Svägerska vill inte träffa oss sen jag blev gravid

piggelin

Trådstartare
Måste dela med mig av detta då det känns otroligt jobbigt och min sambo är inget vidare stöd.

Jag blev gravid med första barnet i somras och är nu snart vid förlossning. Det är även första barnetbarnet i min sambos familj. Han har en bror som också har flickvän men de har inga barn. Så det är förstås spännande och roligt för svärföräldrarna också.
Vi umgås mycket med svärföräldrarna, är där minst en gång i veckan och äter middag, även sambos bror och hans tjej har varit med tills jag berättade att vi ska få barn. Sen dess har jag i princip inte sett dom. Tänkte först att de kanske tyckte umgänget med svärföräldrarna blivit för intensivt och att de hade annat för sig plus coronan som är en naturlig orsak att inte ses så mkt. Svärföräldrarna eller min sambo har inte sagt något om detta men tills slut tyckte jag det började bli konstigt så jag hörde helt enkelt av mig till svägerskan och undrade hur allt var. Då berättar hon för mig att de försökt få barn länge och det inte gått så därför orkar de inte träffa någon med barn eller där barn kommer på tal. Jag blev förstås jätteledsen både för deras skull men också för att de inte vill ses, och kanske inte träffa vårat barn. Fick skuldkänslor för att jag är orsaken till hennes dåliga mående.

Men sen dess har jag försökt acceptera att det är som det är, glad att hon berättade för mig så att man förstår varför de inte vill ses.

Tyvärr verkar det som jag är den enda i familjen som vet (och sambon nu då eftersom jag berättade för honom). Så sist vi var hos svärföräldrarna står min svärmor i köket och gråter (hon är inte direkt känslosam av sig så blir förstås orolig att det hänt något allvarligt) men då berättar hon att hon är ledsen för att svågern och svägerskan aldrig vill komma dit trots att hon bjuder in dom varje vecka. Att hon är rädd att hon sagt något dumt eller betett sig fel. Hon vet alltså ingenting om hur det egentligen är. Tydligen så hälsar inte svågern och svägerskan på dem alls även när vi inte är där. Sambon säger ingenting men jag kan inte hålla tyst så berättade det som jag visste om anledningen.

Efteråt var det inte så mkt snack om det mer utan svärmor förstod situationen och var glad att jag berättade.

Fick nu så dåligt samvete och känner att hela situationen är väldigt olustig. Har sagt till sambon att han borde prata med sin bror om detta. Ska jag säga till svägerskan att svärföräldrarna nu vet? Eller låtsas som ingenting och hoppas de berättar själva?

Både sambon och hans familj är väl inga som pratar om problem direkt vilket jag tycker är jättejobbigt.. Men nu känner jag att jag svikit svägerskan samtidigt som jag är irriterad på hur de hanterat situationen från början.
 
Risken finns nog att svägerskan blir sur om du berättar att du berättat, samtidigt så lär det väl komma fram ändå tänker jag. Eller är svärmor sån att hon håller tyst?

Jag kan förstå din svägerska. Jag har själv varit i den sitsen och det gör ont, så jävligt ont. I alla fall för en del. Den där bittra avundsjukan...den tär.

Jag tänker att det var en bra plan att börja med att be din sambo prata med sin bror, men även att du kanske hör av dig till din svägerska själv. Detta då de kanske tar det olika hårt, din sambos bror och hans tjej. Jag hade i början jobbigare med vår barnlöshet än sambon, men efter ett tag tyckte han också det var jobbigt att träffa sina syskon (med barn).
 
Svärmor håller garanterat tyst så är inte orolig för det, men känner att det behöver komma fram. Helst hade jag ju velat att de fick berätta själva men nu blev det inte så...
 
Vi hade det också så. Så min fru var vart jättedeprimerad när hennes syster berättade att hon var gravid och de träffades inte under hela hennes graviditet. När barnet väl var fött blev det lite bättre men det var också högst sporadisk kontakt ca en gång var tredje månad. Hon blockade och tog bort alla vänner som var gravida eller hade barn på sociala medier


Året efter blev vi gravida och nu ses de varannan helg iaf. Hon är också jätteglad för alla som är gravida nu. Det är ju lite en babyboom i vår umgängeskrets för tillfället.

Jag antar att barnlängtan är så otroligt stark att man är beredd att göra väldigt mycket man inte skulle göra annars. Jag hade också barnlängtan men tror inte det påverkar män på samma sätt då vi inte faktiskt bär på barnet och får den kontakten rent genetiskt.
 
Vilken tuff sits för alla inblandade 🙁 jag förstår att du berättade för svärmor, hade gjort samma!

eftersom det låter som att ni har en fin relation så tycker jag att din tanke om att ringa och prata om det låter bra ❣️
 
Jag tycker att det var bra att du berättade för svärmor och det trots att jag i normalfallet tycker att man ska hålla tyst om sådant som sägs i förtroende. I det här fallet hade ju resultatet för att hålla tyst sårat någon än mer helt i onödan. Det hade ju också gjort att din svärmor inte hade haft möjligheten att bemöta din svägerska på ett vettigt sätt och det hade kunnat bli väldigt dumt ut igenom som det kan bli när man börjar fundera över vad man har gjort för fel. Det blir lätt agg helt i onödan.

Jag förstår dock din svägerska att hon inte orkar se eller höra om barn just nu. Att vilja men inte kunna är alltid fruktansvärt jobbigt och det här att inte kunna få barn med den besvikelse som blir varje månad när det än en gång inte blev något är fruktansvärt tärande för att inte tala om vad det gör med människor att det som borde vara lustfyllt och härligt blir något som beräknas in i minsta detalj för att öka chansen för att bli gravid.

Jag önskar så att det här skulle vara något människor kunde vara mer öppna kring men samtidigt förstår jag alla de som inte säger något. Folk har låg kunskap generellt om barnalstrande och jag önskar så att folk läser på så att de inte lägger än mer börda på den som försöker och försöker genom att säga dumma saker som "slappna bara av så tar det sig" och liknande. Eller överhuvudtaget fråga folk om det inte är "dags att skaffa barn snart" som om det vore lika enkelt som att gå till affären och köpa toapapper för det är ju inte så enkelt för alla.

Du och din svägerska har ju dock en ingång här nu. Hon har varit ärlig mot dig och även om du just nu är mer eller mindre uppfylld av graviditeten (sett från hennes håll) så kan du tänka på vad du säger och gör för att inte såra i onödan. Det är jättesvårt såklart eftersom bara det faktum att du är gravid sårar henne men kanske kan du ändå ha en bra kontakt och att ni tillsammans kan hitta en väg till gemenskap ändå.

Jag önskar dig all lycka till och hoppas att du tillåter dig att känna det du känner trots allt :heart
 
Som fd ofrivilligt barnlös så förstår jag din svägerska helt.
Det gör så otroligt ont att se någon annan bära på det enda man själv vill ha. Inte för att man missunnar någon annan barn, men helt enkelt för att det är allt man själv verkligen bara önskar ❤️

Jag tycker att det var fel av dig att berätta för svärmor, och tycker du ska ringa svägerskan och berätta för henne att du berättat. Det var inte din hemlighet att spilla, även om svärmor var ledsen. Hennes sorg är inte den största i sammanhanget.
Stå för det och berätta!
Undvik gärna att säga att du förstår att det är jobbigt, ingen som inte varit i sitsen förstår riktigt vad det är man går igenom..
 
Tycker Det låter väldigt sjukligt. Personen har förhoppningsvis hjälp av psykolog?

Vad är det som låter sjukligt? Att man sörjer ofrivillig barnlöshet? Att man tycker att det är jobbigt att någon annan är gravid?
Nu gissar jag förstås bara men det kan ju mycket väl vara så att svägerskan inte alls missunnar TS med partner barnet men vill skydda sig själv från att bli ledsen. Det har jag full förståelse för.
 
Vad är det som låter sjukligt? Att man sörjer ofrivillig barnlöshet? Att man tycker att det är jobbigt att någon annan är gravid?
Nu gissar jag förstås bara men det kan ju mycket väl vara så att svägerskan inte alls missunnar TS med partner barnet men vill skydda sig själv från att bli ledsen. Det har jag full förståelse för.

