Stress

[et_flickan]

Nu är jag lite rädd. Gjorde ett stresstest på sambons mobil, en träningsapp. Fick hög stress på 97%. Gjorde ett annat test och fick väldigt höga resultat. Ett på 47 varav det ohälsosamma var 18.

För att ni ska förstå lite mer så berättar jag lite bakgrund. Ska försöka göra det kort.

Blev diagnostiserad med komplex ptsd i slutet på 2017. Har ex antal traumatiska händelser i bagaget. Fick dessutom förlossningsdepression -16 när jag fick mitt första barn.

Jag har aldrig haft ett arbete i hela mitt liv. Fyllde 30 i år. Litar inte på någon annan människa förutom min mamma och min sambo. Har ett fåtal nära vänner men har svårt att ta till mig andra människor överlag.

Nu till stress. Allt i mitt liv är stress. ALLT! Jag kan aldrig slappna av. Har kommit på mig själv flera gånger att jag sitter och spänner så pass att jag får ont i kroppen och huvudet. Huvudet får jag ont i för att jag spänner käkarna troligtvis. Är alltid på högvarv, stämmer alltid av omgivningen och andras humör och sinnesstämning överlag.

Dessutom har jag just nu ett väldigt stort måste. Försöker bli sjukskriven. Ansökte i februari. Allt som går att krångla har krånglat, ALLT! Nu sist var det psykiatrin som krånglar och jag känner ett stort behov av att bara ge upp och skita i allt. Men, mitt i allt är jag också väldigt medveten och envis och vet att jag är sjuk och inte orkar eller kan jobba så som jag mår idag.

Dessutom glömde jag bort varför jag ringde min handläggare på försäkringskassan mitt i samtalet. Är inte detta stress?

Går för övrigt i terapi en gång i veckan för min ptsd. Men terapin ligger lite på is i och med att min vardag inte funkar och jag har ingen inkomst.

Jag ville bara kräkas. Kanske få lite medlidande. Jag mår riktigt jävla uselt och funderar ärligt på att ringa vc på måndag och kolla upp mitt blidtryck och andra hälsorisker. För detta kan inte vara bra.

 

[tott]

Nu är jag lite rädd. Gjorde ett stresstest på sambons mobil, en träningsapp. Fick hög stress på 97%. Gjorde ett annat test och fick väldigt höga resultat. Ett på 47 varav det ohälsosamma var 18.

För att ni ska förstå lite mer så berättar jag lite bakgrund. Ska försöka göra det kort.

Blev diagnostiserad med komplex ptsd i slutet på 2017. Har ex antal traumatiska händelser i bagaget. Fick dessutom förlossningsdepression -16 när jag fick mitt första barn.

Jag har aldrig haft ett arbete i hela mitt liv. Fyllde 30 i år. Litar inte på någon annan människa förutom min mamma och min sambo. Har ett fåtal nära vänner men har svårt att ta till mig andra människor överlag.

Nu till stress. Allt i mitt liv är stress. ALLT! Jag kan aldrig slappna av. Har kommit på mig själv flera gånger att jag sitter och spänner så pass att jag får ont i kroppen och huvudet. Huvudet får jag ont i för att jag spänner käkarna troligtvis. Är alltid på högvarv, stämmer alltid av omgivningen och andras humör och sinnesstämning överlag.

Dessutom har jag just nu ett väldigt stort måste. Försöker bli sjukskriven. Ansökte i februari. Allt som går att krångla har krånglat, ALLT! Nu sist var det psykiatrin som krånglar och jag känner ett stort behov av att bara ge upp och skita i allt. Men, mitt i allt är jag också väldigt medveten och envis och vet att jag är sjuk och inte orkar eller kan jobba så som jag mår idag.

Dessutom glömde jag bort varför jag ringde min handläggare på försäkringskassan mitt i samtalet. Är inte detta stress?

Går för övrigt i terapi en gång i veckan för min ptsd. Men terapin ligger lite på is i och med att min vardag inte funkar och jag har ingen inkomst.

Jag ville bara kräkas. Kanske få lite medlidande. Jag mår riktigt jävla uselt och funderar ärligt på att ringa vc på måndag och kolla upp mitt blidtryck och andra hälsorisker. För detta kan inte vara bra.

Har du testat akupunktur? Jätteeffektivt mot stress. Googla.

