Alexandra_W
Trådstartare
Man har ju strikt hundägaransvar, men hur långt sträcker det sig rent juridiskt egentligen i rent ekonomiska aspekter?
Kom att tänka på det idag när min kääära (INTE) tik smet, lallade till grannen och där raskt eliminerade grannens bestånd av kattungar med ett stycke kattunge. Jag inser hunden är väck, ropar och hon kommer som ett skott - med en kattunge dinglande i käften. Jag vrålar loss och släpper en till synnes död kattunge. Jag släpa illvrålande hund i nackskinnet och slänga in henne i huset (JA jag vet att det inte var korrekt att göra så, och JA jag skulle göra om det i det där läget faktiskt), och går ut för att ta bort ett stycke död kattunge. Som inte var död utan 'bara' dödligt skadad.
Medan jag funderade på alla möjliga hemska scenarion och hur jags kulle få emigrera från byn kommer granne1 och undrar hur dte går. Jag konstaterar att det nog inte gick så bra, ber en miljard gånger om ursäkt etc. Granne 1 tycker 'det är bara slå ihjäl den' och jag tycker att 'men ta den till veterinären, jag betalar såklart', och då tycker granne1 att 'det är granne2:s kattunge och han vill inte ha dem iaf så slå ihjäl den'. Jag undrar om inte granne2:s man kan slå ihjäl katten, så jag slipper och hon tycker att hon tar med kattungen, och gör det och går.
Och jag röker femtiofem cigaretter på raken och tar ett djupt andetag och går över till granne2 (som är anledningen att jag fick skjuta en fullt frisk fullt fungerande katt för ett par år sen så jag såg ju hur jag på riktigt skulle bli tvungen att flytta från byn om jag skulle behålla hunden).
Precis när jag kommer fram ser jag granne2 köra iväg så dammet yr, och tänker såklart att 'jaha, nu är han och kattungen påväg till veterinären'. Och första tanken var ju till DV 15 min bort för att avliva katten. Har man en kull oönskade kattungar så slår man knappast ihjäl den själv (då hade man slagit ihjäl den oönskade kullen när den kom liksom). Men sen slog mig tanken att OM hornen växer ut på grannen och han kör kattungen till djursjukhuset och säger 'åhh, det är barnens älskade kattunge, gör allt ni kan för att rädda den, pengar är inte ett problem'. HUR mycket blir jag då egentligen skyldig att betala? Ska utveckla det snart, ska ta historien till slutet bara..
Ser granne två komma hem, långsammare, och går på skakiga ben och skammens rodnad på kinderna över och berättar vad som hänt.
Granne2 konstaterar GLATt att 'vad bra, då slapp vi slå ihjäl den' och konstaterar att 'sånt händer, ingen fara'. Tycker för övrigt inte alls att jag behöver börja kedja fast hunden bakom stängslet med (hmm, han ville väl bli av med de andra fyra kattungarna med..). Jag ber om ursäkt miljarder gånger man han tycker bara att 'sånt som händer, och mina baggar rymde idag med förresten, så ska gå och fånga in dem nu'. I hans värld var det skitsamma att kattungen dog, tydligen skitsamma att min hundjävel var på rymmen, och en fördel att han har en kattunge mindre att bekymra sig om. Granne2 har inte sgat så mkt, de är mest bekymrade för att mammakatt och en unge till saknas och misstänker min hund för massmord. JAG misstänker att mammakatt tagit en unge och flytt fältet. Men jag hoppas VERKLIGEN hon vågar sig hem snart då det finns två till kattungar som just nu inte har någon mamma på plats, och de klarar sig inte utan mamma. Och kommer hon inte hem och tar hand om dem får min hund massmord på sitt samvete iaf.
Jag klandrar INTE hunden för att hon tog katten, hon är avlad för och tränad för en sak - jaga, hinna upp och fånga byte. Hon är kattvan (jag har katter själv) men jag vet att det är lite 'mina barn och andras ungar', dvs att det är skilnad på katter som ingår i familjen och andras ( t ex grannarnas) katter. jag klandrar henne för hon smet, men allra mest klandrar jag mig själv såklart. 110% av både ansvaret och skulden för att det gick såhär är MITT och bara MITT. Jag hade inte hunden under tillräcklig uppsikt och kontroll helt enkelt, så enkelt är det.
(och nämnda hund kommer inte bara gå bakom stängsel nu, utan kedjas fast på gården OCH ha munkorg.. Inte för någon kräver det, utan för att jag dels vill visa att jag, oavsett vad de tycker, tar det på allvar, och för jag inte vill det ska upprepas).
I alla fall, det jag började fundera på och ju inte har svar på är ju hur stort EKONOMISKT ansvar jag egentligen hade för den där kattungen?
Det är en bonnkatt i dess 'värsta' bemärkelse. Avkomma av ladugårskatter. De finns, de får mat men de borute, de är inga keldjur och 'halvtama'. Inte avmaskade, vacc, ID-märkta, försäkrade eller någonting. Kattungarna har jag hela tiden trott var granne1:s eftersom de hela tiden varit på granne1:s gård (dvs det är ingen koll på dem alls), de är inte tama för femtio öre och granne2 som ju är ägaren vill INTE ha dem alls och har aldrig velat (men kan uppenbarligen varken humant avliva dem eller kastrera sina katter).
