Stressad hund, överväger avlivning?

Isolfur

Trådstartare
Inlägget jag aldrig trodde jag skulle skriva... Det tar emot såå, men jag behöver lite input från människor utifrån tror jag..

Jag har en åttaårig tik som kom till oss som omplacering när hon var tre år.
Jag kämpade ganska hårt med henne under första året. Hon hade massor av oönskade beteenden som att sticka så fort hon blev lös, inte komma på inkallning, "spänna" sig och trigga igång andra hundar, i våra ögon överdrivet vaktbeteende med skall som inte gick att bryta, stjäla mat, ha dragkamp med kopplet, gå upp i varv så mycket vid träning att det enda vi gjorde var att träna passivitet... Ja listan är lång...

Hon blev bättre och bättre med hjälp av olika tränare och när jag började på hundgymnasium för tre år sedan så vände det verkligen. Sista året har hon varit otroligt trevlig att ha och göra med och vi har kunnat fokusera på träning ordentligt. Har fått mycket beröm och kommentarer för hur lugn och tillfreds hon har blivit.

Sen har det vänt under våren och nu vet jag inte vad jag ska ta mig till... Två stora saker har hänt:

1. Hon var halt en del till och från i början av våren. Visar sig att hon har lindrig artros i ena bogleden, och en tå med pålagringar efter en skada som kanske ännu inte är helt läkt. Påbörjade behandling och på veterinärs inrådan koppelvila 3 veckor för att därefter bygga upp henne långsamt. Hunden var efter två veckor sjövild och klättrade på väggarna. Gav upp och började träna henne igen, och tänkte att det är bättre att hon får träna så mycket så hon är nöjd. Hon var väldigt sällan halt.

2. Det flyttade hit en valp i maj. De kommer jättebra överens och leker fint tillsammans. Men, så fort jag går ut med valpen, så blir hon sjövild. Vrålar, hoppar över eventuella kompostgrindar, klättrar på dörrar. Går inte att få kontakt med eller bryta. Hon ska bara ut och träna.

Och nu börjar alla gamla problem komma tillbaka sakta men säkert. Det skälls över minsta lilla ljud. Spänns på hundar ute på promenaden. Hunden blir helt skogstokig av att jag börjar förbereda för ett träningspass. Träningspassen består nästan bara av att få henne att varva ner. Och när vi väl har ett trevligt träningspass, som när vi tränade apportering igår, så slutar det ändå med storbråk. När jag tar på kopplet och börjar vända hem så flippar hon ur. Biter i kopplet och har dragkamp, eller sliter i väskan med dummies och vägrar släppa. När vi kommer in och jag ska ut med nästa hund så blir hon lika rabiat igen.

Jag tränar och aktiverar henne så mycket det går utan att hon blir halt, men det är uppenbarligen inte tillräckligt för att hon ska vara nöjd. Hon är en fara för den lilla valpen som riskerar att bli nersprungen, och stressar gång dom andra hundarna med sitt skällande. Att gå ut med någon av dom andra hundarna är världens procedur då jag behöver hjälp från någon som kan hålla i henne, och när jag är ute så skäller hon konstant...

Jag vet inte vad som orsaken till alla problem är egentligen.. understimulans, avundsjuka, stress, smärta?
Varje dag är en stor kamp och enda stunden jag känner att jag har fått tillbaka mig fina bästa vän är när hon sover... Vad gör man? Omplacera en åttaårig hund, av en kortlivad ras, som har alla jordens problembeteenden och är skadad? Nja... Träna henne så mycket så hon är trött och inte orkar härja? Känns inte försvarbart om hon blir halt... Göra sig av med övriga hundar, isolera sig i en stuga i skogen och lägga allt fokus på henne? Skulle fungera kanske.

Är jag helt dum som överväger att ta bort henne? Jag bestämde mig för att den dagen hon inte kan leva ett aktivt liv utan att må dåligt, vare sig det är fysiskt eller mentalt, så ska hon få somna in... Men hon är så otroligt levnadsglad och pigg, och vill bara träna. Definitivt inte gammal eller sjuk... Men helt hopplös att leva med för tillfället. Är det fel att ge upp? Hon kan väl må inte bra av allt det här? Överlycklig när hon får träna, men all övrig tid?

Snälla kom med tankar...
 
Låter som hon är aningen" bortskämd" med, med tanke på att hon ska ha all uppmärksamhet och du inte får greja med de andra hundarna, kanske det går att träna att hon följer med ut när ni tränar men lär sig sitta bunden och titta ?
Vet inte vad du tränar?
Men när vi är på klubben har jag alltid ute alla mina tre samtidigt och de två som inte tränar får sitta bundna.
 
