Stress av det, stress för det, stress över det...

Jag är inne i en period där jag stressar nått enormt. Över allt. Pga av allt. Inför allt. Jag vet inte vad som är utlösande faktor, kanske är det inte så viktigt heller. Försöker beta av saker som gnager, men då blir det istället nytt. Jag har dessutom GAD så att bestämma mig och ta beslut är svårt!

Jobbet. Jag vantrivs hos min arbetsgivare. Jag älskar min arbetsplats, mina kollegor. Men arbetsgivaren... Försöker sköta mig själv och strunta i saker, det har funkat förr. Men inte nu. Jag har blivit bitter. Vilket jag inte vill vara. Jag trivs inte med att vara bitter. Avtalet går ut 2032, så försöker se positivt på det. Bara 6 år kvar. Bara 6 långa år kvar. Det går fort. Eller hur?
Arbetstiderna hör ihop med jobbet. Jag har pga min ångest valt att jobba tidig morgon. En del av min ångest är att inte kunna ta mina nu rätt gamla djur till veterinären pga jobbet, så jag har styrt det så att jag börjar tidigt och slutar tidigt. Och det har inneburit en regelbunden dygnsrutin, vilket min kropp och knopp mått oväntat bra av! Trots att jag går upp kl 2 nästan varje arbetsdag. Men nu var det slut. Vi väljer tjänstegrupper enligt senioritetsprincipen och jag har ju rätt många år bakom mig, så jag har senaste 10 åren fått det jag velat ha. Nu var det slut med det. Andra behöver dessa tider bättre. Har mer rätt till dessa tider. För mig är arbetstiderna som sagt en stor del i mitt mående, så nu får jag helt enkelt ta mig till läkare och få intyg på det. Och jag hatar att känna mig besvärlig. Skäms över att behöva få specialtider för att må bra. Har precis bytt vårdcentral, så om jobbet bara kan släppa mina arbetstider så kan jag boka tid.

Katterna. De är äldre. Blir 11, 11, 13 och 15 i år. Krämpor finns förstås, de får behandling för det de som behöver. Min hypokondri är ständigt aktiverad. Oj, haltade hon till där? Ska hon verkligen låta så? Andas hon verkligen som hon ska? Dricker hon inte lite mer? Har hon inte ätit lite dåligt idag? Borde jag åka in och kolla upp henne? Och henne med? Och henne också kanske?

Bostad. Jag älskar mitt lilla hus, jag hyr. Jag älskar mina hyresvärdar, jag älskar läget. Men jag är trött på pendlandet. Jag vill närmare jobbet och jag vill äga. Jag vill ha en trädgård att näta in till mina djur. Att odla i. Jag vill närmare Norrtälje för att kunna umgås mer med mina nyfunna vänner. Jag har inte haft många vänner förr, jag har valt bort det pga prestationsångest. Nu har jag plötsligt vänner? Som jag vill kunna träffa mer utanför arbetstid. Men jag är livrädd för att köpa hus! En stressfaktor var att jag inte visste hur mycket jag får köpa för. Pratat med banken som gett mig en ungefärlig siffra. Men han tyckte jag kunde avvakta tills nya reglerna om bolån är helt klubbade. Slutet på februari. Men nu börjar mitt obefintliga tålamod istället dra ner mig. Varför kommer det inga hus ut på marknaden? Kommer jag hitta några till det priset jag har råd med? Kommer nya reglerna göra att priserna rusar? Och återigen, vågar jag köpa?

Mat. Jag får inte till maten. Jag bantar och bantar. Sen trycker jag i mig hur mycket godis, kakor, bullar, chips osv som helst. Sen bantar jag igen. Och bantar. Ständigt sugen, ständigt matbrus. Ständigt godisbrus. Den som tror att bara folk med ADHD har matbrus har fel, kan jag säga. Bestämmer mig för att testa nya maträtter. Men kommer inte dit. Det där låter inte gott, det där verkar svårt. Det där kommer jag inte bli mätt på. Så det är ingen idé.

Jag. Jag vill inte fortsätta så här. Min bästa vän sade att 2026 nog blir mitt år, husköp och annat. Jag känner bara att jag önskar att 2026 blir mitt sista år. Kan inte katterna bara dö nu, så jag kan följa med? Livet är inte för mig, jag är inte för livet. Det är för svårt att leva.

 

[Fjordfrälst]

Det där låter ju riktigt tärande och jag känner igen mig i en del i och med GAD själv...Hoppas du kan få igenom att fortsättningsvis få jobba bara dagar. Hade en kollega som inte kunde fungera psykiskt att jobba dagar så hon arbetar enbart kvällar och gjort så i flera år.
Katterna, har alla krämpor? 11 år behöver ju inte direkt vara någon ålder om den är frisk? Vi har också en katt som fyller 11 i år och är verkligen inte gammal men givetvis kan jag förstå att du är orolig för problem som kan smyga sig på, det är jag med men försöker lägga band på mig .
Banta och banta; se till att äta regelbundet alltså var 3-4e timme och öka proteinet så bör ditt sockersug ge sig, har funkat fint på mig och jag är en sockerråtta annars!
Året har bara börjat så hoppas du mår bättre snart .

 

[MissFideli]

Det där låter ju riktigt tärande och jag känner igen mig i en del i och med GAD själv...Hoppas du kan få igenom att fortsättningsvis få jobba bara dagar. Hade en kollega som inte kunde fungera psykiskt att jobba dagar så hon arbetar enbart kvällar och gjort så i flera år.
Katterna, har alla krämpor? 11 år behöver ju inte direkt vara någon ålder om den är frisk? Vi har också en katt som fyller 11 i år och är verkligen inte gammal men givetvis kan jag förstå att du är orolig för problem som kan smyga sig på, det är jag med men försöker lägga band på mig .
Banta och banta; se till att äta regelbundet alltså var 3-4e timme och öka proteinet så bör ditt sockersug ge sig, har funkat fint på mig och jag är en sockerråtta annars!
Året har bara börjat så hoppas du mår bättre snart .

Jag äter nästan 4-dubbel mängd protein idag, det hjälper men inte helt. Och ätit regelbundet i flera år. Fortfarande nästan konstant sugen.

Alla har tyvärr nån form av krämpa.

Chloe född 2015 har HD och behöver numera Solensia för smärta pga artros. Hon utvecklar dessutom tandsten i imponerande fart och behöver ta bort den minst 1 gång/år. Hennes astma behöver för tillfället inte behandlas men hon tog bort en tumör i huden i höstas. Aggressiv men förhoppningsvis är det inte mer med den.

Seven också född 2015 har fått plocka bort tänder pga TR och kommer troligen få fortsätta med det. Förhoppningsvis inte varje år, men det vet ingen.

Bonnie född 2013 har också TR och både tappat själv och fått ta bort tänder. Hon har inga lårbenskulor kvar pga HD och har därför vissa svårigheter att ta sig fram i det här huset.

Malla född 2011 går på Solensia pga artros i höfter och rygg och har fått plocka bort tänder. Hon har även blåsljud på hjärtat, troligen åldersrelaterat, vilket försvårar sövning lite.

Så min oro är inte obefogad, tyvärr. Även om mycket hänger kvar sen tidigare katter som blivit allvarligt sjuka och behövt tas bort pga det.

 

[Fjordfrälst]

Jag äter nästan 4-dubbel mängd protein idag, det hjälper men inte helt. Och ätit regelbundet i flera år. Fortfarande nästan konstant sugen.

Alla har tyvärr nån form av krämpa.

Chloe född 2015 har HD och behöver numera Solensia för smärta pga artros. Hon utvecklar dessutom tandsten i imponerande fart och behöver ta bort den minst 1 gång/år. Hennes astma behöver för tillfället inte behandlas men hon tog bort en tumör i huden i höstas. Aggressiv men förhoppningsvis är det inte mer med den.

Seven också född 2015 har fått plocka bort tänder pga TR och kommer troligen få fortsätta med det. Förhoppningsvis inte varje år, men det vet ingen.

Bonnie född 2013 har också TR och både tappat själv och fått ta bort tänder. Hon har inga lårbenskulor kvar pga HD och har därför vissa svårigheter att ta sig fram i det här huset.

Malla född 2011 går på Solensia pga artros i höfter och rygg och har fått plocka bort tänder. Hon har även blåsljud på hjärtat, troligen åldersrelaterat, vilket försvårar sövning lite.

Så min oro är inte obefogad, tyvärr. Även om mycket hänger kvar sen tidigare katter som blivit allvarligt sjuka och behövt tas bort pga det.

Åh då gör du ju vad du kan med kosten, så typiskt att det inte ska hjälpa då .

Men åh så mycket problem dina katter har, men då, fy tusan . Vad är det för katter?

 

[skiesabove]

Kan du få GLP-1 via vården? Det verkar ha många mentala effekter, tar bort godisbruset men verkar även hjälpa en del med andra snurrande tankar och det görs trials nu för att bekräfta effekter mot ångest, OCD, och mycket mer.

Angående bostad så kanske du även kan kolla på bostadsrätt på markplan? Då kan du näta in uteplatsen. Det räcker till katter.

Köp inte på dig stressen av ett hus/radhus, är mitt tips. Jag var själv helt orimligt stressad av det. Bostadsrätt är ett bra mellanting, och åtminstone i min stad erbjuder dom stora via HSB odlingsmöjligheter. Även för mig som inte bor på markplan, jag har balkong + man får odla på gemensam mark och kan till och med få en peng för det så man kan köpa snygga lådor.

 

[MissFideli]

Kan du få GLP-1 via vården? Det verkar ha många mentala effekter, tar bort godisbruset men verkar även hjälpa en del med andra snurrande tankar och det görs trials nu för att bekräfta effekter mot ångest, OCD, och mycket mer.

Angående bostad så kanske du även kan kolla på bostadsrätt på markplan? Då kan du näta in uteplatsen. Det räcker till katter.

Köp inte på dig stressen av ett hus/radhus, är mitt tips. Jag var själv helt orimligt stressad av det. Bostadsrätt är ett bra mellanting, och åtminstone i min stad erbjuder dom stora via HSB odlingsmöjligheter. Även för mig som inte bor på markplan, jag har balkong + man får odla på gemensam mark och kan till och med få en peng för det så man kan köpa snygga lådor.

Jag bo på landet, så bostadsrätt är inget alternativ. Dessutom är det inte bara när det gäller att näta in bostadsrätters balkonger och uteplatser, långt ifrån alla styrelser går med på det och det händer då och då att de aom godkänt drar tillbaka det senare. Inte för mig.
Jag är inte överviktig och har hittills inte fått utskrivet nån sån medicin. Men ska ta upp det med min nya läkare tänkte jag.

 

[MissFideli]

Åh då gör du ju vad du kan med kosten, så typiskt att det inte ska hjälpa då .

Men åh så mycket problem dina katter har, men då, fy tusan . Vad är det för katter?

Jag har otur med mina djur. Den äldsta har varit frisk fram till nu. Det är 3 britter och en devon. Men endast HD är möjligtvis relaterat till rasen.

 

[Fjordfrälst]

Jag har otur med mina djur. Den äldsta har varit frisk fram till nu. Det är 3 britter och en devon. Men nars HD är möjligtvis relaterat till rasen.

Låter ju inte bättre, fy alltså, okej . Aha okej

 

[Nepenthe]

Åh försök sitta ner och andas.
Skriv upp, vad kan jag påverka och vad kan jag inte just nu.

Ett steg i taget.
Laga mat och göra matlådor söndagar?

Du "Jag älskar min arbetsplats, mina kollegor" perfekt! då kanske de gör det värt att kämpa lite till?
Februari är snart, de kan dyka upp ett perfekt hus då.
Pendeltiden kanske väger upp arbetstiderna sen i framtiden? Om det blir ett hus närmare.

 

[monster1]

Jag bo på landet, så bostadsrätt är inget alternativ.
Jag är inte överviktig och har hittills inte fått utskrivet nån sån medicin. Men ska ta upp det med min nya läkare tänkte jag.

Om du inte är överviktigt måste du verkligen hålla på och labba med kosten då? Jag tänker att det blir värre av allt det där grejandet och att det kanske är en del av din GAD att du känner att du behöver hålla på och styra med den. Ett av de där försöken att dämpa ångesten som blir långsiktigt negativ. Får du samtals terapi nu eller har du alla dina verktyg på plats?
Jag har också en GAD-diagnos och för mig handlar det mycket om att acceptera att jag kommer att hetsa upp mig över saker och stressa, men att liksom inte engagera mig så mycket i det där. Jag behöver liksom inte hålla på och ändra på saker för att ångesten stressar upp sig. För vad jag än ändrar på kommer den hitta något annat att stressa över. Hantera ångesten i stället för omgivningen så att säga, promenader, sömn, matrutiner(=ät mat men mecka inte, blir det mer godis ibland så är det så det blir försök få i dig riktig mat också), avslappningsövningar och gör saker du skulle tycka var kul om du inte hade ångest. Det där ångest på slagen lugnar sig ju efter ett tag, timmar veckor dagar vem vet, men plötsligt mår man bättre igen ett tag.

Flytten är väll något att jobba mot, komma nära sina vänner är ju definitivt en bra grej och att kunna göra mer av det man gillar.

Men hjälp med orostankar är ju bra om du inte redan har fått det, om du har fått det aktivera det igen liksom öva. Jag brukar i perioder av välmående sluta/glömma de metoder jag fått lära mig i terapin. Det är ju som träning man får börja igen :P. Men mycket är acceptans av sitt eget mående att det är så här jag fungerar, det kommer inte spela någon roll om jag möblerar om i min omvärld jag kommer hitta andra saker att oroa mig för.

Men det är lättare att säga till andra än att göra själv, framförallt när ångesten är där och bråkar med en .

 

[MissFideli]

Om du inte är överviktigt måste du verkligen hålla på och labba med kosten då? Jag tänker att det blir värre av allt det där grejandet och att det kanske är en del av din GAD att du känner att du behöver hålla på och styra med den. Ett av de där försöken att dämpa ångesten som blir långsiktigt negativ. Får du samtals terapi nu eller har du alla dina verktyg på plats?
Jag har också en GAD-diagnos och för mig handlar det mycket om att acceptera att jag kommer att hetsa upp mig över saker och stressa, men att liksom inte engagera mig så mycket i det där. Jag behöver liksom inte hålla på och ändra på saker för att ångesten stressar upp sig. För vad jag än ändrar på kommer den hitta något annat att stressa över. Hantera ångesten i stället för omgivningen så att säga, promenader, sömn, matrutiner(=ät mat men mecka inte, blir det mer godis ibland så är det så det blir försök få i dig riktig mat också), avslappningsövningar och gör saker du skulle tycka var kul om du inte hade ångest. Det där ångest på slagen lugnar sig ju efter ett tag, timmar veckor dagar vem vet, men plötsligt mår man bättre igen ett tag.

Flytten är väll något att jobba mot, komma nära sina vänner är ju definitivt en bra grej och att kunna göra mer av det man gillar.

Men hjälp med orostankar är ju bra om du inte redan har fått det, om du har fått det aktivera det igen liksom öva. Jag brukar i perioder av välmående sluta/glömma de metoder jag fått lära mig i terapin. Det är ju som träning man får börja igen :P. Men mycket är acceptans av sitt eget mående att det är så här jag fungerar, det kommer inte spela någon roll om jag möblerar om i min omvärld jag kommer hitta andra saker att oroa mig för.

Men det är lättare att säga till andra än att göra själv, framförallt när ångesten är där och bråkar med en .

Slutar jag hålla på med kosten så är jag snart överviktig igen. Så ja, det är ett måste.

 

[skiesabove]

Jag bo på landet, så bostadsrätt är inget alternativ. Dessutom är det inte bara när det gäller att näta in bostadsrätters balkonger och uteplatser, långt ifrån alla styrelser går med på det och det händer då och då att de aom godkänt drar tillbaka det senare. Inte för mig.
Jag är inte överviktig och har hittills inte fått utskrivet nån sån medicin. Men ska ta upp det med min nya läkare tänkte jag.

Varför bantar du om du inte är överviktig?

 

[MissFideli]

Varför bantar du om du inte är överviktig?

För att hålla vikten. Jag har en typ av hetsätningsproblematik och kan sällan hålla mig till nån enstaka godispåse, nån enstaka bulle eller en halv chipspåse.

 

[MissFideli]

Om du inte är överviktigt måste du verkligen hålla på och labba med kosten då? Jag tänker att det blir värre av allt det där grejandet och att det kanske är en del av din GAD att du känner att du behöver hålla på och styra med den. Ett av de där försöken att dämpa ångesten som blir långsiktigt negativ. Får du samtals terapi nu eller har du alla dina verktyg på plats?
Jag har också en GAD-diagnos och för mig handlar det mycket om att acceptera att jag kommer att hetsa upp mig över saker och stressa, men att liksom inte engagera mig så mycket i det där. Jag behöver liksom inte hålla på och ändra på saker för att ångesten stressar upp sig. För vad jag än ändrar på kommer den hitta något annat att stressa över. Hantera ångesten i stället för omgivningen så att säga, promenader, sömn, matrutiner(=ät mat men mecka inte, blir det mer godis ibland så är det så det blir försök få i dig riktig mat också), avslappningsövningar och gör saker du skulle tycka var kul om du inte hade ångest. Det där ångest på slagen lugnar sig ju efter ett tag, timmar veckor dagar vem vet, men plötsligt mår man bättre igen ett tag.

Flytten är väll något att jobba mot, komma nära sina vänner är ju definitivt en bra grej och att kunna göra mer av det man gillar.

Men hjälp med orostankar är ju bra om du inte redan har fått det, om du har fått det aktivera det igen liksom öva. Jag brukar i perioder av välmående sluta/glömma de metoder jag fått lära mig i terapin. Det är ju som träning man får börja igen :P. Men mycket är acceptans av sitt eget mående att det är så här jag fungerar, det kommer inte spela någon roll om jag möblerar om i min omvärld jag kommer hitta andra saker att oroa mig för.

Men det är lättare att säga till andra än att göra själv, framförallt när ångesten är där och bråkar med en .

Jag har ingen samtalskontakt nu, men hoppas kunna få det på nya vårdcentralen. Har bytt vårdcentral till orten jag jobbar i och förhoppningsvis flyttar till för att det ska vara enklare. Men listade om mig förra veckan så inget är igång än. Mat är och kommer nog alltid vara ångestrelaterat. Jag har inte tid att göra mycket på fritiden och det jag tycker är kul, tycker min kropp är uselt. Jag spelar mycket på mobilen, vilket renderat i smärta i ryggen. Skulle vilja börja brodera igen, men det blir ju samma. Lägga pussel, samma. Jag promenerar 5 km/dag, det är det enda. Jag har haft relativt bra kontroll på min ångest tack vare arbetstiderna, att djuren hållt sig friska och jag hållt mig frisk. Nu har alla de sakerna börjat rasa vilket inte gör ångesthantering möjlig längre. Jag är dock fullt medveten om att jag aldrig kommer vara som andra, det är i sig inget jag hänger upp mig på. Men när det blir flertalet motgångar från olika håll så orkar jag inte hålla ihop.

 

[MissFideli]

Åh försök sitta ner och andas.
Skriv upp, vad kan jag påverka och vad kan jag inte just nu.

Ett steg i taget.
Laga mat och göra matlådor söndagar?

Du "Jag älskar min arbetsplats, mina kollegor" perfekt! då kanske de gör det värt att kämpa lite till?
Februari är snart, de kan dyka upp ett perfekt hus då.
Pendeltiden kanske väger upp arbetstiderna sen i framtiden? Om det blir ett hus närmare.

Jag hoppas ju verkligen att det ska väga upp om jag hittar mitt boende närmare

 

[MissFideli]

Nu har jag fått arbetstiderna för februari och mars och det ser oväntat bra ut! Inte perfekt, men överkomligt. Fortsätter det så här, kommer jag klara detta år utan att behöva intyg. Men vi får bara några månader i taget och det kan skilja väldigt.
Så nu hoppas jag att jag kan lägga den delen av ångesten åt sidan.