Så, det är en katt ingen tar ansvar för och ingen tyvärr hur sorgligt det än är - vill ha eller nånsin velat ha.
Men, om nu grannen fått horn och tagit katten till veterinären och tyckt 'rädda den, kosta vad det kosta vill', och kommit till mig med en räkning på 25 000 kr från stora djursjukhuset. Skulle jag blivit tvungen att betala den? Är djurägaransvaret hur stort som helst?
När det gäller en veterinär- och livförsäkrad katt så är ju mitt ansvar såklart att betala den delen som försäkringen inte tar, och lägga till en summa för liv så det blir vad katten var värd/kostnad för att köpa en ny. Men bedöms känslomässigt värde? Beömds någonstans VAD för katt den har ihjäl?
Om jag tar mian egna katter som exempel.. Det är Tekla bondkatten, gratiskatt, oönskad kull. Yakitori siameshane, fiin stamtavla, i allra högsta grad önskad och som skulle sålts för 5000 kr, och det låga priset enbart pga ett skönhetsfel som gör att han inte är för avel/utställning. Jag har dock fått honom så 0 kr i inköp. Och så är det Sessan siames, en omplacering (dvs gratis) som inte är världens vackraste, har en stamtavla men inte superb och så vidare. Men i allra högsta grad önskad och såld till ägaren jag fick den från för en dyr peng.
ALLA TRE katterna är kastrerade, avmaskade, vaccinerade registrerade och försäkrade. Tekla och Yakitori är ID-märkta också.
Hur mycket är de värda? För MIG är de lika mycket värda, i INKÖP kostade de lika mycket (ingenting). Men är en bondkatt mindre värd än en siames? Vad är de egentligen värda i liv sas när jag fått alla gratis, men det inte avspeglar marknadsvärde och vad jag faktiskt kan sälja dem för imorgon?
Och vad är en oönskad bondkatt som far vind för våg värd? Finns det något 'kattägaransvar' i det här fallet att t ex hålla djuret försäkrat?
Naturligtvis finns det MORALISKA aspekter och ett MORALISKT ansvar. Men det jag är nyfiken på som jag faktiskt inte har en aning om - hur långt sträcker sig det EKONOMISKA ansvaret? (I just det här fallet: Skulle jag kunnat bli skyldig att betala 25 000 kr i veterinärvård för den där kattungen?)
Kom att tänka på det idag när min kääära (INTE) tik smet, lallade till grannen och där raskt eliminerade grannens bestånd av kattungar med ett stycke kattunge. Jag inser hunden är väck, ropar och hon kommer som ett skott - med en kattunge dinglande i käften. Jag vrålar loss och släpper en till synnes död kattunge. Jag släpa illvrålande hund i nackskinnet och slänga in henne i huset (JA jag vet att det inte var korrekt att göra så, och JA jag skulle göra om det i det där läget faktiskt), och går ut för att ta bort ett stycke död kattunge. Som inte var död utan 'bara' dödligt skadad.
Medan jag funderade på alla möjliga hemska scenarion och hur jags kulle få emigrera från byn kommer granne1 och undrar hur dte går. Jag konstaterar att det nog inte gick så bra, ber en miljard gånger om ursäkt etc. Granne 1 tycker 'det är bara slå ihjäl den' och jag tycker att 'men ta den till veterinären, jag betalar såklart', och då tycker granne1 att 'det är granne2:s kattunge och han vill inte ha dem iaf så slå ihjäl den'. Jag undrar om inte granne2:s man kan slå ihjäl katten, så jag slipper och hon tycker att hon tar med kattungen, och gör det och går.
Och jag röker femtiofem cigaretter på raken och tar ett djupt andetag och går över till granne2 (som är anledningen att jag fick skjuta en fullt frisk fullt fungerande katt för ett par år sen så jag såg ju hur jag på riktigt skulle bli tvungen att flytta från byn om jag skulle behålla hunden).
Precis när jag kommer fram ser jag granne2 köra iväg så dammet yr, och tänker såklart att 'jaha, nu är han och kattungen påväg till veterinären'. Och första tanken var ju till DV 15 min bort för att avliva katten. Har man en kull oönskade kattungar så slår man knappast ihjäl den själv (då hade man slagit ihjäl den oönskade kullen när den kom liksom). Men sen slog mig tanken att OM hornen växer ut på grannen och han kör kattungen till djursjukhuset och säger 'åhh, det är barnens älskade kattunge, gör allt ni kan för att rädda den, pengar är inte ett problem'. HUR mycket blir jag då egentligen skyldig att betala? Ska utveckla det snart, ska ta historien till slutet bara..
Ser granne två komma hem, långsammare, och går på skakiga ben och skammens rodnad på kinderna över och berättar vad som hänt.
Granne2 konstaterar GLATt att 'vad bra, då slapp vi slå ihjäl den' och konstaterar att 'sånt händer, ingen fara'. Tycker för övrigt inte alls att jag behöver börja kedja fast hunden bakom stängslet med (hmm, han ville väl bli av med de andra fyra kattungarna med..). Jag ber om ursäkt miljarder gånger man han tycker bara att 'sånt som händer, och mina baggar rymde idag med förresten, så ska gå och fånga in dem nu'. I hans värld var det skitsamma att kattungen dog, tydligen skitsamma att min hundjävel var på rymmen, och en fördel att han har en kattunge mindre att bekymra sig om. Granne2 har inte sgat så mkt, de är mest bekymrade för att mammakatt och en unge till saknas och misstänker min hund för massmord. JAG misstänker att mammakatt tagit en unge och flytt fältet. Men jag hoppas VERKLIGEN hon vågar sig hem snart då det finns två till kattungar som just nu inte har någon mamma på plats, och de klarar sig inte utan mamma. Och kommer hon inte hem och tar hand om dem får min hund massmord på sitt samvete iaf.
Jag klandrar INTE hunden för att hon tog katten, hon är avlad för och tränad för en sak - jaga, hinna upp och fånga byte. Hon är kattvan (jag har katter själv) men jag vet att det är lite 'mina barn och andras ungar', dvs att det är skilnad på katter som ingår i familjen och andras ( t ex grannarnas) katter. jag klandrar henne för hon smet, men allra mest klandrar jag mig själv såklart. 110% av både ansvaret och skulden för att det gick såhär är MITT och bara MITT. Jag hade inte hunden under tillräcklig uppsikt och kontroll helt enkelt, så enkelt är det.
(och nämnda hund kommer inte bara gå bakom stängsel nu, utan kedjas fast på gården OCH ha munkorg.. Inte för någon kräver det, utan för att jag dels vill visa att jag, oavsett vad de tycker, tar det på allvar, och för jag inte vill det ska upprepas).
I alla fall, det jag började fundera på och ju inte har svar på är ju hur stort EKONOMISKT ansvar jag egentligen hade för den där kattungen?
Det är en bonnkatt i dess 'värsta' bemärkelse. Avkomma av ladugårskatter. De finns, de får mat men de borute, de är inga keldjur och 'halvtama'. Inte avmaskade, vacc, ID-märkta, försäkrade eller någonting. Kattungarna har jag hela tiden trott var granne1:s eftersom de hela tiden varit på granne1:s gård (dvs det är ingen koll på dem alls), de är inte tama för femtio öre och granne2 som ju är ägaren vill INTE ha dem alls och har aldrig velat (men kan uppenbarligen varken humant avliva dem eller kastrera sina katter).
Så, det är en katt ingen tar ansvar för och ingen tyvärr hur sorgligt det än är - vill ha eller nånsin velat ha.
Men, om nu grannen fått horn och tagit katten till veterinären och tyckt 'rädda den, kosta vad det kosta vill', och kommit till mig med en räkning på 25 000 kr från stora djursjukhuset. Skulle jag blivit tvungen att betala den? Är djurägaransvaret hur stort som helst?
När det gäller en veterinär- och livförsäkrad katt så är ju mitt ansvar såklart att betala den delen som försäkringen inte tar, och lägga till en summa för liv så det blir vad katten var värd/kostnad för att köpa en ny. Men bedöms känslomässigt värde? Beömds någonstans VAD för katt den har ihjäl?
Om jag tar mian egna katter som exempel.. Det är Tekla bondkatten, gratiskatt, oönskad kull. Yakitori siameshane, fiin stamtavla, i allra högsta grad önskad och som skulle sålts för 5000 kr, och det låga priset enbart pga ett skönhetsfel som gör att han inte är för avel/utställning. Jag har dock fått honom så 0 kr i inköp. Och så är det Sessan siames, en omplacering (dvs gratis) som inte är världens vackraste, har en stamtavla men inte superb och så vidare. Men i allra högsta grad önskad och såld till ägaren jag fick den från för en dyr peng.
ALLA TRE katterna är kastrerade, avmaskade, vaccinerade registrerade och försäkrade. Tekla och Yakitori är ID-märkta också.
Hur mycket är de värda? För MIG är de lika mycket värda, i INKÖP kostade de lika mycket (ingenting). Men är en bondkatt mindre värd än en siames? Vad är de egentligen värda i liv sas när jag fått alla gratis, men det inte avspeglar marknadsvärde och vad jag faktiskt kan sälja dem för imorgon?
Och vad är en oönskad bondkatt som far vind för våg värd? Finns det något 'kattägaransvar' i det här fallet att t ex hålla djuret försäkrat?
Naturligtvis finns det MORALISKA aspekter och ett MORALISKT ansvar. Men det jag är nyfiken på som jag faktiskt inte har en aning om - hur långt sträcker sig det EKONOMISKA ansvaret? (I just det här fallet: Skulle jag kunnat bli skyldig att betala 25 000 kr i veterinärvård för den där kattungen?)
