick bukt på spatten igen. Såg jättefin ut efter behandling. Senan läkte han ut i rekordfart, men har ju fortfarande nedsatt hållbarhet.
Hursom, den 14 april busade de hejvilt i hagen, herrn ohalt och fräsch, men matte mumlade lite om 'aaakta senan lilla vännen, det där kan aldrig vara nyttigt' när han bar med bak så det stod härliga till. Hursomhaver, några dagar efter full ös-mevetslösbuset var han halt. Kändes inte sådär överdrivet otippat, och han fick några dagar men han blev snarare sämre. Rejält halt på VB i trav. Rådfrågade vet som tyckte att jag skulle skritta igång honom, då han ju vilat alldeles för länge pga senan för att spatten skulle må bra. Och se hur han svarade på någon vecka skritt, samt att ge honom pronaxen.
Tyvärr satte jag inte igång honom, då jag förlorade ena unghästen i samma veva, och kvarvarande unghäst inte alls tänkte gå själv när valacken togs ur hagen/stallet
Fick ägna lite tid åt att paniklösa sällskapsfrågan.
Den 2:a maj kollade jag (och en kompis) herrn på lina, och han såg stel ut i traven, TYDLIGT halt VB i traven, värre i vävarv, i högervarv syntes det inte så mycket. Rena, fina galopper åt båda håll. DET förvånade enormt, då han när han blir ofräsch först brukar utesluta höger galopp ur sortimentet och sen vänster. Långt innan man ser några andra synliga tecken. Så förvirrande värre. Hältan i trav på VB såg ut att sitta högt, från bakknäet och uppåt någonstans. Detta trots att han står på hög dos pronaxen.
Vilar VB frekvent i hagen, och jag menar verkligen HELA TIDEN. Såfort han stannade så vilade han VB, man såg honom aldrig stå still utan att vila VB, om han så bara stannade för en halv minut.. Ingen värme/puls/gallighet/liknande.
Den 4:e maj skrittade jag honom uppsuttet. Bedrövligt stel/oren i skritten (svårt säga hur mkt som var stelhet och hur mkt som var orenhet). Provade några steg trav och tvärhalt VB. Skrittade totalt 20 minuter, och kändes lite bättre i slutet men långt ifrån ren.
5:e maj skrittade jag honom igen. Likadans om dagen innan, utom att i de där stegen trav så 'löste' han det med att bli en symaskin. Dvs inte lika kännbart halt, men troligen precis lika ont, bara annan symptomlösning.
Var grinig och tjurig i hagen, började avlasta HF genom att ställa fram den framför sig. Fortf ingen värme eller liknande, gallig carpalleden HF och hasleden VB, men det är 'standardgallor' som han har mer eller mindre jämnt, och ingen förändring i dem. Bokar tid på klinik.
9:e maj kommer travandes i hagen när jag ropar. Öronen framåt och glad uppsyn, och TOKHALT vänster bak. Vi talar tre grader initialt, rent fördjävligt. Här var jag ganska övertygad om att nu var det slut, att spatthelvetet eller något annat med samma dåliga prognos gått åt helvete, och att här tar det slut. Han blev alltså mycket SÄMRE bara av de där två dagarna skritt. Står fortfarande på hög dos pronaxen.
16:e maj Ungefär en månad från hältan visade sig första gången. Klinikbesök. Avvikande rörelsemönster med VB i trav rakt fram på löpargången, men ingen typisk hälta, vet kan inte sätta fungret på vad det är men 'nåt är det ju helt klart'. Longering på mjukt underlag. Bättre än 2:a maj när jag kollad epå lina sist, men tydligt halt VB, ffa i vänstervarv. Sämre på hårt underlag än mjukt. Vet tyckte att 'det där är inte hasen, det där är något annat, högre upp'
In och böja. Högt böjprov, inte öm att böja, reagerar tre stege fter böjning och är sen helt ren. I övrigt INGENTING. Inte ens 'standardgraden' från hasleden VB som vi accepterar som normalläge sen utdömningen för hasledsdefekten. Dock lite stel iväg med VB.
Knas? Lederna mår alltså bra, men vad fan ÄR det då? Vet klämmer och känner, tycker han är spänd i svansroten, och hittar en ömmande muskel på insidan av låret, och tycker att hon tror att han fläkt sig eller sträckt sig. Berordrar ut oss på ridprov. Och med stöd från matte blir hältan mycket mindre, och efter en stunds trav och galopp värmer stor del av hältan ur även om den fortfarande märks.
Kollar för säkerhets skull bakknäet men nix, inga smärtreaktioner därifrån.