Smärtstillande kanske , så hon kan anstränga kroppen utan att få ont?
Mycket mental stimulans?
Smärtstillande har jag funderat på, ska prata med vår veterinär om det.
Mental stimulans håller vi på med men jag tycker att det är svårt att hitta något hon faktiskt blir trött av? När hon hade koppelvila så testade vi tex olika aktiveringsspel och jag tyckte mest bara att hon gick upp mer i varv.

Låter som hon är aningen" bortskämd" med, med tanke på att hon ska ha all uppmärksamhet och du inte får greja med de andra hundarna, kanske det går att träna att hon följer med ut när ni tränar men lär sig sitta bunden och titta ?
Vet inte vad du tränar?
Men när vi är på klubben har jag alltid ute alla mina tre samtidigt och de två som inte tränar får sitta bundna.
Det har vi väl tränat på i stort sett fem år utan någon som helst framgång tyvärr. Inte ens att binda upp henne för att gå iväg och tex bygga en agilitybana fungerar, då hon backar ur koppel/sele eller om hon inte kommer loss, sliter så mycket så att jag oroar mig för skador. Ber man någon hålla i henne så flyger för det mesta personen som en vante efter... :cautious: Det är väl bur som skulle kunna tänkas funka isf... Men är inte risken att hon varvar upp ännu mer och blir helt hopplös att träna? Tycker att hon funkar som bäst när hon är lugn och sansad...
Vi tränar främst lydnad, rallylydnad och jaktapportering. Lite blandade nosarbeten som godissök och nosework också. Ska ta tag i att börja lägga lite ordentliga spår åt henne tänkte jag.
 
Jag skulle se till att ta hunden till en riktigt bra fysioterapeut som fick kolla igenom var grundproblemet sitter med musklerna, det som gjort att hunden snedbelastat och artros triggats igång osv. Då kan du också få en plan för hur du ska ta hand om hunden så att den kan vara aktiv utan att få ont. Slipper hunden ha ont och får hålla igång så borde det ju vara mycket lättare för den att slappna av och vara glad.
 
Jag skulle se till att ta hunden till en riktigt bra fysioterapeut som fick kolla igenom var grundproblemet sitter med musklerna, det som gjort att hunden snedbelastat och artros triggats igång osv. Då kan du också få en plan för hur du ska ta hand om hunden så att den kan vara aktiv utan att få ont. Slipper hunden ha ont och får hålla igång så borde det ju vara mycket lättare för den att slappna av och vara glad.
Vi har varit hos en väldigt duktig fysioterapeut som höll med om att hon inte var fräsch. Hon var väldigt ojämt musklad i bakbenen, men i övrigt ändå välmusklad och i god form. Fick en plan för träning som vi följde med gott resultat, och nu fanns det inget att anmärka på. Eftersom att hältorna fortsatte ändå så skickade hon oss vidare till veterinär. Veterinären gjorde en riktigt ordentlig hältutredning och det enda område som hon visade problem vid var just bogled och en tå, så man misstänker inte fler problem än så.

Nosarbete och avskilt utrymme när valpen tränas. Bil eller hundgård? Åker man ut och tränar blir det naturligt att hunden väntar i bilburen.
Träna hunden att vara i bur och låt den sysselsätta sig med ben el dyl.
@kossankaj hundar blir inte bortskämda av uppmärksamhet... Finns det verkligen folk som fortfarande tror det? :confused:
Hade varit lätt om vi åkte iväg och tränade varje dag så man bara kunde lämna henne i bilen, men nu tränar vi för det mesta på hemmaplan. Sen är det inte bara att gå ut och träna valpen som är problemet, utan även en kort rastning blir det världens liv om ifall hon inte får följa med. Hundgård har vi tyvärr inte, men jag skulle ju kunna sätta henne i bilen varje gång valpen ska ut...
 
Vi har varit hos en väldigt duktig fysioterapeut som höll med om att hon inte var fräsch. Hon var väldigt ojämt musklad i bakbenen, men i övrigt ändå välmusklad och i god form. Fick en plan för träning som vi följde med gott resultat, och nu fanns det inget att anmärka på. Eftersom att hältorna fortsatte ändå så skickade hon oss vidare till veterinär. Veterinären gjorde en riktigt ordentlig hältutredning och det enda område som hon visade problem vid var just bogled och en tå, så man misstänker inte fler problem än så.
Varför var hunden ojämnt musklad bak då?
 