 

[GardenAngel]

Nu är jag lite rädd. Gjorde ett stresstest på sambons mobil, en träningsapp. Fick hög stress på 97%. Gjorde ett annat test och fick väldigt höga resultat. Ett på 47 varav det ohälsosamma var 18.

För att ni ska förstå lite mer så berättar jag lite bakgrund. Ska försöka göra det kort.

Blev diagnostiserad med komplex ptsd i slutet på 2017. Har ex antal traumatiska händelser i bagaget. Fick dessutom förlossningsdepression -16 när jag fick mitt första barn.

Jag har aldrig haft ett arbete i hela mitt liv. Fyllde 30 i år. Litar inte på någon annan människa förutom min mamma och min sambo. Har ett fåtal nära vänner men har svårt att ta till mig andra människor överlag.

Nu till stress. Allt i mitt liv är stress. ALLT! Jag kan aldrig slappna av. Har kommit på mig själv flera gånger att jag sitter och spänner så pass att jag får ont i kroppen och huvudet. Huvudet får jag ont i för att jag spänner käkarna troligtvis. Är alltid på högvarv, stämmer alltid av omgivningen och andras humör och sinnesstämning överlag.

Dessutom har jag just nu ett väldigt stort måste. Försöker bli sjukskriven. Ansökte i februari. Allt som går att krångla har krånglat, ALLT! Nu sist var det psykiatrin som krånglar och jag känner ett stort behov av att bara ge upp och skita i allt. Men, mitt i allt är jag också väldigt medveten och envis och vet att jag är sjuk och inte orkar eller kan jobba så som jag mår idag.

Dessutom glömde jag bort varför jag ringde min handläggare på försäkringskassan mitt i samtalet. Är inte detta stress?

Går för övrigt i terapi en gång i veckan för min ptsd. Men terapin ligger lite på is i och med att min vardag inte funkar och jag har ingen inkomst.

Jag ville bara kräkas. Kanske få lite medlidande. Jag mår riktigt jävla uselt och funderar ärligt på att ringa vc på måndag och kolla upp mitt blidtryck och andra hälsorisker. För detta kan inte vara bra.

Usch, känner med dig! Är själv sjukskriven sen mars pga utmattning. Tyvärr är det först nu som jag börjat må bättre och då har INGENTING krånglat för mig. Har en jättebra läkare och fantastisk psykolog så är verkligen lyckligt lottad och har kunnat fokusera helt på att vila.

För mig är det naturen som är mest avstressande, vara ute och ”bara vara” (vilket är en konst i sig, som tar tid att lära sig!) I början fick jag aktivt bestämma mig för att ”bara sitta ner och dricka te”. Inte göra något annat! Inte ha musik på, inte kolla telefonen, inte göra något annat än bara sitta på en stol och dricka te. Gärna ute.
Det var hur svårt som helst! Klarade knappt fem minuter i början men det tar sig!

Sen var jag tvungen att lära mig vad som tar energi och vad som tar mer energi. Jag fick lägga upp en energibudget. Till exempel, träffa människor tog i början extremt mycket energi så jag träffade inte någon utöver min sambo på säkert en månad. Bara att åka och handla mitt på dagen gjorde mig helt tömd! Prata i telefon gick bättre, så kunde hålla mig till ungefär 30-60min samtal om dagen med familjen. Sen fick jag ju hitta saker som tog lite energi som jag kunde göra resten av dagen. För mig är det mycket handarbete. Jag stickar, syr, spinner garn, osv. Sånt som jag innan kallade för ”meditativa saker”.

Detta har funkat för mig. Men det är ju otroligt individuellt vad som fungerar. Jag har haft väldiga bakslag när jag gjort för mycket och jag har fortfarande många kognitiva svårigheter, men det blir sakta bättre. Min psykolog rådde mig i början att låta det ta tid och lita på att det kommer bli bättre. Varpå jag fick panik och tänkte ”MEN HUR SKA JAG HINNA DET?!”. Men, hon hade rätt till slut.

Om du klarar av att läsa, vilket jag inte klarade i början, så kan jag tipsa om boken Tid att leva. Det är ett program för att lära sig hantera stress och utmattning. Jag försöker läsa lite varje vecka och försöker komma ihåg att göra övningarna. Ibland går det tre veckor mellan kapitlen men jag tar det i min takt.

Jag hoppas det löser sig för dig

 

[karamelldrottningen]

Vad är det för test du gjorde? Vad heter apparna?

Har någon semester på g snart?
Varför ligger terapin på is?

 

[monster1]

Nu är jag lite rädd. Gjorde ett stresstest på sambons mobil, en träningsapp. Fick hög stress på 97%. Gjorde ett annat test och fick väldigt höga resultat. Ett på 47 varav det ohälsosamma var 18.

För att ni ska förstå lite mer så berättar jag lite bakgrund. Ska försöka göra det kort.

Blev diagnostiserad med komplex ptsd i slutet på 2017. Har ex antal traumatiska händelser i bagaget. Fick dessutom förlossningsdepression -16 när jag fick mitt första barn.

Jag har aldrig haft ett arbete i hela mitt liv. Fyllde 30 i år. Litar inte på någon annan människa förutom min mamma och min sambo. Har ett fåtal nära vänner men har svårt att ta till mig andra människor överlag.

Nu till stress. Allt i mitt liv är stress. ALLT! Jag kan aldrig slappna av. Har kommit på mig själv flera gånger att jag sitter och spänner så pass att jag får ont i kroppen och huvudet. Huvudet får jag ont i för att jag spänner käkarna troligtvis. Är alltid på högvarv, stämmer alltid av omgivningen och andras humör och sinnesstämning överlag.

Dessutom har jag just nu ett väldigt stort måste. Försöker bli sjukskriven. Ansökte i februari. Allt som går att krångla har krånglat, ALLT! Nu sist var det psykiatrin som krånglar och jag känner ett stort behov av att bara ge upp och skita i allt. Men, mitt i allt är jag också väldigt medveten och envis och vet att jag är sjuk och inte orkar eller kan jobba så som jag mår idag.

Dessutom glömde jag bort varför jag ringde min handläggare på försäkringskassan mitt i samtalet. Är inte detta stress?

Går för övrigt i terapi en gång i veckan för min ptsd. Men terapin ligger lite på is i och med att min vardag inte funkar och jag har ingen inkomst.

Jag ville bara kräkas. Kanske få lite medlidande. Jag mår riktigt jävla uselt och funderar ärligt på att ringa vc på måndag och kolla upp mitt blidtryck och andra hälsorisker. För detta kan inte vara bra.

Men då vet du ju redan att du är stressad, på vilket sätt påverkar stresstestet det? Det är rätt naturligt att du är så stressad när dit mående är som det är och du har svårt att blir sjukskriven, det behöver du ju inte ens testa. Men att gå till vc är väl en bra ide oavsett ju fler mätbara symptom som skrivs in desto större möjlighet till sjukskrivning vilket du ju behöver.

 

[et_flickan]

Vad är det för test du gjorde? Vad heter apparna?

Har någon semester på g snart?
Varför ligger terapin på is?

Just traumabearbetningen ligger på is i och med att vardagen inte fungerar. Allt krångel med sjukskrivningen har gjort att vi i stället fokuserar på att lösa det först i och med att allt det här stressar mig som bara den.

Semester har jag inte i om du menar semester som jobbsemester. Dock ska jag och sambon åka bort några dagar på konsert i juli. Det kommer vara semester i och med barnfritt och sova på hotell.

 

[karamelldrottningen]

Just traumabearbetningen ligger på is i och med att vardagen inte fungerar. Allt krångel med sjukskrivningen har gjort att vi i stället fokuserar på att lösa det först i och med att allt det här stressar mig som bara den.

Semester har jag inte i om du menar semester som jobbsemester. Dock ska jag och sambon åka bort några dagar på konsert i juli. Det kommer vara semester i och med barnfritt och sova på hotell.

Men några dagar i ditt fall är för lite? Borde ha minst två veckor eller något sådant, för att kunna landa och ladda nya batterier. Du är anställd? Men inte sjukskriven alltså?

 

[et_flickan]

Men några dagar i ditt fall är för lite? Borde ha minst två veckor eller något sådant, för att kunna landa och ladda nya batterier. Du är anställd? Men inte sjukskriven alltså?

Jag är inte anställd. Går just nu hemma utan nån form av inkomst. Har haft aktivitetsersättning i många år men tyvärr fyllde jag 30 så då fick jag i stället ansöka om sjukpenning.

Min stress kommer från trauman, oro och ständiga hot, dock inte logiska eller verkliga hot utan just hot efter traumatiska händelser.