Eftersom matte är en nojig fan så får han en spruta tuppkam intravenöst, order om en pronaxenkur till, och hemskickade med order om att låta min equiatriker kika på honom (han skulle komma dagene fter), och sen skritt två veckor och sen sätta igång, om inte equiatrikern ansåg annat. Är han inte bra om ett par veckor ring igen.
Equiatrikern avbokade tyvärr, och i väntan på det besöket gick hästen i hagen och käkade pronaxen. Ingen skillnad jmf med hur han var på kliniken, mer än att hästen nu börjar bli allmänt grinig och deprimerad, går iväg när matte kommer etc.
23 maj Equiatrikern bekräftar vets diagnos. Är spänd i musklerna kring bakdelen, är dessutom sned i bäckenet och bogen. Efter rättning och massage etc lokaliseras 'källan' till ett översträckt muskelfäste vid hasleden. Equiatrikern lika övertygad som vet om att bästa medicinen är skritt och sen igångsättning, och att hästen ska vara fit for fight om några veckor.
Sen dess så har det hänt ungefär INGENTING.
Busar betydligt mindre i hagen än normalt, är inte alls lika grinig sen han fick börja ridas igen, men har flera gånger valt att inte följa med de andra ut på betet, utan stannat nere i vinterhagen och stått själv där (??). Är pigg och glad och idel energi och öronen framåt när man rider. Oren i skritten i början men det värmer ur. Traven markbunden och flack, oren på lös tygel men ren när han rids i form, det GÅR att rida dit 'ordentlig' trav med mer energi och lyft utan att han blir oren (fast jag undviker det, han ska ta det piano än). Båda galopperna finns, men går på dubbla spår mer eller mindre beroend epå dagsform i vägaloppen. Högergaloppen är mumma (och den brukar DIREKT försvinna när han är ofräsch).
Vilar fortf VB frekvent, korsavlastar HF. SÄtter i utsida först och rullar över inåt med HF (inte jättemycket, men skoslitningen talade sitt tydliga språk, och tittar men efter det och går bakom honom ser man det om man kollar noga). Ingen svullnad/värme/annat förutom standardgallorna.
Jag fattar ungefär INGENTING. Hur jävla lång tid tar en jäkla sträckning egentligen? Och vad fan skulle det annars vara? Kan ju ringa vet och säga 'hej,d et har gått ett par veckor men han är inte bra?', samtidigt - vad ska vet kunna göra liksom?
Hursom, den 14 april busade de hejvilt i hagen, herrn ohalt och fräsch, men matte mumlade lite om 'aaakta senan lilla vännen, det där kan aldrig vara nyttigt' när han bar med bak så det stod härliga till. Hursomhaver, några dagar efter full ös-mevetslösbuset var han halt. Kändes inte sådär överdrivet otippat, och han fick några dagar men han blev snarare sämre. Rejält halt på VB i trav. Rådfrågade vet som tyckte att jag skulle skritta igång honom, då han ju vilat alldeles för länge pga senan för att spatten skulle må bra. Och se hur han svarade på någon vecka skritt, samt att ge honom pronaxen.
Tyvärr satte jag inte igång honom, då jag förlorade ena unghästen i samma veva, och kvarvarande unghäst inte alls tänkte gå själv när valacken togs ur hagen/stallet
Fick ägna lite tid åt att paniklösa sällskapsfrågan.Den 2:a maj kollade jag (och en kompis) herrn på lina, och han såg stel ut i traven, TYDLIGT halt VB i traven, värre i vävarv, i högervarv syntes det inte så mycket. Rena, fina galopper åt båda håll. DET förvånade enormt, då han när han blir ofräsch först brukar utesluta höger galopp ur sortimentet och sen vänster. Långt innan man ser några andra synliga tecken. Så förvirrande värre. Hältan i trav på VB såg ut att sitta högt, från bakknäet och uppåt någonstans. Detta trots att han står på hög dos pronaxen.
Vilar VB frekvent i hagen, och jag menar verkligen HELA TIDEN. Såfort han stannade så vilade han VB, man såg honom aldrig stå still utan att vila VB, om han så bara stannade för en halv minut.. Ingen värme/puls/gallighet/liknande.
Den 4:e maj skrittade jag honom uppsuttet. Bedrövligt stel/oren i skritten (svårt säga hur mkt som var stelhet och hur mkt som var orenhet). Provade några steg trav och tvärhalt VB. Skrittade totalt 20 minuter, och kändes lite bättre i slutet men långt ifrån ren.
5:e maj skrittade jag honom igen. Likadans om dagen innan, utom att i de där stegen trav så 'löste' han det med att bli en symaskin. Dvs inte lika kännbart halt, men troligen precis lika ont, bara annan symptomlösning.