Varför var hunden ojämnt musklad bak då?
För att hon försökte avlasta onda bogen/tån och gjorde det ojämnt. Till en början var det funderingar på ev problem i bakben eller rygg, men fysioterapeuten hittade inga spår av det och det gjorde inte heller veterinär. Jag var till en början helt med på idén som även fysioterapeuten först hade, att hon blev halt fram för att hon avlastade ett problem bak, men inga problem har kunnat hittas i rygg eller bakben så...
 
För att hon försökte avlasta onda bogen/tån och gjorde det ojämnt. Till en början var det funderingar på ev problem i bakben eller rygg, men fysioterapeuten hittade inga spår av det och det gjorde inte heller veterinär. Jag var till en början helt med på idén som även fysioterapeuten först hade, att hon blev halt fram för att hon avlastade ett problem bak, men inga problem har kunnat hittas i rygg eller bakben så...
Låter som om ni skulle behöva ett besök hos en bättre fysioterapeut.
 
Nosarbete och avskilt utrymme när valpen tränas. Bil eller hundgård? Åker man ut och tränar blir det naturligt att hunden väntar i bilburen.
Träna hunden att vara i bur och låt den sysselsätta sig med ben el dyl.
@kossankaj hundar blir inte bortskämda av uppmärksamhet... Finns det verkligen folk som fortfarande tror det? :confused:
Jag hittade inte ordet igår var trött , utan att den inte lärt sig att vara passiv var det ordet jag menade !! pasvitetsträning medan de andra tränas.
 
Jag hade nog varit lite orolig för att alla dessa "negativa beteenden" präglas hos valpen också.
Det är jag. Det är dessutom väldigt svårt att, när hon tex drar igång och skäller och valpen också börjar skälla, vara "konstruktiv" och konsekvent mot valpen eller vad man ska säga..
 
Det är jag. Det är dessutom väldigt svårt att, när hon tex drar igång och skäller och valpen också börjar skälla, vara "konstruktiv" och konsekvent mot valpen eller vad man ska säga..

Låter kanske hårt men såhär tänker jag:
Någonstans får du ju överväga om hunden i dagsläget lever ett liv den trivs med och där du trivs med hur hunden har det. Känner du dig nöjd med vad du kan erbjuda hunden nu och framöver med alla faktorer inräknade.
Låter lite på dig som det skapar stor stress i din vardag. Att du inte känner att du kan ägna den tiden du behöver åt varje hund enskilt. framförallt valpen, då den vuxna hunden ej verkar klarar av det.

Jag vet inte om jag själv hade valt att ta en valp, med en sådan hund i hemmet, mycket just för att man riskerar att valpen tar efter dessa beteenden. då riskerar du att återigen ha en hund med beteenden du egentligen inte vill ha (som jag förstår det)
 
Låter kanske hårt men såhär tänker jag:
Någonstans får du ju överväga om hunden i dagsläget lever ett liv den trivs med och där du trivs med hur hunden har det. Känner du dig nöjd med vad du kan erbjuda hunden nu och framöver med alla faktorer inräknade.
Låter lite på dig som det skapar stor stress i din vardag. Att du inte känner att du kan ägna den tiden du behöver åt varje hund enskilt. framförallt valpen, då den vuxna hunden ej verkar klarar av det.

Jag vet inte om jag själv hade valt att ta en valp, med en sådan hund i hemmet, mycket just för att man riskerar att valpen tar efter dessa beteenden. då riskerar du att återigen ha en hund med beteenden du egentligen inte vill ha (som jag förstår det)
Stress skapar det absolut. Att lägga ordentligt med tid på varje hund är i sig inget problem, men att ständigt behöva styra upp den gamla hunden är otroligt frustrerande. Varenda gång jag ska ut med någon av de andra hundarna så börjar det i frustration över att hon vrålar, hoppar på dörren, biter sig tag i koppel som hänger framme.... Nu har vi löst det så att mamma alltid håller i henne när någon av de andra ska ut. Sen kan jag vara ute och träna valpen som sköter sig utmärkt, för att sedan gå in igen och bli frustrerad över gammelhunden som är sjövild. Och det är samma visa med gammelhunden, även om vissa träningspass är helt fantastiska och hon är hur rolig som helst att träna med, så slutar de i katastrof när jag tycker att vi har tränat klart...

Hon har som sagt varit mycket bättre de senaste åren, så pass att det i stort sett inte har varit några problem alls. Hade jag vetat att hon skulle bli såhär med en valp i familjen (om det nu enbart beror på det) så hade jag kanske väntat. Nu är valpen här och en i familjen, en helt fantastisk och okomplicerad hund som jag har längtat såå efter. Än så länge så har hon inte tagit efter något, men det är ju ändå en stress för henne med en så "instabil" vuxen hund i hemmet.
 