 

[karamelldrottningen]

Men då borde traumabearbetningen vara nr 1?
Får du någon hjälp med sjukpenningsansökan?

 

[et_flickan]

Men då borde traumabearbetningen vara nr 1?
Får du någon hjälp med sjukpenningsansökan?

Terapin fortsätter ju även fast vi lägger lite mer tid på att få allt att fungera med fk och psykiatrin.

Nu ska min psykolog kalla till ett sipmöte, tror jag det hette med både försäkringskassan, psykiatrin, socialtjänsten i och med att jag kanske behöver stöd därifrån med tex boendestöd eller liknande, och även kommunen ska bli kallad då jag skulle behöva utökad barnomsorg eftersom jag har problem att komma till terapin så det funkar med dagis eller barnvakt. Inget körkort har jag heller och mottagningen ligger 9 mil bort.

Ska ringa min handläggare på försäkringskassan på måndag och verkligen få henne att förstå att jag inte får tag på psykiatrin som krånglar med min komplettering som behövs skickas in snarast

 

[et_flickan]

Har du testat akupunktur? Jätteeffektivt mot stress. Googla.

Det har jag inte ens tänkt på. Tack för tipset. Ska googla och se vad som finns i närheten.

 

[et_flickan]

Men då vet du ju redan att du är stressad, på vilket sätt påverkar stresstestet det? Det är rätt naturligt att du är så stressad när dit mående är som det är och du har svårt att blir sjukskriven, det behöver du ju inte ens testa. Men att gå till vc är väl en bra ide oavsett ju fler mätbara symptom som skrivs in desto större möjlighet till sjukskrivning vilket du ju behöver.

Jag har nog levt lite i förnekelse att jag faktiskt är stressad.

 

[malumbub]

Jag har nog levt lite i förnekelse att jag faktiskt är stressad.

Man gör det. Det gjorde jag. Får dagligen påminna mig själv om att stanna upp och analysera.

"47-18"-testet (självuppskattningstest för ångest eller stress, har jag för mig - heter nåt jättefint, vetenskapligt framjobbat, används av de yrkesverksamma) har jag gjort, några gånger. Jättebra för aha-upplevelsen och som utvärdering/analys efter en bearberningstid. Du är dock inte resultatet. Se resultatet som en varningsklocka och som det verktyg det är för att kunna analysera nuet och utvärdera i framtiden. Jag får fortfarande höga poäng, men de sjunker med tiden.

Jag har gått på stresskola. För att påminna hjärnan om vad stress är och hur man kan hantera den. Nyttigt.
Jag har gått på mediyoga. För att få verktyg att hantera kaoset och stressen. Verkligen jättebra. Jag trodde att min kärlek till Restorative Yoga skulle räcka för återhämtningen, men Mediyogan gav andra effekter jag inte hade räknat med.
Det där med yoga är dock högst individuellt. Vad som funkar för mig behöver inte funka för dig. Akupunktur är drömmen för mig. Det enda som biter på mina inflammationer. Yogan varvar ner tempot och sätter igång vissa processer, samtidigt som den ökar rörligheten där jag är stel. Promenader rullar de mentala hjulen och håller igång flödena. Ridningen är fantastisk, när den blir av.

Det viktigaste och mest givande rådet jag har fått sen jag började inse hur jag mådde är så enkelt. Jag ger det vidare till dig, @et_flickan: Gå ut i skogen, ensam, utan störning (musik/ljudbok/hund/barn/tidspress). Sikta på en halvtimme, men 10 minuter är mer än noll. Gå i lugnt tempo ut i skogen/naturen, hitta en plats att sätta dig på, sitt en stund i stillhet. Lyssna. Känn. Nöj dig med det lilla. Döm inte. Bara va.
Du kanske har fått det rådet tidigare, men för mig är det verkligen effektivt.

Kom ihåg: låt inte stressen ta över även återhämtningen. Låt återhämtningen ta den tid den behöver. Börja med det lilla.

 

[sassiball]

Terapin fortsätter ju även fast vi lägger lite mer tid på att få allt att fungera med fk och psykiatrin.

Nu ska min psykolog kalla till ett sipmöte, tror jag det hette med både försäkringskassan, psykiatrin, socialtjänsten i och med att jag kanske behöver stöd därifrån med tex boendestöd eller liknande, och även kommunen ska bli kallad då jag skulle behöva utökad barnomsorg eftersom jag har problem att komma till terapin så det funkar med dagis eller barnvakt. Inget körkort har jag heller och mottagningen ligger 9 mil bort.

Ska ringa min handläggare på försäkringskassan på måndag och verkligen få henne att förstå att jag inte får tag på psykiatrin som krånglar med min komplettering som behövs skickas in snarast

Har du aldrig haft någon inkomst ifrån arbete? Det krävs ju för att man ska kunna få sjukpenning. Eller är det sjukersättning som du söker?

 

[Görel]

Hur kan du vara stressad om du bara är hemma och inte gör någonting?

En ärlig fråga alltså. Har aldrig förstått hur det där går ihop.

Du måste ha ett väldigt eget sätt att se på stress. Förstår du inte att situationer och omständigheter kan skapa stress, eller tänker du att det endast är aktivitet som skapar stress?

 

[Vogue]

Du måste ha ett väldigt eget sätt att se på stress. Förstår du inte att situationer och omständigheter kan skapa stress, eller tänker du att det endast är aktivitet som skapar stress?

Självklart förstår jag det. Men är man bara hemma och slipper allt ansvar förutom att ta hand om ett barn ihop med en sambo så förstår jag inte vad som ger stress? Jo möjligtvis att inte ha pengar, då hade jag gått under, men det har ju funnits ersättning för TS hela tiden så utan har hon inte varit och så är det ju, arbete ska löna sig = ge mer så att vara stressad över lite pengar utan jobb är ju bara ologiskt.

Psykisk (planlös) ohälsa kan givetvis ge stress, det är jag VÄL medveten om, det tillhör ju min yrkesroll.

Men TS verkar ha ett mer ordnat liv än så, därav min ärliga undran.

 

[MiaMia]

Har du aldrig haft någon inkomst ifrån arbete? Det krävs ju för att man ska kunna få sjukpenning. Eller är det sjukersättning som du söker?

Finns något som heter sjukpenning i särskilda fall som man kan övergå till när aktivitetsersättningen upphör pga man fyller 30.
Lite lappa-över-glapp-i-systemen-åtgärd för att det anses oskäligt att folk som har funktionshinder med sig ända sedan skoltiden inte ska stå totalt utan pengar bara för att de passerar en åldersgräns uppfattar jag det som.

 

[Görel]

Självklart förstår jag det. Men är man bara hemma och slipper allt ansvar förutom att ta hand om ett barn ihop med en sambo så förstår jag inte vad som ger stress? Jo möjligtvis att inte ha pengar, då hade jag gått under, men det har ju funnits ersättning för TS hela tiden så utan har hon inte varit och så är det ju, arbete ska löna sig = ge mer så att vara stressad över lite pengar utan jobb är ju bara ologiskt.

Psykisk (planlös) ohälsa kan givetvis ge stress, det är jag VÄL medveten om, det tillhör ju min yrkesroll.

Men TS verkar ha ett mer ordnat liv än så, därav min ärliga undran.

Om du inte fattar det trots din yrkesroll måste du ha missat något väldigt väsentligt.

Jag tänker inte skriva ut allt man skulle kunna bli stressad av i TSs situation, vill inte riskera att sätta igång ytterligare orostankar.

 

[karamelldrottningen]

@et_flickan får du sova på nätterna?

 

[Raderad medlem 120709]

Finns något som heter sjukpenning i särskilda fall som man kan övergå till när aktivitetsersättningen upphör pga man fyller 30.
Lite lappa-över-glapp-i-systemen-åtgärd för att det anses oskäligt att folk som har funktionshinder med sig ända sedan skoltiden inte ska stå totalt utan pengar bara för att de passerar en åldersgräns uppfattar jag det som.

Stämmer bra det, men verkar vara relativt okänt som fenomen. Jag visste inte om att det fanns förrän i höstas, och då har jag ändå haft aktivitetsersättning hela mitt vuxna liv fram tills 30, då jag fick avslag på min ansökan om sjukersättning (som det egentligen skulle gått över till om inte FK hade haft ett så vansinnigt regelverk).
För att jag inte skulle hamna helt på bar backe ekonomiskt så uppmanade läkaren mig att söka sjukpenning i särskilda fall, och som tur är så beviljades det relativt smärtfritt. Men det är verkligen bara ett litet plåster på ett blödande sår, när man är så funktionsnedsatt att arbete och "normal" livskvalitet känns som en önskedröm.