Stress och livsbalanstråd

[Libbsticka]

Nej det är snarare tvärtemot "sluta ta på dig offerkoftan" jag säger. Vad jag läser om hens mående ser jag en person som är i risk för att vara nära utmattningsdeppresion. Hamnar man där riskerar man väldigt stora konsekvenser och ingen kommer tacka eller har någon särskild förståelse. Ser ingen mening att råda till inre färdigheter för att stå ut längre i en dålig situation.

Din situation låter frustrerande men jag känner inte någon som glider fram på ett bananskal. Alla jag känner har slitit för saker de har och gått igenom många skitjobb innan de hittat rätt, om de nu gjort det. Vi som stannat för länge på dåliga arbetsplatser och hamnat i utmattningsdepression brukar varna andra då det brukar leda svåra och långtgående konsekvenser.

 

[Red_Chili]

Jo, men återigen. Vad vet om vad ts försöker göra eller inte... Att säga "det är bara att söka nytt jobb".
Man ska inte hänvisa allt till sig själv och sin egen situation, jag vet. Men jag kan inte gärna söka jobb som långtradarchaufför, statsminister, eller hjärnkirurg....
Och idag, finns det i stort sett enbart heltdsjobb på öppna marknaden, alla deltidsjobb hittas under bordet på något vis... dock inte via arbetsförmedlingen, då de inte förmedlar jobb.

Just i detta nu finns det lite drygt 11 000 deltidsjobb på arbetsförmedlingens hemsida, troligen fler eftersom jag sett flertalet annonser där det först stått "heltid" men där det framgår i annonsen att deltid kan vara aktuellt om den sökande vill det. Jag vet att arbetsförmedlingen inte fungerar optimalt och att det är högt tryck på de jobb som annonseras där, men det är inte omöjligt att hitta nya jobb. Just nu om man kollar jobb i hela Sverige på arbetsförmedlingen: "68264 annonser med 132827 jobb i Platsbanken" och då är det inte svårt att hitta jobb att söka utöver det genom att tex gå in på olika hemsidor för företagen. Jag upplever att exempelvis mataffärer och klädbutiker/sportaffärer inte annonserar på arbetsförmedlingen utan bara lägger ut annonser på sina hemsidor.

I det här fallet låter det som att TS både har någon form av utbildning, arbetslivserfarenhet och är villig att byta branch. Varför då inte rekommendera att söka nytt jobb?

 

[Nepenthe]

Jag tappar ungefär 3200kr på att gå ned i tid och jag hoppas att den ”förlusten” ska övervägas av en piggare/gladare person.

Jag såg över mitt schema och la först in ett önskemål till chefen att gå ner till 95 % och sluta två timmar tidigare varje fredag. Men nu har jag lagt in önskemål att gå ner till 90 % och sluta två timmar tidigare på måndagar också. Väntar på godkännande innan jag kan verkställa det.

Har då tagit kontakt med vårt lönekontor som sänkt min arbetsgrad.

Så inget krångel alls!

Va skönt! Funderat på det länge och viktigaste är hur man mår och att man orkar såklart.

 

[a1agnlju]

Just i detta nu finns det lite drygt 11 000 deltidsjobb på arbetsförmedlingens hemsida, troligen fler eftersom jag sett flertalet annonser där det först stått "heltid" men där det framgår i annonsen att deltid kan vara aktuellt om den sökande vill det. Jag vet att arbetsförmedlingen inte fungerar optimalt och att det är högt tryck på de jobb som annonseras där, men det är inte omöjligt att hitta nya jobb. Just nu om man kollar jobb i hela Sverige på arbetsförmedlingen: "68264 annonser med 132827 jobb i Platsbanken" och då är det inte svårt att hitta jobb att söka utöver det genom att tex gå in på olika hemsidor för företagen. Jag upplever att exempelvis mataffärer och klädbutiker/sportaffärer inte annonserar på arbetsförmedlingen utan bara lägger ut annonser på sina hemsidor.

I det här fallet låter det som att TS både har någon form av utbildning, arbetslivserfarenhet och är villig att byta branch. Varför då inte rekommendera att söka nytt jobb?

Det är väl en del av problemet också. När man har en lång utbildning i ryggen så är det lätt att snöa in på tjänster som ens utbildning är inriktad på. Svårt att lämna det som blivit en del av ens person liksom...

 

[manda]

Puttar upp tråden lite.

Mer tips om hur man får balans så att jobbet inte får överhanden över fritiden. Personligen skulle jag vilja jobba för att leva och inte leva för att jobba.

Generellt har det hjälpt mig jättemycket att upptäcka vad som verkligen är viktigt för mig i livet; vad min övergripande intention eller önskan är. Det har hjälpt mig att vara mindre resultatinriktad (inte så att jag presterar sämre, men så jag inte försöker ha kontroll över okontrollerbara faktorer) och mindre ”duktig flicka”. Innan hade jag en otrolig tendens att svaja alltefter yttre krav ställdes och det är något jag känner igen hos många. Tror det är ett uttryck för vår kultur minst lika mycket som personlig egenskap.

Det är inget jag tycker mig fattat från en dag till nästa, men att faktiskt bara göra sådant som för mig mot min vision/idealbild inte nödvändigtvis av livet men av min relation till livet liksom. När jag blivit mer klar över det har det blivit lättare att se vilka jobb jag kan ha och inte, vilken arbetsgrad som funkar och inte.

Om en är osäker på värdegrunden/idealen, så tycker jag en bra grej är att ”låna” en vision som är tillräckligt tilldragande. Det har tagit mig närmare mot att förstå min egen inre kompass/ideal/värdegrund.

En annan frihetsskapande aspekt är att verkligen inventera de egna behoven och ambitionerna; att lära sig se och känna skillnad på de två och att se till att ens behov är uppfyllda, men kunna strunta i att följa varje egen ambition (särskilt dem som vid närmare översyn inte ens är en egen ambition utan en internaliserad samhällelig konstruktion). Det ger för min del lägre materiella krav, vilket frigör både tid och pengar.

 

[Cattis_E]

Jag behöver bolla stressrelaterade frågor lite. När jag känner stress och press på jobbet (vilket jag gjort i typ ett år eller två nu mer eller mindre) så får jag absolut noll och inget gjort. Jag kan hantera någon eller ett par dagar i veckan då jobbet flyter på hyggligt för att sedan tvärnita och inte få ur mig någonting. Eftersom mitt jobb kräver att jag presterar och levererar blir jag bara ännu mer stressad när jag inte kommer igång med någonting.

Del två i mitt problem är att jobbstressen gör att jag, hur mycket jag än vill, inte orkar ta tag i något på fritiden heller. När man försöker leta tips om hur man ska kunna få till en balans mellan jobb och fritid så tas nästan bara de fallen upp där man jobbar för mycket (och det gör jag ju inte när jag inte får något gjort liksom) och behöver planera in fritidssysselsättningen så att den blir gjord.

Jag kan planera in absurdum och få till superbra "scheman" för hur min vecka ska se ut, med både arbetstid och fritid. Men jag orkar inte följa ens första timmen av schemat och vad hjälper det då?

Alltså, hur i hela friden ska man lyckas få ihop balansen i livet så man slipper köra rätt in i väggen?

Kan vi inte dela med oss av våra tips och råd. Vad gör ni när livet går trögt eller när stressen klöser i huvudet? Hur kommer ni på banan igen?
Hur planerar ni så att ni kan ha en värdefull fritid utan att fastna i jobbtankar på fritiden?

Ja, hur gör man för att få ett liv?

Bra tråd. Jag orkar inte riktigt läsa allt idag, men hoppas orka komma med någon input senare. Sitter i en situation där jag behöver hitta nåt slags livsbalans eller annat förhållningssätt men inte av anledningen hög arbetsbelastning riktigt.

Mitt tips är nog läkare på vc för vidare kontakt med psykolog för att få hjälp med förhållningssätt som kan hjälpa det att kännas mindre belastande,
Sen skadar det väl inte om vc tar lite blodprover på en gång, så det inte finns fysisk anledning till eventuell "hjärndimma" också.

Byta jobb låter bra på sikt, men det är ju tyvärr inte gjort på en vecka.

Kämpa på *kram*.

 

[Red_Chili]

Det är väl en del av problemet också. När man har en lång utbildning i ryggen så är det lätt att snöa in på tjänster som ens utbildning är inriktad på. Svårt att lämna det som blivit en del av ens person liksom...

Nu vet jag inte vad du jobbar med och hur specifik din utbildning är, men kanske finns det andra yrken där just din utbildning/erfarenhet är ett stort plus, men ändå skillnad mot vad du gör nu?

 

[Silver Girl]

Jag hade en mycket tuff period för ca två år sedan. Vi är ett litet arbetsteam på då fem personer. En var föräldraledig och en blev oväntat heltidssjukskriven. De andra två hade forskningsprojekt på deltid som inte var så lätt att pausa, så mycket hamnade på mig och jag orkade inte till slut. Jag var sjukskriven i ett par månader och hade sedan en längre period när jag bara önskade att jag skulle vinna massa miljoner så jag kunde gå ner och jobba bara ett par dagar i veckan och vara ledig resten. Det tog mig ett tag att inse (emotionellt, jag fattade ju intellektuellt) att det inte skulle ske och jag måste göra det bästa av det som är nu.

Jag har egentligen inte ändrat på så jättemycket mer än min inställning. Jag gillar ju i grunden mitt jobb, har bra chef och arbetskamrater. Jag kan inte styra mina arbetstider men till ganska stor del innehållet. Jag jobbade redan innan 90%, är helt ledig varannan fredag och nu ser jag till att "klumpa ihop" mina helgpass så jag jobbar dubbelt den helg jag jobbar men är helt ledig andra helger.
Jag ser till att jag alltid har minst en, helst två, obokade vardagskvällar varje vecka och en hel del ledig på helgerna. Inte boka in ens roliga saker, men om jag sedan har lust och ork när dagen kommer kan jag så klart göra något. Jag tar regelbundet ut min komp i långhelger eller ledig vecka utan att jag har något speciellt planerat.
Jag har ett lågt satt minimikrav på mig själv avseende träning (utöver hundpromenader). Har stökigt, men inte smutsigt, hemma. Ser till att prioritera vad som måste göras och inte när jag har dagar med mindre ork (t ex måste jobba, men hunden som varit på dagis klarar sig med kort runda runt kvarteret, eller att jag måste gå ut med hunden men kan tvätta/diska/städa en annan dag osv).

Vet inte om detta var till så mycket hjälp, men kanske till någon.

 

[the_connemara]

Jag har inte orkat läsa så noga. Är i lite samma sits fast lyckats rädda mig till en lite bättre plats nästan i tid. Ville mest bekräfta att du inte är ensam i hur jobbet påverkar resten av livet även om man inte jobbar för många timmar eller tar med jobbet hem. Jag jobbar skift så heltid är inte heller 40 h. Men våra svårare kampanjer (som nu) så känns jobbet som ett stort svart moln som täcker hela dygnets timmar alla dagar jag har skift och en bit före och efter min arbetsvecka. Det blir bara 1.5 dagar "fritt" i mitt huvud på min arbetsvecka (den är 10 dagar). Det är inte att jag tänker direkt mycket/mer på jobbet utan bara den ökade stressen och ångesten som fastnar i kroppen.

Jämfört med våra bra kampanjer (där arbetsmiljön fungerar eftersom anläggning och tidsschemat är anpassat till dessa kampanjer så allt flyter på som det ska) där jag har någon dag per arbetsvecka där jag mår sämre.

För mig var det viktigt att inse att min tidigare avdelning var ännu sämre och byta (år av bråk föranledde det tyvärr). Att ta bort precis alla andra krav. Strukturera allt jag kan för att ha så lite som möjligt i huvudet, inte att jämföra med effektivisera eller följa scheman utan tex skriva ner de få recept jag tycker är enkla att laga och ha som matlåda och bara göra dem en i taget och sedan börja om den korta listan osv. Och sedan tvärtom att INTE försöka tidsoptimera eller bocka av saker eftersom det bara ledde till mer stress än den minskning som avklarade uppgifter gav.

 

[Trott]

Mmmm.... Under en period i mitt liv var det också så, att jobbet var andningshålet. Men det var ett annat jobb som jag inte vill tillbaka till av andra anledningar. Det är ju rätt kämpigt att man ska behöva vara projektledare hemma också, och då talar jag bara om absolut basic grejer, som att boka tider för bilen, veterinären osv, osv eftersom det inte blir gjort annars. Att det ligger hundhår på golvet struntar jag fullständigt i.

När det gäller jobb så är det inte bara en förväntan att man ska leverera, det är ett krav. Utöver det ska all tid redovisas och då duger inte "kommer inte ihåg" eller "tog en promenad". Riktigt träligt får jag lov att säga...

Det fetade, har du en partner är det inte rimligt att du ska behöva vara projektledare hemma, basic grejer borde man kunna hjälpas åt med, speciellt när du sitter i en situation där energin inte finns.

 

[a1agnlju]

Det fetade, har du en partner är det inte rimligt att du ska behöva vara projektledare hemma, basic grejer borde man kunna hjälpas åt med, speciellt när du sitter i en situation där energin inte finns.

I den bästa av världar ja... Men det är en annan fråga det.

 

[Nytant]

I den bästa av världar ja... Men det är en annan fråga det.

Fast kanske väldigt relevant? Det är ju liksom inte fel på dig om du blir utbränd av att jobba ett jobb till oavlönat när du kommer hem från ditt lönejobb.

 

[a1agnlju]

Jag har inte orkat läsa så noga. Är i lite samma sits fast lyckats rädda mig till en lite bättre plats nästan i tid. Ville mest bekräfta att du inte är ensam i hur jobbet påverkar resten av livet även om man inte jobbar för många timmar eller tar med jobbet hem. Jag jobbar skift så heltid är inte heller 40 h. Men våra svårare kampanjer (som nu) så känns jobbet som ett stort svart moln som täcker hela dygnets timmar alla dagar jag har skift och en bit före och efter min arbetsvecka. Det blir bara 1.5 dagar "fritt" i mitt huvud på min arbetsvecka (den är 10 dagar). Det är inte att jag tänker direkt mycket/mer på jobbet utan bara den ökade stressen och ångesten som fastnar i kroppen.

Jämfört med våra bra kampanjer (där arbetsmiljön fungerar eftersom anläggning och tidsschemat är anpassat till dessa kampanjer så allt flyter på som det ska) där jag har någon dag per arbetsvecka där jag mår sämre.

För mig var det viktigt att inse att min tidigare avdelning var ännu sämre och byta (år av bråk föranledde det tyvärr). Att ta bort precis alla andra krav. Strukturera allt jag kan för att ha så lite som möjligt i huvudet, inte att jämföra med effektivisera eller följa scheman utan tex skriva ner de få recept jag tycker är enkla att laga och ha som matlåda och bara göra dem en i taget och sedan börja om den korta listan osv. Och sedan tvärtom att INTE försöka tidsoptimera eller bocka av saker eftersom det bara ledde till mer stress än den minskning som avklarade uppgifter gav.

Ja, eller hur. Jag har jobbat med listor att bocka av. Efter ett par månader har jag exakt samma punkter att bocka av fortfarande. Där emot funkar pomodorometoden rätt bra och ett tips som kom från Mattias Ribbing, nämligen enpunktslistan. Googla

 

[a1agnlju]

Fast kanske väldigt relevant? Det är ju liksom inte fel på dig om du blir utbränd av att jobba ett jobb till oavlönat när du kommer hem från ditt lönejobb.

På den punkten har det blivit mycket bättre med åren. Men det där med att boka tider är helt hopplöst att förmå partnern till att göra. Han går ju inte ens till doktorn om han behöver för man måste boka en tid då

 

[Nytant]

På den punkten har det blivit mycket bättre med åren. Men det där med att boka tider är helt hopplöst att förmå partnern till att göra. Han går ju inte ens till doktorn om han behöver för man måste boka en tid då

Jag vill inte sätta ännu mer press på dig och bidra till stress på den fronten också. Jag förstår. Men personligen vägrar jag ta den sortens ansvar för andra i mitt privatliv om det inte gäller barn och djur. Jag kan stötta till en viss gräns, men ansvara och agera får de göra själva. Det är dels kopplat till mina värderingar, dels till det enkla faktum att mina resurser inte är oändliga. Eftersom dina väldigt uppenbart (och självklart) inte heller är det kanske du kan ta åtminstone något steg tillbaka där? Obs vill inte få tråden att handla om din relation bara för att, utan jag tror faktiskt att det kan vara en viktig variabel att kika på

 

[Sofie.S]

Va skönt! Funderat på det länge och viktigaste är hur man mår och att man orkar såklart.

Jag har också dragit mig för att gå ned i tiden, främst pga inkomstbortfallet. Men jag offrar gärna de pengarna om jag får en bättre balans i livet.
Du kanske kan testa under en period?
Jag har lagt fram till veckan innan jul för att testa men kommer med sannolikhet vilja jobba 90% även efter årsskiftet!

 

[a1agnlju]

Jag vill inte sätta ännu mer press på dig och bidra till stress på den fronten också. Jag förstår. Men personligen vägrar jag ta den sortens ansvar för andra i mitt privatliv om det inte gäller barn och djur. Jag kan stötta till en viss gräns, men ansvara och agera får de göra själva. Det är dels kopplat till mina värderingar, dels till det enkla faktum att mina resurser inte är oändliga. Eftersom dina väldigt uppenbart (och självklart) inte heller är det kanske du kan ta åtminstone något steg tillbaka där? Obs vill inte få tråden att handla om din relation bara för att, utan jag tror faktiskt att det kan vara en viktig variabel att kika på

Jo, så är det ju. Jag fixar dock bara sånt som, om det inte blir gjort, drabbar mig, barnen eller djuren. Och det kan ju vara ganska mycket ibland, men skulle innebära ännu mer "ångest" om det blev ogjort.

 

[Nytant]

Jo, så är det ju. Jag fixar dock bara sånt som, om det inte blir gjort, drabbar mig, barnen eller djuren. Och det kan ju vara ganska mycket ibland, men skulle innebära ännu mer "ångest" om det blev ogjort.

Jag förstår. Och det gör nog din partner också. Den enes gräddfil är den andres utbrändhetsresa (inte riktigt i den betydelsen man brukar använda det uttrycket men ni förstår). Förlåt, blir lite arg och vet att det inte hjälper dig det minsta. Ta hand om dig bara.

 

[the_connemara]

Ja, eller hur. Jag har jobbat med listor att bocka av. Efter ett par månader har jag exakt samma punkter att bocka av fortfarande. Där emot funkar pomodorometoden rätt bra och ett tips som kom från Mattias Ribbing, nämligen enpunktslistan. Googla

För mig är även evighetslistor en trygghet, de finns kvar när jag vill se över vad jag tänkt jag vill få gjort. Men bra tips med pompdorometoden, är en sak jag velat testa! Ska googla den andra

 

[DarkInNight]

Inser mer och mer att jag måste härifrån, pga olika omständigheter har utlovad motivation inte blivit av, vilket gjort att en bitterhet börjat gro. Bitterheten slukar så galet mycket energi
Så jag sökte nytt jobb igår
Chansen att få det är kanske inte jättehög, men jag tänker att det är iallafall större chans att få det om jag söker än om jag inte söker alls.

Och jag vill inte vara bitter. Jag vill tänka glada tankar när jag tänker på jobbet.