Jag avlivade min 7-åriga tik vid midsommar eftersom hennes stress ökat och jag kände att det inte längre var rätt mot någon av oss att ha henne kvar i livet. Nu kunde min tik reagera ut på ett aggressivt sätt i stress vilket gjorde beslutet lättare att ta, eller det gjorde iallafall att det blev väldigt tydligt hur stressad hon verkligen var.. Om hon "bara" varit stressad men inte betett sig olämpligt hade jag nog haft svårare att ta tag i det, det blir lätt så otydligt.

Jag känner att jag tog helt rätt beslut, och tycker absolut att avlivning kan vara ett lämpligt alternativ att överväga om man har en stressad hund som inte mår bra. Nu vet jag ju ingenting om er mer än det du skriver.. Men hunden har ont, den har blivit sämre i sina stressrelaterade beteenden igen och det låter som att du inte riktigt orkar med att hantera hennes svårigheter nu. Jag förstår att du överväger avlivning och tycker inte alls att det låter konstigt. Men vad som är rätt för er kan ju bara du säga.
 
Jag har också varit i en liknande sits som du. Min hund var en omplacering som jag köpte som 2,5 åring. Han hade massor med oönskade beteenden, rädslor och stresströskeln var 1mm hög. Det mesta blev enormt mycket bättre med träning, men vissa rädslor försvann inte och det sista åren eskalerade åskrädslan så att han blev rädd bara det smattrade av regn på fönstren. Träna blev dock aldrig vad jag hade velat, han var helt enkelt inte intresserad av att göra mycket annat än det som han själv ville.

Han var dessutom opålitlig eftersom att han vid minsta smärta gick i försvar och markerade med tänderna eller bet. Jag vågade inte ha honom kvar när sonen blev mer rörlig och han började visa aggressiva tendenser, såklart på grund av osäkerhet, mot sonen bara han närmade sig. I början av sommaren skadade hunden sin svans och skulle behövt amputera halva ungefär, ett ingrepp som han fysiskt skulle klarat utan problem, men mentalt kände jag mig tveksam. Han blev 9 år, rasen blir ofta uppåt 14, så han var inte fysiskt gammal över huvud taget.

Jag älskade honom väldigt mycket och saknar honom något oerhört, men den mentala hälsan är minst lika viktig som den fysiska. Väljer du att din hund får somna in så har du min fulla förståelse.
 
En hund som inte är helt okej fysiskt, inte kan träna tillräckligt för att vara nöjd mentalt (om jag fattat det rätt), stressad och tillbaka i gamla problembeteenden..

Nej, jag tycker inte du är dum som överväger avlivning.

Oavsett om valpen flyttade ifrån er, finns det någon garanti att hunden blir "bra" igen?
Ja det är väl så det är... Hon har massor av motor och energi och behöver verkligen få träna ordentligt och använda både kropp och huvud för att må bra, men när hon gör det blir hon halt... Och får hon inte träna så blir hon en stressad,helvild och ohanterbar hund.
Tvivlar starkt på att valpen är enda orsaken till att hennes beteende har förändrats. Vi har ju en tredje hund också och även när man går ut med honom så blir hon tokig.

Hon lär troligen aldrig bli bättre fysiskt, vår veterinär har i stort sett dömt ut hennes tå till att aldrig bli bra. Pålagringarna är ju liksom redan där. Ska diskutera vidare med honom om något mer kan göras men det känns inte speciellt hoppfullt.

Jag avlivade min 7-åriga tik vid midsommar eftersom hennes stress ökat och jag kände att det inte längre var rätt mot någon av oss att ha henne kvar i livet. Nu kunde min tik reagera ut på ett aggressivt sätt i stress vilket gjorde beslutet lättare att ta, eller det gjorde iallafall att det blev väldigt tydligt hur stressad hon verkligen var.. Om hon "bara" varit stressad men inte betett sig olämpligt hade jag nog haft svårare att ta tag i det, det blir lätt så otydligt.