Var grinig och tjurig i hagen, började avlasta HF genom att ställa fram den framför sig. Fortf ingen värme eller liknande, gallig carpalleden HF och hasleden VB, men det är 'standardgallor' som han har mer eller mindre jämnt, och ingen förändring i dem. Bokar tid på klinik.
9:e maj kommer travandes i hagen när jag ropar. Öronen framåt och glad uppsyn, och TOKHALT vänster bak. Vi talar tre grader initialt, rent fördjävligt. Här var jag ganska övertygad om att nu var det slut, att spatthelvetet eller något annat med samma dåliga prognos gått åt helvete, och att här tar det slut. Han blev alltså mycket SÄMRE bara av de där två dagarna skritt. Står fortfarande på hög dos pronaxen.
16:e maj Ungefär en månad från hältan visade sig första gången. Klinikbesök. Avvikande rörelsemönster med VB i trav rakt fram på löpargången, men ingen typisk hälta, vet kan inte sätta fungret på vad det är men 'nåt är det ju helt klart'. Longering på mjukt underlag. Bättre än 2:a maj när jag kollad epå lina sist, men tydligt halt VB, ffa i vänstervarv. Sämre på hårt underlag än mjukt. Vet tyckte att 'det där är inte hasen, det där är något annat, högre upp'
In och böja. Högt böjprov, inte öm att böja, reagerar tre stege fter böjning och är sen helt ren. I övrigt INGENTING. Inte ens 'standardgraden' från hasleden VB som vi accepterar som normalläge sen utdömningen för hasledsdefekten. Dock lite stel iväg med VB.
Knas? Lederna mår alltså bra, men vad fan ÄR det då? Vet klämmer och känner, tycker han är spänd i svansroten, och hittar en ömmande muskel på insidan av låret, och tycker att hon tror att han fläkt sig eller sträckt sig. Berordrar ut oss på ridprov. Och med stöd från matte blir hältan mycket mindre, och efter en stunds trav och galopp värmer stor del av hältan ur även om den fortfarande märks.
Kollar för säkerhets skull bakknäet men nix, inga smärtreaktioner därifrån.
Eftersom matte är en nojig fan så får han en spruta tuppkam intravenöst, order om en pronaxenkur till, och hemskickade med order om att låta min equiatriker kika på honom (han skulle komma dagene fter), och sen skritt två veckor och sen sätta igång, om inte equiatrikern ansåg annat. Är han inte bra om ett par veckor ring igen.
Equiatrikern avbokade tyvärr, och i väntan på det besöket gick hästen i hagen och käkade pronaxen. Ingen skillnad jmf med hur han var på kliniken, mer än att hästen nu börjar bli allmänt grinig och deprimerad, går iväg när matte kommer etc.
23 maj Equiatrikern bekräftar vets diagnos. Är spänd i musklerna kring bakdelen, är dessutom sned i bäckenet och bogen. Efter rättning och massage etc lokaliseras 'källan' till ett översträckt muskelfäste vid hasleden. Equiatrikern lika övertygad som vet om att bästa medicinen är skritt och sen igångsättning, och att hästen ska vara fit for fight om några veckor.
Sen dess så har det hänt ungefär INGENTING.
Busar betydligt mindre i hagen än normalt, är inte alls lika grinig sen han fick börja ridas igen, men har flera gånger valt att inte följa med de andra ut på betet, utan stannat nere i vinterhagen och stått själv där (??). Är pigg och glad och idel energi och öronen framåt när man rider. Oren i skritten i början men det värmer ur. Traven markbunden och flack, oren på lös tygel men ren när han rids i form, det GÅR att rida dit 'ordentlig' trav med mer energi och lyft utan att han blir oren (fast jag undviker det, han ska ta det piano än). Båda galopperna finns, men går på dubbla spår mer eller mindre beroend epå dagsform i vägaloppen. Högergaloppen är mumma (och den brukar DIREKT försvinna när han är ofräsch).
Vilar fortf VB frekvent, korsavlastar HF. SÄtter i utsida först och rullar över inåt med HF (inte jättemycket, men skoslitningen talade sitt tydliga språk, och tittar men efter det och går bakom honom ser man det om man kollar noga). Ingen svullnad/värme/annat förutom standardgallorna.
Jag fattar ungefär INGENTING. Hur jävla lång tid tar en jäkla sträckning egentligen? Och vad fan skulle det annars vara? Kan ju ringa vet och säga 'hej,d et har gått ett par veckor men han är inte bra?', samtidigt - vad ska vet kunna göra liksom?