När man inte klarar av att umgås med folk som ska/har barn, socialt distanserar sig från vänner och släkt etc så begränsar det livet väldigt mycket, och kan lätt bli en ond spiral. Då behöver man hjälp.
 
När man inte klarar av att umgås med folk som ska/har barn, socialt distanserar sig från vänner och släkt etc så begränsar det livet väldigt mycket, och kan lätt bli en ond spiral. Då behöver man hjälp.

Jag skulle nog säga att det beror på. Är det något som är övergående och ett aktivt val för att skydda sitt eget mående ser jag inget problem. Är det något som gör att man distanserar sig från allt och alla under en längre period ser jag större risker.

Jag kanske är ouppmärksam men jag ser inget om att svägerskan undviker all form av umgänge med andra människor? :confused:
 
Tycker Det låter väldigt sjukligt. Personen har förhoppningsvis hjälp av psykolog?
Hon har hjälp av psykolog ja. Hon mår väldigt dåligt så jag tror tyvärr hon har begränsat sitt umgänge med andra också. Jättetråkigt förstås men den det är synd om är ju henne. Jag har kontakt med svägerskan via messenger då och då och är glad att hon delar med sig av detta till mig.

Ni som har erfarenhet av ofrivillig barnlöshet hur hanterade ni situationen? Finns det något som omgivningen kan hjälpa till med?
 
Hon har hjälp av psykolog ja. Hon mår väldigt dåligt så jag tror tyvärr hon har begränsat sitt umgänge med andra också. Jättetråkigt förstås men den det är synd om är ju henne. Jag har kontakt med svägerskan via messenger då och då och är glad att hon delar med sig av detta till mig.

Ni som har erfarenhet av ofrivillig barnlöshet hur hanterade ni situationen? Finns det något som omgivningen kan hjälpa till med?
Tid. Ge oss tid och låt oss ta avstånd. Nej, jag vill inte hålla din baby.
 
Hon har hjälp av psykolog ja. Hon mår väldigt dåligt så jag tror tyvärr hon har begränsat sitt umgänge med andra också. Jättetråkigt förstås men den det är synd om är ju henne. Jag har kontakt med svägerskan via messenger då och då och är glad att hon delar med sig av detta till mig.

Ni som har erfarenhet av ofrivillig barnlöshet hur hanterade ni situationen? Finns det något som omgivningen kan hjälpa till med?
Framförallt inte komma med "goda råd" (slappna av, det fungerade för oss när *insert valfri ej vetenskapligt bevisad sanning här*).

Annars, finnas där. Gör saker som inte har med graviditet/bebis att göra.
 
Annars, finnas där. Gör saker som inte har med graviditet/bebis att göra.

Vågar påstå att det där alltid är viktigt. Man vet aldrig vilka som är ofrivilligt barnlösa av olika skäl, aktiva försök eller ej, en del kanske till och med är singlar och har barnlängtan som man kanske inte ens tänker på. Eller inte vill ha barn. Måste bli oerhört jobbigt att vara i den åldern då där "allt" handlar om barn för "alla". Att vara lyhörd för vad andra vill prata om och hitta på är nog ett gott sätt att vårda sina relationer, även om man själv är helt inne i bebisbubbla. Sorry för OT, kom bara och tänka på det när jag läste ovan.
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Barnlängtan börjar komma ikapp mig och huvudet börjar snurra… Det som snurrar mest för tillfället är mina rökande svärföräldrar. Som...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
7 610
Småbarn Vi fick förra veckan veta att minstingen ska utredas för autism/hjärnskada osv. Veckan efter väljer sambon att dumpa mig, storasyskonet...
6 7 8
Svar
146
· Visningar
28 491
Senast: Elendil
·
Övr. Hund Jag har sälj annons ute på min hund sedan den 17 januari. Jag har fått tre svar. En som bor i samma stad som jag och som kör lastbil...
2 3 4
Svar
60
· Visningar
4 264
Senast: ako
·
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 187
Senast: Nixehen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp