Svenskhet och att känna sig svensk (utbruten från Det dödliga meningslösa våldet...)

[Mineur]

Jag har rensat bort lite tjafs.

/Mod

 

[Ridinglady]

Nu kastar du rätt bra med sten i glashus. Du har bla kommit med påståenden om @Nahar s psykiska hälsa på ett helt barockt sätt.

Jag är inte alltid trevlig men jag kan iaf stå för det. Du bör nog titta på hur du själv beter dig innan du kritiserar andra.

Det här handlar om ordval. Jag har dessutom förklarat att jag inte har haft för avsikt att ha synpunkter på @Nahar psykisks hälsa. Till ett gott debattklimat hör rimligen även att få förklara ngt så som blivit fel / har lett till missförstånd.

 

[athena_arabians]

Det här handlar om ordval. Jag har dessutom förklarat att jag inte har haft för avsikt att ha synpunkter på @Nahar psykisks hälsa. Till ett gott debattklimat hör rimligen även att få förklara ngt så som blivit fel / har lett till missförstånd.

Ok, så du mästrar andra men väljer att inte skärskåda ditt eget beteende.

 

[Enya]

Intressant diskussion i en tråd som på sätt och vis handlar om att acceptera och tolerera andra människor och bemötandet av andra.

 

[honung]

Det beror på. Är det minoritetsbefolkningen som driver turistnäringen, så nej. Om det sker på schyssta villkor och på ett sätt som inte exploaterar eller göder rasistiska föreställningar, så nej. Men det är såklart inte en svartvit situation.

Tack för svar. Världen är fullsketen av dubbelmoral kan vi väl slå fast då. Både här och där.

Nej det är verkligen inte någon svartvit situation, det är ffa verkligen inte så svartvitt som det ofta tenderar att bli i diskussionerna här på buke när gardet rusar till och synnerligen effektivt tar död på viljan att förstå. Det är inte så man bygger en bra konstruktiv kommunikation. Jag tror buke kanske får ligga på is ett tag till för mig, jag trodde det blivit bättre men tonen här är värre än någonsin.
Men tack för ditt trevliga bemötande i diskussionen @Nahar

 

[vilde]

Jag gör skillnad på person och struktur. Det är inte så att varje människa som behandlat mig illa genom att stilla sin nyfikenhet kring andra länder genom mig, eller till och med genom att tvinga sina barn att inte bjuda med mig hem, är dåliga människor. De är del av en struktur, och det är strukturen jag kritiserar först och främst. Men, strukturen reproduceras genom beteenden, och därför kommer jag aldrig stå tyst och ta det, särskilt inte i en diskussion om dessa beteenden, där jag har utrymme att tydligt skriva långa resonemang utan att riskera min karriär, mina vänner, eller tom familj. Det handlar inte om att jag inte förlåter (jag förlåter redan innan någon gjort något, det måste en göra om en vill kunna leva i en värld som är en oändlig uppförsbacke av strukturer av förtryck), men att inte kämpa mot dessa strukturer, det tänker jag aldrig göra. Förhoppningsvis får jag, genom att säga ifrån på bra sätt, fler människor med mig, istället för att de fortsätter reproducera skadliga strukturer för de de kanske egentligen vill väl.

Svårt att dra en rak linje alltid, men det handlar mycket om självmedvetenhet och inkännande. Jag brukar ställa mig två frågor, innan jag frågar någon (oavsett vad det gäller, exotifiering eller inte): "Gör jag x mer bekväm med att öppna upp för mig med den här frågan?" och "Ställer jag den här frågan för att jag vill komma x närmre, eller för att x är associerad med ett fenomen (t.ex. ett annant land) jag vill veta mer om?". Kort sagt; sätter jag personen i centrum, före allt runt om? Går jag in i samtalet med intentionen att lära känna personen först, och låta den definiera vad som är relevant?

Det farliga med att ställa frågor som "var kommer du ifrån?" är att då är det du som definierar om ursprunget är relevant eller inte. Du tar ifrån personen sin självbestämmanderätt i vad som är viktigt att förmedla (om inte frågan är ställd i ett sammanhang där den redan är relevant då, om personen t.ex. redan tagit upp "där jag växte upp" eller dyl.). Så, kanske är det bäst att stilla sin nyfikenhet med mer öppna frågor. Saker som handlar om människan en har framför sig här och nu, och låta denne själv ta upp härkomst eller namn eller folkdans eller vad det nu är. Om en vill få mig att prata om mina föräldrars hemland utan att ställa dumma frågor, så är t.ex. frågorna "har du varit på många bröllop?" eller "vad är din favoritkaka?" säkra kort (men det är ju svårt att veta i förväg). När jag väl börjat prata om det så är det ganska fritt fram att ställa frågor, men kanske inte mala på med frågor i en evighet utan att komma in på nya samtalsämnen, då börjar det osa exotifiering igen tycker jag. En får vara lite inkännande, helt enkelt

Så, med intresse för människan framför sig, och lite tålamod i samtalet, så kan en komma långt. Och helt ärligt, om en står och fiskar efter frågor om härkomst/bakgrund/namn, men inte vågar säga det rakt ut... ja, då tror jag fokus har hamnat fel ändå. Lär känna människan först. Eller, om du är intresserad av andra kulturer; gå en folkdanskurs! lär dig ett nytt språk! besök en moské eller gå och kolla in den lokala etiopiska gospelkören! YouTube! Dokumentärer! Kanske tom bjuda in invandrarens barn på midsommar (fast utan att göra dem till kvällens underhållning, då).

Rent strunt från början till slut, du utgår från en teoretiserad bild av verkligheten och det leder helt fel.

 

[Nahar]

Rent strunt från början till slut, du utgår från en teoretiserad bild av verkligheten och det leder helt fel.

Förlåt men va? Jag utgår från mitt eget liv och mina egna erfarenheter först och främst. Skriver också om massor med olika saker i inlägget du citerar, och du avfärdar allt rakt av utan att ens artikulera din kritik och dina anledningar. Du får ju tycka som du vill men att avfärda mitt liv som en "teoretiserad bild av verkligheten" känns väl magstarkt.

 

[Mabuse]

Rent strunt från början till slut, du utgår från en teoretiserad bild av verkligheten och det leder helt fel.

Du menar en informerad bild av verkligheten som leder helt rätt?

 

[Sleepy]

På tal om svenskhet och att känna sig svensk. Tydligen kan en vara född här i landet, prata svenska - och ändå mötas av människor som vägrar acceptera en i ens professionella miljö. Inskränkta, ignoranta, främlingsfientliga människor. Jag skäms å deras vägnar:

https://www.svt.se/special/lakarnas-egna-berattelser-om-rasism/

 

[sjoberga]

På tal om svenskhet och att känna sig svensk. Tydligen kan en vara född här i landet, prata svenska - och ändå mötas av människor som vägrar acceptera en i ens professionella miljö. Inskränkta, ignoranta, främlingsfientliga människor. Jag skäms å deras vägnar:

https://www.svt.se/special/lakarnas-egna-berattelser-om-rasism/

Jag med. Samma människor som känner sig kränkta för att de tycker att åsiktskorridoren är för smal som inte låter öppen rasism och misogyni stå oemotsagd. Som bara vill framföra sin rasism, ofta med "Jag är inte rasist, men ....".

Apropå att vi nyligen haft en diskussion om att man ska förvägras vård kan man nog tycka att man kan få vara utan om man beter sig på det sättet, såvida man inte har en diagnos som kanske tillåter att man emellanåt beter sig som en jävla idiot och rasistpucko. Jag har varit med om det på akuten en gång, och kunde inte hålla tyst. Jag har också varit med om det på ett sjukhus i ett annat land (vid ett sjukhus på ö i Medelhavet uttryckte en svensk ungdom som blivit knivskuren att "fan vad mycket blattar det är här och har de bara blattedoktorer på det här jävla sjukhuset?") för länge sedan och då höll jag tyst, för att jag skämdes för de som har samma nationalitet som jag. Just då kändes det viktigast att inte avslöja den detaljen.

Men det är förfärligt hur människor beter sig och tyvärr ser jag att toleransen flyttas åt fel håll, istället för att vi tillsammans jobbar för att få alla att förstå att det är icke-acceptabelt.