Jag känner att jag tog helt rätt beslut, och tycker absolut att avlivning kan vara ett lämpligt alternativ att överväga om man har en stressad hund som inte mår bra. Nu vet jag ju ingenting om er mer än det du skriver.. Men hunden har ont, den har blivit sämre i sina stressrelaterade beteenden igen och det låter som att du inte riktigt orkar med att hantera hennes svårigheter nu. Jag förstår att du överväger avlivning och tycker inte alls att det låter konstigt. Men vad som är rätt för er kan ju bara du säga.
Jag har också varit i en liknande sits som du. Min hund var en omplacering som jag köpte som 2,5 åring. Han hade massor med oönskade beteenden, rädslor och stresströskeln var 1mm hög. Det mesta blev enormt mycket bättre med träning, men vissa rädslor försvann inte och det sista åren eskalerade åskrädslan så att han blev rädd bara det smattrade av regn på fönstren. Träna blev dock aldrig vad jag hade velat, han var helt enkelt inte intresserad av att göra mycket annat än det som han själv ville.

Han var dessutom opålitlig eftersom att han vid minsta smärta gick i försvar och markerade med tänderna eller bet. Jag vågade inte ha honom kvar när sonen blev mer rörlig och han började visa aggressiva tendenser, såklart på grund av osäkerhet, mot sonen bara han närmade sig. I början av sommaren skadade hunden sin svans och skulle behövt amputera halva ungefär, ett ingrepp som han fysiskt skulle klarat utan problem, men mentalt kände jag mig tveksam. Han blev 9 år, rasen blir ofta uppåt 14, så han var inte fysiskt gammal över huvud taget.

Jag älskade honom väldigt mycket och saknar honom något oerhört, men den mentala hälsan är minst lika viktig som den fysiska. Väljer du att din hund får somna in så har du min fulla förståelse.
Tack för era svar. Det som är så otroligt svårt är att hon är så levnadsglad och pigg. Hon ser inte sjuk ut, även om hon är stressad och har sina "utbrott". Men ont har hon, det ser jag. Och hon mår definitivt inte helt bra, jämfört med hur hon har varit tidigare.

Har en del att fundera på nu... Behöver inte fatta något snabbt beslut, men måste hitta en långsiktig lösning för det här fungerar inte för någon...
 
Ja det är väl så det är... Hon har massor av motor och energi och behöver verkligen få träna ordentligt och använda både kropp och huvud för att må bra, men när hon gör det blir hon halt... Och får hon inte träna så blir hon en stressad,helvild och ohanterbar hund.
Tvivlar starkt på att valpen är enda orsaken till att hennes beteende har förändrats. Vi har ju en tredje hund också och även när man går ut med honom så blir hon tokig.

Hon lär troligen aldrig bli bättre fysiskt, vår veterinär har i stort sett dömt ut hennes tå till att aldrig bli bra. Pålagringarna är ju liksom redan där. Ska diskutera vidare med honom om något mer kan göras men det känns inte speciellt hoppfullt.



Tack för era svar. Det som är så otroligt svårt är att hon är så levnadsglad och pigg. Hon ser inte sjuk ut, även om hon är stressad och har sina "utbrott". Men ont har hon, det ser jag. Och hon mår definitivt inte helt bra, jämfört med hur hon har varit tidigare.

Har en del att fundera på nu... Behöver inte fatta något snabbt beslut, men måste hitta en långsiktig lösning för det här fungerar inte för någon...

Min hund visade heller inte att han hade ont. Trots att vävnaden i svansen dog sprang han runt som ingenting och var lika glad som alltid. Han måste ha haft oerhört ont egentligen.

Nu när jag tänker efter så har min tränares gamla labbe artros i en tå och med simning och rehab så har han blivit enormt mycket bättre. Men han får hålla sig på marken och inte träna så fysiskt som förr. Så vill du ge det en chans till och tror att de mentala problemen är smärtrelaterade så kanske det är värt att testa.
 

Liknande trådar

Hundträning Hej alla, Min maltipoo (hane, inte kastrerad) blir i år 4 år gammal och det finns en rad problem som jag tror bottnar i stress. Vet...
2
Svar
20
· Visningar
2 184
Senast: Acto
·
Övr. Hund Jag har en labbe tik som är ett år. Som valp var hon ganska tuff men när det kom till människor så tyckte hon det var läskigt. Inte så...
Svar
6
· Visningar
649
Senast: Trassel12
·
Hundträning Hej! Jag skulle bli jätteglad om ni som har / har haft två hundar ville dela med er av era bästa tips för att ensam kunna ta harmoniska...
2
Svar
36
· Visningar
2 570
Senast: alicegard
·
Övr. Hund Hej Jag har en hund som har börjat bli stressad när Bebis låter. Allt från att bebis gråter eller bara gör ”bebisljud”. Då börjar...
Svar
5
· Visningar
1 555
Senast: Roheryn
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp