Supernanny

[Fraggel_Tess]

Igår sändes Supernanny på tv. Var det någon härinne som såg det?

För er som inte såg det så handlade det om en familj vars 2½ åring mer eller mindre bestämde i hemmet. Han fick alltid sin vilja igenom och förde ett hejdundrandes liv i stort sett jämt om man
ska tro programmet. En "barnexpert" kallades in för att se vad man skulle kunna göra åt problemet.

Jag tycker det var rätt intressant. Vad tycker ni andra som såg det?

 

[Tassetass]

Sv: Supernanny

Jag såg det och förfasades över hur man kan låta en 2-åring ta över en hel familj! Men blev lite halvnöjd när jag såg att nannyn inte använde annat än normala, vettiga uppfostringsmetoder (i alla fall utifrån vad jag såg, ska väl inte påstå att jag var 100% koncentrerad) och att de faktiskt funkar.

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Supernanny

Nannyn verkade bra. Nog är det skrämmande att man kan låta det gå så långt!

 

[zask]

Sv: Supernanny

Detta program finns i flera olika varianter här i tyskland och jag säger bara vilka barn!! Man kan bli riktigt anit när man ser det...men det är riktigt synd om dom för oftast är det ju ett relationsproblem hos föräldrarna som ligger bakom och barnet känner av det...

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Supernanny

Man blir nästan lite rädd för att skaffa barn.

Men jag tycker det var intressant att se hur de gjorde för att lösa problemet. Som nannyn sa ett barn behöver rutiner och det är ju sant.

 

[zask]

Sv: Supernanny

jo rutiner och sen även tydliga gränser....I många fall här har dom gjort en så kallad "tänkaefterzon" för barn som hamnar i lägen där dom bara skriker och inte lyssnar. När dom gjort så har dom haft en madrass eller liknande ditt dom fått gå och sätta sig och lugna ner sig innan man förklarar för dom i lugn och ro varför dom inte för göra det dom skriker om, det har gett revulotionerande effekt

 

[Roheryn]

Sv: Supernanny

Japp, jag såg det. Jag bara FATTAR INTE hur man kan låta en unge styra och ställa på det viset! Det innebär ju egentligen att man som förälder ger upp allt eget liv för att vara slav åt sitt barn!

Nannyn var lysande, tycker jag!

 

[Sar]

Sv: Supernanny

Man börjar ju undra hur de hade fått till de två första (till synes väluppfostrade) barnen med tanke på hur de lät 2-åringen härja?!
Jag tycker "nannyn" tog upp helt självklara saker som rutiner och kommunikation sant att inte vara rädd för att ge barnet nya uppgifter som det kan klara.
Hur det kunde gå så fullkomligt i stöpet när de varit ensamma en vecka och "nannyn" fick komma tillbaka är för mig helt otroligt.
Man får ju hoppas att föräldrarna skärper till sig och inte släpper greppet igen, både för den lille pojken, hans undanskymda syskon samt föräldrarnas äktenskaps skull!

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Supernanny

Lite läskigt! Tyckte synd om de övriga barnen!

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Supernanny

Får väl hoppas att de inte släpper greppet så pass igen!

 

[Cari]

Sv: Supernanny

Att de andra barnen var bättre uppfostrade tror jag beror på att de inte hade samma pappa som 2-åringen. Pappan i familjen tyckte jag verkade vara den största anledningen till att ungen var som han var, han sa ju till de andra barnen att sluta bråka om tvååringen plötsligt började tjuta utan anledning!

 

[Jessie81]

Sv: Supernanny

Håller med om att det var hemskt att se hur ett litet barn kunde tillåtas styra och ställa!

Nannyn var mycket bra tyckte jag, hon uppfostrade ju inte barnet åt dem, utan stöttade dem i deras egen föräldraroll.

Jag tyckte dock så synd om de äldre barnen, det märktes ju att de mådde riktigt dåligt att situationen.

Efter ett sådant program inser man ju iallafall hur "väluppfostrade" ens egna vilda barn är!

 

[cipramil]

Sv: Supernanny

jag som läser socialpsykologi på b-nivå tyckte mycket synd om pojken.
han var ingalunda något "djävulsbarn" utan hade garanterat utvecklats i en annorlunda riktning i en annan familj.
jag skulle kunna dra hundra socialpsykologiska termer nu men enkelt förklarat tycker jag det tydligaste exemplet på detta var när föräldrarna inte var tillräckligt konsekventa med att placera pojken i "skamvrån" (trappan). pojken var frustrerad och ledsen och gick självmant och satte sig i skamvrån, av ren förvirring.
hemskt att se.

många här på bukefalos håller säkert på med hästar - man kan dra en paralell till en häst som saknar en trygg ledare, osäkerheten hos hästen och det faktum att han inte har någon ledare att lita på, gör att han själv tar över kommandot.

 

[bettysmatte]

Sv: Supernanny

Jag tyckte också jättesynd om de andra barnen, men jag tyckte även synd om den lille. Det var ju inte precis ett lyckligt barn vi såg. Faktum är ju att barn som saknar gränser och rutiner är väldigt osäkra, olyckliga barn. Och så glad och stolt den lille blev när han fick konsekvent beröm för det han gjorde bra (som t. ex. att sitta med vi bordet och faktiskt äta i stället för att sitta i soffan och äta godis i stället).

 

[Sar]

Sv: Supernanny

Åh, det var inte samma pappa! Det hade jag helt missat. Det enda jag tänkte på var att han hade svårt att säga till barnet med "auktoritär" röst.
Ja, visst var det trevligt att se när barnet fick känna sig duktigt och vara stolt över sig själv.

 

[mandalaki]

Sv: Supernanny

Hade de skamvrå ?

 

[Dravena]

Sv: Supernanny

Idéen var att barnet skulle lära sig att handlingar har konsekvenser (tolkade jag det som). Föräldrarna fick instruktionerna att först sätta sig på huk och bestämt säga till barnet tex: "Man får inte kasta saker på mamma, för det gör ont. Om du gör om det en gång till får du sätta dig i trappan tills du ber om ursäkt." Om barnet återigen kastade en leksak på mamman, skulle de återupprepa det de sa förut och bära barnet till trappan (inomhus alltså), där han skulle sitta på ett trappsteg tills han bad om ursäkt.

Det fungerade bra på det här barnet, så länge föräldrarna var konsekventa. Barnet ifråga verkade behöva det avbrottet för att kunna släppa det han höll på med.

Om det är rätt eller fel med skamvrå kan säkert diskuteras (jag har själv inga barn och har ingen aning om hur föräldrar brukar göra), men på just det här barnet verkade det fungera bra.

 

[slice]

Sv: Supernanny

Aha, "time out". Har hört olika varianter på den. En är att barnet ska sitta i exempelvis fem minuter och om barnet avbryter i förtid fortsätter man tills h*n har suttit tyst hela tiden ut. En annan är att barnet sitter tills dess att det lugnat ner sig och självmant väljer att göra det h*n blivit ombedd om. Jag förstår tanken men tycker inte om ordet "skamvrå".

 

[Dravena]

Sv: Supernanny

Ja, det låter väldigt otrevligt. Jag tänker mig barn som blir inlåsta i garderober och dylikt när jag hör ordet skamvrå. "Time out" låter som ett vettigt ord för det som nannyn rekommenderade. Första försöket var när barnet vräkte ner sin tallrik och sina bestick från bordet när de skulle äta middag. När han inte slutade efter tillsägning fick han sitta på trappsteget tills han var beredd att äta middag tillsammans med familjen. Efter tio minuter (tror jag det var) kom han tillbaka till bordet och åt lugnt och stilla sin middag utan att bråka. Självklart fick han beröm när han åt "fint" och skötte sig. Så för honom var det en bra metod vad det verkade som!

 

[Mirre]

Sv: Supernanny

såg det inte men en kompis berättade om det.

Hade en kompis när jag var liten som styrde hela sin familj.
Fick hon inte som hon ville så levde hon om tills hon fick det.
Hemskt att det blir så