Håller med och har aktivt valt bort att jobba i sådan kontext, där min individuella prestation ska mätas direkt i förhållande till kostnader. I vissa typer av företag/arbeten är det lättare än i andra att ens göra mätningen. Exempelvis har jag aktivt bort alla typer av arbeten som är ”konsultbaserade” och det nämnda är en viktig anledning. Samtidigt har inte alla samma möjligheter att välja. Jag drivs av att prestera storverk tillsammans med andra och det är teamet som helhet som ska prestera med hjälp av varandra - det är mer min bag.
I frågan om att hitta balans tänker jag att man nästan måste tvångsmässigt acceptera för sig själv att X antal timmar jobb är det bästa jag kan göra hållbart, och sedan koppla bort det helt när man går hem. Inga notiser på mobilen, ingen kontakt, inga tankar på jobb. Fullt fokus på jobbet när man jobbar och noll fokus när man inte gör det. För mig är det gynnsamt att behöva köra 45 minuter enkel väg till kontoret, det är perfekt som uppladdning och avladdning inför och efter arbetstimmarna. Där man just kan bearbeta tankar utan att man har tillgång till arbetsverktyg i övrigt.
Jag förstår att det är jobbigt och att det skaver när man inte känner att man riktigt presterar det man vill och som krävs. Men att det spiller över på återhämtningen tänker jag blir högst kontraproduktivt.
@a1agnlju , har du jobbat länge med liknande saker eller är det ganska nytt för dig? Tänker att arbetsgivaren bör kunna stödja mer kanske, för att ta sig över tröskeln att både prestera mer och kunna känna sig nöjd över det som presteras snarare än missnöjd över det som inte klarades av en arbetsvecka. I min bransch måste jag ofta stödja kollegor att hitta good-enough-nivån eftersom många annars fastnar på en alldeles för hög nivå som gör att genomströmningen blir för låg. Vilken i sin tur skapar både stress, tidsnöd och missnöje över egen prestation - vilket riskerar bli en ond spiral trots att prestationen är på en ganska hög nivå. Det är en delikat process som jag tycker arbetsgivaren har stort ansvar för att hantera.
. Jag har just nu landat i att livet är som det är nu och att det inte kommer vara för evigt.
